Will to please frijagande hundraser

[Villrådig]

Will to please är ett uttryck som ofta används inom fågelhundraser. Men hur är det med de drivande och ställande raserna. Finns det några raser som har en extra stor benägenhet att vilja samarbeta med sin förare utan att det påverkar jakten negativt?

[greyling]

Will to please är ett uttryck som ofta används inom fågelhundraser. Men hur är det med de drivande och ställande raserna. Finns det några raser som har en extra stor benägenhet att vilja samarbeta med sin förare utan att det påverkar jakten negativt?

Tror du kommer att få allehanda svar här. De flesta välmenande.

Jag vill hävda att svaret är nej. Kommer alltid diverse nya raser eller blandraser på tal. Men nej.

Givetvis beroende på vad man nu menar med ”påverkar jakten negativt”. Jag fattar det som jaktlust och driv i jakten under helst en hel dag.

Samarbete ska heller inte blandas ihop med lydnad. Lydiga kan alla jakthundar bli men samarbete har de i sig, eller inte.

Undantagshundarna är de där drömhundarna som alltid fattar var markgränsen (lätt överdrivet) är och söker upp sin förare snabbt efter drev som drar iväg. Eller hänger i för den delen och söker ut bra utan att tappa kontakten.

[Gnist]

Jag har haft många väldigt lydiga och lättränade hundar genom åren, så enligt min åsikt är will to please utanför jakten inte så där jätteovanligt om man har en bra relation och kontakt, men i stort sett det enda man märker av det under jakt är att de kikar inom och säger hej mellan sökrundor om de inte finner något och att man kan kalla in hunden skapligt bra medan den jobbar. Förmågan till samarbete hos en hund hänger ihop med vilken kontakt man har med den och aktiverar man hunden med diverse lydnad och annat utanför jakttid, så bygger man en bra kontakt.

Tränar man mycket lydnad och annat, så har det noll och ingen påverkan på jaktegenskaper. Det är en seglivad myt.

[börje]

Bra talat, som vanligt när gnistan skriver i hundrelaterade trådar.

[Canta]

Tycker nog att man rätt ofta ser hundar som överlydiga. Vågar inte släppa till liksom. Att ständigt köra med lydnad kan hämma den naturliga jaktinstinkten. Hunden kommer generellt tillbaka när den är trött, så är det.
Bästa jakt med drivande hund får man vid 'fri' jakt dvs inte störa hunden med instruktioner men bara att hänga efter drevet på smart sätt. En hund som inte kan eller vågar vända en långbukt ger inte så värst.
Sen finns det iofs hundar som ska eller vill återkomma till föraren då o då. Gäller främst kortdrivare o stöthundar. Men då 'stör' man inte hundens naturliga beteende men hunden nästan ber om instruktioner.
Har två hundar. Tax o jaktkcocker. Taxen kommer aldrig tillbaka förrän han är nöjd o färdig o spanieln kommer alltid tillbaka då o då. Bra så.

[VÄSTILA]

Min uppfattning hittills är att man kan få en få en vidsökt och självständigt arbetande ståndhund lydig och samarbetsvillig. Man måste dock inse att det är en färskvara och jag tror dessutom att löshundar har en betydligt större portion egen vilja som driver dem mot att leta vilt tills de finner vilt än att instinktivt kolla vart husse/matte är. Tyvärr tycker jag mig se när jag är runt och jagar att många samarbetsvilliga hundar är lite veka. Vad det beror på det jag inte men antar att det beror på ägaren. Mina krav är att hunden kan kallas in, och hellre har större sökrundor och hänger i samt tillbakagång när de släpper. Hunden skall kunna ligga och vila sig medan jag arbetar hemma utan att gny. Vill INTE att de släpper ståndet. Sådan är ett otyg! Min alpländer jagar som så att hon letar vilt tills hon finner, driver och sedan kommer hon till mig snabbt och sedan ut igen. Har fått jobba enormt med lydnaden på henne då hon är väldigt av/på. Sitter man med henne så är hon som en bevis, men så fort hon är lös så är hon en total jaktidiot och ville tidigare bestämma när hon skulle komma. Kan bli väldigt frustrerande ochvhade hon inte varit så duktig på att finna vilt så hade det blivit olidligt!

