Alpenländische dachsbracke

[tobbe76]

Hur kommer det sig att ni upplever fler eftersök på belyst åtel ?
Tycker att det blivit bättre skytte i belysning.
Däremot varit många eftersök på icke belyst åtel men där skytten mycket troligt använt bösslampa.
Man tänder lampan o försöker komma till skott innan grisen drar. = dåliga stressade skott o tokdåliga träffar.
Men tänder man enbart när grisen är på den belysta åteln så har vi ju samma bekymmer med att skjuta innan grisen drar.

En belyst åtel som är konstant belyst hela natten upptärder gisen oftast lungt o fint, träffar man inte en gris på 30 m i bra ljus har man inte i skogen o göra...
Men det har alltid förundrat mig att det skjuts så dåligt på åtel som borde vara det säkraste skyttet.

Mina jakteftersök blir ofta många timmar efter påskjutning, far ju omkring o hjälper folk här o där.
Inte så många dödsök men de förkommer givetivis.
Påfallande ofta får man samtalet när det redan varit folk o o hundar o försökt innan.
19,5 timme är det äldsta skarpa vi letat upp. den grisen låg död.
15 timmars benskjuten stor galt sköts på stånd.
Den gick iofs inte så långt när den gick ur legan.

En benskjuten årsgris i vintras gick 6,5 km efter att vi spårat fram till legan.
Då va vi där 11,5 timmar efter skottet, desstom i vintras med mycket snö.
Att vänta in rejält sårfeber hos grisen är helt rätt o gör att eftersöket blir enklare.
Där är vi helt överens.

Men jag vill ha en hund som håller i länge om det skulle behövas. helt enkelt tills eftersöket är avslutat oavsett om det bli i nästa län

Jag tror att vi många ggr pratar om samma sak fast uttrycker oss olika. Känns att vi inte står så långt ifrån i grundtänkandet. Det ända jag känner är bara att allt prat om ställande hundar är överreklamerat. När jag började med eftersök med min ADB och jag skulle ut efter en gris var det första man sa: "Du måste ha en ställande hund med dig!" Bullshit. Vänta och se!

På Kontintenten används inga ställande spetsar i samma utsträckning som i Sverige. Eftersök görs framförallt med HS, BGS, ADB och Wachtel. Det skjuts en halv miljon grisar varje år och de fyra hundraser står för 80% av eftersöken. Västsibirisk laika blir lite mera populär men eftersom dem jaga tyst kommer dem aldrig att nå samma popularitet som skalldrivande hundar. I Sverige har man en längre tradition med ståndhundar och visst dem fungerar även på gris men en ståndhund är absolut inget måste i eftersökssammanhang på varken gris, älg eller hjort. Den envishet du beskriver är ju framavlat hos de tre Schweisshundarna. Wachteln har tappat mycket i Sverige (även i Tyskland) men man försöker att få tillbaka den gamla Wachteltypen. Envis och ihållig. På kontinenten bedrev man eftersök på skadat vilt redan på 1200-talet. Då gick Sverige över från vikingatiden till Medeltiden. Allt gjordes med den hundtypen som idag kvarlever i Dachsbracken och Hannoversk Schweisshund. Bayersk Schweisshund är en korsning av Tiroler Stövare och HS. Värför skulle man ändra på det när det funkat i nästan 900 år? Ledhundar användes redan på 400-talet. Jag tror om man hade varit i behov av ståndhundar hade man lagt vikt på det.

Igen. Jag säger inte att det är fel med ståndhundar. Jag hade själv en ståndhund en gång. Men de tre raser funkar bättre för mig. Och det är därför jag valde en ADB. Sedan om man tittar på kontinentala yrkesjägare och deras hundval lär man knappast se en enda ståndhund. Huvudsakligen HS och ADB sedan BGS och Wachtelhund. Eventuellt en och annan österrikisk stövare. Om eliten använder sådana hundar varför ska jag ta nåt annat? Sedan bedrivs eftersök med en enda hund för att den ska kunna få möjlighet till så många tillfällen så möjligt. Som sagt blir det även poppis med en löshund i tyskland. Man förlorat en del Schweisshundar och dem anses vara för värdefulla. Dem flesta jag känner som medför en andra hund har oftast en Wachtel eller någon form av skarp stövare, t ex srpski gonic. Men även vorstehhundarna är bra kapplöpningshundar. lite för klumpig bara.

