Blödighet och annat skit...

[Dalkeith]

Detta är väl något de flesta jägare drar sig för att diskutera oftast, men i kraft av nätets relativa anonymitet kan man väl våga sig på att höra vad andra tycker och tänker om detta ämne…

Som ni kan anta på rubriken så har jag börjat känna mig blödig. Inte alls i vissa situationer, men påtagligt i andra. Jag är uppvuxen med jakt men är relativt ny som skytt. Som sagt är det helt beroende på situation och på vilket vilt som jagas och det är oftast helt irrationellt (i det att jag känner mig mer blödig när det gäller "söta" djur, eller till exempel den hundliknande räven, eller kid/kalvar). Och inte alls blödig när det kommer till mer "skadedjur" som vildsvin, svartfågel etc.

Jag är ju mycket mycket väl medveten om allt det goda jakt för med sig och jag vill aldrig vara utan det för att mina illa motiverade känslor står i vägen. Således vill jag komma till bukt med det. Det är ju en sorts överförande av mänskliga känslor och attribut på djuren (som egentligen är rätt likgiltiga) som framkallar denna blödighet, vilket i sig inte är logiskt. Och sköter man jakten på ett juste och etiskt sätt så är det ju en del av den naturliga ordningen som människan som individ inte kan rubba oavsett vad vederbörande tycker. Dvs att djuren föds, många dör när de är små, resten lever vidare och tas kanske ändå av rovdjur/sjukdom/svält/jakt. Och jakt är ju trots allt oftast det allra smärtfriaste sättet att ta dem på. Oftast känner de ju ingenting. Långt mycket mindre än om de tas av rovdjur eller svälter.

Men ja, vad har jag/vi för rätt att ta djurens liv? Hur kan man tänka för att mota bort detta? Förutom det klassiska argumentet att vi utvecklats som jägare och att det är naturligt. Vi kan ju trots allt överleva utan kött nu för tiden om vi skulle vilja.

Jag kommer alltid vara den sortens jägare som inte har några som helst problem att avstå skott om viltet inte är lämpligt, om det är utom säkert skotthåll, eller om jag helt enkelt inte känner för det. Men har samtidigt ingen lust att gå runt och må halvdåligt kvällen efter jakt, för att det någonstans känns sorgligt att jag dödat ett djur som stunden innan levde ett behagligt liv i det fria. Så det är lite intellekt mot känslor, delvis i alla fall.

Vad gör man? Har några av er haft liknande perioder och tankar?

[Rottweilexpress]

Ignorans is bliss heter det, och det stämmer så fint. Med åren blir man mer empatisk och medkännande. Man har fler erfarenheter att koppla till känslor och därmed medkännande. Största exemplet är föräldraskapet.

Jag tycker du kan släppa det där pratet om "illa motiverade känslor", de är inte illa motiverade. Titta på några videor på tama rävar så inser du snart att dessa har samma känslospektra och potential att vara uppskattade familjemedlemmar som våra älskade hundar har. För ingen motsätter sig väl idag att hundar känner och uttrycker lekfullhet, glädje, tillgivenhet, sorg, smärta och så vidare. Det är essentiellt samma djur som vi skryter och dunkar varandra på ryggen för när vi dödat, som vi skriver sorgstinnt om i ledsamma trådar här när våra hundar gått bort.

Liknande är inte svårt att hitta bland de andra djuren. Fåglar bildar livslånga par, älgar kan liknas vid hästar på sätt och vis, grisar är särdeles själafyllda egna individer.

Att utan reflektion och urskiljning döda djur och motivera rätten i det med att de "bara är djur" tycker jag är rent av obegåvat. Så känn du dina känslor, ta din jakt dit det känns bra. Det innebär bara i mina ögon, att du är är en intelligent och kännande individ.

