I forumet finns en hel del hjälpsamma personer som bistår med råd, ofta riktigt vettiga. När det gäller jakt tycker jag dock att fokus i alltför hög grad handlar om långskjutande bössor, tekniska prylar och ballistiska spetsfundigheter. Jag kan förstå och anamma detta så länge det rör sig om skytte och skjutträning, men när det gäller jakt anser jag att meningsutbytet ibland går till överdrift i teknik och teori. Att ha kunskaper inom ballistik och tekniska finesser inom skytte och skjutteknik är ju bara bra. Men man bör nog ta en extra funderare innan man direkt översätter tabellvärden till praktisk jakt. Här finns ju en andra part inblandad - villebrådet.
Det verkar som om prestationen att nedlägga ett byte ökar med kvadraten på avståndet från jägare till villebråd. Det borde vara tvärtom. Jag har tänkt på orsaken till detta och börjat fundera på om det är så att känslan FÖR villebrådet avtar med avståndet. Med ökande avstånd kan villebrådet alltmera betraktas som enbart måltavla, man slipper med andra ord ”se döden i vitögat”. Skjuter man t ex på en fågel på långt håll är det nog lättare att bortförklara det dåliga skottet som en bom. I själva verket flaxar kanske fågeln iväg genom buskar och ris med ett bortskjutet ben eller en bukträff. Som jägare bör man ju göra allt man kan för att inte orsaka villebrådet onödigt lidande och då borde det vara en självklarhet för varje jägare att, så långt möjligt, uppfylla detta. Detta innebär ju bland annat att man INTE skjuter på avstånd som varken utrustning eller skytt behärskar.
Trots allt kan det ju ändå gå fel. Att en jägare, som jagar under många år, med stor sannolikhet kommer att vålla en eller annan skadskjutning av villebrådet är närmast ett axiom. Men målet bör vara att så långt möjligt undvika detta och när det händer göra allt, för att så snabbt som möjligt, förkorta djurets lidande.
Jag vill med detta inlägg få till stånd en diskussion om jaktens etik, något som de flesta jägare säkert då och då funderar över, men som ofta kommer i skymundan.
Med vänlig hälsning
tn
Ändrat av - Tano den 01/06/2003 12:22:42
Ändrat av - Tano den 01/06/2003 12:24:33
Pang, pang...
Moderatorer: taxen, Fritz Kraut
-
Tano
- Inlägg: 4428
- Blev medlem: 17 dec 2002, 18:18
- Ort: "Äla opp" i södra Lappland och planerar återtåg till Västerbotten.
-
Håkan
- Inlägg: 12521
- Blev medlem: 01 apr 2002, 22:24
- Ort: Sweden
Tano
Att ha en vettig insigt i ballistik är nästan på ett måste för att veta vad man pysslar med och att INTE drista sig till idiotiska skjutavstånd som väga överskrider de egna möjligheterna.
Jag har 2 bra exempel.
1. en kille påstår med bestämdhet att hans 6,5x55 med hornady 140 gr Amax och 50 gr MRP inte sjunker nånting mellan 100 och 200 meter.
2. EN hävdar att han med lätthet träffar en kråka på 200 meter med sitt kommunjägargevär och .22 subsonic ammo.
När jag frågar hur mycket han håller upp så svarar han 10 cm.
(vapnet är inskjutet på 50 meter,eventuellt inskjutet menar jag)
Det ungefärliga svaret i de här två fallen borde vara att kula ett dalar nånstans vid 12-14 cm och att kula 2 dalar 1,7-1,8 meter (minst).
Sen skulle jag vilja referera till Ingemar här, som hävdar att hans träffsannolikhet är betydligt större med stöd på 300 meter än de flestas andras är på 50 meter utan stöd.
Och han har med största sannolikhet helt rätt.
Jag tror iochförsig att de flesta som skryter med långa avstånd inte hade gjort detta om de hade haft en avståndsmätare utan att det är mest hittepå.
Skall vi förbättra skyttet hos gemene man och minsak skadeskjutningarna så tror jag att årliga skjutprov är en mycket närmare väg dit än en etisk diskusion om avstånd...........
MVH Håkan
Att ha en vettig insigt i ballistik är nästan på ett måste för att veta vad man pysslar med och att INTE drista sig till idiotiska skjutavstånd som väga överskrider de egna möjligheterna.
Jag har 2 bra exempel.
