Resan har innehållit både trassel och diverse strul samtidigt som vi haft enastående jaktupplveleser. Det började på absolut sämsta tänkbara sätt med att vi efter en hel del trassel på Arlanda fick lämna våra bössor i Sverige eftersom KLM inte godkänner att transportera vapen genom Holland vidare till Zimbabwe
Tjejerna på handligbolaget i Stockholm kämpade tappert för vår sak och snackade med tullen i Holland länge och väl men det var tvärstopp. Travelpartner som vi bokat resan genom tog nära nog 400:- för att kolla upp och informera KLM om att vi hade bössor med oss och jag fick svar om att det var ok med vapen på alla platser vi mellanlandade etc. innan vi åkte. Det visade sig ju inte alls stämma och hela resan höll på att gå i stöpet eftersom vi inte fick ta med bössorna och det inte finns något enklet sätt att bli av med dom när vi bara har någon timme på oss att lösa problemet mellan två flighter på Arlanda......Nu fick vi hjälp på Arlanda av en mycket vänlig herre som löste vårat stora problem och inte ens tog betalt för det. Jag skriver inte vem som hjälpte oss eftersom det inte riktigt var enligt reglerna så att säga, jag vill inte sätta denna hjälpsamma herre i klistret på något sätt! Bössorna var i lagligt förvar och vi rusade vidare på resan!
Det var med blandade känslor jag satte mej på flyget söderut mot Amsterdam, Nairobi och slutligen Harare
Min 416 Rigby som jag lagt många, många timmar på senaste året var inlåst på Arlanda och jag skulle åka och skjuta min buffel....... Ivrig inför jakten, besviken och ordentligt förbannad över att bössan inte kom med!Resten av flygresan gick utan allvarligare problem! Framme i Harare fick vi en första inblick i hur nedgånget detta land verkligen är numera
Flög sista biten från Nairobi med Kenya Airways och när piloten satte ner 767an på banan i Harare sa jag åt Anders: Fan vad han bromsar och reverserar motorerna hårt!? Efter den relativt hårda inbromsningen kom vi att stå helt stilla på banan, kaptenen gjorde ingen anstats att svänga av rullbanan in på en taxiväg. Efter några minuter ser jag en brandbil med påslagna blåljus genom sidorutan 
Eftersom jag själv jobbar på flygplats och är flygplatsbrandman börjar jag ana oråd...... Brandbilen stannade dock utan att börja göra någon ansats till insats med släckmedel. När jag ser på taxibanan till vänster om rullbanan ser jag att det står avspärrningsbockar på taxibanan och hör samtidigt av några infödda bakom mig att "vi brukar alldrig landa på den här banan!?". Jag ser därefter några brandmän komma bärande på avspärrningsbockar förbi planet. Vi taxar därefter in till terminalen och allt är frid ock fröjd. Våran kontakt i Harare talar sen om att det tydligen är underhållsarbete på en av rullbanorna och min gissning är att vi landade på fel bana, som dessutom var avstängt för underhåll Hur mycket skrot det fanns på banan vi landade på får jag nog förmodligen alldrig reda på, kanske lika bra det.......Efter en evighet i tullkö med måttligt intresserade tulltjänstemän kom vi till slut iväg med väskor inlastade i en gammal Landcruiser och lika gammal Nissan Patrol. Våran outfitter Duncan och hans kusin Gordon hämtade upp oss i sällskap med spårarna Kasseray och Fharteys (jag vet, lustiga nam). Jag har varit i Afrika förr men resan genom utkanterna av Harare var nästan shockartad
Otroligt nergånget och skräp överallt, tom en kyrkogård vi passerade var översållad med alltmöjligt skräp och skrot! Zimbabwe har gått genom en otrolig nergång på 99% av alla plan sen Robert Mogabe grep makten, den saken stod rätt tidigt klart!! Det var ett par dagar före löning så det var poliskontroller i stort sett var 500ade meter inne i stan och med några km mellanrum första milen utanför stan. Böter skulle in för att täcka löner....... Vi blev stoppade i en korsning för att polisen ansåg Duncan hade bytt fil inne i korsningen! Polisen skulle ge honom en fet böter trots att vi inte gjort något fel alls i korsningen! Polisen var dryg och hotade med rättegång mm. Vad