Hur dömer vi efter omständigheterna?

[Kunskapstörstig]

Jag började fundera när jag läste i en gammal tråd...

Om vi leker lite med tankten. Vi tar två skyttar, båda har precis lika stor spridning på tavlorna efter ett antal tusen skott. Där finns ett stort hål i mitten, med en massa hål i pappret nära mitten och några hål som sitter en bit ut i tavlan. Enligt tavlorna är skyttarna precis jämna. Bara det att den ena skytten har skjutit på 50m och den andra på 350m. Vilken skytt kommer att bli mest fördömd i skogen om en skadeskjutning inträffar? Den som skjuter rådjuret på 50m eller 350m? Båda skyttarna är ju precis lika duktiga på respektive avstånd...

Nu påverkar ju givetvis så mycket mer hur man reagerar. Vad man tycker om personen ifråga, hur har han skött sig tidigare, är han gammal/ung osv. Men om vi bara ser på handlingen i sig så är det ganska intressant...

[Jonas.G]

Han som har skjutit på 350m kommer bli fördömd inte 50m killen.

[jonas]

Frågeställningen är intressant, även om avståndet 350 meter är en överdrift i detta tankeexperiment. Kanske 200 m skulle vara tillräckligt....

Det är ju så att ett långskott ofta ifrågasätts även om det tog bra, medan ett 50-metersskott inte ifrågasätts även om det tog halvtaskigt. Och det är ju inte så konstigt. Se på blasers och zeiss reklam som finns i nästan varje jaktidning. Man SKA skjuta vansinnesskott på skenande djur. Det är så man ska göra

[Internationelle Mats]

Om man skjuter på 50 meter kan man med i princip alla aktuella patroner helt strunta i vindkompensering, det kan man inte på 350 eftersom det handlar om flera decimetrar - faktiskt mer än 50 (!) gånger så stor som på 50 meter med en given vindstyrka - femtio!!!

Dessutom kan skytten själv orsaka - med rekylupptagning el. dylikt - en avvikelse på fem-tio centimeter på 50 meter utan att skamma djuret, på 350 meter hade det handlat om 35-70 cm och alltså skadskjutning eller bom.

Begrunda dessa oifrågasättbara matematiska fakta innan ni tar ett beslut.

-- Mats

[Trapper]

Visst är det svårt (omöjligt?) att försvara en skadskjutning på 200-350m, men hur försvarar man en skadskjutning på 50m?

Vad är det som gör att ni tycker att avståndet har betydelse? Är inte en skadskjutning lika allvarlig om den inträffar på 5, 50 eller 500m avstånd?

Skytten har inte avlossat ett skott som är säkert dödande och därmed tycker jag inte det är någon skillnad på de två skyttarna i exemplet.
Skillnaden är i "bortförklaringarna" efter skottet och som eftersöksekipage är man inte intresserad av dem ändå Det spelar ju ingen roll om det var djuret som rörde sig eller hoppade till precis i skottet eller om det var en gren som man inte såg i kikaren eller om vinden drar iväg kulan till ytterkanten på djuret. Resultatet är ju detsamma - en skadskjutning

Mvh Trapper

[nature]

Förutom det självklara faktum att det är en klart uppfattningbar tidsrymd mellan att skottet går och kulan är framme vid målet på längre håll. En halvsekund ungefär, vilket med en marginal på +/- 7cm är i längsta laget. Det räcker med en rörelse på 0,07 m/s för att man skall missa eller skadeskjuta med andra ord...

Om målet nu är ett levande djur med oförutsägbara rörelsemönster så har risken för skadeskjutning ökat stort, även om man räknar med 100% träffsäkerhet på ett fast mål. Vilket man aldrig kan räkna med heller för den delen.

[maglun]

Om man skjuter på 50 meter kan man med i princip alla aktuella patroner helt strunta i vindkompensering, det kan man inte på 350 eftersom det handlar om flera decimetrar - faktiskt mer än 50 (!) gånger så stor som på 50 meter med en given vindstyrka - femtio!!!

Dessutom kan skytten själv orsaka - med rekylupptagning el. dylikt - en avvikelse på fem-tio centimeter på 50 meter utan att skamma djuret, på 350 meter hade det handlat om 35-70 cm och alltså skadskjutning eller bom.

Begrunda dessa oifrågasättbara matematiska fakta innan ni tar ett beslut.

-- Mats

Därtill tillkommer vad "målet" kan hitta på under tiden som går från det att skytten drar i spaken tills kulan når målet.

En tavla brukar inte ta ett steg åt något håll, det gör ibland djur.

och på 350 meter har de flästa av oss en halv sekund eller mer från smäll till träff.

[potatiskastare]

Om nu skyttarna är lika duktiga på pappret på de respektive avstånden så uppstår iallafall flera svårigheter på det längre avståndet.

Avståndsbedömning och vind lämnar jag därhän just nu.

