"Stalkers - not snipers"

[Nissberg]

Är det någon som öht. har ifrågasatt om det är lämpligt att träna skytte, vare sig på korta eller långa håll?
Är det någon som öht. har påstått att en god skytt är en olämplig jägare?

[Mats Gorner]

Jag tror vi ar ganska overense om att all traning ar bra!

Kondition, avstandsbedomning, lasa vind sa att vittring inte skrammer djuret eller paverkar kulan.

Den trend jag sett och som jag tycker ar bra, grabbar o gubbar med prylar. Vindmatare, avstandsmatare, handkikare, benstod, bra vapen med mycket god optik osv osv. Det moste ju vara en orsak att man vill lagga flera tusen kronor pa utrustning?
Oftast skulle jag saga att det ar for att man provat pa bana och sett att det kanske ar viktigt for att traffa, da vet man ju ocksa hur latt det ar att missa, darfor tror jag inte nagon tar skott pa nagot avstand man sjalv inte kanner sig beharska.

Hade man sedan haft samma installning till vilt som skjuts pa nara hall hade det ju varit kalas!
Under min tid i Jaktbutik har jag solt flera avstandsmatare till bagjagare an alla andra typer av jagare tillsammans.
Dom vet att avstandet spelar valdigt stor rall, om det ar 25 eller 30m, ga ut i skogen och se hur ofta du kan fa till ett skott over 300 meter sa fattar man ju att det inte kan vara ett problem med skott pa riktigt longa holl?

Skit jakt pa er all och skjut efter er egen formaga!

Mats.

[NS]

Inte för jag bryr mig om diskutionen.
Internet har lärt mig att det finns långhållskyttar som fixar säkra skott på låångt håll.

Men som eftersökare sen början av 80 talet så kan jag intyga att det skjuts förbanat dåligt på alla avstånd...
Skjuta dåligt eller till o med helbomma en stillastående gris med gott stöd på 25m är inget ovanligt.
Taskiga skott på löpande vilt likaså.

Men har oxå upplevt många dåliga skott på relativt långa håll, allt för långt för mig iallafall... o bevisligen för den aktuella skytt jag hjälpt med eftersök..
En del skyttar har helt klart varit wannabe långhållsskyttar...
Det är inte bra alls o j-vligt onödigt...

Hört om många "skryt" skott som lyckats kring diverse lägereldar och kaffetårer... om sen skytten siktade där kulan tog är kanske osäkert..
Imponerar tyvärr på de flesta som sen vill göra likadant men oftast med sämre resultat...

Med träning och rätt rigg fixar bevisligen många långhållskyttet.
Problemen uppstår troligen när den "vanlige" jägarn får för sig att det går utmärkt o skjuta på lååångt håll med för dålig utrustning och noll i träning..

Ang förkortningar o vapentyper som nämns i tråden så vet jag inte ens hur de ser ut än mindre va man har dem till

[Markus A]

Dags att sjunga "We shall overcome" snart?



/M

[Regnskog]

*

[Ausch]

Med andra ord, etiken sitter i förmågan, allt annat är beroende på detta.

/Christian

Instämmer till fullo.
Är det inte alltid så när man tänker efter oavsett vad som diskuteras.

/Lasse

[J f n Fjollträsk]

Vad gäller din slutsats att militärträning är nån form av garanti för livslång skjutfärdighet så är den närmast löjeväckande.

Eh, tillbaka från kräftskiva i Bergshamra (som i Rialatrakten, inte Solna) så skall man inte behöva läsa sånt här, vi talar inte skjutfärdighet, men vapenerfarenhet, hantering & säkerhet m m. Det vore mycket märkligt om mad dog kan orera om tusentals kulor för hans erfarenhet, men en vanlig skyttebasse inte skulle få tillgodoräkna sig den erfarenheten?