1. en kille påstår med bestämdhet att hans 6,5x55 med hornady 140 gr Amax och 50 gr MRP inte sjunker nånting mellan 100 och 200 meter.
2. EN hävdar att han med lätthet träffar en kråka på 200 meter med sitt kommunjägargevär och .22 subsonic ammo.
När jag frågar hur mycket han håller upp så svarar han 10 cm.
(vapnet är inskjutet på 50 meter,eventuellt inskjutet menar jag)
Det ungefärliga svaret i de här två fallen borde vara att kula ett dalar nånstans vid 12-14 cm och att kula 2 dalar 1,7-1,8 meter (minst).
Sen skulle jag vilja referera till Ingemar här, som hävdar att hans träffsannolikhet är betydligt större med stöd på 300 meter än de flestas andras är på 50 meter utan stöd.
Och han har med största sannolikhet helt rätt.
Jag tror iochförsig att de flesta som skryter med långa avstånd inte hade gjort detta om de hade haft en avståndsmätare utan att det är mest hittepå.
Skall vi förbättra skyttet hos gemene man och minsak skadeskjutningarna så tror jag att årliga skjutprov är en mycket närmare väg dit än en etisk diskusion om avstånd...........
MVH Håkan
-
Tano
- Inlägg: 4428
- Blev medlem: 17 dec 2002, 18:18
- Ort: "Äla opp" i södra Lappland och planerar återtåg till Västerbotten.
Hej Håkan och tack för ditt inlägg.
Jo, en kula sjunker ju direkt den lämnar pipan och med accelerationen "g", d v s 9,81 m/s2. Skillnaderna i fallhöjd mellan olika kulor är ju enbart beroende av deras flygtid fram till målet.
Att skaffa sig kunskaper inom ballistik, är ju som jag skrev i mitt första inlägg, enbart av godo.
Jag vill inte göra mig till någon domare över andra, men jag talar av egen erfarenhet. Eftersom jag under många år jagat och fortfarande jagar fågel, där toppjakt är min favorit, så vet jag numera hur lätt det är att genom felbedömningar skadskjuta en fågel som det är hart när omöjligt att återfinna. Kan man då genom att ventilera problemet öppet, kan det kanske hjälpa en och annan jägare, framförallt mindre erfarna. Och dessutom viltet.
Med vänlig hälsning
tn
Jo, en kula sjunker ju direkt den lämnar pipan och med accelerationen "g", d v s 9,81 m/s2. Skillnaderna i fallhöjd mellan olika kulor är ju enbart beroende av deras flygtid fram till målet.
Att skaffa sig kunskaper inom ballistik, är ju som jag skrev i mitt första inlägg, enbart av godo.
Jag vill inte göra mig till någon domare över andra, men jag talar av egen erfarenhet. Eftersom jag under många år jagat och fortfarande jagar fågel, där toppjakt är min favorit, så vet jag numera hur lätt det är att genom felbedömningar skadskjuta en fågel som det är hart när omöjligt att återfinna. Kan man då genom att ventilera problemet öppet, kan det kanske hjälpa en och annan jägare, framförallt mindre erfarna. Och dessutom viltet.
Med vänlig hälsning
tn
-
Blaser R93
- Inlägg: 617
- Blev medlem: 28 aug 2002, 23:52
- Ort: Avliden
Hej!
Jag håller med om att det förekommer "vansinnes" skott vid all jakt och jag tror mycket beror på bristande avståndsbedömning och dålig kunnskap om hur kulbanan i verkligheten ser ut men när det gäller fågel kanske oxå bristande respekt för bytet det är ju "bara" en fågel och den erfarenhet jag har är att eftersök på en skadskjuten tjäder/orre är ofta närmast obefintligt medan samma jägare kan förfölja en skadad älg i dagar.
Började med toppjakt i 7års åldern tillsammans med min far (som var en verklig jägare och skogsman) och har ännu efter 28 år som jägare och ca 200 skjutna skogs höns inte lämnat en på skjuten fågel i skogen.(Peppar Peppar)
Visst har jag skjutit några mindre lyckade skott men har alltid återfunnit bytet även om det tagit åtskilliga timmar till anspråk vid något tillfälle.
Jag använder sedan ett par år avståndsmätare och det är en grymt bra hjälp som resulterat i att jag inte behövt leta en enda fågel sedan dess och det finns bra hjälpmedel men tyvärr är många för malliga och stolta för att erkänna att dom kan behöva dessa, på viltets bekostnad i form av lidande.
