Är det någon som har något tips, när man har blivit för ”feg” för att skjuta mot vilt? Löjligt, inte sant?
Jag har vid ett tidigare tillfälle, nämnt att jag har skjutit två jaktskott mot vilt i år – älgkalv och bock – vilka båda har varit mycket dåliga. Båda djuren återfanns och avlivades dock efter ca 75 m.
Idag (igen) presterade min drever ett väldigt, väldigt bra drev. En liten råbock kom i pass efter 45 min, på 15 meters avstånd. När jag lyfte bössan och osäkrade, märkte han mig och tvärstannade. Genast hittade min hjärna på något dåligt argument att inte skjuta. I detta fallet lite för smalt mellan granstammarna, och lite ris i vägen. Jag vet dock att bocken inte haft en chans att ens höra hagelskottet!
Liknande dåliga själ har tidigare i vinter uppenbarat sig – lite för långt, lite för fort, hunden driver inte precis nu osv.
Vad f-n gör man? Jag kräver lägen idag som knappast aldrig dyker upp för att ens våga trycka av!
Tilläggas kan att jag skjuter relativt mycket på älgbana och kuljaktstig. F.ö. skjuter jag väl inte lika bra som förr, då jag faktiskt nästan alltid var i topp i resultatlistor, men runt 55 på älgen är inga problem idag heller. Själva skjutförmågan tycker jag inte att det är något problem med, men jag vill/vågar inte ta den minsta risk, ens i lägen som egentligen inte är någon risk över huvud taget.
Självförtroendet är en aning lågt, om man säger så.
Är det någon av er duktiga jägare/skyttar som har haft liknande bekymmer – och vad gjorde ni i så fall åt problemet?
Tacksam för all hjälp!
Mvh
Lasse
Lasse
För feg för att skjuta!
Moderatorer: taxen, Fritz Kraut
-
Stiv
- Inlägg: 566
- Blev medlem: 25 sep 2001, 07:54
Hej!
jag tycker det låter ganska vettigt det du säger!
Jag tror inte det är så lätt att få ett svar på dina funderingar.
Din inställning är defenitivt inget dåligt sätt att resonera, jag tycker du skall avlossa dina skott när du känner att det känns rätt!
Jag tänker ofta på att försöka prestera " a clean kill ", det som är svårare är att stå emot grupptrycket på att skjuta! Njut av din hunds arbete och tryck av när du känner att det blir bra!
Mvh
Stiv
jag tycker det låter ganska vettigt det du säger!
Jag tror inte det är så lätt att få ett svar på dina funderingar.
Din inställning är defenitivt inget dåligt sätt att resonera, jag tycker du skall avlossa dina skott när du känner att det känns rätt!
Jag tänker ofta på att försöka prestera " a clean kill ", det som är svårare är att stå emot grupptrycket på att skjuta! Njut av din hunds arbete och tryck av när du känner att det blir bra!
Mvh
Stiv
-
Claes J
- Inlägg: 1103
- Blev medlem: 04 jan 2003, 20:13
- Ort: Borlänge
Hallå jag håller med stiv att du ska skjuta när "du" känner att det känns rätt. det är ju iaf ett levande djur man skjuter på så då ska man ej chansa iväg nåt skott utan försöka orsaka så lite lidande som möjligt.kom ihåg: Du ska aldrig ångra ett skott du inte har skjutit.När dagen kommer då allt känns rätt ska du se att det går vägen lycka till!!!
MVH Claes
MVH Claes
-
BengtBerg
- Inlägg: 2378
- Blev medlem: 09 feb 2002, 17:03
Skönt att höra att det finns fler som har samma besvär, jag har haft det själv men har kommit över det och får numera ofta höra att jag är "aggressiv" (men jag har inte fått höra att jag är oansvarig - det är en stor skillnad här). Med "aggressiv" menar jag att vara så "på" att man tar vara också på de korta tillfällena - de där som inte nödvändigtvis hoppar upp och biter en i häcken <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>).
John McEnroe skrev att hans vilja att vinna aldrig var större än hans rädsla för att förlora - jag känner igen det citatet i din beskrivning. Den "enkla vägen ut" blir att inte skjuta.