Vi vänder på det, hur många härinne tror att jägarexamen som infördes i mitten av 80-talet bygger på någon annan premiss än att huvuddelen av de som tar jägarexamen skall ha fått skjututbildning i exempel säkerhet från en av staten sanktionerad skjutinstruktör (inom försvarsmakten)? Hur många tror att nuvarande system inom jägarexamen, som bara är av kontrollkaraktär inte utbildning, kommer att få finnas kvar när värnpliktssystemet tagits bort och någon (ytterst teoretiskt men ändå) helt utan tidigare erfarenhet av vapen kan ta jägarexamen och kvalificera sig för vapenlicens för jakt på en weekend?

Sen hur staten väljer att säkerställa tillräcklig seriositet hos skjutinstruktörerna vet jag inte, om det byggs enligt körkortsmodell med offentligt prov, man får tid och plats och det sitter någon från NVV där, innan provet får man hålla på med "privat" (PEK-)övning på skjutbanan hemmavid, eller om man väljer att ha några offentligt förordnade personer som även är med i "övningsskedet" låter jag vara osagt. Men att systemet byggs så det blir"no MÖPs allowed" är självklart.

[Ausch]

Vad gäller din slutsats att militärträning är nån form av garanti för livslång skjutfärdighet så är den närmast löjeväckande.

Eh, tillbaka från kräftskiva i Bergshamra (som i Rialatrakten, inte Solna) så skall man inte behöva läsa sånt här, vi talar inte skjutfärdighet, men vapenerfarenhet, hantering & säkerhet m m. Det vore mycket märkligt om mad dog kan orera om tusentals kulor för hans erfarenhet, men en vanlig skyttebasse inte skulle få tillgodoräkna sig den erfarenheten?

Vi vänder på det, hur många härinne tror att jägarexamen som infördes i mitten av 80-talet bygger på någon annan premiss än att huvuddelen av de som tar jägarexamen skall ha fått skjututbildning i exempel säkerhet från en av staten sanktionerad skjutinstruktör (inom försvarsmakten)? Hur många tror att nuvarande system inom jägarexamen, som bara är av kontrollkaraktär inte utbildning, kommer att få finnas kvar när värnpliktssystemet tagits bort och någon (ytterst teoretiskt men ändå) helt utan tidigare erfarenhet av vapen kan ta jägarexamen och kvalificera sig för vapenlicens för jakt på en weekend?

Sen hur staten väljer att säkerställa tillräcklig seriositet hos skjutinstruktörerna vet jag inte, om det byggs enligt körkortsmodell med offentligt prov, man får tid och plats och det sitter någon från NVV där, innan provet får man hålla på med "privat" (PEK-)övning på skjutbanan hemmavid, eller om man väljer att ha några offentligt förordnade personer som även är med i "övningsskedet" låter jag vara osagt. Men att systemet byggs så det blir"no MÖPs allowed" är självklart.

Vad menar du??
Skulle dagens jägarexamen bygga på att vi har värnplikt?
Kan nog med stor säkerhet säga att mer en 50% av dom som tar jägarexamen i dag inte har gjort värnplikten.
Säker vapenhentering är en sak men hur man än vänder på det så är både vapenhanteringen och framför allt skjutskickligheten en färskvara.
Det går inte att leva på att man sköt 10000 skott för 20 år sedan. Man har en grund som är väldigt bra men den räcker inte till utan ny träning.

/Lasse

[Håkan]

Jag gjorde värnplikt 91 på F10.
Sköt mindre än 200 skott totalt under den tiden, varav ca 10 lösplugg.
Allt skytte med M45B.
Jag gjorde 5 baggeveckor, där vi gick nere på plattan med skarpladdad kpist och vapenhanteringen där var precis lika kass som den här hos många jägare idag.

Jag tror inte att dagens jägarexamen är beräknad på värnplikten.
Jag hoppas verkligen att man förbättrar både skytte och vapenutbildningen inom jägareexamen för att den är precis kass som den är idag.