Man bygger enormt mycket av samarbete under valp/unghundsåldern. Är övertygad att det påverkar hundens intresse av att samarbeta för resten av dess liv även om vissa raser har en större portion av detta i sig genetiskt.

[greyling]

Ts frågade mer specifikt kring samarbete - inte lydnad. Men om vi öppnat den diskussionen så finns det självfallet ”sönderttränade” hundar lydnadsmässigt. Men fan vet om jag stött på någon. Snarare så att de med svagare jaktlust istället får mer lydnadsträning och därav ser man ett samband.

Samarbetsförmågan anser jag att en hund har mer eller mindre i grunden. Den går att sabba men är svår att lära ut. Egen återgång t ex. Går att förstöra lätt genom att koppla hunden och avsluta jakten, men lära ut, nej. Vilja att söka upp föraren på ett regelmässigt sätt är Även det lätt att förstöra men svårt att lära ut.

Sannolikt är ihopblandningen av lydnad och samarbete att finna i det där.

[Gnist]

Ska man vara krass, så är en hund helt utan "will to please" en totalt värdelös hund oavsett vad man har den till.

Samarbete, viljan att jobba med sin ägare osv hänger liksom ihop med begreppet "wil to please" och i stort sett alla hundar har den i mer eller mindre utsträckning, men hundar med hög "will to please" har inte sämre jaktegenskaper än hundar med låg "will to please" pga det.

Hundar med normal till hög "will to please" är lättränade, roliga att träna och de flesta som äger en sån hund (och inte är kvar på stenåldern när det gäller tänket lydnad vs nedärvda egenskaper) jobbar också med sina hundar på ett annat sätt, så att prata om lydnad i samma andetag som "will to please" faller sig ganska logiskt och är väldigt vanligt.

En hund kan ha massor med "will to please", men om ägaren inte gör något för att främja kontakt och samarbete med sin hund, så kommer ju inte det märkas och något jag sett är väldigt vanligt -både inom jakt och sällskap- är att många blandar ihop vekhet med "will to please", vilket är lite synd.

[Canta]

'Will to please' handlar om en viss sort hundar som ska jobba ihop med föraren per definition. Ett bra exempel är collie eller fårhundar. En hund som ska styra in en floick får i en hage söker ständig ägonkonatakt med sin husse. Handlar inte om lydnad men nåt nedärvt el framavlat.

För drivande o spårande hundar efterfrågas inte dessa egenskaper men däremot självständighet, envishet o mod. Lydnad kan betyda många saker beroende på hundras o jaktform. Att komma på kommando lär man ju helst hunden som redan som ung men sitta/ligga/ta fint/räcka tass osv gör inte hunden bättre till jakt.

Tycker inte alls att en hund som kör sin framavlade jaktgrej och inte ständigt vill vara tillags är en 'totalt värdelös hund'. Trädskällare, älghundar o stötande fågelhundar måste låta bli att vara tillags för att bli riktigt bra. Svårt det här dvs normal lydnad men ändå inte hämmade saker.

Om man vänder på det hela så anses inte egenskapen 'will to please' föreligga mer än i vissa hundraser o aldrig bland drivande o inte ens bland stötande typ spaniel. Det man menar såklart är att vissa raser jagar ungefär som en förlängd arm hos föraren medan andra förutsätts ta beslut själva.

http://www.einfachtierisch.de/hunde/hun ... -id110645/" onclick="window.open(this.href);return false;

[greyling]

Ska man vara krass, så är en hund helt utan "will to please" en totalt värdelös hund oavsett vad man har den till.

Samarbete, viljan att jobba med sin ägare osv hänger liksom ihop med begreppet "wil to please" och i stort sett alla hundar har den i mer eller mindre utsträckning, men hundar med hög "will to please" har inte sämre jaktegenskaper än hundar med låg "will to please" pga det.

Hundar med normal till hög "will to please" är lättränade, roliga att träna och de flesta som äger en sån hund (och inte är kvar på stenåldern när det gäller tänket lydnad vs nedärvda egenskaper) jobbar också med sina hundar på ett annat sätt, så att prata om lydnad i samma andetag som "will to please" faller sig ganska logiskt och är väldigt vanligt.