Jag anar att det handlar om att du måste jobba på din vilja att vinna och förtränga din rädsla för att misslyckas. Jag tror att du behöver träna dig i att bejaka din "killer instinct". Man måste VILJA döda, annars kommer man att hamna i en sådan där tråkig icke-våldsspiral som du sitter fast i <img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>.
Bejaka din vilja att döda rådjuret, acceptera att det inte finns några 100%-igt säkra skott på denna jord. Följ min fars råd, när jag som nykläckt jägare hade gjort bort mig genom att inte skjuta på en stillastående råbock i en enmeters lucka mellan trädstammarna - jag tänkte vänta till den var ute på gärdet och dit kom den ju aldrig...
Rådet var "Skjut när det är tillräckligt bra - för det perfekta läget kommer mycket sällan - inte fan vinglar du mer än en meter så varför skulle du behöva en bredare lucka i skogen på ett stillastående djur?".
Vad det handlar om är att skaffa sig ett par goda erfarenheter, det var vad jag kom över det hela med. Ett par snygga skott i skitenkla lägen där det helt enkelt visade sig att det jag sköt på faktiskt dog. Och därefter några lyckade skott bra lägen som dock krävde mer aggressivitet. Bejaka och odla din jaktliga aggressivitet, din vilja och glädje i att vara ett rovdjur.
Det ÄR kul att döda <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>. Erkänn det för dig själv så kommer det att gå bättre.
MVH
/Bengt Berg
John McEnroe skrev att hans vilja att vinna aldrig var större än hans rädsla för att förlora - jag känner igen det citatet i din beskrivning. Den "enkla vägen ut" blir att inte skjuta.
Jag anar att det handlar om att du måste jobba på din vilja att vinna och förtränga din rädsla för att misslyckas. Jag tror att du behöver träna dig i att bejaka din "killer instinct". Man måste VILJA döda, annars kommer man att hamna i en sådan där tråkig icke-våldsspiral som du sitter fast i <img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>.
Bejaka din vilja att döda rådjuret, acceptera att det inte finns några 100%-igt säkra skott på denna jord. Följ min fars råd, när jag som nykläckt jägare hade gjort bort mig genom att inte skjuta på en stillastående råbock i en enmeters lucka mellan trädstammarna - jag tänkte vänta till den var ute på gärdet och dit kom den ju aldrig...
Rådet var "Skjut när det är tillräckligt bra - för det perfekta läget kommer mycket sällan - inte fan vinglar du mer än en meter så varför skulle du behöva en bredare lucka i skogen på ett stillastående djur?".
Vad det handlar om är att skaffa sig ett par goda erfarenheter, det var vad jag kom över det hela med. Ett par snygga skott i skitenkla lägen där det helt enkelt visade sig att det jag sköt på faktiskt dog. Och därefter några lyckade skott bra lägen som dock krävde mer aggressivitet. Bejaka och odla din jaktliga aggressivitet, din vilja och glädje i att vara ett rovdjur.
Det ÄR kul att döda <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>. Erkänn det för dig själv så kommer det att gå bättre.
MVH
/Bengt Berg
-
Beretta
- Inlägg: 3570
- Blev medlem: 21 jan 2003, 13:03
Du behöver lite träning att skjuta vilt. Men för den skull behöver du ju inte skjuta några stora djur med en gång. Du kan väl bestämma dig för att ta bort några kråkor eller måsar till att börja med, sen kan du gradvis öka till hare/kanin osv. När du ser vilt i andra situationer, t ex på TV eller längs motorvägen i bilen kan du fantisera om hur du skulle fälla det djuret som du såg, precis som du gjorde när du var yngre och satt hemma och fantiserade om jakt. Bli inte rädd bara för att åka ut i skogen. Vi behöver dig i skogen tillsammans med oss andra jägare. Vi håller på att bli ett utdöende släkte i dagens moderna samhälle.