Det här är en intressant och värdefull diskusion, men den är rätt långt ifrån de idiotiska trådstarten.
Håkan

[kerberos]

Eh, tillbaka från kräftskiva i Bergshamra (som i Rialatrakten, inte Solna) så skall man inte behöva läsa sånt här, vi talar inte skjutfärdighet, men vapenerfarenhet, hantering & säkerhet m m. Det vore mycket märkligt om mad dog kan orera om tusentals kulor för hans erfarenhet, men en vanlig skyttebasse inte skulle få tillgodoräkna sig den erfarenheten?

Vi vänder på det, hur många härinne tror att jägarexamen som infördes i mitten av 80-talet bygger på någon annan premiss än att huvuddelen av de som tar jägarexamen skall ha fått skjututbildning i exempel säkerhet från en av staten sanktionerad skjutinstruktör (inom försvarsmakten)? Hur många tror att nuvarande system inom jägarexamen, som bara är av kontrollkaraktär inte utbildning, kommer att få finnas kvar när värnpliktssystemet tagits bort och någon (ytterst teoretiskt men ändå) helt utan tidigare erfarenhet av vapen kan ta jägarexamen och kvalificera sig för vapenlicens för jakt på en weekend?

Sen hur staten väljer att säkerställa tillräcklig seriositet hos skjutinstruktörerna vet jag inte, om det byggs enligt körkortsmodell med offentligt prov, man får tid och plats och det sitter någon från NVV där, innan provet får man hålla på med "privat" (PEK-)övning på skjutbanan hemmavid, eller om man väljer att ha några offentligt förordnade personer som även är med i "övningsskedet" låter jag vara osagt. Men att systemet byggs så det blir"no MÖPs allowed" är självklart.

Kopplingen mellan allmän värnplikt och jägarexamen kan jag inte i min vildaste fantasi se.

En sak kan jag dock garantera, det fanns ingen i den grupp på ca 20 personer som jag tog jägarexamen ihop med som hade gjort någon form av värnplikt, det är 19 år sedan.

[Håkan]

Lämpligaste vore att vi helt upphör diskutera i den här tråden eftersom den handlar om en ickefråga.
Nämligen det etiska i sniperwannabes och att dessa skulle ha blivit många, och eftersom det i praktiken inte existerar och tråden har glidit till att handlar om reella problem så vore det mycket vettigare att diskutera utbildningsnivå, skadeskjutningsfrekvenser, åtgärder osv i en korrekt tråd.
Annars blir det bara en trådglidning som ingen är betjänt av.

Håkan

[Skogsmannen]

Det har skett en trådglidning, men det beror nog mest på att några till varje pris vill döda diskussionen.

Vad är ni rädda för?

Det finns ingen som helst anledning att låta bli att ventilera de olika uppfattningar som möjligen finns. Dels ligger de nog närmare varandra än vad polariseringsförespråkarna tror, dels finns det många synpunkter och argument som aldrig kommer fram om några få skall styra över vilka ämnen som "får" diskuteras och inte.

Det verkar också som om det finns en stor rädsla för att det fria ordet skulle förstöra det fina konsensus som tre-fyra stycken debattörer anser finns i frågan. Jag är inte så säker på det.

Däremot är jag säker på att när man ropar på begränsning av andras åsikter, då är det något som luktar mycket illa.

Anser man att det är felaktigheter som framkommer är det ju bara att bemöta dem på ett vänligt och sakligt sätt. Att beskylla andra för att ha dolda syften utpekar mest den egna osäkerheten i frågan.

Nu råkar just denna fråga vara mycket omdebatterad, men några verkar ha väldigt förutfattade meningar om andra debattörers åsikter, det framgår väldigt tydligt.

Vad mig själv anbelangar så hyser jag för tydlighetens skull den åsikten att säkra jaktskott kan ske på mycket långa avstånd, under förutsättning att förhållandena är de rätta. Det betyder inte att man struntar i marginalerna, utan att man gör dem så stora som möjligt. Att däremot blanda ihop jakt och skytte är felaktigt.