[tobbe76]

Fortsätt gärna debattera, det är aldrig för sent för en tre år gammal tråd att vakna till mär ker jag! Och kan det reta nån så kommer jag att fortsätta att ha min ADB som löshund så ofta jag kan. (ej hare eller räv........)

Tror inte att det är särskilt många som blir uppretade av att du använder din Alpenländische Dachsbracke som löshund på andra djurslag än vad rasen är framtagen till. Däremot bidrar du inte något till rasens utveckling om du tänker andvända din hund i avel med utgångspunkt från den sortens jakt.

En eloge till tobbe76 som klargör begreppen kring rasstandarden och användningsområdena. Tankarna runt eftersök och hundars förmåga eller oförmåga att ställa skadat vilt ser jag som ett sidospår, som kan debatteras på någon annan tråd. Intressant är att den Alpenländische Dachsbracken enligt tobbe76 skall driva hare eller räv i minst 45 minuter för att erhålla 1:a pris i ursprungslandet. Om detta är riktigt så börjar ju Alpenländische Dachsbracke, inte bara i utseende, utan även i jaktsätt likna den svenska Drevern (som ju ursprungligen hette Dachsbracke), om än med lite kortare drevtider.

Nej. Inte alls. ADB är ju en utmärkt klövviltsdrivare. Men vi borde ha ett anlagsprov på hare och räv för att testa om anlagen för detta jaktsätt finns kvar. Om det sedan finns ett drevprov på klövvilt är ju bra, som arbetsprov alltså. Men rådjur driver nästan alla hundar och även en laika kan driva med skall på rådjur. Min förra laika jag hade jagade hare en bukt med stövarskall! Sedan gav hon upp. Men hon hade med avstånd den bästa näsan jag sett på länge. Hon hittade allt, verkligen allt! Men hon var inte ihärdig nog när hon kom lös. Det är ADB.

Precis. Drevern kom till Sverige på tidigt 1900-tal som Westfalisk Dachsbracke. Sedan hette den även Strellufstövare. Man korsade in lite andra hundraser och kallade rasen sedan för Drever. Men generna är än idag i grund och botten Westfalisk Dachsbracke. Tyskarna använder Drevern för rasvård då deras avelsbas är för smal. Under samma tid som Westfalisk Dachsbracke kom till Sverige kom även ADB. Men den tog aldrig fart i Sverige utan det skulle dröja 90 år innan första ADB skulle importeras till Sverige. Drevern har ju fortfarande drevprov på hare och räv med 90 min för första pris. Det är i sig inget problem för en ADB heller. Man måste, som med alla andra stövare, jobba med tapptarbetet. Drevtiden är helt beroende på vad hundföraren önskar. Men en sak är klar. Har du en Dachsbracke eller Drever som driver hare i 90 min är den inte lämpad som rådjurshund längre.

Jag ställde frågan varför vi med ADB inte får starte inom Dreverklubben. De har ett Drevprov på hare och räv och man kan även erhålla CACIT-Diplom. Men SvShK är för inskränkt. Alla Bassetraser får ju delta som i sin tur är ju också Drever eller Dachsbracken. Eller så är man kanske rädd att tappa valpköpare till ADB.

Alla Bassts, Dachsbracken och stövare ska i grunden jaga hare och räv. Först på senare tid såg man en viss användbarhet på klövvilt, man jagar klövvilt med stövarna på kontinenten. Till och med Beaglen som är den minsta stövarrasen används på rådjur, även i Sverige. Den är således ingen Drever, Basset eller Dachsbracke utan en stövare. Egentligen en ren harhund. Problemet lär blir att den annars rådjursrena beageln måste göras rådjursren då rådjurshundar korsats in i aveln.

Som du skriver är det vårt uppdrag att bibehålla hundrasens egenskaper och hur ska vi testa dem? Jusste. genom prov anpassade till hundrasens grundegenskaper.

[Alpländare]

Dom längsta drevtiderna min har haft,har varit på räv.Problemet är att man inte vet vilket djurslag han hittar först.Ser vi en räv så är det bara att gå dit och släppa så driver han.Det går fort på räv,oftast går dom i gryt.Jag bor på landet med och har egna åkrar så varje kvällspromenad så känner han vittring av harar,han ställer sig på bakbenen och vädrar.Det jag ångrar är att jag inte körde mer lydnad med han som valp,men han var väldigt tuff som liten innan han rättade in sig i rangordningen.