En hund kan ha massor med "will to please", men om ägaren inte gör något för att främja kontakt och samarbete med sin hund, så kommer ju inte det märkas och något jag sett är väldigt vanligt -både inom jakt och sällskap- är att många blandar ihop vekhet med "will to please", vilket är lite synd.

Utan att vara krass - det låter som du är på helt tvärs med rådande drevprovsregler (för drivande hundar) eller har jag fattat helt galet. Är det dem du är emot eller vad försöker du säga? Alltså gillar du dagens regler eller är de fel?

[Gnist]

Utan att vara krass - det låter som du är på helt tvärs med rådande drevprovsregler (för drivande hundar) eller har jag fattat helt galet. Är det dem du är emot eller vad försöker du säga? Alltså gillar du dagens regler eller är de fel?

Var har jag skrivit ett enda ord, ens en stavelse om jaktprov och jaktprovsregler?

Om man läser mitt första inlägg så står där: "enligt min åsikt är will to please utanför jakten inte så där jätteovanligt" sen står där också: "i stort sett det enda man märker av det under jakt är att de kikar inom och säger hej mellan sökrundor om de inte finner något och att man kan kalla in hunden skapligt bra medan den jobbar."

Det jag skrivit är att förmågan och viljan att samarbeta hos hunden inte påverkar jaktegenskaperna hos en drivande eller skällande, ställande hund.

Troligtvis läser du in något helt annat än vad jag gör i begreppet "will to please". För mig är det just hundens vilja och förmåga att samarbeta med sin ägare och inget annat än det.

[greyling]

Utan att vara krass - det låter som du är på helt tvärs med rådande drevprovsregler (för drivande hundar) eller har jag fattat helt galet. Är det dem du är emot eller vad försöker du säga? Alltså gillar du dagens regler eller är de fel?

Var har jag skrivit ett enda ord, ens en stavelse om jaktprov och jaktprovsregler?

Om man läser mitt första inlägg så står där: "enligt min åsikt är will to please utanför jakten inte så där jätteovanligt" sen står där också: "i stort sett det enda man märker av det under jakt är att de kikar inom och säger hej mellan sökrundor om de inte finner något och att man kan kalla in hunden skapligt bra medan den jobbar."

Det jag skrivit är att förmågan och viljan att samarbeta hos hunden inte påverkar jaktegenskaperna hos en drivande eller skällande, ställande hund.

Troligtvis läser du in något helt annat än vad jag gör i begreppet "will to please". För mig är det just hundens vilja och förmåga att samarbeta med sin ägare och inget annat än det.

Nej var har det sagts att du gjort det då? (Drevprov). Det är jag och inte du som skriver om det. Ledsen om det inte framgick.

Tror vi menar ungefär samma sak. Jag försökte bara tydliggöra skillnaden mellan lydnad och samarbete. Samt var nyfiken på vad du menade.

[Villrådig]

Det verkar finnas olika uppfattning kring vad uttrycket will to please innebär. Will to please beskriver kanske inte heller exakt det jag efterfrågar heller.

Jag undrar kanske i första hand om det finns raser som har lättare att lära och finner större glädje i att göra sina ägare nöjda än andra raser utan för den delen behöva aktivt stöd under jakten.

[VÄSTILA]

Det verkar finnas olika uppfattning kring vad uttrycket will to please innebär. Will to please beskriver kanske inte heller exakt det jag efterfrågar heller.

Jag undrar kanske i första hand om det finns raser som har lättare att lära och finner större glädje i att göra sina ägare nöjda än andra raser utan för den delen behöva aktivt stöd under jakten.

Ja, det finns det. Tar du två hundar, en bordercollie ur bra linjer gällande att arbeta med tex får, och en ställande hund ur linjer med högs poäng på ståndskall, finna älg, sök, ställa om älg, ger dem 0 mänsklig kontakt mer än när dem får mat, dant testen av tiden de släpps fria. Alltså där du inte ställer några krav på hunden, men finns i närheten, kommer Border Collien vara mer Will To Please... Älghunden kommer öka sitt avstånd till dig, dvs söka ut i samband med att den stärks i sitt självförtroende! Samma sak gäller med en trädskällare. De skall finns älg och skälla tills det smäller. Det är INTE naturligt beteende att släppa ståndet, då det i verkligheten kan betyda att viltet försvinner. Helt nedärvt beteende! Vet att många motsätter sig detta och hävdar att de är individer till absurdum. De är individer med med olika gener, som ger dem fördelar inom olika saker.