-
Janne B
- Inlägg: 705
- Blev medlem: 22 jun 2002, 21:24
- Ort: Sweden
Lasse, jag har också haft tendenser till liknande beteende. I mitt fall berodde det på ren jävla lathet. Jag hade börjat utveckla en slags antipati mot att behöva "bloda ner sig", eller "skita ner bilen", eller "å va faaan skall jag nu lägga den där huden" etc. Det började kännas lika förnöjsamt att kika lite på djuren i siktet och veta att "ville jag så kunde jag ha skjutit". Tanken att behöva stå i det tilltagande mörkret och ta ur hade blivit en större belastning än glädjen med att tillängna sig bytet. Till slut kom jag på mig själv och började skärpa till mig. Jag tog alla chanser jag fick att ta ur även kamraters djur så att jag kom i "rätta banor" igen....Men som sagt, det var mitt problem, ville bara tippsa om denna invinkling som möjligen om man inte analyserar det kan förväxlas med att man blivit harig att skjuta.
Mvh
JB
Mvh
JB
-
forsberg
- Inlägg: 32
- Blev medlem: 08 jan 2003, 20:57
- Ort: Sweden
Har upplevt samma sak någon gång under mina 25 år i skogen.År då jag knappast vistats i skogen före jakt säsongen.Kom på att om jag var i skogen och bara vistades där, smög på djur ,Tänkte ut fina pass Konfronterades med det vilda före jakten upplevde jag att vi (jag och djuret )blev jag eller du.På pass går jag genom alla cenarion ,var kan det komma vilken hastighet,vart får jag skjuta var är grannen var är hunden (om han är med)minimerar alla fel,Det har fungerat för mig! Men alla är ju inte lika.I början på min jaktliga bana sköt man på allt som var lovligt i vilka hastigheter som helst(även ÄLG)men efter några år började jag inse att om jag inte skulle skadskjuta, Måste jag bromsa mig själv. Skjuter numer många älgar per år även om dom inte springer eller står illa till.Hålligång iskogen ,Inte bara under jakten!
forsberg
forsberg
-
Tano
- Inlägg: 4428
- Blev medlem: 17 dec 2002, 18:18
- Ort: "Äla opp" i södra Lappland och planerar återtåg till Västerbotten.
<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>citat:<hr height=1 noshade id=quote>Är det någon som har något tips, när man har blivit för ”feg” för att skjuta mot vilt? Löjligt, inte sant?
Är det någon av er duktiga jägare/skyttar som har haft liknande bekymmer – och vad gjorde ni i så fall åt problemet?
Mvh
Lasse
<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>
Löjligt? Nej tvärtom.
Under hösten/förvintern i år hade jag kunnat skjuta 3-4 tjädrar, om jag hade velat. Bland annat en ungtupp som kom fram i en glänta vid skogsvägen när jag just lämnat bilen. Han ställde sig under en liten gran, blickstilla. Att DÅ skjuta var otänkbart, det hade varit "barnamord". Jag gick in i skogen och tänkte, är du kvar när jag kommer tillbaka, då ligger du illa till. Naturligtvis fanns inte tjädern kvar då och lika bra var det. Detta var ju en fågel som inte fått möjlighet att lära sig att se upp, och den chansen tycker jag djuren ska ha.
tn
Är det någon av er duktiga jägare/skyttar som har haft liknande bekymmer – och vad gjorde ni i så fall åt problemet?
Mvh
Lasse
<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>
Löjligt? Nej tvärtom.
Under hösten/förvintern i år hade jag kunnat skjuta 3-4 tjädrar, om jag hade velat. Bland annat en ungtupp som kom fram i en glänta vid skogsvägen när jag just lämnat bilen. Han ställde sig under en liten gran, blickstilla. Att DÅ skjuta var otänkbart, det hade varit "barnamord". Jag gick in i skogen och tänkte, är du kvar när jag kommer tillbaka, då ligger du illa till. Naturligtvis fanns inte tjädern kvar då och lika bra var det. Detta var ju en fågel som inte fått möjlighet att lära sig att se upp, och den chansen tycker jag djuren ska ha.
tn
-
BengtBerg
- Inlägg: 2378
- Blev medlem: 09 feb 2002, 17:03
Jo, men det Lasse talar om är ju inte att ge fan i att skjuta när man inte vill skjuta, det handlar om att inte kunna skjuta fast man vill skjuta.