[NS]

Hur kommer det sig att ni upplever fler eftersök på belyst åtel ?
Tycker att det blivit bättre skytte i belysning.
Däremot varit många eftersök på icke belyst åtel men där skytten mycket troligt använt bösslampa.
Man tänder lampan o försöker komma till skott innan grisen drar. = dåliga stressade skott o tokdåliga träffar.
Men tänder man enbart när grisen är på den belysta åteln så har vi ju samma bekymmer med att skjuta innan grisen drar.

En belyst åtel som är konstant belyst hela natten upptärder gisen oftast lungt o fint, träffar man inte en gris på 30 m i bra ljus har man inte i skogen o göra...
Men det har alltid förundrat mig att det skjuts så dåligt på åtel som borde vara det säkraste skyttet.

Mina jakteftersök blir ofta många timmar efter påskjutning, far ju omkring o hjälper folk här o där.
Inte så många dödsök men de förkommer givetivis.
Påfallande ofta får man samtalet när det redan varit folk o o hundar o försökt innan.
19,5 timme är det äldsta skarpa vi letat upp. den grisen låg död.
15 timmars benskjuten stor galt sköts på stånd.
Den gick iofs inte så långt när den gick ur legan.

En benskjuten årsgris i vintras gick 6,5 km efter att vi spårat fram till legan.
Då va vi där 11,5 timmar efter skottet, desstom i vintras med mycket snö.
Att vänta in rejält sårfeber hos grisen är helt rätt o gör att eftersöket blir enklare.
Där är vi helt överens.

Men jag vill ha en hund som håller i länge om det skulle behövas. helt enkelt tills eftersöket är avslutat oavsett om det bli i nästa län

Jag tror att vi många ggr pratar om samma sak fast uttrycker oss olika. Känns att vi inte står så långt ifrån i grundtänkandet. Det ända jag känner är bara att allt prat om ställande hundar är överreklamerat. När jag började med eftersök med min ADB och jag skulle ut efter en gris var det första man sa: "Du måste ha en ställande hund med dig!" Bullshit. Vänta och se!

På Kontintenten används inga ställande spetsar i samma utsträckning som i Sverige. Eftersök görs framförallt med HS, BGS, ADB och Wachtel. Det skjuts en halv miljon grisar varje år och de fyra hundraser står för 80% av eftersöken. Västsibirisk laika blir lite mera populär men eftersom dem jaga tyst kommer dem aldrig att nå samma popularitet som skalldrivande hundar. I Sverige har man en längre tradition med ståndhundar och visst dem fungerar även på gris men en ståndhund är absolut inget måste i eftersökssammanhang på varken gris, älg eller hjort. Den envishet du beskriver är ju framavlat hos de tre Schweisshundarna. Wachteln har tappat mycket i Sverige (även i Tyskland) men man försöker att få tillbaka den gamla Wachteltypen. Envis och ihållig. På kontinenten bedrev man eftersök på skadat vilt redan på 1200-talet. Då gick Sverige över från vikingatiden till Medeltiden. Allt gjordes med den hundtypen som idag kvarlever i Dachsbracken och Hannoversk Schweisshund. Bayersk Schweisshund är en korsning av Tiroler Stövare och HS. Värför skulle man ändra på det när det funkat i nästan 900 år? Ledhundar användes redan på 400-talet. Jag tror om man hade varit i behov av ståndhundar hade man lagt vikt på det.

Igen. Jag säger inte att det är fel med ståndhundar. Jag hade själv en ståndhund en gång. Men de tre raser funkar bättre för mig. Och det är därför jag valde en ADB. Sedan om man tittar på kontinentala yrkesjägare och deras hundval lär man knappast se en enda ståndhund. Huvudsakligen HS och ADB sedan BGS och Wachtelhund. Eventuellt en och annan österrikisk stövare. Om eliten använder sådana hundar varför ska jag ta nåt annat? Sedan bedrivs eftersök med en enda hund för att den ska kunna få möjlighet till så många tillfällen så möjligt. Som sagt blir det även poppis med en löshund i tyskland. Man förlorat en del Schweisshundar och dem anses vara för värdefulla. Dem flesta jag känner som medför en andra hund har oftast en Wachtel eller någon form av skarp stövare, t ex srpski gonic. Men även vorstehhundarna är bra kapplöpningshundar. lite för klumpig bara.