Kulans bantid kontra naturens oberäknelighet. Eftersom kulan är lång tid i luften kommer mer saker att kunna hända. Jag har själv varit med om en betande bock som tog ett steg efter att jag krökt avtryckarfingret men innan kulan var framme.

Svårigheten att se eventuell träff och skottecken. Även svårigheten att se den exakta skottplatsen. Svårigheten att skjuta eventuella uppföljningsskott.

Det finns alltid en gråzon där jakten övergår i skytte. Vi måste försöka hålla oss på rätt sida av den. Utmaningen skall ligga i jagandet, inte i skyttet.

[jonas]

...
Det finns alltid en gråzon där jakten övergår i skytte. Vi måste försöka hålla oss på rätt sida av den. Utmaningen skall ligga i jagandet, inte i skyttet.

Exakt så, även på korthåll
Gäller det duvsträcket också ? (ja ja, jag känner för att jäklas idag ) ... I princip så gör det väl nog det....

[jg]

...
Det finns alltid en gråzon där jakten övergår i skytte. Vi måste försöka hålla oss på rätt sida av den. Utmaningen skall ligga i jagandet, inte i skyttet.

Exakt så, även på korthåll
Gäller det duvsträcket också ? (ja ja, jag känner för att jäklas idag ) ... I princip så gör det väl nog det....

Eller så kan man fråga, om det gäller i Afrika också. Jag svarar själv, att 350 meter är väl ok i Afrika, om man inte kommer närmare viltet pga omständigheterna. I nordiska förhållanden är det ju en alldeles onödig höjning av svårighetsgraden.

[Ylitjorvas]

Typiskt "Skytteresonemang"!
Skjuter man på långa håll ÖKAR risken av alla de anledningar som nämns ovan!
Går det då fel skall man fanimej få mer kritik!

Dåligt skott på kort håll-ja då har man klantat sig själv.
På långt håll- ja då har man klantat sig själv eller gjort ett perfekt skott/avfyrning och råkat ut för en oförutsedd naturlig händelse, vind, objekt i kulbanan, rörelse i djuret osv

Man tar alltså en större medveten (förhoppningsvis!) risk, och skall då också vara beredd på att få kritik och ifrågasättas!

Skrämmer mig ibland att folk testar på papperslappar (efter att noga ha valt den perfekta riktpunkten och köpt specialstöd för massor av pengar) och sedan tror att de klarar skott från ett jakttorn på ett mål helt utan riktpunkt på samma avstånd!

[Fk Fjun]

Ett annat sätt att säga samma sak...
Bom på kort håll - dåligt skytte.
Bom på långt håll - dåligt omdömme.

Vilken är värd mest kritik?

Eller så kan man fråga, om det gäller i Afrika också. Jag svarar själv, att 350 meter är väl ok i Afrika, om man inte kommer närmare viltet pga omständigheterna. I nordiska förhållanden är det ju en alldeles onödig höjning av svårighetsgraden.

Det är intressant att se (även hos mig själv) hur fort etiken får ge vika för önskningar ex att skjuta fina trofeer i afrika eller att få skjuta en björn.
Plötsligt kan man hitta en massa skäl till att mina vanliga etiska resonemang inte gäller just här...

[Trapper]

Typiskt "Skytteresonemang"!
Skjuter man på långa håll ÖKAR risken av alla de anledningar som nämns ovan!
Går det då fel skall man fanimej få mer kritik!

Dåligt skott på kort håll-ja då har man klantat sig själv.
På långt håll- ja då har man klantat sig själv eller gjort ett perfekt skott/avfyrning och råkat ut för en oförutsedd naturlig händelse, vind, objekt i kulbanan, rörelse i djuret osv

Man tar alltså en större medveten (förhoppningsvis!) risk, och skall då också vara beredd på att få kritik och ifrågasättas!

Skrämmer mig ibland att folk testar på papperslappar (efter att noga ha valt den perfekta riktpunkten och köpt specialstöd för massor av pengar) och sedan tror att de klarar skott från ett jakttorn på ett mål helt utan riktpunkt på samma avstånd!

Så då är det en klapp på ryggen som tröst för den som skadskjutit älgtjuren eller vildsvinet som kom i full galopp över grusvägen, men bannor och stenkastning för den som bukskjuter 20-taggaren på andra sidan myren?

I mina ögon har båda gjort samma fel - överskattat sin förmåga och skjutit ett skott som inte är försvarbart.

Mvh Trapper

[Fk Fjun]

Så då är det en klapp på ryggen som tröst för den som skadskjutit älgtjuren eller vildsvinet som kom i full galopp över grusvägen, men bannor och stenkastning för den som bukskjuter 20-taggaren på andra sidan myren?
I mina ögon har båda gjort samma fel - överskattat sin förmåga och skjutit ett skott som inte är försvarbart.

