Lastade skotern och äldsta pojken idag och gjorde en tur längs trapperlinan, förutom en hel del ekorrspår var det helt tomt på spår i nysnön. Men efter ett antal tomma fällor så satt det ändå en mård i en IHJÄL-låda. Kul när man har med sonen så han får något att berätta på förskolan

En kilometer och två fällor längre fram så satt mård nummer två, den här gången i en Belisle.
Eftersom båda mårdarna satt säkert fastfrusna i respektive fälla var det bara att lasta ihjäl-lådan och belisle gillret bak på skotern och vända hemåt efter lite fika och lek i snön.
Hem och ner med allt i pannrummet för att det skulle tina upp lite, allt frid och fröjd, alla glada förutom mårdarna.
Men nu ska man ju inte bara berätta om sina medgångar utan även sina mindre stolta ögonblick....
Sååå.... efter middagen var det dags att göra ett försök att få lös de fortfarande frusna men något mjukare mårdarna ur respektive fälla.
Den första gick bra om än lite motsträvigt men i samband med att jag skulle lös med nummer två ur det säkrade belisle-järnet så lyckades jag med konststycket att med mårdens hjälp vrida bort säkringen på den ena fjädern. Nu hade jag tur då jag höll i järnet så det inte slog med full kraft men faktum var likväl att jag satt lika säkert förankrad med båda tummarna samt ytterligare några fingrar som mården suttit där ett par sekunder tidigare.
Det gjorde inte så ont i början men det tog inte länge innan jag uppskattade att jag var hemma och inte ute i skogen så det var bara att bita ihop och gå och be om hjälp, i köket satt frun och yngsta sonan satt så där var det bara att hålla god min och passera för att inte skrämma upp dem i onödan, hittade pappa i nästa rum och strax därefter var jag lös. Hade det krisat hade jag nog fixat det på egen hand men ändå lättare med ett extra par händer som hjälper till.
Så med två ömma tummar och ett lite lätt blodigt långfinger så har jag lärt mig att vara än mer försiktig med dessa järn!
En lärdom rikare.
//F