Apportör eller allroundhund?

[Canta]

Nog klokt att köra långbänk i sånt här. Börja med en hund, typ. Personligen så skulle jag fokusera på apporthund först. Om man har tillgång till sjöfågeljakt då snopet att måste hålla inne på skott för ingen apporthund.
Trädskällare är ju skitkul o har man vidder att gå på då en fröjd men ändå en rätt kort tid. Älgpojkarna brukar inte vilja ha massa störning före sin jaktperiod heller.
Med trädskällarjakt är det ofta roligast att vara två o då kan den ene ha skällaren o den andre hittaren dvs apportören.
Som sagt tidigare var helsäker på att du kan ha en trädskällare där du bor. De där vovvarna kan ju stå o gasta på en ekorre i 4 tim om det ges läge. Vet flera som måst omplacera trädisar för att dom vovvarna hotat grannsämjan.

[vandraren]

Hej
Har du haft hund förut, eller blir det din första?
Är det ”hunddebut” så säger jag labbe. Användning av den får ni klura ut själva.... Blir ni tillräckligt nära/goda vänner så kan ni jobba utanför hundklubbarnas mallar. En labbe försöker hoppa över ett streck draget på en vägg om ägaren vill det... Diskuterar man första hund är labbe alltid rätt. De är tillräckligt mycket hund för att dra många nyttiga lärdomar av, men oxå såpass följsamma så de ”förlåter” vissa misstag som görs med första hunden.
p.

[Waaxel]

Hej
Har du haft hund förut, eller blir det din första?
Är det ”hunddebut” så säger jag labbe. Användning av den får ni klura ut själva.... Blir ni tillräckligt nära/goda vänner så kan ni jobba utanför hundklubbarnas mallar. En labbe försöker hoppa över ett streck draget på en vägg om ägaren vill det... Diskuterar man första hund är labbe alltid rätt. De är tillräckligt mycket hund för att dra många nyttiga lärdomar av, men oxå såpass följsamma så de ”förlåter” vissa misstag som görs med första hunden.
p.

Ärligt talat är det lite så jag tänkt angående labradorerna. Verkar vara väldigt förlåtande hundar att lära sig genom. Tror dessutom att den relativt väldresserad labbe skulle kunna vara en god förebild för kommande valpar.

Är uppvuxen med älghundar så inte på något sätt ny i sammanhanget. Men i ärlighetens namn har ingen av dem varit särskilt väldresserade och förhoppningen är att min egen hund ska vara bättre på detta än våra tidigare hundar. Det jag är lite rädd för är att den första hunden får ett stycke ovanor som sedan går i arv till alla andra hundar genom åren. Känns lite som att så har varit fallet med de hundar vi haft tidigare...


Vad gäller hundar som lever om i hundgården så är det helt klart ett problem. Vet faktiskt inte vart jag kommer bo de närmaste åren så det kan ju vara en anledning att avvakta med spetsen. Vad jag förstått gällande finnspets/norrbottensspets så ska väl finnen vara en riktigt skällig rackare men med goda chanser till bra fågelhund. Är personligen lite mer inne på norrbottensspets eftersom jag fått uppfattningen att de är lite mer förlåtande över lags och tänker mig att jaktegenskaperna finns oavsett ras så länge man väljer valp från bra linjer.

[vandraren]

Jag har taxar med hyfsad härstamning och tycker det är riktigt jävla yberviktigt och totalt avgörande att det är så!!!! Sen får jag en papperslös labbe, från en kennel som enbart avlar på färger, i knät! Urbota dumt! Men har alltid gillat labbar och vi har saknat en större hund så hon får stanna tänkte jag/vi. Kul för frugan att få en kompis att ha lös runt sig.... och sen började det... Haft henne med för att testa henne på lite allt möjligt, bara på skoj. Än så länge har hon rådjur, älg, fasan och and på listan över djur hon stött och det skjutits för henne. Sen and, duva och svartfågel från gömsle och damm.
Hmmmm...: nu var jag nig mest motsägelsefull..,!?
Men hursomhelst så är labbar hundar som är, om inte okomplicerade, så mindre komplicerade.
OCH de är användbara som fan!!!!, det gäller bara att lista ut till vad...
p.

[malx]

Måste också inflika att en bekant här i Luleå jagar med sina "sällskapslabbar" som definitivt inte ser ut som jaktlabbar i kroppen. Han går runt i skogen med dem och skjuter fågel på stöt. Känslan är att han har haft lika bra utdelning i år på samma marker som vi med stående hundar... Tjädrar har han skjutit klart flest medan de stående hundarna kanske varit lite vassare på ripa och orre. (Nu ska det dock sägas att jag t.ex givetvis inte skjutit tjäder på stöt för min unga Breton fast än jag har haft chansen så att jämföra haltar litegrann)

Största problemet med labbarna är väl så glupska de är... Den yngsta av labbarna (som de relativt nyligen tagit som omplaceringshund med problem) hann både fånga och mer eller mindre äta upp en hare innan ägaren hann fram till den en av svängarna...

Jag rekommenderar nog ingen ras före de andra. Skulle nog snarare säga att välj hund efter privatlivet. Det jaktliga löser sig, känslan är att i norrlandskogen så fungerar både stötande och stående hund. Och vill man ha allt så lånar man min Breton så har man en stående fågelhund som stöter . (Var på tok för ung för denna säsong).

[vandraren]

(Var på tok för ung för denna säsong).[/quote]

Det är ju en sak som brukar gå över......
p.

[birk0323]

Min första egna hund var just en Vorsteh, ett långhår. Jag är dock uppväxt med jakthundar så det var inte nytt på så sätt. Jag har älghundar tre stycken idag. Kan dock inte tänka mig en bättre hjälpreda än en Vorsteh. Min han utvecklade ett system för rapportering han där han kom och "stampade tass". Alla hundar är ju samarbetsvilliga mer eller mindre men samarbetet med den hunden var något speciellt. Jag testade Vorstehklubben men kände inte att jag hörde dit, vi misslyckades ganska rejält också med apportdressyren, men han apporterade i skogen på kommando utan att tugga viltet men vägrade allehanda aportbockar eller dummies.

Alltså den hunden rapporterade tyst om det kom nån hem på gården genom att stampa tass, på samma sätt gjorda han i skogen om han stod för fågel och jag var en bit bort. Han avlivade skadat vilt på egen hand och på slutet också tyvärr grävlingar helt friska på egen hand och det var inte så önskvärt, kan jag tycka. Hemma helt lugn, glad i människor på alla sätt, bra kompis. Aldrig har jag heller sett en så tydlig "brytare" för jakt/inte jakt.

Vorsteh är en speciell hund, kräver lite mera men man kan få mycket tillbaka också, vilket jäkla driv. Nu var den jag hade ett långhår värt att notera.

[malx]

(Var på tok för ung för denna säsong).

Det är ju en sak som brukar gå över......
p.

Jodå, han blir 11 månader snart så han får en säsong till innan jag köper enkelbiljetten till Kina
(Han har varit guld värd på eftersök där han har hittat allt, både i skog och vatten/vass. Kanske 50% på apport men det har inte varit annat än spontanträning heller)