konstapeln inte visste var att Duncan kände några högre poliser i stan och att han ville kolla upp med dom direkt varför snuten på plats ville ge oss en böter som var flera gånger högre än det högsta belopp som kan tas ut för trafikbrott i Zim!? Polisen ändrade sig plötsligt och släppte iväg oss med en varning......Vägarna var i uselt skick och igenproppade med lastbilar, traktorer och annat som gjorde att medelfarten var rätt låg på de ca 25 mil vi hade till våran lodge och hem för närmaste veckan. Väl framme där konstaterade vi dock att det var rena lyx-inkvarteringen! Egen bungalow med toa och dusch! Vi skjöljde av oss svett och damm från resan och tog en iskall öl innan vi begav oss några hundra m från Lodgen för att provskjuta de lånevapen vi blev tilldelade. Det var ett custombygge i 458 Win Mag baserad på en Tysk M-98. Bössan var en riktigt klumpig best med en kolv som måste haft CG-63 som förebild
Jag gillade inte alls bössan och längtade mer än någonsin efter min Rigby som ser ut som ett salogsgevär i jämförelse..... Kolven på lånebössan var säkert 3-4 cm för lång för mej och kikaren (iof en fin Swarovski) satt i högt svängmontage. Trycker var orginal med tryckpunkt, ca 2 kg med släp Jag sköt ett skott på en öl-låda på ca 60 -70 m från skjutstickor och var kanske 5 cm från riktpunkten. Den andra lånebössan var en Winchester 70 i 458 Lott (push-feed). Den hade något sorts grönt fiber-korn och saknade helt sikte bak På bakre valvet satt en del av ett Williams-sikte Som ska sitta på pipan) monterat, förmodar att det skulle suttit någon form av ghost-ring där om alla delar funnits kvar Valet mellan de två katastroferna var lätt, det fick bli 458an! Patrontillgången var ytterst knapp till 458an, ett fåtal 500 gr Hornady SP och lite blandat FMJ/solid utbud från Rhino och Woodleigh i 500 gr. Jag kände mej lååååångt från nöjd med beväpningen/patroner men vi fick gilla läget och vara glada över att vi var beväpnade!Vi begav oss ut strax före sex varje dag och körde genom jaktområdet och spårade av vägar och kollade vattenhål och flodbäddar. Det var betydligt mer bilkörning än vi hade förväntat oss men vi insåg snabbt att det var enda sättet att hinna/orka med att lokalisera bufflarna. Från 11-12 tiden blev det för varmt för att orka gå och jaga, bufflarna lade sig dessutom ner mitt på dagen och det var nästan omöjligt att komma åt att skjuta något som låg ner. Vi pausade några timmar mitt på dagen under ett träd och käkade lunch och tog någon timmes siesta. På eftermiddagen upptogs spårningen igen om vi inte hade några spår som hittats under förmiddagen. Vi spårade upp och smög in på flera hjordar första dagarna utan att komma åt att skjuta eller inte såg något skjutbart. Gräset var otroligt tätt och på många ställen över 3 m högt
Ansmygning och skytte skulle visa sig vara extremt svårartat på de flesta ställen. Nu tände lokalbefolkningen glatt på gräset på många håll så bränderna rasade stundtals runt om oss och röken lågt tät. Sikten blev bättre men bufflarna såg oss lättare i det ökenlika landskapet. Grönt gräs spirade efter ett par dagar i de brända områden vi jagade i så bufflarna fanns kvar och betade av det spröda gräset.Några dagar gick med mycket bilkörning i det bergiga området och kontakt med buffelhjordar om ca 20 djur varje dag. Vi konstaterade dock efter ett tag att det inte fanns några större "dagga boys" bland de djur vi kom i kontakt med. Om det berodde på otur eller att det helt enklet var skjutet för många större tjurar fick vi alldrig reda på. Vi jagade mot en stor nationalpark och vår värd, Duncan, hoppades hela tiden på att det skulle komma in större tjurar från nationalparken. Anders sköt en skaplig tjur på onsdagens eftermiddag efter en lång väntan intill hjorden som låg ner och idisslade ca 100 m från Anders, PHn och spårarna. Anders sköt tjuren rakt framifrån på ca 80-90 m när den ställde sig upp, skottet tog perfekt och tjuren sprang ca 100 m innan krafterna var slut. Ett försäkringsskott och det hela var över!
