Hur dömer vi efter omständigheterna?

[Burman]

Båda två bör få bannor eftersom de har skjutit på ett avstånd som överstiger sin förmåga att avlossa säkra skott

[Mr Boost]

Men varför hamnar diskussionen alltid där?
dvs 200 meter stillastående jämförs med 50 meter löpande?

Vem har sagt det?

Bommar man på 50 meter, vilket visst kan hända! Ska man också ha kritik, men betydligt mer om man bommar på 200m!

Varför då?
I mitt exempel så tänker jag mig stillstående vilt i båda fallen (att skjuta löpande på 200m känns inte helt seriöst....). Bommar man då på 50m så är det ju sannerligen inte bra! Varför skall man vara så förlåtande i det fallet?
Om anledningen är att skytten har gett fan i att träna och inte har en aning om sina begränsningar, så är det verkligen på sin plats med kritik!

Att som skytt A stå på 50m och vifta med bössan som en gräddvisp, eller skytt B sittande med stöd på 200m? Vilken situation känns mest Ok? Jag skulle hålla en slant på skytt B!

Fast de här omständigheterna "glöms" bort då "juryn" träder fram. Då är det bara avståndet som räknas. Men visst, avståndet är ju hårda fakta, resten kan vara bullshit och efterhandskonstruktion.

Håller man sig till stillastående vilt på max 200m, så menar jag att argumenten för yttre omständigheter inte håller, då återstår bara den egna skjutskickligheten. Jag avser här älg som det skjutbara viltet.

//Mr Boost

[Ylitjorvas]

Varför känns inte det seriöst?
Om nu någon tränar och klarar av det på älgbanan?

Jag är nu ingen renlevnadsmänniska i detta hänseende, har skjutit djur på över 200 meters håll. Men fullt medveten om att jag då måste vara extremt försiktig och värdera läget. Plus att det hade kännts helt ok om de klagat i eftersöksekipaget om jag bukskjutit!
Hittills har inget oförutsett hänt och jag har fått djuren med bra skott på långa håll. men när nåt händer....ja då blir effekten så mycket värre på +200m. Vilket är en risk man tar!

Förstår inte er oro för vad som sägs i slaktbodan!
Hänger ert djur där, fint skjutet är det väl lätt att visa facit och att det gick bra?
Nog har jag också hört "oj det var visst på långt håll?" och bara kunnat svara "Jo men jag hade ett bombsäkert läge!"
End of discussion!

Är det tvärtom så att ni ofta skadeskjuter och då får höra en massa gnäll...ja då tycker jag ni ska ha det!
Då har ni gjort fel oavsett avstånd!
Att gå eftersök är en jävligt tråkig sysselsättning!

Tyvärr smyger det sig in en känsla att folk skryter med sina långskott, och då är det helt åt helsicke!
De svåraste skott jag skjutit och de jag är mest stolt över har jag skjutit inom 15 meter!

[Kunskapstörstig]

Hela exemplet är bara för att väcka tankarna. Givetvis så är avstånden överdrivna, men det är för att framhäva frågeställningen. Ifrån början så tänkte jag mig två skyttar som presterar samma träffbilder, på två olika avstånd och förutsättningarna är identiska. Lugna, stillastående djur en fin höstdag. Tillgången på stöd osv. är också samma för de båda. Enda skillnaden är just skjutskickligheten. Men det är riktigt intressant att höra hur ni ser på det när skyttarna har olika förutsättningar också!

Själv så tycker jag att anledningen till att man skadeskjuter det viktigaste, och man bör därefter döma skytten. Alla kan ha otur och jag tror att alla förr eller senare kommer orsaka en skadeskjutning, det är bara en fråga om när. Har man otur så är det första skottet mot vilt, har man tur hinner man sluta jaga innan man orsakat skadeskjutningen.