Jag vidhåller att i ett sådant läge är det bara att lägga av med sensitivitetsträningen och börja med aggressivitetsträningen. Låter magstarkt och det är politiskt icke-korrekt, men det är nog så det fungerar tror jag.
En kompis som precis har börjat jaga har jag hela tiden tutat i att han skall inte skjuta i dåliga lägen, men i bra lägen SKA han skjuta. Just för att pressa honom att skaffa sig goda erfarenheter. Det har fungerat utmärkt, han har fällt fem klövvilt under säsongen. Ibland ett eller två skott för mycket, men ner kommer de och det har inte skjutits på för långa håll eller på toklöpande djur. <img src=icon_smile.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>
/Bengt Berg
/Bengt Berg
Jag vidhåller att i ett sådant läge är det bara att lägga av med sensitivitetsträningen och börja med aggressivitetsträningen. Låter magstarkt och det är politiskt icke-korrekt, men det är nog så det fungerar tror jag.
En kompis som precis har börjat jaga har jag hela tiden tutat i att han skall inte skjuta i dåliga lägen, men i bra lägen SKA han skjuta. Just för att pressa honom att skaffa sig goda erfarenheter. Det har fungerat utmärkt, han har fällt fem klövvilt under säsongen. Ibland ett eller två skott för mycket, men ner kommer de och det har inte skjutits på för långa håll eller på toklöpande djur. <img src=icon_smile.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>
/Bengt Berg
/Bengt Berg
-
Fritz Kraut
- Moderator
- Inlägg: 40820
- Blev medlem: 09 jun 2001, 22:30
- Ort: Sydnärke
Hej!
Om jag har någon hjälp att komma med är tveksamt, men jag känner igen situationen. Ett par misslyckade skott kan betyda mycket för självförtroendet, och det kan behövas ett par positiva erfarenhet för att man ska komma igång igen. Du skriver om Dina goda erfarenheter från skjutbanan. Ta med Dig dem ut i skogen, och försök att skaffa Dig ett par säkra lägen för skott mot vilt. Skjut då ett par säkra skott, så ska Du se att skjutförmågan kommer tillbaka. Negativa upplevelser är farliga: man ältar gamla misslyckande och tappar självförtroendet. Tänk istället på hur Du fäller bocken med ett bra, välriktad skott, så har Du större chans att få tillbaka lusten och förmågan att snabbt skjuta säkert.
Fritz
"In a world ... dominated by increasingly larger ... rifles and cartridges, the .22 Hornet may seem out of place, but it works just fine when the proper bullet is placed in the right spot."
<img src="http://www.robsoft.nu/images/cowboy.gif" border=0>
Om jag har någon hjälp att komma med är tveksamt, men jag känner igen situationen. Ett par misslyckade skott kan betyda mycket för självförtroendet, och det kan behövas ett par positiva erfarenhet för att man ska komma igång igen. Du skriver om Dina goda erfarenheter från skjutbanan. Ta med Dig dem ut i skogen, och försök att skaffa Dig ett par säkra lägen för skott mot vilt. Skjut då ett par säkra skott, så ska Du se att skjutförmågan kommer tillbaka. Negativa upplevelser är farliga: man ältar gamla misslyckande och tappar självförtroendet. Tänk istället på hur Du fäller bocken med ett bra, välriktad skott, så har Du större chans att få tillbaka lusten och förmågan att snabbt skjuta säkert.
Fritz
"In a world ... dominated by increasingly larger ... rifles and cartridges, the .22 Hornet may seem out of place, but it works just fine when the proper bullet is placed in the right spot."
<img src="http://www.robsoft.nu/images/cowboy.gif" border=0>
-
potatiskastare
- Moderator
- Inlägg: 14250
- Blev medlem: 12 nov 2002, 21:37
- Ort: Skåne
Hej, jag tror att det helt enkelt handlar om att vilja döda.