[Dyngsmäll]

Det här är nog något de allra flesta som jagat ett tag kan relatera till och jag tror inte många kommer håna dig för dina känslor. Vad gäller vår rätt att ta liv tycker jag det är enkelt att motivera när det gäller matvilt. När det kommer till de vi jagar utan att äta upp dem har jag svårare att hitta argument. Jag jagar det vilt jag kan äta och släpper förbi vilt som känns fel just då. Mitt val.

[PatrikMalmo]

Har haft liknande tankar, men inte så de verkligen stört min jakt. För att dra mina krassa motiveringar så är det först och främst faktiskt så att det är kul att jaga. Det är faktiskt så. Att överlista något vilt, vars evolution är extremt lång för att undvika sådana som mig. Jupps, det är najs.

MEN. Jag vill gärna att bytet har en fair chance, och sörjer inte ett missat skott. Skjuter inte heller på allt, numera vill jag ha en fin bredsida eller verkligt bra skottchans om det ska smälla. Behöver inte heller jakt för att njuta av naturen, går lika bra med kikare.

Vid verklig jakt försöker jag "tänka bort" min mänsklighet (eller blödighet om du så vill). Oavsett vad vi människor gör, så dör de flesta djur unga. Därmed fokus på ungdjur så mycket det går. Jag har slutat leta troféer, det är inte min grej. Där jag får chansen att jaga vill jag gärna ha ett snack med folk som känner markerna väl, så jag kan skjuta "rätt", utifrån markens "behov". Min motivering där är att rätt lite natur öht är opåverkad av människan. Trist nog är resonemangen enklare att följa med vad som ses som skadedjur... gris är numera så spridd samt inblandad i så många trafikolyckor att de ses mer som skadedjur generellt. Det där är skumt, och jag kan inte förklara det. Jag borde se dem som annat vilt, men gör det inte. Det är finare att skjuta ett rådjur och ännu finare att skjuta en hjort. Älg... jag är uppväxt med att se den som kött. Bra att skjuta, men inte finjakt. Mysko det med.

Sedan finns det generella samband som jag alltid kan gå på. Räv är generellt dåligt för viltstammarna. Den klipper jag pga det. Grävling bryr jag mig inte direkt om, den sköter mestadels sitt. Har aldrig sett mårdhund eller tvättbjörn, men de hade rykt om jag sett dem. Fågel skjuter jag för att det är gott. Inget att sticka under stol med. Näst rådjur ser jag fågel som godast...

Det där med vår utveckling som jägare ser jag annars som trams. Vi lever idag, och har att förhålla oss till dagens "regler" samt våra egna känslor.

Ungefär så. Skjut mig om ni vill, men det är så jag resonerar.

[ruhler]

Människan är toppredator med stora fördelar mot djuren inte minst med all tillgänglig teknik och kunskap och med det kommer ett ansvar att förvalta viltet och bedriva jakten på ett ansvarsfullt, moraliskt och etiskt korrekt sätt. Klart man känner med djur man kan ibland bli påverkad av situationen/naturupplevelsen så man avstår skott även om det är bra läge och det ser jag som ett friskhetstecken. Eller att man känner en ödmjukhet/respekt/glädje/sorg och tacksamhet efter man fällt ett vilt och sedan tar hand om viltet på bästa möjliga sätt. De flesta jagar av olika skäl, jag jagar för rekreation/naturupplevelsen, naturligt kött och gemenskapen med jaktkamrater/familjen. Inte för att jag tror det kommer inträffa men Den dagen jag skjuter ett vilt och rättfärdigar det med att det är bättre än att mata vargar, eller att nån annan skjuter det istället om jag släpper det, eller att det kan bli påkört, då hoppas jag att jag har självinsikten att lägga bössan på hyllan.

[locorod]

Jag tror att man antingen är eller inte är en som kan döda. Detta gäller alltså djur. Om man är djurvän värderar man livet i sig. Inte olika om det är en kråka gris eller älg. Man värderar livet och tar ett beslut om man ska släcka det eller ej. Man motiverar sitt beslut. Är det viltvård eller mat som är anledningen eller har man en annan välgrundad anledning . Då slipper man ifrån moralfrågorna när man ska trycka. Man har redan beslutat och motiverat. Är jag ser ex en gris är den en gris tills det att jag beslutat mig för att döda och äta upp den. Då blir den mat. Och mat kan man skjuta.