Det vimlar av skräck exempel på hur det inte får gå till.
har själv hört massor bla.
Bössan den sköt jag in när jag köpte den.(ca 15 år sedan)
På frågan vilken ammo en annan gubbe använde svarade han 30-06 när jag då frågade vilken kula det var sa han att han inte mindes för det var 5år sen han köpt asken.
Jag skulle kunna skriva en hel roman om detta men slutsatsen måste bli någon form av obligatoriska skjutprov för att tvinga dessa sk jägare endera till skjutbanan för träning eller till att hänga undan bössan för gott.
//Henke
Med ett schyst järnrör kan man slå hela världen med häpnad.
Ändrat av - Blaser R93 den 01/06/2003 16:09:31
Jag håller med om att det förekommer "vansinnes" skott vid all jakt och jag tror mycket beror på bristande avståndsbedömning och dålig kunnskap om hur kulbanan i verkligheten ser ut men när det gäller fågel kanske oxå bristande respekt för bytet det är ju "bara" en fågel och den erfarenhet jag har är att eftersök på en skadskjuten tjäder/orre är ofta närmast obefintligt medan samma jägare kan förfölja en skadad älg i dagar.
Började med toppjakt i 7års åldern tillsammans med min far (som var en verklig jägare och skogsman) och har ännu efter 28 år som jägare och ca 200 skjutna skogs höns inte lämnat en på skjuten fågel i skogen.(Peppar Peppar)
Visst har jag skjutit några mindre lyckade skott men har alltid återfunnit bytet även om det tagit åtskilliga timmar till anspråk vid något tillfälle.
Jag använder sedan ett par år avståndsmätare och det är en grymt bra hjälp som resulterat i att jag inte behövt leta en enda fågel sedan dess och det finns bra hjälpmedel men tyvärr är många för malliga och stolta för att erkänna att dom kan behöva dessa, på viltets bekostnad i form av lidande.
Det vimlar av skräck exempel på hur det inte får gå till.
har själv hört massor bla.
Bössan den sköt jag in när jag köpte den.(ca 15 år sedan)
På frågan vilken ammo en annan gubbe använde svarade han 30-06 när jag då frågade vilken kula det var sa han att han inte mindes för det var 5år sen han köpt asken.
Jag skulle kunna skriva en hel roman om detta men slutsatsen måste bli någon form av obligatoriska skjutprov för att tvinga dessa sk jägare endera till skjutbanan för träning eller till att hänga undan bössan för gott.
//Henke
Med ett schyst järnrör kan man slå hela världen med häpnad.
Ändrat av - Blaser R93 den 01/06/2003 16:09:31
-
Whisky
- Inlägg: 1170
- Blev medlem: 15 dec 2002, 23:51
- Ort: Sweden
Ja, avståndsmätare kan nog vara något av ett "tveeggat svärd". Å ena sidan kan det påvisa ett korrekt avstånd och göra skytten mer säker på att träffa och därigenom minska risken för skadeskjutningar! Men å andra sidan kan den även fresta till att skjuta på långa håll: "Ok... Nu VET jag att det är 225 meter till tuppen... Bössan är inskjuten på 180 meter... -Jag håller 6cm högt så kommer det säkert gå bra och jag slipper riskera att skrämma den om jag smyger närmare". Så kan det vara lätt att resonera... Och då har man inte räknat med vinden från sidan.
De gånger jag använt avståndsmätare (lånat) har jag mätt avstånde när jag först upptäcker fågeln, låt säga på 350 meter. Ok då vet jag genom att studera terrängen ungefär hur långt och var jag bör smyga. Sen har jag inte använt den förän EFTER skottet för att kontrollera. Men viktigast av allt; Jag använde den också flitigt för att TRÄNA min egen uppskattade avståndsbedömning.
Om jag nu vet att jag är inte närmare än 150 meter från tuppen och inte längre än 180 meter från den... Ja, då är jag tillräckligt säker för att avlossa ett dödande skott och <b>framför allt</b> har jag har gjort en ansmygning jag kan vara stolt över!
Ja, prylar på jakten i all ära... men de bör ju användas med förnuft och för att främst göra oss till bättre jägare, inte mer avancerade skyttar...