Är helt med på resonemanget.
O vi pratar nog om samma sak som sagt.
Om vi byter ut ståndhunds ordet mot löshund så är vi på samma plan, om den sen är korthårig o brun eller har tjockare pälsannan färg o med kryllsvans är betydelselöst
Har letat några år efter hund ur sweisshundsklubbens raser men tyckte det va mycket enbart spårarbetet som premierades.
Massor av hundar med viltspårsmeriter så långa att de knappt får plats på ett A4 ark..
För mig säger det inget mer än att hunden är kapabel till att följa långa svåra konstlade spår.
Inget om förmågan att kunna släppas för avslut på flyende vilt. Ställa eller ta.
Pratade med flera sweisshundsförare som bekräftade att de nästan enbart spårade o hade extra löshund med för avslutet.
Alltså här i landet dårå..
Nu är det väl skarpa prov på gång, kanske redan pågår?
Tyckte det va skitsvårt o hitta valp i Sverige efter i mina ögon den perfekta eftersökshunden som fixar alla bitar i ett eftersök.

Kör numera med plott som har sitt ursprung i hannoveranare o bayrare.

Sen va det gäller Danmark och deras Sweisshunsregister så den info jag fått så får visst jägare själva göra eftersök men har de inte hittat viltet inom 6 timmar så ska de enl lag tillkalla folk från registret.
För att tas upp i registret krävs att man gått en kurs på Kalö Danmarks motsvarighet till Öster malma o att hunden klarat va de nu är i provväg.
Va jag fattat så är det fler än 2 på varje område ? De Danskar jag har kontakt med får en lista ihop med om det nu är jaktkortet eller va de nu va varje år..med ekipage som verkar där de jagar.

Skit samma så sett..
Fast lite intressant är det dock att enl statestik från NVR o enl utalande från SJF är vi i Sverige världsbäst på trafikeftersök med högst uppklarande procent.
Även i jämförelse med Tyskland om jag nu fick det rätt om bakfoten
Jag är dock skeptisk till detta...

Hur som.. och en annan sak att fundera på
I Norden har det jagats med Nordiska ställande spetsar långt innan tyskarna kom på ordet Sweisshund

[tobbe76]

Nja. Spetsar användes mest av urbefolkningen. Det är först under sent 1800-tal som man inriktade sig på en avel med spetsar. Innan var det s k allmogeraser som man jagade med. Spetsen spelade även för 50 år sedan en underordnade roll. Man jagade även älg med stövare eller stövarblandningar. Min kompis berättade för mig att hans farfar och hans stövare stod för dem flestskjutna älgar i området. Många anser att det är en lång tradition in Sverige med ståndhundar men denna tradition är nog tyvärr inte äldre än 100 år. Även I norra delen användes spetsar före 1800-talet ytterst sällan till jakt utan var huvudsakligen vallare och vakthundar som fick fixa födosöket själv. Dagens spetsar härstammar från s k pariahundar. Hundar som dels ansågs vara en del av samhället men ändå fick fixa maten själv. Man får inte glömma att man var väldigt fattig i Sverige.

Svenskarna kom att utnyttja spetsarna under senare tid. Spetsarna härstammar från öst. Och togs hit med nomader som senare skulle bli samer. Två spetsar fanns tillgänglig gråhund/jämthund som var en och samma ras och dagens trädskällare. Norbottenspets är släkt med laika och kallas även för Nordic Laika. Finnspetsen har numera namnet Finsk-karelo Laika (sedan 2003) som skette i samråd mellan finska och ryska SKK. Alla urspetsar är besläktade. Lapphundarna användes förnämlig som vallhundar. Karelsk Björnhund är även närbesläktad med REL.

En annan sak är ju att hovet bestod mestadels av ingiftade adliga från kontinenten. Sverige hade ingen jaktkultur utan hundmaterial härstammar från kontinenten. Man arrangerade kontinentala jakter. Tänk på att det enbart var adeln som fick jaga fram till 1780 talet. Kontinentala jakter förutsatt kontinentala hundar. efter 1780 blev det allmogeraserna och Gotlandstövaren är en allmogeras. Inga spetsar som bär namnet allmogeras. Visst har det förekommit jakt med spetsar men i en väldigt liten skala. Smålandstövaren är en allmogeras men har spets i sig. Men är fortfarande en stövare.

Spetsarna var nära att dö ut och det var som sagt först under sent 1800-talet när spetsarna fick ett avelsprogram.

Ang. Plotthunden så var det en tysk med namnet Plott som korsade Hannoversk Schweisshund med Weimeraner. Sedan korsades in Coonhounds. När det gjordes fanns ingen Bayrare. Den kom till lite senare.