När jag jagar finns det egentligen bara två sorters lägen. Det finns de lugna avslappnade lägena som uppstår t.ex vid pürsch. En lugn ostörd bock som kliver omkring. Man har all tid i världen att ta stöd
, fundera på skottvinkel, avstånd mm. Den andra typen är den som uppstår vid t.ex drevjakt eller fågeljakt eller annat. För att jag skall lyckas då måste jag i princip vara 120% inställd på att döda. Det kan vara så att jag verkligen vill skjuta för unghunden. Det kan vara en bock som gäckat mig länge eller det kan vara vanlig
skjutkåthet, eller det kan handla om ett eftersök. Så fort jag konstaterat att det är ett skjutbart djur kopplas autopiloten in och den klipper till i första läget. Normalt skjuter autopiloten dessutom fantastiskt bra.
Att försöka pressa fram ett skott när autopiloten inte vill blir bara kass. I grund och botten tror jag att det handlar om viljan, iallafall för mig. Om jag inte är tillräckligt laddad kopplar autopiloten aldrig in och då går det dåligt att försöka "pressa" fram ett skott.
När jag jagar finns det egentligen bara två sorters lägen. Det finns de lugna avslappnade lägena som uppstår t.ex vid pürsch. En lugn ostörd bock som kliver omkring. Man har all tid i världen att ta stöd
, fundera på skottvinkel, avstånd mm. Den andra typen är den som uppstår vid t.ex drevjakt eller fågeljakt eller annat. För att jag skall lyckas då måste jag i princip vara 120% inställd på att döda. Det kan vara så att jag verkligen vill skjuta för unghunden. Det kan vara en bock som gäckat mig länge eller det kan vara vanlig
skjutkåthet, eller det kan handla om ett eftersök. Så fort jag konstaterat att det är ett skjutbart djur kopplas autopiloten in och den klipper till i första läget. Normalt skjuter autopiloten dessutom fantastiskt bra.
Att försöka pressa fram ett skott när autopiloten inte vill blir bara kass. I grund och botten tror jag att det handlar om viljan, iallafall för mig. Om jag inte är tillräckligt laddad kopplar autopiloten aldrig in och då går det dåligt att försöka "pressa" fram ett skott.
-
Lasse
- Inlägg: 309
- Blev medlem: 20 aug 2001, 06:33
- Ort: Sweden
Tack för era tips och ert stöd!
Har väl aldrig varit så där "galen" att jag har tagit några chanser under alla år jag har jagat. Ett par älgar, 20-talet rådjur, några harar och räv, ett gäng morkullor är väl ungefär vad "skottlistan" har att tala om så här långt.
Intressant att några av er säger att det krävs lite "jäklar anamma" vid skotttillfället. Bl.a. bocken som inte lyckades så bra, var jag egentligen inte särskilt sugen på att skjuta. Har hänt någon gång tidigare också och har inte blivit något 100 %-igt bra skott då heller. Dock betydligt bättre än det sistnämnda.
Har en liten känsla av att det fungerar sämre vid dessa tillfällen. På något sätt är jag inte tillräckligt fokuserad.
Kan som parantes tillägga att jycken drev fram ett smaldjur idag. Såg det två gånger på en kvart. På lite långt håll så det fanns inte en möjlighet att ens tänka på skott! (Kanske lika bra det.)
Hon fick vittring av mina spår, kastade och drog iväg. Tro det eller ej, men drevern släppte och kom tillbaka. Skönt när de gör det vid sådana här tillfällen!
mvh
Lasse
Har väl aldrig varit så där "galen" att jag har tagit några chanser under alla år jag har jagat. Ett par älgar, 20-talet rådjur, några harar och räv, ett gäng morkullor är väl ungefär vad "skottlistan" har att tala om så här långt.
Intressant att några av er säger att det krävs lite "jäklar anamma" vid skotttillfället. Bl.a. bocken som inte lyckades så bra, var jag egentligen inte särskilt sugen på att skjuta. Har hänt någon gång tidigare också och har inte blivit något 100 %-igt bra skott då heller. Dock betydligt bättre än det sistnämnda.
