I somras var jag i Namibia och jagade, hade tänkt lägga ut en redogörelse men har ej funnit tid till detta, men nu tar jag mig själv i nackskinnet och skriver om den mest fantastiska jakt jag upplvet (och kanske kommer få uppleva)!
Efter att ha rest i nästan 18 timmar (med mellanlandningar etc) var jag äntligen framme, klockan var 07:00 lokaltid när jag gick ur flygplanet, luften var kall,torr, det var Afrika!
Uthämtningen av vapnen (en 308 Win. och en Beretta bock, 12a) gick så mycket smidigare än i alla europeiska länder, efter 15 min var alla papper klara.
I ankomsthallen stod min värd/PH och väntade, vi åkte direkt till hans gård/farm. Eddies (PHns namn) är inte bara jägare nämligen, hans främsta näring är boskap, men detta är ingen nackdel i Namibia eftersom boskap kräver vatten=rikare djurliv, dock saknas buffel så fort det finns boskap pga mul &klövsjukan (men vem har råd med buffel <img src=icon_smile_dissapprove.gif border=0 align=middle>?)
Väl framme på gården testsköt vi bössan, och på något mirakulöst sätt gick dne fortfarande rätt. Sen bar det direkt av ut i bushen. Denna dag var dock inte utren på vår sida, vi spårade zebra och jag missade <img src=icon_smile_blush.gif border=0 align=middle> en steenbok. Dock var det en fantastisk upplevelse att gå i det kuperade landskapet, njuta av den vackra (om än dock torra) landskapet. En annan sak som jag la märket till och som Eddie sedan kommenterade är att alla djur här var frilevande, inte hängnade som det (tyvärr) börjar bli allt vanligare i Namibia.
På kvällen avnjöt vi en underbar middag som Eddies fru och kokerskorna lagat till, klockan 19:30 kröp jag till kojs, fullkomligt utpumpat av dagen och resan.
Nästa morgon gick vi upp 5:30 (cirka 20 min innan soluppgången), åt de obligatoriska torra skorporna och drack det heta kaffet. Kaffet var extra välkommet eftersom det på morgonen inte är många grader utomhus, sedan bar det iväg. Vi åkte med en Toyota Landcruiser till de så kallade "hot spots" (områden där djuren ofta håller till), där klev vi sedan av och började vår marsch. Klockan 8:00 fick vi kontakt med en mycket,mycket gammal Red Hartebeest. Eddie ville att jag skulle skjuta den eftersom den var så gammal (alltså inga trof´2 avgifter) och vem tackar nej till det?
Dock fanns det lite bush ivägen och hållet var lite i längsta laget med tanke på grenarna (cirka 120 meter), så jag bad att vi skulle smyga runt. Efter 15 min hukande och smygande var vi 80 m ifrån och fritt skottfält, jag smög långsamt upp skjutkäppen och tryckte av. Djuret föll 10 m från skottplatsen, kulan var placerad lite för högt, men jag kände mig dock nöjd och lättad efter gårdagens tabbe på steenboken...Hartebeesten visade sig vara precis så gammal som Eddie trodde (antagligen var det därför den inte märkte oss), den saknade helt tänder och var dessutom skadad i buken, alltså var det bara barmhärtigt att skjuta den.
9:00 var det dags för den medpackade frukosten som bestod av fullkornsbröd (precis samma som i Sverige!), samt juice eller kaffe, dessutom fanns det självklart torkat kött eller Lantmeister (ölkorv). Efter frukosten som vi intog vid ett vattenhål bestämdes att vi skulle sitta kvar på vak, bilen,spåraren och chaffören åkte iväg och eddie och jag satte oss att vänta.
Dum som jag var hade jag tagit av byxbena (ja det finns mycket praktiska långbyxor med dragkedja som kan göras om till shorts) i tron om att det snart skulle börja hetta till, ack så fel jag hade. Efter cirka 45 mins väntan trodde jag att detta skulle bli min sista resa någonsin,tänk vilket dråpligt sätt att dö, ihjälfrusen i Afrika!Dock höll jag ut ytterligare 2 timmar, och detta lönade sig, under tiden som vi suttit vid vattenhålet hade det besökts av två vårtsvin (sugga och kulting), men ingen bra galt. Nu kom dock ändringen, över dammkanten kommer en gris som ser stor ut upp, den sniffar i luften men eftersom vinden var perfekt fick den ingen vittring och dess syn är inte mycket att skryta med så länge man inte sitter i siluett. Vårtsvinet rör sig långsamt framåt och börjar dricka, Eddie som iaktagit den vänder sig mot mig och nickar, jag slår på aimpointen och placerar punkten vid bogen,långsamt smeker jag avtryckaren och skottet går. Vårtsvinet faller på platsen och eddie strålar med hela ansiktet, då händer något!
Vårtsvinet reser sig igen, tar tre steg mot dammkanten,kanar ut i gyttjan och sjunker! På denna lilla sträcka lyckas den komma upp i sådan fart att den planar ut cirka 2 meter i dammen!
För att få upp den var jag tvungen att bada eller vänta på att spåraren skulle komma, så jag fattade beslutet att ta upp den själv, Eddie bara skakade på huvudet och sa något om att vattnet var kallt. Raskt av med kläderna alltså och sedan i, Eddie hade haft rätt även hur, vattnet var KALLT! Nu gällde det att leta snabbt, redan nedkyld från tidigare (vårtsvinet hade iof värmt mig rejält) plaskade jag runt i det bröstdjupa vattnet. Efter 5 mins letande hittade jag det äntligen, betarna visade sig hålla cirka 11 tum, detta anses som en stor trofé i dessa områden eftersom vårtsvinen ofta bryter av sina betar när de bökar i den steniga marken.
Resten av dagen tillbringades åt att jaga efter oryx, som vi dock aldrig kom åt. Dock var jag mer än ofantligt, jätte- mega nöjd med dagen som varit!
(Fortsättning följer, nu måste jag tyvärr sluta för idag, det är en ny dag imorgon också <img src=icon_smile_dead.gif border=0 align=middle>, men jag fortsätter gärna min "drömresa" om Ni vill...)
Mvh: Fredrik alias Minken
Namibia jakt.....del 1
Moderatorer: taxen, Fritz Kraut