När Svenska Jägareförbundet grundades gjordes det med hjälp av det tyska jägareförbundet (se Tegnér) som kopierades 1:1. Sedan utvecklades ett eget program inom det Svenska Jägareförbundet. Det jag vill säga är att det en gång har funnit ett samarbete mellan olika länder även i Sverige som verkar vara omöjligt idag. Det gäller inte att framhäva tyskarna utan ville bara säga hur låg till. Tänk hur långt vi skulle kunna komma om samarbetade. Det gäller all jakt. Jag frågade en gång varför vi inte frågade ryssarna eller finnarna hur vi skulle bedriva vargjakt. Svaret var: "Vi ber inte om hjälp!" Korkat eller hur!?

[tobbe76]

Skit samma så sett..
Fast lite intressant är det dock att enl statestik från NVR o enl utalande från SJF är vi i Sverige världsbäst på trafikeftersök med högst uppklarande procent.
Även i jämförelse med Tyskland om jag nu fick det rätt om bakfoten
Jag är dock skeptisk till detta...

Hur som.. och en annan sak att fundera på
I Norden har det jagats med Nordiska ställande spetsar långt innan tyskarna kom på ordet Sweisshund

Uttalandet härstammar från skrivbordsjagande jaktvårdskonsulenter. Dem aldrig satt en fot i Tyskland och sett hur det bedrivs eftersök där. Man jämförde Sverige med England och Frankrike. Två länder som har de sämsta djurskyddslagen i Europa. Tyskland var inte med.

Jag tycker att den organisationen vi har i Sverige är jätte bra. Polisen ringer. man rycker ut och får en slant. Denna sak är inte lika bra i alla delstater i Tyskland. Men att man i Sverige har en högre hitteprocent kan jag inte tro framförallt när man räkna in friskförklarade djur som hittat. Det är att försköna statistik. Friskförklarat är inte som hittat och heller inte som förlorat.

Ligné uttalade sig också om att man inte får ha belysta hjälpmedel vid jakt och än så länge är eftersök en del av jakten. Man beger alltså jaktbrott. Hur många håller sig till det? SJF lever i en drömvärld som är verklighetsfrämmande.

[gsu]

@ tobbe 76

Måste lyfta på hatten för din teoretiska kunskap om våra raser, toppen!

Men jakt och eftersök är inte samma sak. långt ifrån.
Anders

[Mannlicherman]

Tobbe76.

Jag vet inte hur det är England, men i Frankrike är det lag på eftetsök på högvilt! Man har där två rikstäckande eftersöksorganisationer som står till tjänst året rund med tusentals hundar med förare.

Förövrigt så består kontinenten av fler länder än de tysktalande

[tobbe76]

@ tobbe 76

Måste lyfta på hatten för din teoretiska kunskap om våra raser, toppen!

Men jakt och eftersök är inte samma sak. långt ifrån.
Anders

Det är inte jag som sa det utan Ligné. Enligt lag är eftersök en del av jakten. han är ju ändå riksjaktvårdskonsulent och kompis med SJF jurist.

[img][IMG]http://img850.imageshack.us/img850/9049/efterskolagligt.jpg[/img]

Uploaded with ImageShack.us[/img]

Frågan är ju huruvida undantagsparagrafen har giltighet.

Till exempel måste man ha tillstånd från länsstyrelsen om man vill bedriva skyddsjakt på vildsvin med belysning (ficklampa). Annan jakt med belysning (förutom fast belysning t ex vid åtel eller på tomt) är förbjuden.

[miljöfriend]

Tobbe skriver:
I Tyskland görs drevprovet som är ett Anlagsprov vanligtvis vid 9-12 månader på hare eller räv. Minsta drevtid för första pris är 15 min.
Det är bara i Skandinavien (min kommentar, Tyskland tillhör inte Skandinavien) rasen presenteras som kortdrivande. I Österrike kan hunden erhålla CACIT på hare eller räv med en drevtid på minst 45 min för första pris. Ingen kortdrivare där inte.
Norrmännen fick hjälp av Verein Dachsbracke och kopierade den Tyska klubben nästan 1:1. Min kommentar: Är det ok med de norska reglerna enligt dig?

[tobbe76]

Tobbe76.

Jag vet inte hur det är England, men i Frankrike är det lag på eftetsök på högvilt! Man har där två rikstäckande eftersöksorganisationer som står till tjänst året rund med tusentals hundar med förare.