[Helmaava]

Dålig etik leder till dom bästa hundarna. Så är det bara.

[Levon]

Om man är djurvän värderar man livet i sig. Inte olika om det är en kråka gris eller älg. .

nja

jag skulle aldrig jaga elefant till exempel, jag förstår att det behövs göras på sina håll och stödjer jakt men skulle själv aldrig göra det, inte för att jag har möjligheten men ändå, skulle heller aldrig jaga nån av de stora aporna eller delfin/val (fast jag stödjer valjakt generellt)

tror inte många jägare värderar alla djur lika.

jag kan vara ärlig och säga att jag inte gör det, jag har nog skammat nåt kråka och gås utan att läggan er timmar på eftersök.

jag har haft skottchanser eller tillfällen som hade kunnat bli skottchans på räv under bockjakt och älgjakt, men avstått, det är nog lite blödighet för på klappjakten smällde jag till men det handlar ju oxå om att jag inte ville sabba för framtida chans att få mig en bock (även om jag inser att rävjakten är viktig för råpopulationen

[Mattias_R]

Alla hanterar saker på olika sätt, men jag skulle bli orolig för den som inte har känslor inför dödandet av ett djur.

[locorod]

Och detta plussar jag på!!

[Levon]

Alla hanterar saker på olika sätt, men jag skulle bli orolig för den som inte har känslor inför dödandet av ett djur.

jag sköt min första älg nu i höstas. vet inte om det var storleken på djuret (inte att den var speciellt stor men större än gås, räv, rå) eller att den gick iväg efter första smällen. men den väntan innan man vet att den ligger är obeskrivlig

inga nerver när den kom, det gick på autopilot

[Melker]

Jo, nog släpper jag mer vilt nu än förr.

T ex på bockjakten förra året så var det två bockar framme och blängde på varandra, jag sköt den ena och då fick den andra glädjefnatt, gick loss på en liten gran och ställde sedan upp sig. Han fick gå trots att skottläget var bättre än på den första.

Hade även en gång en bock som kom nära, kliade sig bakom örat som en hund och börjar sedan rulla en svamp i munnen. Jag bara njöt av upplevelsen och han fick också gå fri.

Sittande fågel är inte heller så svårt att släppa längre.

Men så är det nu över 10 år sedan jag passerade 1000 skjutna vilt så den värsta blodtörsten har dämpats.
Snart dags för "millennieskifte" igen...

[locorod]

Jo visst släpper man en del. Men av olika skäl. Fel djur. För få. Dåligt läge etc. Men framförallt som en kompis utrycket det: så jagar man och har det lugnt och trevligt. Riktigt mysigt faktiskt och då ska nån dum jäkel behöva skjuta något så man m9ste jobba....

[Magnus M]

Jo visst släpper man en del. Men av olika skäl. Fel djur. För få. Dåligt läge etc. Men framförallt som en kompis utrycket det: så jagar man och har det lugnt och trevligt. Riktigt mysigt faktiskt och då ska nån dum jäkel behöva skjuta något så man m9ste jobba....

Lite som när fisken till slut nappar och man blir besviken på att man måste rensa....

[Biohazard]

Slå vakt om din blödighet, det är en fin egenskap.
Att ta ett liv kan vilken klant som helst klara av och att ta många liv är ingen prestation.