[asm]

Det har skett en trådglidning, men det beror nog mest på att några till varje pris vill döda diskussionen.

Vad är ni rädda för?

Det finns ingen som helst anledning att låta bli att ventilera de olika uppfattningar som möjligen finns. Dels ligger de nog närmare varandra än vad polariseringsförespråkarna tror, dels finns det många synpunkter och argument som aldrig kommer fram om några få skall styra över vilka ämnen som "får" diskuteras och inte.

Det verkar också som om det finns en stor rädsla för att det fria ordet skulle förstöra det fina konsensus som tre-fyra stycken debattörer anser finns i frågan. Jag är inte så säker på det.

Däremot är jag säker på att när man ropar på begränsning av andras åsikter, då är det något som luktar mycket illa.

Anser man att det är felaktigheter som framkommer är det ju bara att bemöta dem på ett vänligt och sakligt sätt. Att beskylla andra för att ha dolda syften utpekar mest den egna osäkerheten i frågan.

Nu råkar just denna fråga vara mycket omdebatterad, men några verkar ha väldigt förutfattade meningar om andra debattörers åsikter, det framgår väldigt tydligt.

Vad mig själv anbelangar så hyser jag för tydlighetens skull den åsikten att säkra jaktskott kan ske på mycket långa avstånd, under förutsättning att förhållandena är de rätta. Det betyder inte att man struntar i marginalerna, utan att man gör dem så stora som möjligt. Att däremot blanda ihop jakt och skytte är felaktigt.

Problemet är att "långa håll" är idividuellt, jag ex har tagit skott på djur som vissa här skulle tycka vara långt medans andra inte alls skulle tveka på att ta.

För att få diskutionen framåt måste vi enas om vad som är Normalt, vad som är långt samt vad som är för långt.

eftersom alla diskuterar efter egna erfarenheter så vet ingen vad som är gränsen.

Det _jag_ reagerar på i debatten är att _jag_ enligt vissa inte bore få ha den bössa jag har för att jag skulle skadeskjuta ner pga att jag väljer en bössa som skjuter bättre än genomsnittet (nej jag har ingen TRG men väl en 200 STR)

Andreas

[Skogsmannen]

Det är väl en självklarhet att man som jägare strävar efter att använda det vapen som fungerar bäst för de jaktformer man bedriver. Jag har inte sett att någon påstår något annat heller, det vore befängt.

[asm]

Brittiska Shooting Gazette .....

Grundkritiken har har är dock att utvecklingen mot prickskyttevapen inom jakten är olycklig eftersom allt "tingel-tangel" som hängs på riggen bara medför att den blir för tung, jägaren blir mindre mobil och kan inte längre jaga utan måste skjuta från torn/stöd på längre och längre håll, och att utvecklingen istället borde gå mot mer stalking-vänliga bössor, trimmad vikt etc

Står i första inlägget ......


Andreas

[Skogsmannen]

Det vore intressant att se vad de menar med "tingeltangel".

Benstöd? De är visserligen lite tunga, men ger enorma fördelar.
Bra kikare? En förutsättning.

Jag har väldigt lite koll på den brittiska marknaden men är det så att man avser laserpunktssikten, bajonetter, ficklampor och liknande kan man kanske hålla med. Inte för att jag tror att någon hänger det på en långhållsrigg, men kanske någon på tidningen tror det.

[J f n Fjollträsk]

OK, han skriver:

One, it looks a bit too Ramboesque, two, how on earth can you go real stalking with a bull-barrelled 12lb plus rifle with all the currently fashonable bells and whistles [som jag alltså översatte till "tingel-tangel"].
You can't. You can sit in a high seat with it. You can shoot from a vehicle. But, you can't walk and stalk for any distance or climb a significant hill.
A lightweight moderator and bipod can make sense for stalking, and I am a great fan of synthetic and laminate stocks, as I am of stanless barrels. The complete package must not weigh much more than nine pounds. The new technology, properly applied, allows us to be better stalkers, and it allows us to extend our ranges to a degree. Improved scope sights also buy extra time. We should resist the temptation to think of ourselves as snipers, though, and remember that we are hunters obligated to take minimum risk with consistent bullet placement.