Har en liten känsla av att det fungerar sämre vid dessa tillfällen. På något sätt är jag inte tillräckligt fokuserad.
Kan som parantes tillägga att jycken drev fram ett smaldjur idag. Såg det två gånger på en kvart. På lite långt håll så det fanns inte en möjlighet att ens tänka på skott! (Kanske lika bra det.)
Hon fick vittring av mina spår, kastade och drog iväg. Tro det eller ej, men drevern släppte och kom tillbaka. Skönt när de gör det vid sådana här tillfällen!
mvh
Lasse
-
Hylsan
- Inlägg: 1046
- Blev medlem: 01 aug 2002, 16:25
- Ort: Sweden / Lindholmen
Lasse, du har nog skjutit tillräckligt många vilt i dina dagar som jägare, så din känsla som du beskriver har nog med ngt annat att göra.
Ibland låser det sig och man skjuter inte, helt utan förklaring. Men vad är det då som gör att du tvekar och tydligen lägger "skulden" på din själv...för feg för att skjuta?
Det är ingen annan än dig själv som lägger ribban när, var och hur du fäller dina byten.
Jag tycker det låter helt sunt och jag känner igen mig själv i din situation.
Jakt är något mer än bara döda...det vet du också!
Jag har åkt hem många från skogen och krogen med vetskapen ATT jag kunde fått mig ett skjut...men avstått <img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>
Ibland låser det sig och man skjuter inte, helt utan förklaring. Men vad är det då som gör att du tvekar och tydligen lägger "skulden" på din själv...för feg för att skjuta?
Det är ingen annan än dig själv som lägger ribban när, var och hur du fäller dina byten.
Jag tycker det låter helt sunt och jag känner igen mig själv i din situation.
Jakt är något mer än bara döda...det vet du också!
Jag har åkt hem många från skogen och krogen med vetskapen ATT jag kunde fått mig ett skjut...men avstått <img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>
-
BengtBerg
- Inlägg: 2378
- Blev medlem: 09 feb 2002, 17:03
>>Alla
Jag håller med Hylsan,men jag håller med mig själv också...<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>
Vad jag talar om är inte "vill inte skjuta och därför skjuter jag inte", för det händer väl alla titt som tätt, vad jag talar om Lasses problem som väl snarare är "vill skjuta men skjuter inte".
Potatiskastare och jag menar nog exakt samma sak tror jag. Att vilja döda ett rådjur är inte samma sak som att bara intressera sig för själva dödandet, det hoppas jag att alla är med på.
Men låt oss tala klarspråk här, vi kan tala om att fälla ett byte eller "skörda ett överskott" (urk... en mer pissnödig och ursäktande formulering får man leta efter). Men vad vi gör är att döda bytet och det är där viljan kan brista ibland, också hos mig måste jag erkänna.
Den aggressivitet jag talar om är alltså INTE något som är i vägen för en god jaktetik eller för jaktlig "seriositet". Jag tyckte att Potatiskastares formulering om autopiloter var bra, men kanske inte helt eftersträvansvärd eftersom en autopilot alltid måste kunna kopplas ur snabbt...
Mina bästa jaktskott har jag skjutit när jag redan när jag tidigt har bestämt mig för att "detta är ett skjutbart djur som jag skall skjuta när läget är OK", och inga tankar därefter har kommit i mitt huvud. Känslolös aggressivitet, om ni förstår vad jag menar. Våldsamhet utan vrede.
Jag vill inte att någon förväxlar mina ord om "jaktlig aggressivitet" med vrede. Jag är en snäll kille som jagar seriöst, respekterar och tycker om viltet, men som tar vara på sina skottillfällen.
Jag tror att Lasse kommer över detta när han...
a) unnar sig viljan att vilja döda bytet
b) tappar sin rädsla att misslyckas med skottet
c) släpper sina tankar under själva skottet
...och det uppnår han genom att...
a) vänja sig vid positiva tankar om att döda under jakt
b) tar vara på "skräpfågeljakten" under våren för att hålla skottillfällena uppe under våren
c) lugna puckar, träningsskyttet verkar det ju inte vara några problem med så när det mentala släpper är han med råge bättre rustad än genomsnittsjägaren.