Förövrigt så består kontinenten av fler länder än de tysktalande

Sant. Men i Frankrike och England var Parforcejakterna det vanligaste. Drevjakter i den bemärkelse vi känner till idag var mest vanlig i Tyskland, Österrike-Ungern, Tscheckien etc. Men även spanjolarna utövade drevjakter. Tyskland var den nation som var mest inflytande under en längre tid. Parforcejakterna ansågs vara för dyra och förlorade i betydelse. Drevjakter tog över. Det handlar ju om vad och vem var mest tongivande för att få fram de jaktsätt vi utöver idag. Den kom att kallas "Chasse Royale" kunglig jakt. Den fick ett franskt namn då man talade franska vid hovet - ja, även i Sverige.

Där ser man. Fast jag vet hur man jagar i Frankrike. Flera dödskjutningar per år. Tror det var 48 jägare som miste livet förra året. fransmännen har inte samma syn på vilt som vi. EU har bidragit till en ändring av lagstiftningen. Men fransmännen bryr sig inte mycket om vad det i Paris beslutar och ännu mindre vad Strasbourg beslutar. Men jag visste inte att det fanns rikstäckande eftersöksorganisationer. Det vill jag undersöka lite närmare. Frågan är hur eftersöken är organiserade vad gäller trafik och jakt. Hur länge har det funnits eftersöksekipage och hur är acceptansen bland trafikanter som t ex kör på ett vilt?

vill tillägga att stövarjakten är ingen ren svensk tradition heller. Grekerna utövade stövarjakt långt innan jyskarna (folksslag från Jylland som vandrade söderut 300 f kr) slogs mot romarna. Så även denna jakttradition har kontinental ursprung som inte är tysk.

Spetsarna gör sig yppertligt bra för solojägare. Men under gemensamhetsjakt vill jag att det händer nåt. Därför kan jag inte tala emot att spetsarna funkar under eftersök. Men någon längre tradition har vi i Sverige inte.

[tobbe76]

Tobbe skriver:
I Tyskland görs drevprovet som är ett Anlagsprov vanligtvis vid 9-12 månader på hare eller räv. Minsta drevtid för första pris är 15 min.
Det är bara i Skandinavien (min kommentar, Tyskland tillhör inte Skandinavien) rasen presenteras som kortdrivande. I Österrike kan hunden erhålla CACIT på hare eller räv med en drevtid på minst 45 min för första pris. Ingen kortdrivare där inte.
Norrmännen fick hjälp av Verein Dachsbracke och kopierade den Tyska klubben nästan 1:1. Min kommentar: Är det ok med de norska reglerna enligt dig?

Vet att Tyskland inte tillhör Skandinavien. Tyskarnas Anlagsprov är ett test för att se om det finns anlag för har- och rävjakt och är inte något arbetsprov som svenskt eller norskt drevprov. där ligger skillnaden.

Som sagt har jag inget emot om man inför ett drevprov men man borde först klara ett AP som tyskarna har. För vad händer om jag vill använda min ADB till eftersök men måste göra ett drevprov för att den ska bli avelsgodkänt. Att ha ett AP och sedan ett val mellan två arbetsprov antingen försvårad eftersök eller drevprov. Både saker går inte att kombinera. Eller svårt att kombinera.

Det finns betydligt mindre hare än klövvilt och även om hunden har gått på hare kommer den alltid att följa en sårlöpa. Men fördelen är att den inte växlar över till annat klövvilt. MEd ett championat i drevprov och SVCh är problemen för en spårnoga hund förprogrammerat. Därför. Avlägger vi ett AP och sedan låter lösjagande hundar göra sina prov och eftersökhundar sina undviker vi många problem. Sedan kan ju lösjagande hundar göra öppen klass, det är ju bara bra. Det räcker för att klara av enkla till medelsvåra eftersök.

Kör vi på det viset kan vi jämföra våra hundar med dem på kontinenten. Bara på det viset klarar vi ILV. dessutom har alla hundar samma anlag och bibehåller det.

Det finns ingen hundras i Tyskland som inte har gått motsvarande Öppen klass. Det är krav på att hunden ska kunna klara enkla eftersök.

[gsu]

@ tobbe 76

Måste lyfta på hatten för din teoretiska kunskap om våra raser, toppen!

Men jakt och eftersök är inte samma sak. långt ifrån.
Anders

Det är inte jag som sa det utan Ligné. Enligt lag är eftersök en del av jakten. han är ju ändå riksjaktvårdskonsulent och kompis med SJF jurist.

[img][IMG]http://img850.imageshack.us/img850/9049/efterskolagligt.jpg[/img]

Uploaded with ImageShack.us[/img]

Frågan är ju huruvida undantagsparagrafen har giltighet.