Jag utgick från att resonemanget var baserat på samma målsituation (stillastående) men på olika avstånd men jag anser att du har rätt och att "avstånd" kan bytas ut mot "målets rörelse".
För snabba, studsande mål skall man inte skjuta mot då risken för skadskjutning är för stor.

[Trapper]

Jag kvarhåller ändå mitt påstående att båda har överskattat sin förmåga (oavsett avstånd) och gjort lika fel.

Varför skulle det vara mer ok att bomma på 50 meter än på 350 meter?
(alla förutsättningar lika, stillastående djur, bra stöd osv)

Mvh Trapper

(Nästan så jag tycker 50 meters skytten ska ha mer bannor eftersom det inte ska gå att bomma på det avståndet, men det säger jag inte )

[Fk Fjun]

(Nästan så jag tycker 50 meters skytten ska ha mer bannor eftersom det inte ska gå att bomma på det avståndet, men det säger jag inte )

Nä, men han måste ju ha nysit eller nåt...

[Mr Boost]

Jag kvarhåller ändå mitt påstående att båda har överskattat sin förmåga (oavsett avstånd) och gjort lika fel.

Varför skulle det vara mer ok att bomma på 50 meter än på 350 meter?
(alla förutsättningar lika, stillastående djur, bra stöd osv)

Håller med dig, även om exemplet med 350m känns lite överdrivet... Räcker med 50m resp 200m för att pröva resonemanget.

Hursomhelst, så blir det skillnader på hur en bom mottages av omgivningen.

Den som bommar på 50m bemöts nog oftast med något som liknar medlidande....."han skjuter ju som en kratta...." eller ..."han drabbades väl av älgfrossa...."

Den som bommar på 200m synas hårdare. Det som jag tror retar omgivningen mest i det fallet, är nog att skytten av omgivningen uppfattas som "kaxig"....och sånt bör ju stävjas.......

Sen så kan ju faktiskt ett 50m-skott vara nog så svårt, jämfört med ett 200m-skott. Allting beror ju på omständigheterna. Kan ju rent av vara så att 50m-skytten är den som visat prov på sämst omdöme......(och skjutförmåga).

//Mr Boost

[makke]

Ni pratar om hur fel det är att bomma. Men det gör vi väll alla då och då. Finns det någon jägare som med rent samvete kan säga att dom aldrig bommat eller skadskjutit något vilt ? Enligt min uppfattning finns det bara två sorters jägare som kan säga det dom som skjutit väldigt lite och dom som ljuger !
Däremot så bör man som jägare bara skjuta i dom lägen som man känner sig någotsånär säker på. Bommar och skadskjutningar drabbar oss alla. Naturligtvis så ska man ifråga sätta jägare som har en allt för dålig träff procent kanske borde dom träna mer eller chansa mindre. Jag känner äldre jägare som trots att dom inte med ålderns rätt är några bra skyttar så uppväger dom det med att ha så bra omdöme att bara skjuta när dom är helt säkra.
Vad är acceptabelt antal skott per fällt vilt ? Jagar jag sträck duvor i hård vind tycker jag 3 skott per duva är bra men går jag och skjuter fasan för min fågelhund anser jag allt över 1,5 skott per fågel som katastrof. Likadant med kuljakten på pyrsch bör det vara max ett skott per fällt vilt men att ha ett snitt på två skott per vilt på drevjakt på gris och hjort då har man skjutit bra.

[potatiskastare]

jag försöker ligga på >97% fällt vilt av påskjutet vilt vad jag än jagar. Klarar jag inte det med hagelbössan får jag helt enkelt ta mig i kragen och välja enklare skott. Fast på sikt tror jag hageljakten kommer förbjudas eftersom de flesta inte resonerar så...

[Ylitjorvas]

Men varför hamnar diskussionen alltid där?
dvs 200 meter stillastående jämförs med 50 meter löpande?

För skojs skull kan vi ju jämföra rörligt då!
Alltså 50m löpande gentemot 200 meter löpande!
Om jag sätter skotten i älgfiguren från 200m på löpande älg är det då ok som skytte i skogen?

Självklart inte!
Varför då, kan man ju fråga sig....på pappersfigur klarar man ju det skottet med träning!
Jo för att kulans bantid, vind, hastighetsbedömningen mm gör långskottet mycket chansartat.
Rena rouletten!
Älgfan kan ju tex stanna!

Precis på samma sätt innebär ett skott på stillastående på 200 m att man som jägare också måste bedömma saker som ligger utanför den egna skickligheten!
Alltså förtjänar man vid bomskott på längre håll även kritik för att man läst läget och situationen fel!
Man kan ju nästan säga att om man alltid skjuter perfekt på 200m på papper och sen bommar i verkligheten, ska man verkligen ha sina fiskar varma!
För då har man inte ens förstått problemet!

Bommar man på 50 meter, vilket visst kan hända! Ska man också ha kritik, men betydligt mer om man bommar på 200m!

Det är en grym skillnad mellan teknisk "banprecision" och jaktskytte.