Jag fick en vag kännsla av att detta skulle kunna bli problematiskt att hinna med eftersom vi bara hade tre dagar på oss att hitta en buffel till mej med...... Detta skulle visa sig helt rätt, tråkigt nog. Vi spårade och smöga på flera buffelhjorar men utan att hitta skjutbara djur. Spännande som inget jag tidigare upplevt men jag började känna mej mer och mer orolig över att jag skulle få behöva åka hem utan att få min buffel. När vi åkte ut på lördags morgon, sista dagen, var jag om sanningen ska fram inte på något vidare humör. Sliten av 12 h om dagen ute i hetta och flugor omväxlingsvis skakande på landcruisern och gående i över 30 gradig hetta på spår som inte ledde fram till annat än kor och yngre tjurar
Vid tiotiden såg gamescouten ett gäng bufflar över en dalsänka från Landcruisern. Helt otroligt uppfattat genom bushen utan kikare, i farten!! De två andra spårarna var ute på spårning av en uttorkad flodfåra mednas vi skulle köra och kolla ett vattenhål. Vi väntade in spårarna och gav oss sen direkt iväg över dalgången till fots mot buffelhjorden. Spännande som vanligt, men jag misströstade rejält. Vi kom in väldigt nära och vinden var så när på väg att avslöja oss men det gick vägen. Vi följde bufflarna över ett krön och inne på runt 30 meter ser George (PHn) en tjur som han väser åt mej att skjuta. Jag har bössan på skjutstickor men det är mängder med ris och gräs i vägen, dessutom är det en ko med kalv i vägen. jag har svårt att skilja på kon och tjuren i röran av gräs, kvistar och bufflar. Bufflarna betar sig vidare och vi smyger efter utan att få rent skottfält. Till slut anar hjorden oråd och rusar iväg utför krönet mot nästa dalsänka. George drar direkt efter och jag tar rygg! Dom kommer stanna på andra sidan väser han medans vi springer efter hjorden. Jag har redan gett upp hoppet och svär osande ramsor inombords
När vi kommer ner till botten på sänkan visar det sig att George varit med förr, hjorden står mycket riktigt och blänger på oss från andra sidan sänkan! George pekar snabbt ut tjuren bakom ett Acasiaträd på ca 100 m. Give him one when clears the tree, he´s soft but it´s him or nothing now! väser George. Det känndes som en kvart innan tjuren sätter fart men det kanske rörde sig om 4-5 sekunder...... George ville att man inte skulle skjuta över mittlinjen på bufflarna så jag satte korset ca en tredjedel upp från botten och drog av första skottet, en 500 gr Hornady SP. Inte som jag hade förväntat mej precis, ett skott på 100 m på en springande buffel Känndes som ett bra skott och jag laddade snabbt om bössan för mer skjutning med 500 gr Woodleigh FMJ. En av spårarna var för ivrig och sprang direkt iväg framför oss och George röt åt honom att stanna. Jag var på väg att skjuta nästa skott när jag såg honom i ögonvrån och höjde mynningen. Spåraren nitade och jag hade följt buffeltjuern med blicken och sköt ytterligare ett skott väldigt snett bakifrån när spåraren stannat upp. Andra skottet kändes inte klockrent, anade att det var för långt bak när det small. Buffeln var dock på minst 130 m i full fart så det var inga vidare odds på ett perfekt skott Åter språngmarsch när buffeln försvann bakom gräs och busch! Jag lyckades fylla på mer patroner i bössan från bältet när vi strang efter för att inte tappa bort buffeln. Vi hörde till vår glädje döds-brölet efter bara ca 40-50 löpning! Den andra spåraren bakom mej hojtade till av glädje/upphetsing och jag knöt näven i luften 
Buffeln hade lagt sig runt 150 från första skottet och den lite yngre och ivrigare spåraren, Kasseray, pekade mot en svart klump i gräset, "NYATI!", än en gång visade han sig för ivrig och sprang mot buffeln och George röt igen. "STOP, he´s fucking looking at us!! Buffeln låg med huvudet mot oss och väntade men orkade inte riktigt upp på benen. Det hade dock blivit riktigt otrevligt om buffeln orkat resa sig och vi haft spåraren mellan oss och buffeln...... Vi drog oss i en halvcirkel in på under 10 och jag sköt ytterligare en helmantel genom bröstet och jakten var slut! Andra skottet hade tagit lågt i ena bakbenet och in i magen och snett framöver. Förmodligen hade kulan gått in i brösthålan men det fick vi alldrig reda på. Förtsa skottet hade tagit bra om än väldigt lågt! En dm lägre och vi hade haft en besvärlig situation
Buffeltjuren var ung och hade mjuk boss men det var det enda som fanns att välja på om jag skulle få min buffel! Jakten var extremt spännande och jag grämer mej inte speciellt över att det inte blev en 45" riktigt gammal dagga boy!
Min väska är borttappad på flyget så jag för inte över några bilder från telefonen på något vettigt sätt just nu. Det får bli en bild på mej och buffeln tills jag kan tanka över mer bilder till datorn.
Detta var en snabb samanfattning av resan, det finns mer bilder och historier som jag kanske fyller på med om andan faller på
men kul att du fick din buffel efter en massa strul 
hur många tum var den på?
Laddar jag den med fullt magasin blir den dock något drygt hekto för tung 