Till exempel måste man ha tillstånd från länsstyrelsen om man vill bedriva skyddsjakt på vildsvin med belysning (ficklampa). Annan jakt med belysning (förutom fast belysning t ex vid åtel eller på tomt) är förbjuden.

Nja, du får ju faktiskt jaga dom vilt som det är jakt på dygnet runt med lampa, om du använder en ställande hund. typ grävling får du skjuta på stånd med lampa på bössan.
Anders

[miljöfriend]

Norrmännen fick hjälp av Verein Dachsbracke och kopierade den Tyska klubben nästan 1:1. Min kommentar: Är det ok med de norska reglerna enligt dig, Tobbe?

[tobbe76]

@ tobbe 76

Måste lyfta på hatten för din teoretiska kunskap om våra raser, toppen!

Men jakt och eftersök är inte samma sak. långt ifrån.
Anders

Det är inte jag som sa det utan Ligné. Enligt lag är eftersök en del av jakten. han är ju ändå riksjaktvårdskonsulent och kompis med SJF jurist.

[img][IMG]http://img850.imageshack.us/img850/9049/efterskolagligt.jpg[/img]

Uploaded with ImageShack.us[/img]

Frågan är ju huruvida undantagsparagrafen har giltighet.

Till exempel måste man ha tillstånd från länsstyrelsen om man vill bedriva skyddsjakt på vildsvin med belysning (ficklampa). Annan jakt med belysning (förutom fast belysning t ex vid åtel eller på tomt) är förbjuden.

Nja, du får ju faktiskt jaga dom vilt som det är jakt på dygnet runt med lampa, om du använder en ställande hund. typ grävling får du skjuta på stånd med lampa på bössan.
Anders

Det kan jag inte yttra mig om. Men om jakt rent allmänt talat med belysning på vapnet är förbjuden så får man inte jaga grävling med lampa på bössa heller. Fast den är lovlig dygnet runt. Att det sedan görs är en annan femma. T ex får du ha fast belysning på ladan och vaka på räv eller grävling. Men ang det där med lampan på bössan och grävling vet jag för lite om.

Men det artikeln hänvisade till var framförallt eftersök på klövvilt antar jag. Fast det pratades allmänt om ett förbud av belysta hjälpmedel på vapnet gällande jakt.

Om du menar att du får jaga vildsvin med lampa på bössan så är det fel. Du måste ha tillstånd från länsstyrelsen. Och du måste ha en rejäl anledning varför du behöver använda en lampa och varför du måste gå ut mitt i nattens mörker för att jaga vildsvin. Skyddsjakt på nysådda grödor kan vara en grund. Jag vet. Gått igenom det då jag har ungefär en 20 bönder som klaga över vildsvinsskador.

[tobbe76]

Norrmännen fick hjälp av Verein Dachsbracke och kopierade den Tyska klubben nästan 1:1. Min kommentar: Är det ok med de norska reglerna enligt dig, Tobbe?

Var tvungen att läsa igenom regelerna en gång till. Ser ut å vare samme reglerna som tyskarnas AP. Fast det är ett arbetsprov i Norge. Men där gäller det att hunden får driva vilket djur som helst. Vilket är ok som arbetsprov men inte som AP. Eller så får Arbetsprovet bara göres på hare eller räv. Hundarna kommer ju även jaga klövvilt. Så jag tycker det är ok med de norska reglerna men med förbehåll.

[NS]

Kopierat från jaktförordningen.

14 § Fast belysning vid väg eller byggnad som satts upp i annat syfte än att underlätta jakten får användas vid jakt efter vildkanin, rödräv, mårdhund, grävling, mink, mård, tvättbjörn eller vildsvin. Vid jakt efter dessa djur får vidare ficklampa eller annan liknande lampa användas
1. när djuret ska avlivas i samband med jakt med ställande hund,
2. för jakt vid gryt eller lya, eller
3. när ett fångstredskap vittjas.

[NS]

Kom på en sak ang spetshunden historiskt sett..
Vill minnas att jag sett hällristningar (foto) med jaktmotiv som tolkats som älg alternativt hjort.
Personer med spjut o båge och... hund av spetstyp.

Det tolkar jag som att jakt med hund förekommit i norden bra länge.
Hur sen jakten då gick till vet i faen..

[Alpenländische]

Fortsätt gärna debattera, det är aldrig för sent för en tre år gammal tråd att vakna till mär ker jag! Och kan det reta nån så kommer jag att fortsätta att ha min ADB som löshund så ofta jag kan. (ej hare eller räv........)