Det som jag tycker är riktigt intressant är att så många tycker att det är allvarligare att skadeskjuta på långa håll, båda skyttarna har ju missbedömt läget och om det är självförvållat (inga yttre omständigheter man kan rå över), så förtjänar båda konstruktiv kritik för att ta lärdom och undvika framtida misstag. Men ofta så känns det som om den skytt som skadeskjuter på kortare håll inte blir lika hårt kritiserad, av någon underlig anledning.

[Kunskapstörstig]

Förstår inte er oro för vad som sägs i slaktbodan!
Hänger ert djur där, fint skjutet är det väl lätt att visa facit och att det gick bra?
Nog har jag också hört "oj det var visst på långt håll?" och bara kunnat svara "Jo men jag hade ett bombsäkert läge!"
End of discussion!

Är det tvärtom så att ni ofta skadeskjuter och då får höra en massa gnäll...ja då tycker jag ni ska ha det!
Då har ni gjort fel oavsett avstånd!
Att gå eftersök är en jävligt tråkig sysselsättning!

Jag instämmer med dig, skadeskjutningar är alltid tråkigt. Hittills har jag inte orsakat något eftersök, och om/när det inträffar så hoppas jag verkligen att det är på grund av omständigheter jag verkligen inte kan rå över.

Rent generellt så gillar jag inte att folk snackar skit bakom ryggen på varandra, oavsett om det är i slaktboden, på jobbet eller i något annat sammanhang.

Precis som du säger, "Jag hade ett bombsäkert läge" fungerar bra, och så länge djuret hänger snyggt och prydligt i slaktboden så är det lugnt. Men ofta så snackas det bakom ryggen också, vilket är betydligt svårare att värja sig mot. Även med bra argument.

Orskar man skadeskjutning på skadeskjutning så skall man givetvis få höra det! Men varför kritiseras en bra skytt som skjutit på långt håll mer än en sämre skytt som skjutit på ett kortare håll? Även om det är första skadeskjutningen på 10 år som de presterar?

[Ylitjorvas]

Bra skytt-dålig skytt osv osv
Det är ju här hela skon klämmer!

Alla jägare är fullt kapabla att skjuta en älg på 300 meter!
Eller borde vara i alla fall!
I lumpen skall man med öppna riktmedel med en automat, liggande med stöd på en ryggsäck prestera det skottet!
Så den tekniska skjutförmågan är inte ens uppe till debatt!
Tycker jag! Alla borde klara det!

En bra JÄGARE skäms som en hund när han missat eller skadskjutit.
Så vad spelar det då för roll om folk snackar?
Det är väl det lilla problemet i sammanhanget?

Den dagen alla står tysta och tycker att det är helt okej att skjuta bomskott på långa håll, (för man har ju bevisat på bana att man kan skjuta), DÅ är det illa!

[Kunskapstörstig]

Bra skytt-dålig skytt osv osv
Det är ju här hela skon klämmer!

Alla jägare är fullt kapabla att skjuta en älg på 300 meter!
Eller borde vara i alla fall!
I lumpen skall man med öppna riktmedel med en automat, liggande med stöd på en ryggsäck prestera det skottet!
Så den tekniska skjutförmågan är inte ens uppe till debatt!
Tycker jag! Alla borde klara det!

En bra JÄGARE skäms som en hund när han missat eller skadskjutit.
Så vad spelar det då för roll om folk snackar?
Det är väl det lilla problemet i sammanhanget?

Den dagen alla står tysta och tycker att det är helt okej att skjuta bomskott på långa håll, (för man har ju bevisat på bana att man kan skjuta), DÅ är det illa!

Jag tror också att vi börjar närma oss problemets kärna.

Jag håller med dig helt och hållet, en bra jägare skäms verkligen som en hund, om han skadeskjuter ett djur. Samtidigt är det ytterst sällan den skytten orsakar en skadeskjutning.

Om vi börjar accpetera bomskott/skadeskjutningar på långa håll, bara för att skytten normalt sett klarar dem, så börjar vi bli illa ute. Men samtidigt så kan det ske misstag, eller att det är orsaker som han absolut inte kan rå över som resulterar i en skadeskjutning. Om man har en duktig och erfaren jägare, så måste man se till varför en skadeskjutning har uppstått och agera därefter. Jag vill inte försvara skytte på långt håll, eller omdömeslösa personer på något sätt, men jag tycker att man alltid skall se till rådande omständigheter.

