Jag hade tänkt göra en 375H&H på Brånån samtidigt som Janne brotschade upp orginalpipan till Lott. Men pipf#n sitter som fastsvetsad, kräver ett j#dra moment för att dra rätt, så att sikten och pipklack ligger rätt. Det blir inte vettigt att göra utbytespipor på ett sånt lås.
Nå, man är ju ivrig då man är på G, så jag hade redan handlat en 375pipa, en Adams&Bennett från Midway, dvs billigt "skrot". Har ju inte tänkt få stryk i bänkskytte med just denna pipa, utan bara testa en patron.Ja, vad kan väl väcka vildkisseriet till liv bättre än en överlopps pipa i en lämplig älgvältarkaliber? Vad välja???? Har gått genom 375-308 och Ackley Imp, 375-6,5-284 inte alls illa, 375-06 AI nja... 9,3x62 är ju nästan enäggstvilling, 375x66 Sako, 375-2,5 tums magnumarna, 375-300 WinMag, 375 H&H AI, 375 Weatherby, 375 SAUM, 375 kort RUM, 375 RUM, div 375 Lapua Mag. Njä, bjässarna ligger ändå i skuggan av 378 Weatherby-pipan på teärrgeessen. Dessutom vill jag faktisk ha nånting att bära runt i älgskogen. Kanske inte ens allt för tungt artilleri, vilket ofta blir fallet för en stackars magnumdåre...
Småttingarna -308 Win och -284 är intressanta, men jag tvivlar en aning på kulutbudet, speciellt för -308. Inget fel på Woodleigh. Men hur blir det med penetrationen på de lättaste kulorna under 250gr. Åt andra hållet: expanderar 250gr och tyngre kulor alls i fisfarter då de genomgående är gjorda för 375H&H-muskler? 358 Win funkar ju alldeles förträffligt (enligt sina troende). Men kaliber 358 har ju närmast plågats av för klena kulor för magnumarna, främst 358 Norma. Inom 375familjen råder det rakt motsatta läget. De flesta kulor är gjorda för H&H och så en näve flatnosar för klenisen 375 Win. Näe. Om man väl får skott på en älg, ska man inte ha för dålig fjutt på kulan så att den antingenfunkar som helmantel eller inte är gjord för "klass 1" arbete.
Det verkar som om 70-80grain krut ändå vore ett bra designmål, dvs knappa 338 WinMag-volymen. Då får man tillräcklig puff för kulutbudet samtidigt som rekylen hålls måttlig i en inte allt för tung bössa. Men den vanliga magnumhylsa, va? 375-338 WinMag? Näe, inte vid min ålder. Det krävs nånting mer för att gå igång. Tänk, en bälteslös 375-338?!! Jag har ingenting emot bältet, det är vildkatthusses bästa vän, för heddspejsen då man formskjuter hylsorna. Blev att kolla bottendiametrar i Cartridges of the W. Britterna har ingenting. Och det ska definitivt INTE vara Bertramhylsor. Tysken då, jo?! Jag har alltid sneglat på 8x68S. Se där! Hylsbottnen en hundradels tum större än magnumhylsan framför bältet! Jawohl!!! RWS-hylsor bör ju vara i Lapua&Norma-klass! Dock tycks de inte finnas i varje korvkiosk. Men hylsorna till en vildkisse är faktiskt inget problem man ska hänga opp sej på. Man köper 100 och har livet ut. Speciellt i en sånhär kaliber. Dels är det jobbigt att göra hylsorna = man vårdar de man har mycket ömt. Dels skjuter man inte mycket på bana med just den pipan. Och växlar man bort 100 rykande hylsor i älgskogen ÄR det baske mej värt besväret att skaffa nya.
9,5x68?!! Tja, varför inte. Nästa steg: laddverktyg? Det går bra att göra som jag gjorde med 9,3-300H&H: Ta helsajsern för 300H&H, skär av den genom bröstet så att hålet har rätt diameter för halssajsningen av kaliber 9,3. Men 8x68 har bara 14,5° bröstvinkel. Och jag sitter faktiskt och drömmer om en 416, dvs 10,6x68 OM min 416-240Weatherby skulle visa sej för klen för att expandera de tämligen grovbyggda 416-kulorna. Det blir lite klent med heddspejsen för en 416 med x68S-bröst och en 458 går inte alls på denna hylsa.
Ok, eftersom magnumarna ligger mycket nära i diameter ritade jag opp de tre vanliga maggarna på CAD. x68 är aningen grövre i bottnen än maggarna. Men de kortaste maggarna, dvs 6,5 och 350 RemMag skulle ha sin basdiameter en bit upp på x68S-kroppen, ca 17mm. Med mitt 350RemMag-verktyg kan jag alltså nacka upp hylsan till 358. Och om jag skär av verktygt på rätt höjd får jag en helsajser. Samtidigt får hylsan 25° bröst med diametern 12,6mm upp från knappa 12,2. Diameterökningen gör en del, bröstvinkelökningen gör mycket.
Kulisättningen lyckas med mitt 416 Taylor-verktyg. Eftersom bröstdiametern är mycket nära, styrs hylsan rakt under kulisättaren. Jawohl! I dessa pengaflödets hejdagar är det dessutom inte ens svindyrt att få en verktygssats gjord. Till och med så att Reddning är billigare än Lee.
Av tidigare erfarenheter vet jag att man inte, INTE, ska göra ett patronläge där grundhylsan inte bottnar för formskjutningen. Inte om man gör en patron av grövre kaliber än grundhylsan. Alltså lägger man halsbröstvinkeln så att grundhylsan bottnar i 9,5x68-patronläget. Då blir halslängden ca 10,5mm om man beaktar att hylsan blir aningen kortare vid uppnackningen och formskjutningen. Den blir alltså 1mm längre än kalibern, vilket anses som en god egenskap på en hårdrekylerande jaktpatron.
Hylsvolymen ska hamna närmare 300 än 338 WinMag, dvs ca 85 grain, dvs aningen för stor. Men när har en magnumvän varit rädd för lite extra hylsvolym. Allt under 100 grain är ju ändå bara häftpistoler!
Jawohl! Wir haben also ein Deutsches hülse in the noble english caliber utan det förhatliga bältet med prestanda på ganska exakt 375H&H-nivå. Hej hopp! Det blir nog att fixa till en ritning åt JGS å det snaraste. Finns det nån annan idi... jag menar _vän_ av delikat design, som vill vara med och dela på brotschen, är ni välkomna!
