Även en schysst laika fick vara med, den är grisspecialist men tar älg med.
Han ville att jag skulle gå med honom idag, igentligen har vi slutat jaga älg men dispens på kalv har utfärdats för de med älghundar i träningssyfte, dock endast på ståndskall.
Efter nån timmes traskande fick hundarna upp och ett rungande ståndskall hördes från en tät ungskog.
Kompisen bara log och pekade ner mot ungskogen, "Ta det du."
Började smygandet.. kom in på 30 meter och såg djuren i tätningen men det gick inte att skjuta..
Kon börjar bli hispig och gör utfall mot hundarna.. de flyttar sig 50 meter och rusar förbi mig i en meterstor lucka men att försöka var inte att tänka på.
Smyger på igen, de har klivit ut fem meter på en öppning men jag är mitt i riset och kravlar.. fortfarande för mycket grenar ivägen!
Kommer in på 15-20 meter, de anar mig nog men jag har råkoll på vinden och de verkar inte skrämda.. men hur göra? har inte en chans därifrån så jag ligger bara och tittar på dem.
Det har nu gått närmare en timme av intensivt skall från tre hundar, pulsen har återgått till normalt sedan länge och tankarna har stabiliserats...
Då gör vännen en offensiv från vänstersidan, har korn på kalven men tvekar, "var den inte stor för en årskalv?" undrade han sedan, men jag hade ju konstaterat att den var skjutbar vilket han dock inte visste då.
Djuren blir oroliga, troligtvis såg de honom men visste inte vad han var..de förflyttar sig ett par hundra meter varpå det blir stånd igen.
Kommer aldrig lika nära igen, men ser dem flera gånger.. öppna ytor är transportsträcka, stannar gör de bara där det är riktigt tätt.
En stund senare ställer kon av kalven vid en sjö och tar med hundarna på långresa.. kalven hoppar i plurret och tar en simtur varpå vi bestämmer att vi gjort vad vi kunnat för dagen då det är för lätt att förväxla djuren när de är ensamma. Kon var liten och kalven förvånansvärt stor.
Där bryter vi..
Fan, jag kommer höra skallen i huvudet när jag ska sova inatt!
/Andreas