Jag håller också med dig om att alla jägare skall klara att träffa en älg på 300m, tyvärr ser inte verkligheten ut så. I alla fall inte här... Var nere på banan förra året (satt som markör i båset) när jag såg en skytt som hade en spridning på 23cm, i skottstol på 80m. Därefter så skulle han prova på älgen, vilken han missade såväl när den var stilla som löpande (några skott fick han in, men det var fler bom än träff på stillastående). Jag tänkte inte så mycket mer på det, förrän jag mötte honom på en jakt samma höst... Det är lite av detta jag funderar över, bra skyttar och duktiga jägare som blir kritiserade för att de begår ett misstag. Det kan jag förstå, men att man inte kritiserar en sämre skytt och jägare lika hårt för att han skjuter på kortare håll? Jag hoppas inte det är vanligt, men här har det hänt flera gånger och jag fick lite av samma känsla när jag läste i gamla trådar här...

[makke]

Man ska vara försiktig med att fördömma nya jägare som skjuter ett dåligt skott oftast mår dom själv dåligt nog själv. Försök istället analysera vad som gick fel oftast är det nerverna. Om man kritiserar eller hånar denna skytt så får han(hon) bara större risk att misslyckas nästa gång med. För några år sen på en mark där jag brukar jaga var där med en kille. På den tiden var där mängder med klövvilt på denna mark. Denna kille kunde sitta och vänta 10 kvällar i rad utan att se något. Under denna säsong satt jag inte en kväll utan att skjuta minst ett djur. Men efter två års pyrschande hade han lyckats skjuta tre skott samtliga bom(konstaterat efter långa eftersök). Vid samtliga skott hade han konstaterat att det var något fel på kikaren. När samma kille var med bjuden på en drev jakt bommar två hagel skott på ett rådjur. För att sen på eftermiddagen skjuta fyra skott på en hjort flock helt övertygad om att alla skott var på samma djur trots dom vid flera tillfällen var helt skymda. Jag blev vid tillfället riktigt förbannad(eftersöken var som vanligt resultatlösa) tar bössan ifrån skytten och säger att jag tar med den till skjutbananan dagen efter för att kontrollera den för nu får det vara slut med detta.
Som jag väntat sköt den precis där jag siktat. En vecka senare på en fest pratade jag med skytten jag sa till honom du är så nervös för att misslyckas att du inte klarar pressen när det kommer vilt i passet(tilläga att han var en helt ok banskytt) han ville först inte erkänna detta men efter lite fler öl kom det fram att jag nog hade rätt. Jag sa till honom att nästa gång han jagar så gäller följande inga drevjakter bara pyrsch om han får vilt i skott chans och blir nervös sänk bössan titta på viltet i 2 min lyft igen om det händer samma sänk bössan igen och vänta 2 min till men när du känner dig lugn så tryck av. Resultatet ett av detta blev att efter att pyrschat två kvällar så kom en spets hjort ut efter 10 min så var han så lugn att han sköt hjorten gick 30m för ett perfekt lung skott och skytten hade skjutit sitt första klövvilt. Efter denna gången har han lärt sig hur han ska hantera stressen och har skjutit fler vilt utan en massa eftersök och bommar.
Ska tillägas att några andra som jagade på denna mark hånade och skällde på denna kille för att han aldrig sköt något och när han väl tryckte av så blev det bom.
Vad jag vill ha sagt med detta är att det är bättre att hjälpa än fördömma.

[Magnus . A]

Har man lite moral och etik som jægare så førstår man att det mer omarliskt och tecken på dåligt omdømme att ta ett skott på 200 m æn på 50 meter. Ett skott på 50 meter ær alltid sækrare æn ett långskott, oavsett om førutsættningarna ær goda i båda fall.