>>Lasse,
Lite jävlaranamma när beslutet om att ett djur är skjutbart har tagits - så löser det här sig. Inget skott är 100% säkert, bestäm dig för vad som är tillräckligt bra när du tagit dig ett pass. Hitom granen och hitom stenen så SKA det smälla om djurets hastighet är OK och säkerheten för hund och andra vilt är OK. Var aggressiv! <img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>
MVH
/Bengt Berg
Jag håller med Hylsan,men jag håller med mig själv också...<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>
Vad jag talar om är inte "vill inte skjuta och därför skjuter jag inte", för det händer väl alla titt som tätt, vad jag talar om Lasses problem som väl snarare är "vill skjuta men skjuter inte".
Potatiskastare och jag menar nog exakt samma sak tror jag. Att vilja döda ett rådjur är inte samma sak som att bara intressera sig för själva dödandet, det hoppas jag att alla är med på.
Men låt oss tala klarspråk här, vi kan tala om att fälla ett byte eller "skörda ett överskott" (urk... en mer pissnödig och ursäktande formulering får man leta efter). Men vad vi gör är att döda bytet och det är där viljan kan brista ibland, också hos mig måste jag erkänna.
Den aggressivitet jag talar om är alltså INTE något som är i vägen för en god jaktetik eller för jaktlig "seriositet". Jag tyckte att Potatiskastares formulering om autopiloter var bra, men kanske inte helt eftersträvansvärd eftersom en autopilot alltid måste kunna kopplas ur snabbt...
Mina bästa jaktskott har jag skjutit när jag redan när jag tidigt har bestämt mig för att "detta är ett skjutbart djur som jag skall skjuta när läget är OK", och inga tankar därefter har kommit i mitt huvud. Känslolös aggressivitet, om ni förstår vad jag menar. Våldsamhet utan vrede.
Jag vill inte att någon förväxlar mina ord om "jaktlig aggressivitet" med vrede. Jag är en snäll kille som jagar seriöst, respekterar och tycker om viltet, men som tar vara på sina skottillfällen.
Jag tror att Lasse kommer över detta när han...
a) unnar sig viljan att vilja döda bytet
b) tappar sin rädsla att misslyckas med skottet
c) släpper sina tankar under själva skottet
...och det uppnår han genom att...
a) vänja sig vid positiva tankar om att döda under jakt
b) tar vara på "skräpfågeljakten" under våren för att hålla skottillfällena uppe under våren
c) lugna puckar, träningsskyttet verkar det ju inte vara några problem med så när det mentala släpper är han med råge bättre rustad än genomsnittsjägaren.
>>Lasse,
Lite jävlaranamma när beslutet om att ett djur är skjutbart har tagits - så löser det här sig. Inget skott är 100% säkert, bestäm dig för vad som är tillräckligt bra när du tagit dig ett pass. Hitom granen och hitom stenen så SKA det smälla om djurets hastighet är OK och säkerheten för hund och andra vilt är OK. Var aggressiv! <img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>
MVH
/Bengt Berg
-
BengtBerg
- Inlägg: 2378
- Blev medlem: 09 feb 2002, 17:03
-
Dejan P
- Inlägg: 1097
- Blev medlem: 04 apr 2001, 20:23
- Ort: Sweden
Hej!
De beskrivningar av tvekan som givits är riktiga. Allihopa. Jag var sådan för 20 år sedan. Nu vill jag jaga så länge det går. Jag skulle inte byta ut bössan mot en painball-bössa. Dessutom kan det vara så att din hjärna har fått in information som du inte är klar över, något odefinierbart som hindrar. Det kan helt enkelt bero på erfarenhet. Något stämmer inte. Annars tror jag att det mest brister i motivationen. Prova med att vara lite frusen och direkt hungrig på jakt. Varma kläder, ett bekvämt pass med kamin och nybakade bullar gör en inte tillräckligt skarp. Jämför med eskimåer, indianer som inte jagar när det finns mat i lägret. (Helge Ingstads böcker rekomenderas.)
