Genetisk bas

[jonas]

Det här med en viss viltstams genetiska bas är ju ren hebreiska för de flesta av oss. Hur bred är den, hur bedöms den, och hur kommer denna att påverka stammens utveckling, inavel, osv...
Alltså, man får väl förlita sig på expertisen, som säger än det ena, än det andra...
Jag hittade en intressant artikel om den finska stammen av vitsvanshjort som fick mig att undra lite.

Finland är det enda landet i europa som har en jaktbar stam av vitsvans. Stammen är frisk och kry, den växer stabilt och de finska hjortarna är storvuxna och har fina troféer för sin ras ( Odocoileus Virginianus ).
Avskjutningen är nu över 20.000 djur/år, huvudsakligen i SV delen av landet.

Finlands Jägarförbund fick 1934 motta en gåva av amerikafinländare i Minnesota. Gåvan bestod några vitsvanshjortar. Man sände iväg 3 bockar och 4 hindar. Några dog på båtfärden, en skadades sedan i hägnet och måste avlivas. Kvar fanns:
- 1 bock
- 3 hindar

1937 togs initiativ om en ny inplantering, men troligtvis blev det aldrig av, eller så kom inga djur fram levande.

1948 var stammen ca 100 individer. Man tog då in ytterligare 3 bockar och 3 hindar, men av dessa dog 2 bockar i hägnet. Ut släpptes alltså:
- 1 bock
- 3 hindar

Sen under åren 1966 - 1974 gjordes utplanteringar med totalt 99 djur till. Hur pass spridd genetik dessa hade, och i hur många omgångar utplanteringarna gjordes framgår inte av artikeln.

Men så speciellt bred bas kan ju inte vår livskraftiga men totalt isolerade vitsvansstam ha

[Adam_Skevstad]

Det här med en viss viltstams genetiska bas är ju ren hebreiska för de flesta av oss. Hur bred är den, hur bedöms den, och hur kommer denna att påverka stammens utveckling, inavel, osv...
Alltså, man får väl förlita sig på expertisen, som säger än det ena, än det andra...
Jag hittade en intressant artikel om den finska stammen av vitsvanshjort som fick mig att undra lite.

Finland är det enda landet i europa som har en jaktbar stam av vitsvans. Stammen är frisk och kry, den växer stabilt och de finska hjortarna är storvuxna och har fina troféer för sin ras ( Odocoileus Virginianus ).
Avskjutningen är nu över 20.000 djur/år, huvudsakligen i SV delen av landet.

Finlands Jägarförbund fick 1934 motta en gåva av amerikafinländare i Minnesota. Gåvan bestod några vitsvanshjortar. Man sände iväg 3 bockar och 4 hindar. Några dog på båtfärden, en skadades sedan i hägnet och måste avlivas. Kvar fanns:
- 1 bock
- 3 hindar

1937 togs initiativ om en ny inplantering, men troligtvis blev det aldrig av, eller så kom inga djur fram levande.

1948 var stammen ca 100 individer. Man tog då in ytterligare 3 bockar och 3 hindar, men av dessa dog 2 bockar i hägnet. Ut släpptes alltså:
- 1 bock
- 3 hindar

Sen under åren 1966 - 1974 gjordes utplanteringar med totalt 99 djur till. Hur pass spridd genetik dessa hade, och i hur många omgångar utplanteringarna gjordes framgår inte av artikeln.

Men så speciellt bred bas kan ju inte vår livskraftiga men totalt isolerade vitsvansstam ha

Det behöver inte leda till katastrof med en liten bas för stammen. Det finns
många komponenter i det hela.

1. Hur "bra" variation av generna startdjuren har

2. Mutationer, som kan äka den genetiska basen

I detta fall verkar det vara ganska många individer i "basen"