Jag tycker i alla fall att skytten på 50 meter visat ett Jægarmæssigt hyggligt omdøme, i normala fall træffar de flesta en ælg på 50 meter.

Någon næmnde att skjuta med automat i militæren, det ær væl en sak att skjuta på en tavla och ett levande vilt, jag har då aldrig kænnt sådan puls nær jag skjuter på tavla som det blir nær jag ska skjuta i jakt situation på ett djur.

Tænk till ordentligt innan man avlossar skottet, man somnar bættre efter då.

[Emendor]

Att ex 200 meter automatiskt skulle vara mer oetiskt att skjuta på än 50 meter håller jag inte alls med om.

Skjuter man på en skenande älg på 50m som har en hund alldeles bak i hasorna så är det enligt mig mycket mer oetiskt än att skjuta en vindstilla dag på en betande älg på 200 meter när man har tid att ta bra stöd.
Etik kan aldrig bero enbart på avståndet.

Vad jag aldrig förstått är den kritik som framförs på älgjägare eller rådjursjägare när de skjuter på 200m, när sällan samma personer framför kritik åt de som skjuter tex orrar på 200m.

Varför skall man överhuvudtaget automatiskt kritisera den person som skadeskjuter utan att ha tagit reda på orsaken till att det blev på tok, det enda det leder till är att folk till slut inte vågar skjuta, då inte av rätt anledning (tanken på djurets ev. lidande) utan av fel anledning (vad skall eftersökspatrullen säga)

De två skadeskjutningar jag själv gjort på älg var ett skott förlångt bak på en älg som kastade i skottögonblicket avstånd tio meter samt ett skott på ca 120m där kulan havererade innan den nått brösthålan.
Är jag en oetisk jägare då?

makke/ bra inlägg...

[Ylitjorvas]

"Etik kan aldrig bero enbart på avståndet."

Det tycker jag!
Att skjuta på en skenande älg på 50 meter kan vara oetiskt! Japp det kan det vara, men en duktig skytt klarar det!
Om man skjuter på en skenande älg på 100 meter är det MYCKET mer oetiskt!
Skjuter man på den skenande älgen på 200 meter så är det helt jävla tomt under kepsen! Oavsett skicklighet!
Notera att jag i dessa fall bara ändrat avståndet, inget annat!

Toppfågeljaktens skytte är en annan sak!
Stillasittande fågel, lång tid, inskjutna vapen för avståndet, speciella vapen, bra stöd.
Men bommar man för att man skjuter på långt håll, ja då ska man skämmas även där och förtjänar kritik!!

[Kunskapstörstig]

Att ex 200 meter automatiskt skulle vara mer oetiskt att skjuta på än 50 meter håller jag inte alls med om.

Skjuter man på en skenande älg på 50m som har en hund alldeles bak i hasorna så är det enligt mig mycket mer oetiskt än att skjuta en vindstilla dag på en betande älg på 200 meter när man har tid att ta bra stöd.
Etik kan aldrig bero enbart på avståndet.

Vad jag aldrig förstått är den kritik som framförs på älgjägare eller rådjursjägare när de skjuter på 200m, när sällan samma personer framför kritik åt de som skjuter tex orrar på 200m.

Varför skall man överhuvudtaget automatiskt kritisera den person som skadeskjuter utan att ha tagit reda på orsaken till att det blev på tok, det enda det leder till är att folk till slut inte vågar skjuta, då inte av rätt anledning (tanken på djurets ev. lidande) utan av fel anledning (vad skall eftersökspatrullen säga)

De två skadeskjutningar jag själv gjort på älg var ett skott förlångt bak på en älg som kastade i skottögonblicket avstånd tio meter samt ett skott på ca 120m där kulan havererade innan den nått brösthålan.
Är jag en oetisk jägare då?

makke/ bra inlägg...

Det är tankar som snurrat hos mig med, det är själva orsaken som är viktigast. Sedan är ofta avståndet en bidragande orsak, men det är inte automatiskt en orsak.

