Jag tänkte berätta lite grand om min jaktresa till Skåne som jag var iväg på den gångna helgen.
Det var en gång...Nä... En gråmulen vinterdag då vår korta säsong led mot sitt slut bestämde jag och min vän Roger oss för att sätta ut en annons om byte av jakt. Sagt och gjort, jag plitade ihop en annons och lade ut den på forumet. Jag skrev att vi kunde erbjuda gråfågel, rå, bäver, älgjakt som passkytt och det vi ville komma och jaga var sådant som ej finns här uppe; svin, hjort med mera.
Det stod inte på förrän jag fick svar från en forumist, Makke, vi inledde en diskussion via pm som till slut ledde fram till att vi bokade den gågna helgen för Urskogstrollens resa till civilisationen. Roger inhandlade en vapenkoffert i aluminium som rymde två gevär, jag övervann min fobi och ringde och pratade med okänt folk på SAS biljettbokning och till slut stod vi där på Frösöns...Förlåt...Åååååre/Östersunds gigantiska flygplats i torsdags. Resan med plåtfågeln från helvetet gick bra ner till Arlanda, vi fick gå ut i bakdelen på planet, lagomt då vi passerar tappar bagagekillarna en väska från flygplanet och rätt i backen.
-"Det var min" sa jag och garvade. Vilkens jävla väska tror ni det var? Jo, just det. Det var min. Somliga straffar Gud på en gång...Allt höll som tur var, men jag undrar vad bagagekillarna skulle sagt om de visste att de kastat 20 Oryx rätt i asfalten från 8 meters höjd? Så mycket för de 600 kr extra det kostade med "specialbagage"...
Efter att ha kastat i oss råa pommes-frites och en iskall hamburgare bordade vi ännu en gång ett klaustrofobiframkallande syndastraff till färdmedel. Starten gick bra, men dra ända in i aftonsvalkan vad rädd jag var då vi landade. Det stormade ganska friskt i Skåne. Planet kastades fram och tillbaka som en liten leksak i händerna på naturens kraft. Jag tänkte: "Det här går fan inte", var alldeles dyngsur av svett, försökte be "fader vår", kom på att jag inte kunde något mer av texten än just "fader vår", började då istället att nynna på "pärleporten" med Christer Sjögren av alla jäkla mäniskor. Här knackar man just på pärleporten och skall verkligen det sista man upplever här i jämmerdalen vara Christer Sjögrens smöriga stämma? Ja, tänk att han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in. Genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin... Nånstans mitt i denna tankesmörja landade planet. Såg en hare som kutade på en gräsmatta.
Nåväl. Hämtade ut bagaget, den nya vapenkofferten såg ut som om den gått genom en schifferkross, min väska hade tappat en av sina "fötter" men annars var allt okey. Makke hade under tiden vi väntade på bagaget studerat passagerarna och sett vilka två som såg mest malplacerade ut, så han kom fram och hälsade.
Nu var vi äntligen framme!
Resan hem till Makke var intressant, vi for och tittade lite grand på markerna vi skulle jaga på, först trodde jag att jag kommit fel och tagit ett plan till renmärkningen i Glen, men Makke upplyste mig om att det var dovhjort vi såg. Har aldrig sett något liknande, gigantiska flockar överallt.
Då vi kommit hem till vår värd så blev det en eller sju pilsner och jaktsnack fram till halv 5 på morgonen, så vi prioriterade bort jakten på morgonen.
Efter provskjutning av bössorn så var det på fredag kväll dags. Makke följde med mig, och Makkes vän Leonard följde med Roger. Jag och Makke han nätt och jämt öppna fönstret till vår vakplats innan den där förbannade Varbergern åt Roger small första gången. Efter en och en halv timma small den igen, och efter dryga timman en tredje gång. Jag såg naturligtvis ingenting, men Roger hade på sitt första grispass dels skjutit den första gris han såg i hela sitt liv och dels skjutit nummer två och nummer tre också. Han var ganska så nöjd...Jag kände mig som hemma, för jag har varit med om det förr...Naturligtvis var det kul, men man kan ju tycka att i rättvisans namn så hade jag väl i alla fall kunnat få se en gris i alla fall...
Efter fotografering och upphängning i slaktbod så blev det pilsner och jaktsnack igen.
På lördagen så besökte vi en konservator då Makke skulle lämna in en galt för montering mm. Så nu har man varit i Halland också. Vacker natur, bokskogarna är verkligen fräna. Börjar förstå varför viltätheten är större där nere, måste ju vara ett överflöd av mat åt dem, samt att klimatet är något mildare än här...
På eftermiddagen följde jag med Leonard till hans mark för jakt på gris och hjort. Roger stannade kvar på Makkes hemmamark och jagade hjort. Nu var det min tur att få ha lite flax! Jag fick skjuta min första dovhjort! En hind. Skottet tog där det skulle och allt gick bra!
På morgonen stack båda ut på Makkes hemmamark för att jaga hjort. Ingen av oss såg någon hjort. Men jag såg några harar samt en rovfågel jag inte kände igen. Dessutom fick jag mig en löparrunda då skånes enda morgonpigga geting hade lyckats hitta igen mig och prompt skulle försöka ha ihjäl mig.
En annan intressant iaktagelse vi gjorde var alla dessa högar som var överallt, på tomter, lägdor osv. Det visade sig att det var en liten kuse som hette mullvad som far omkring nere i backen och gräver gångar och gör dessa högar. Naturligtvis har man hört talas om mullvadar, men att det skulle vara så förbannat många kunde jag inte för mitt liv tro. Det skulle vara intressant att läsa mer om mullvaden. Hur gör den då den ska hitta en partner? Gräver den en gång på måfå tills den kommer till en annan mullvads gång och om det luktar fisk i den så kravlar den efter? Dessutom...Hur kommer dessa högar till? Blir det högar då den ena mullvaden kommer ifatt den andra, så att säga....? Många bryderier blir det...
Nu var det dags för avsked och hemresa. Jag var nu dyngsur av svett redan innan jag satte mig i helvetesmaskinen, men allt gick helt problem- och skakfritt så jag blev inte helt avskräckt av färdmedlet i fråga. Kofferten såg nu ännu värre ut då vi landade på Frösön...förlåt...Ååååre/Östersund flygplats. Roger gick till personalen och frågade vad vitsen var att betala extra för ömtåligt bagage då man ändå lyckas knövla ihop en koffert av aluminium? Svaret han fick var: Reklamera, det är dålig kvalitet på kofferten.
Så: Tack för en trevlig helg Makke och Lelle!
Nu får vi bara hoppas att fåglar och älgar är samarbetsvilliga då det är dags för er att komma till väglöst land här i höst!!
Kom till lite självinsikt...Fan va rädd jag är för allting. Folk, getingar, kusar med många ben och tänder, flyga, för att inte tala om fruntimmer. Huvvaligen. Jag tror jag måste anmäla mig på någon slags terapi...
Bifogar två bilder.
En bild på 4 svin, 3 vilda och ett med tur.
samt på den dovhjort jag sköt!/Mvh Jonas
När jag läste det du skrev i tråden om dina datingproblem, så skrattade jag så att jag fick ont i magen. 
. Efter ungefär 5min så kommer det två killar och hämtar den, inga ID neller något annat 
bra skrivet dessutom