[maddog]

Jag övergav bipods för jakt och resultatet har visat sig vara mycket tillfredställande. Tyvärr krävs det en ganska hög träningsnivå för att hålla remmetoden användbar fullt ut.

[Ausch]

Det artikeln handlar om är väl att belysa skilnaden på jakten eller?
Det är ju två olika jaktformer som beskrivs.
Smygjakt, vilket man inte så gärna tar sig för med vapen som väger 7kg eller mer med anpassad stock och sikte för liggande skytte på 300m och mer därtill.
Blir lixom inget bra att smyga upp den lite smidigt till axeln för att skjuta ett Rå som står o kikar 20m bort.
Men att lyckas skjuta bocken som betar 200m från bergsklacken där man ligger gör det lättare med den utrustningen.

Ett pürch vapen som är litet o smidigt med anpassad kikare för ändamålet, tja då skulle jag dra mig för att ta långa skott men Rå´t som kikar 20m bort lever mycket farligare.

Som synes, skillnaden ligger i jakten inte i vapen, etik eller annat.
Sen finns det nog en liten Sniper wannabe i oss alla som gillar skytte på längre håll men att för den skull ta skott som man inte klarar, tja har man förstånd så låter man bli.

Någonstans finns en bortre gräns men var den ligger är individuellt.


//Lasse

[Mats Gorner]

Den Jakt jag har erfarenhet fran i Sverige var i ett forhallandevis litet jakt lag, vi var 6 stycken men okade till 10.

Jag har sett och vuxit upp med en i mina ogon ganska restrektiv jakt, vi samlades och pratade igenom var varje gubbe skulle sitta och nar vi skulle traffas osv osv. Bestamde pa forhand vilka djur som skulle och inte skulle skjutas hur fordelning vuxna han och hondjur samt kalvar skulle bli.

Samma sak vi hyrde ortens Algbana en dag och vi tranade tillsammans, vi hade kul.

Om nagon skytt tog skott som ogillades, skadeskjutningar sa samlades vi ju och hjalptes att spara och transportera ut det skjutna.
Har vid flera tillfallen varit med och hort resonemanget om diverse saker i skogen man inte accepterade.

Ett fungerande jaktlag med en jaktledare som har auktoritet, vet enskilde jagares kunskaper och anvander dom ratt kan faktist ge en valdigt bra jakt sarskilt nar man i grupp tar upp saker som gick tok sa att det inte hander igen.

Tycker man inte om att folk skjuter pa sag 400meter + sa far man kanske ta upp det i sitt jaktlag?
Den enda atgarden som faktist kan gora nagot at den enskilda jakten ar ju att man jagar med likasinnade och kommer pa hur man skall agera tillsammans.

Jag saknar min Svenska Jakt, Algjakten och drever/taxen pa radjuren eller stovaren pa rav o hare.
Kande mig alltid saker vid var jakt och vi hade koll och kontakt genom hela jaktdagen, de ganger hunden inte kom tillbaka sa stannade vi alla kvar tills vi alla kunde fara hem. Samma om det gick pa tok, det var sallan vi hade nagra storre bekymmer.

Sjalv skulle jag idagslaget inte skjuta over 150-200 meter, men endast for att jag inte har skjutit pa langre hall sista tiden.
Nar jag var pa bana ofta och hade kollen pa mina grejjor sa hade jag nog latt dubblat det avstandet.
Har sjalv aldrig skadeskjutit med kula men med hagel da det ocksa ar latt att glomma vilket avstond som man moste halla sig inom.

Det ar som sagt den personliga kunskapen och formagan som galler.