Ylitjorvas: I ditt exempel så är det absolut så! Men jag håller med makke, det är inte automatisk avståndet i alla lägen. Att skjuta mot ett rådjur och missa pga av "eget fel" tex avståndsbedömning, dålig skytt, ej skottfast kikarsikte är i mitt tycke mycket allvarligare* än om kulan havererar för att man träffar en fågel som kommer i kulbanan eller annan omständighet man i mitt tycke inte kan rå över. I dessa fall är avståndet till stor del ovesäntligt. Jag tycker att anledningen är viktigt, för att kunna hjälpa skytten för att undvika framtida misstag. Givetvis så är det ofta att avståndet är bidragande, om inte den direkta orsaken.

*Med allvarligare så avser jag bara handlandet för att skadeskjutnigen skall uppstå. Givetvis är det alltid lika allvarligt med en skadeskjutning.

Makke: Mycket bra inlägg, jag ber om ursäkt och inser att jag varit otydlig med att jag avser konstruktiv kritik. Eller som du ännu bättre säger, hjälper jägaren framåt. Att håna och reta är bara dumt, det leder aldrig till något gott.

[jonas]

Det blir oändligt mycket teoretiserande om saker som egentligen endast skytten, i sanningens ögonblick, kan avgöra och ha en klar uppfattning om.

Skjuter man på ett friskt, springande djur på 200 m+ så visar det på dåligt omdöme, ja. Skulle dock tro att det inte är så vanligt.
Däremot ett stillastående djur på samma avstånd, med stöd och fungerande skjutekipage (vapen+skytt) så bör det ju inte vara ett problem. Det är det väl ingen som sagt något emot, men naturligtvis finns det en bortre gräns där vind, eventuella hinder, bantiden, avfyrningsfel mm definitivt gör att man ska behålla säkring på och istället njuta av utsikten !

Skjuter man däremot på ett friskt, springande djur på 50 m i ris och sly så tycker jag även då att det visar på dåligt omdöme, och DET är det alltför vanligt att det görs skulle jag tro. Och lyckades det mindre bra så skyller man på att det kanske tog i en kvist !!! Det sprang så fort och det var så smal skjutsektor. Jaha, och ???

Jag tycker att potatiskastarens slutkläm egentligen säger allt.
"Det finns alltid en gråzon där jakten övergår i skytte. Vi måste försöka hålla oss på rätt sida av den."

Var gränsen går måste skytten ha kapacitet och nerver att avgöra, just då.

[Emendor]

Det tycker jag!
Att skjuta på en skenande älg på 50 meter kan vara oetiskt! Japp det kan det vara, men en duktig skytt klarar det!
Om man skjuter på en skenande älg på 100 meter är det MYCKET mer oetiskt!
Skjuter man på den skenande älgen på 200 meter så är det helt jävla tomt under kepsen! Oavsett skicklighet!
Notera att jag i dessa fall bara ändrat avståndet, inget annat!

Toppfågeljaktens skytte är en annan sak!
Stillasittande fågel, lång tid, inskjutna vapen för avståndet, speciella vapen, bra stöd.

Ok, bara avståndet i exemplet har ändrats, men det finns i allafall en faktor till att räkna med, den skenar, om samma älg går lite sakta skjuter nog väldigt många på 100m ,och skulle den stå still skjuter de kanske på 200m. Men vid samma faktorer så är det givetvis avståndet som avgör, men dessförinnan spelar de övriga omständigheterna sin roll.

Toppfågeljakt, har vädigt ofta skjutit orrar som betat i björkar och flaxat runt som mesarna på fågelbordet. Och väldigt sällan sitter fågeln exakt på de 180m jag har skjutit in på och bra stöd eftersträvar man väl vid all jakt.

Men bommar man för att man skjuter på långt håll, ja då ska man skämmas även där och förtjänar kritik!!

Men jag antar att man även skall skämmas om man inte räknat med tex. vindavdriften, inte tänkt på gräset som växte framför pipan, struntat i kvisten som var alldeles framför, slarvade med avfyrningen...eller är det bara avståndet