//Conny
Ändrat av - Whisky den 01/06/2003 17:24:21
De gånger jag använt avståndsmätare (lånat) har jag mätt avstånde när jag först upptäcker fågeln, låt säga på 350 meter. Ok då vet jag genom att studera terrängen ungefär hur långt och var jag bör smyga. Sen har jag inte använt den förän EFTER skottet för att kontrollera. Men viktigast av allt; Jag använde den också flitigt för att TRÄNA min egen uppskattade avståndsbedömning.
Om jag nu vet att jag är inte närmare än 150 meter från tuppen och inte längre än 180 meter från den... Ja, då är jag tillräckligt säker för att avlossa ett dödande skott och <b>framför allt</b> har jag har gjort en ansmygning jag kan vara stolt över!
Ja, prylar på jakten i all ära... men de bör ju användas med förnuft och för att främst göra oss till bättre jägare, inte mer avancerade skyttar...
//Conny
Ändrat av - Whisky den 01/06/2003 17:24:21
-
Janne B
- Inlägg: 705
- Blev medlem: 22 jun 2002, 21:24
- Ort: Sweden
Jo, men de flesta gångerna går det relativt bra att höfta avståndet om målet ligger inom 250 m. Men, och det är ett mycket viktigt men hur ofta är det vindstilla! Du kan hålla dina centimetrar si eller så högt och ändå blir skottet en chansning då du inte har en susning om hur mycket vinden kommer att påverka träffen. Alla som skjutit på mål bortåt 2-3 hundra meter vet att det inte behöver "fläkta" mycket förrän kulan driver iväg åtskilliga centimetrar. Jag tror ändå att det säkraste sättet är att försöka ta sig närmare. När jag ändå har ämnet uppe, jag läste om en jägare som tog sig närmare fågeln genom att hålla en liten nyhuggen gran framför sig. Med denna i högsta hugg kunde han skida fram i långsamt takt till dess han kom i lagom håll. Har någon här provat den metoden. Det vore kul att höra.
Mvh
JB
Mvh
JB
-
Whisky
- Inlägg: 1170
- Blev medlem: 15 dec 2002, 23:51
- Ort: Sweden
<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>citat:<hr height=1 noshade id=quote>
Jo, men de flesta gångerna går det relativt bra att höfta avståndet om målet ligger inom 250 m. Men, och det är ett mycket viktigt men hur ofta är det vindstilla! Du kan hålla dina centimetrar si eller så högt och ändå blir skottet en chansning då du inte har en susning om hur mycket vinden kommer att påverka träffen. Alla som skjutit på mål bortåt 2-3 hundra meter vet att det inte behöver "fläkta" mycket förrän kulan driver iväg åtskilliga centimetrar. Jag tror ändå att det säkraste sättet är att försöka ta sig närmare.
<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>
Japp, det är ju precis det jag menar Janne... Vi är helt överens!
Jo, det där granknepet... Jag har faktiskt också hört talas om det, men det har fallit i glömska. Jag har därför aldrig provat det men jag tror säkert att det fungerar! (förutsatt att terrängen är inte är öppen och du är den enda "gran" inom flera hundra meter <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>) Det är precis sådana där knep och finurligheter som gör en jägare! -Är också intreserad att höra om någon provat!?
//C
Jo, men de flesta gångerna går det relativt bra att höfta avståndet om målet ligger inom 250 m. Men, och det är ett mycket viktigt men hur ofta är det vindstilla! Du kan hålla dina centimetrar si eller så högt och ändå blir skottet en chansning då du inte har en susning om hur mycket vinden kommer att påverka träffen. Alla som skjutit på mål bortåt 2-3 hundra meter vet att det inte behöver "fläkta" mycket förrän kulan driver iväg åtskilliga centimetrar. Jag tror ändå att det säkraste sättet är att försöka ta sig närmare.
<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>
Japp, det är ju precis det jag menar Janne... Vi är helt överens!
Jo, det där granknepet... Jag har faktiskt också hört talas om det, men det har fallit i glömska. Jag har därför aldrig provat det men jag tror säkert att det fungerar! (förutsatt att terrängen är inte är öppen och du är den enda "gran" inom flera hundra meter <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>) Det är precis sådana där knep och finurligheter som gör en jägare! -Är också intreserad att höra om någon provat!?
//C
-
Tano
- Inlägg: 4428
- Blev medlem: 17 dec 2002, 18:18
- Ort: "Äla opp" i södra Lappland och planerar återtåg till Västerbotten.
