Bock och kråkpremiär för i år...

[Minken]

Efter att ha missat jakten på fredag kväll beslöt jag att försöka idag (lördag) på morgonen. Sagt och gjort, väckarklockan ringde 06:12 och jag började hasa mig ur sängen.
När klockan närmade sig 06:45 och det fortfarande var becksvart ute insåg jag att jag nog överskattat moder sol lite...klockan 06.50 befann jag mig i alla fall ute på marken och så mörkt att man knappt såg 20 meter (antagligen på grund av ihållande molntäcke).
Jag beger mig ändå ut på fältet...för att snabbt få reda på att fältet där jag befinner mig är nygödslat <img src=icon_smile_dead.gif border=0 align=middle>...ingen höjdare direkt. Flyttar mig till ett annat fält bara några hunder meter bort...nu börjar det dessutom ljusna.
Då ser jag något som ser ut som ett gäng dovhjortar (har dispans på kalv och hind) och smyger mig ditåt. Tyvärr upptäcker djuren mig och går undan en bit, jag sätter mig och avvaktar, efter ett tag smyger jag mig närmare. Tyvärr står djuren för tätt så ingen skottchans erbjuds, då gör jag det fatala misstaget att röra lite på mig...SWISCH så är alla djur på väg in i skogen.
Jaja, då är den pürschen förstörd tänker jag och ska precis bege mig hemåt när jag ser något cirka 250 meter bort, tar upp kikaren och spanar, och se om det inte är tre rådjur som faktiskt är på väg ut.
Jag kryper mig närmare men på ca 140-150 meters håll från djuren tar min ansmygning slut eftersom den kant jag smyger i inte går längre utan blir ett hygge fullt med kvistar 10 meter långre fram.
Tar upp kikaren och spanar på djuren, och se vilken tur, ena rådjuret visar sig vara en bock!
Jag smyger upp bössan mot den gamla ek som jag sitter gömd bakom och siktar på bocken, tyvärr står han helt fel så jag avvaktar. 10 min går, 20, 30 och nu är det helt ljust ute, bocken har hittills bara stått med bredsidan mot mig en gång och då täckt av geten. Desstuom så börjar djuren röra sig in mot skogskanten. Då händer det, medan geten och kidet närmar sig kanten halkar bocken efter och går och småbetar cirka 20-30 meter bakom dem och nu står han dessutom med bredsidan emot!!! Återigen upp med bössan och använda eken som stöd, avståndet är cirka 145 meter (stegning) och jag tvekar om jag skall skjuta (tycker det är roligare att smyga mig närmare än att skjuta lång skott), men eftersom jag bara skjutit två kid hittills denna säsong beslöt jag mig för att skjuta denna bock som en "ny premiär".
Kramar långsamt av avtryckaren samtidigt som jag håller hårkorset lite över normala siktpunkten (inskuten på 120 meter)PANG smällen bryter morgonens tystnad och jag ser hur bocken "krummar ihop sig" och tydligt markerar en träff i lungor/hjärta. Han går cirka 30 meter innan han faller på fältet.
Skottet visade sig ha tagit lite högt, dock var sadeln hel och båda lungorna var träffade cirka 2/3 från bottnen (alltså än en gång;lite högt). Jag höll antagligen upp för lite för mycket innan jag lät skottet gå...men bytet ligger och det är huvudsaken <img src=icon_smile_approve.gif border=0 align=middle>.
När jag sedan ska ta ut bocken upptäcker jag en så skamlig sak att jag knappt vågar skriva det här <img src=icon_smile_blush.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_blush.gif border=0 align=middle>....jag har glömt kniven!!!
Efter att ha skämts och dragit/burit rådjuret cirka 1,5 km tillbaka till bilen var jag både blodig och trött.
Väl hemma beslöt jag mig att anordna en provosorisk åtel med räntan från rådjuret.
Så jag la ut den bakom ladugården i en hage. Sedan gick jag hem, koka kaffe, åt en bulle och tittade på ett fiskeprogram (samt försökte låta bli att väcka alla andra i huset). Sedan tog jag .22 Long:en och gick ner för att titta om kråkorna kommit (om man skulle tro på det alla säger på detta forum skulle det vara värdelöst eftersom kråkjakt kräver både gömlse och föråtling), och mycket riktigt ser jag hur ttäden är fulla med dem. Några drar så fort de får syn på mig men cirka 3/4 sitter kvar.
Jag går med raska steg rakt mot ladugården för att via den kunna smyga mig 50 meter närmare och med stöd från väggen. Taktiken lyckas någurlunda, cirka halva gänget av de kvarvarande drar men några sitter oroligt kvar. Nu måste man vara snabb men ändå mjuk i rörelserna, upp med bössan med en foderspilta som stöd och sedan snabbt pang (tog cirka 4 sek från att jag såg kråkan till skott). Den lilla ärtiga klatshen från .22:an får de resterande kråkorna att lyfta. utom en som aldrig mer kommer att flyga <img src=icon_smile_approve.gif border=0 align=middle>. Avståndet var cirka 83 meter och ammunitonen var Remington Super-Sonic.

Ett ganska bra sätt att inleda en dag tycker åtminstone jag <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>...å inte blev det sämre för att det var två "ny premiärer" för i år...

MVH Minken

Ps. Såg senare på dagen hur en duvhök försökte ta en fasan, fasanen klarade dock första anfallet genom att "flyga på rygg" och sparka med benen. Sen drog den iväg som en raket med duvhöken precis bakom sig...vet ej om den klara sig eller ej, men ganska intressant att se på.ds

Ändrat av - Minken den 11/16/2003 12:16:17