Tror inte att det är särskilt många som blir uppretade av att du använder din Alpenländische Dachsbracke som löshund på andra djurslag än vad rasen är framtagen till. Däremot bidrar du inte något till rasens utveckling om du tänker andvända din hund i avel med utgångspunkt från den sortens jakt.

En eloge till tobbe76 som klargör begreppen kring rasstandarden och användningsområdena. Tankarna runt eftersök och hundars förmåga eller oförmåga att ställa skadat vilt ser jag som ett sidospår, som kan debatteras på någon annan tråd. Intressant är att den Alpenländische Dachsbracken enligt tobbe76 skall driva hare eller räv i minst 45 minuter för att erhålla 1:a pris i ursprungslandet. Om detta är riktigt så börjar ju Alpenländische Dachsbracke, inte bara i utseende, utan även i jaktsätt likna den svenska Drevern (som ju ursprungligen hette Dachsbracke), om än med lite kortare drevtider.

Uppreta kanske var fel ord, men för att klargöra min ståndpunkt:

Borde inte hundens egenskaper användas behovsprövat i varje land? Att de möjligheter hunden har tas till vara. Det spelar väl ingen roll vad tyskarna gör? De apporterar ju bla med sina ADB. Och stövare har vi ju fina raser som håller på att dö ut! Nä man kan inte styras efter några gamla regler från tidigt 1900 tal när vi i sverige har ett stort behov av etiskt försvarbara jakthundar för löshundsjakt. Det är väl inte kulturminnesvård vi sysslar med, inte jag i alla fall.

[NS]

Fortsätt gärna debattera, det är aldrig för sent för en tre år gammal tråd att vakna till mär ker jag! Och kan det reta nån så kommer jag att fortsätta att ha min ADB som löshund så ofta jag kan. (ej hare eller räv........)

Tror inte att det är särskilt många som blir uppretade av att du använder din Alpenländische Dachsbracke som löshund på andra djurslag än vad rasen är framtagen till. Däremot bidrar du inte något till rasens utveckling om du tänker andvända din hund i avel med utgångspunkt från den sortens jakt.

En eloge till tobbe76 som klargör begreppen kring rasstandarden och användningsområdena. Tankarna runt eftersök och hundars förmåga eller oförmåga att ställa skadat vilt ser jag som ett sidospår, som kan debatteras på någon annan tråd. Intressant är att den Alpenländische Dachsbracken enligt tobbe76 skall driva hare eller räv i minst 45 minuter för att erhålla 1:a pris i ursprungslandet. Om detta är riktigt så börjar ju Alpenländische Dachsbracke, inte bara i utseende, utan även i jaktsätt likna den svenska Drevern (som ju ursprungligen hette Dachsbracke), om än med lite kortare drevtider.

Uppreta kanske var fel ord, men för att klargöra min ståndpunkt:

Borde inte hundens egenskaper användas behovsprövat i varje land? Att de möjligheter hunden har tas till vara. Det spelar väl ingen roll vad tyskarna gör? De apporterar ju bla med sina ADB. Och stövare har vi ju fina raser som håller på att dö ut! Nä man kan inte styras efter några gamla regler från tidigt 1900 tal när vi i sverige har ett stort behov av etiskt försvarbara jakthundar för löshundsjakt. Det är väl inte kulturminnesvård vi sysslar med, inte jag i alla fall.

Hurman använder sin hundindivid är egentligen ovesäntlig.
Det viktiga är vad det avlas på.

Anledningen att vi vill köpa/äga o jaga med en viss typ av hund är ju dess egenskaper som avlats fram under generationer via de avelsregler som ursprungslandet har.
I detta fallet med ADB så är det väl därför de importerats för man vill ha den tyska varianten ?

Tycker det verkar lite knepigt om man tex tar in en (för o va extrem..) vorsther o så vill jag anpassa den rasen till att valla får o avlar på de egenskaperna...

Vi har problem i många raser i här i landet. kan räkna upp ett antal där vår försvenskning av provregler skapat hundar som inte räcker till.
tex Vorsther, wachtel, Münster, till o med TJT börjar tappa en del skärpa.

Är det rätt väg att gå för att anpassa hundmaterialet till oss i landet ?
Sweishundar i all ära men jag tror ingen tysk sweisshund går i avel utan att hanen/tiken visat att den kan ställa eller ta skammat vilt.
Här i suveräna sverige.. "räcker det" med viltspårschampionat för avel.

Så jag är helt klart för att plagiera prov och avelskrav rakt av från ursprungslandet.