Och titta lite på veganerna. Efter någon månad utan kött blir de riktigt aggressiva, fast på ett destruktivt sätt, och börjar bränna korvtjosker, slaktbilar mm. Snacka om att nedlägga stora byten utan tvekan. Bli lite vegansk!
Dejan P
De beskrivningar av tvekan som givits är riktiga. Allihopa. Jag var sådan för 20 år sedan. Nu vill jag jaga så länge det går. Jag skulle inte byta ut bössan mot en painball-bössa. Dessutom kan det vara så att din hjärna har fått in information som du inte är klar över, något odefinierbart som hindrar. Det kan helt enkelt bero på erfarenhet. Något stämmer inte. Annars tror jag att det mest brister i motivationen. Prova med att vara lite frusen och direkt hungrig på jakt. Varma kläder, ett bekvämt pass med kamin och nybakade bullar gör en inte tillräckligt skarp. Jämför med eskimåer, indianer som inte jagar när det finns mat i lägret. (Helge Ingstads böcker rekomenderas.)
Och titta lite på veganerna. Efter någon månad utan kött blir de riktigt aggressiva, fast på ett destruktivt sätt, och börjar bränna korvtjosker, slaktbilar mm. Snacka om att nedlägga stora byten utan tvekan. Bli lite vegansk!
Dejan P
-
forsberg
- Inlägg: 32
- Blev medlem: 08 jan 2003, 20:57
- Ort: Sweden
-
skai
- Inlägg: 62
- Blev medlem: 23 maj 2002, 20:08
- Ort: Sweden
Feg är du inte.
Det är bara det att du låter de otrevliga minnen som kommer med de olyckliga skotten styra dina instinkter.
Att skjuta/döda har du inkopplat att så skall det vara.
Men det som först kopplas in i vid en händelse är vad vi kan kalla känslan, det är redan innan förnuftet kopplas på. Den starkaste "känslan" är försvars mekanismen. Du förknippar nu villebrådet med obehag, och avstår skottet som förnuftet vill att du skall släppa iväg.
Jag kan själv känna när villebrådet närmar sig hur mycket av omgivningen och vad som sker där kopplas bort och man blir totalfokuserad. Efteråt när det ligger där har jag upplevt allt från att knappt komma ihåg något till att veta alla små,små detaljer.
Så vad som gäller är vad som inom idrotten kallas mental träning, och det kan vara vad som helst bara det passar dig.
Lycka till!
/skai
Det är bara det att du låter de otrevliga minnen som kommer med de olyckliga skotten styra dina instinkter.
Att skjuta/döda har du inkopplat att så skall det vara.
Men det som först kopplas in i vid en händelse är vad vi kan kalla känslan, det är redan innan förnuftet kopplas på. Den starkaste "känslan" är försvars mekanismen. Du förknippar nu villebrådet med obehag, och avstår skottet som förnuftet vill att du skall släppa iväg.
Jag kan själv känna när villebrådet närmar sig hur mycket av omgivningen och vad som sker där kopplas bort och man blir totalfokuserad. Efteråt när det ligger där har jag upplevt allt från att knappt komma ihåg något till att veta alla små,små detaljer.
Så vad som gäller är vad som inom idrotten kallas mental träning, och det kan vara vad som helst bara det passar dig.
Lycka till!
/skai
-
forsberg
- Inlägg: 32
- Blev medlem: 08 jan 2003, 20:57
- Ort: Sweden
Min första älg 1978 benen vek sig jag tänkte!vad nästa men det blev bättre och bättre, Men bli alldrig för tuff Då tappar du det sunda i jakten! att göra rätt,Alla kan göra fel, det vet även jag. men tävla aldrig om att skjuta mest älg,jag har sett följderna när killarna har suttit kvällen före jakten, och tittat på jaktfilmer och jagat upp sig till den milda grad att dom har stått på en hög sten för att få i väg ett andra skott!första skottet sköts på en älg i strax under överljudsfart.
forsberg
forsberg
-
jaktkungen_1
- Inlägg: 24
- Blev medlem: 17 feb 2003, 10:06
- Ort: Sweden