[PerN]

Tycker det kan kännas lite jobbigt när kon står och försöker locka med kalven.
Eller om man skjuter en av ett par t.ex under skyddsjakt på gås och den andra
Vet om en familj där mor tog han om allt kött som kom innan för dörren, utom från änder efter att ha lyssnat på
Vildandens klagan
FörVadDetÄrVärt/
PerN

[Dalkeith]

Tack alla för trevliga och genomtänkta svar. Det hedrar er verkligen att ni alla uttrycker så stor respekt för viltet. För egen del är det en viktig egenskap för att jag exempelvis ska trivas med en jaktkamrat - att respekten lyser igenom och att man inte bara ser viltet som en produkt utan existensberättigande. Vissa hävdar ju att nya, urbana jägare som ofta har utbildning bakom sig etc håller etikfanan högre än andra kategorier, men min egen bild av det hela är att det är främst förståelse av naturen och ekologin som brukar föra med sig etiken. Och den behöver inte nödvändigtvis hänga ihop med utbildningsnivå - oftare, tycker jag, kommer den av att man spenderat mycket tid i naturen och vuxit upp i/med den.

För att spinna vidare på frågan - och detta är väl egentligen lika mycket för min egen övertygelses skull som för framtida jaktliga diskussioner med folk som motsätter sig jakt. Vissa av er har redan varit inne på det: vad har vi för rätt att döda djur, egentligen?

Om man bortser från att det är otroligt god och nyttig mat, 'producerad' på ett etiskt vis och under en trevlig naturupplevelse… nu när vi har tillgång till vegetariska och veganska alternativ, vad berättigar och legitimerar jakten? Kommer vi kunna fortsätta försvara den även i framtiden, där konstgjort kött förmodligen kommer utvecklas och bli allt nyttigare och mer likt äkta vara?

[Ingvar]

....
Vissa av er har redan varit inne på det: vad har vi för rätt att döda djur, egentligen?
Om man bortser från att det är otroligt god och nyttig mat, 'producerad' på ett etiskt vis och under en trevlig naturupplevelse… nu när vi har tillgång till vegetariska och veganska alternativ, vad berättigar och legitimerar jakten?
Kommer vi kunna fortsätta försvara den även i framtiden,
där konstgjort kött förmodligen kommer utvecklas och bli allt nyttigare och mer likt äkta vara?

Svar Ja.

[börje]

Konstgjort kött? Menar du kyckling kanske med tanke på hur snabbväxande dom blivit under senare år?
Visst har det även kommit en släng av vemod över mej ibland, speciellt när jag skjutit båda kalvarana undan kon, men det har gått över rätt snabbt varje gång. Hur skulle det se ut i trafiken om inga hjortdjur o vildvsin jagades?

[cjf]

Svar Ja.

HUR vi kommer kunna fortsätta försvara jakten även i framtiden är väl pudelns kärna här.

Konstgjort kött? Menar du kyckling kanske med tanke på hur snabbväxande dom blivit under senare år?
Visst har det även kommit en släng av vemod över mej ibland, speciellt när jag skjutit båda kalvarana undan kon, men det har gått över rätt snabbt varje gång. Hur skulle det se ut i trafiken om inga hjortdjur o vildvsin jagades?

Det som menas (antar jag) är förbättringar konstgjort kött som skapas med växtbaserat protein. Det finns exempelvis ett företag Beyond Meat (som Bill Gates nyligen investerat höga belopp i) som arbetar med att forska fram ett konstgjort kött genom att återskapa strukturen, genom att efterhärma fetter/enzymer/aminosyror med mera. Det ligger nog inte långt bort att man kan få till produkter som är väldigt lika den äkta varan, som ts skrev.

Visst har du rätt när det kommer till hur trafiksituationen drastiskt hade förändrats om ett jaktstopp hade blivit faktum. Tillräckligt inbitna jaktmotståndare skulle nog dock hävda att "naturen kan sköta sig själv" och att rovdjurspredation på sikt skulle kunna fasa ut delar av jägarnas nuvarande insats. Vi som jobbar med det eller gör det frivilligt vet ju att det är ett tämligen verklighetsfrånvänt scenario. Men det måste ju diskuteras även inom jägarkåren om man ska kunna fortsätta försvara jakten i framtiden.