[rajonbh]

Det "Will to please" som finns hos retrivrarna finns det ingen som helst motsvarighet till hos de drivande eller ställande raserna. Är själv uppvuxen med retriever.
Här finns egenskapen att vara till lags naturligt, och den stora utmaningen är att träna och bygga upp en självständighet hos hunden vilket gör att den ska kunna söka, jaga självständigt NÄR du säger till den.
Ex. tänk dig ett stort fält med skogsdungar. Du ska då kunna dirigera ut hunden till den 4e dungen till höger 300m bort, och väl där ska hunden in och självständigt söka rätt på en skadeskjuten fågel och sedan komma tillbaka med den.

En ställande hund har redan självständigheten och här (anser jag) att man behöver lägga fokus på lydnad och ledarskap. Men att få en bra grundlydnad och respekt handlar inte om att begränsa självständigheten eller att trycka ner hunden psykiskt. Då gör man fel. Man kan aldrig få samma lydnad på en spets som med en retriever, men man kan få en hund som lyssnar på dig för det mesta. Kunna styra åt vilket håll den ska söka och oftast kunna kalla in när den hamnar lite efter viltet. Nån gång även under ståndskall
Själv håller jag laikorna som mer samarbetsvilliga bland spetsarna. Jag upplever dem som väldigt signalkänsliga och lättlärda. På gott och ont.
Traditionella spetsar (grå/jämte/lapp) är framavlade enbart med fokus på bra ståndegenskaper.
Laikorna är framavlade i vargland och ska få stopp på djuret snabbt, eller släppa om det skenar iväg och ha en snabb återgång.

Drivande hundar är.. ja.. de ska ta ett spår och springa efter och skälla.

[Limpan]

Kan inte annat än skratta. Mängder med okunskap. Vill nog påstå att Gnist är den som ligger sanningen närmast i min värld. Vi har olika syn på vad "Will to please" innebär och det är många snabba svar som bygger på, likt en politiker som fått information eller läst sig till hur det ena eller andra fungerar eller ska vara. Har haft ganska många hundar. Flest Finska spetsar sedan ett gäng med Jämthundar. En stövare. Vill nog påstå att spetshundarna är väldigt signalkänsliga och otroligt mån om att vara till lags. Vilket jag ser precis som "will to please". Sen är det frågan vad eller om man vill eller har kunskap att nyttja det. Att man kan få en spets att söka vissa terräng avsnitt är då inga problem. Att få dom att komma när man vill är heller inga problem. Visst vill vi ha hundar som är ståndfasta men det är oxå "will to please". Vi vill ju att de ska skälla tills vi skjutit eller skrämt viltet. Har ingen kunskap om andra raser men detta är mina erfarenheter av de hundar jag haft som ändå är ganska många. Att påstå att spets hundar inte vill vara till lags är bland det dummaste jag hört.

[Canta]

Tror inte du hört det dummaste i livet ännu
Will to please är inte ett flumbegrepp men ett vedertaget anglo-saxiskt. Avser den praktiska relationen mellan förare o hund vid jakt o inte hemma i vardagsrummet. Betyder praktiskt kooperation dvs ömsesidighet. Vissa raser är helt avlade efter egenskapen att styras av förare f.a. vallhundar dvs fårdrivare. Drivande hundar har inte den egenskapen o ska inte heller. Finns till för att agera självständigt.

Att sen en o annan har hund som vill vara till lags typ min Fido, spetsen, är minsann så väluppfostrad att kommer när jag ropar mat är en annan grej. Vardagen blir lättare liksom om alla hundar har viss lydnad.

Om man återkommer til Greylings inlägg så blir allt rätt klart. Hundar som inte fixar minimal drevtid faller bort från avel (t.ex. tax, drever) men fårhunden som inte tittar på husse vid fårvallning faller också bort. Will to please med en drever är kasst, typ. Lämna löpan för att tro att husse blir glad är kasst.

Om man återgår till TS så menar han nog egentlligen ' finns det drivande hundar som ändå vill ha/behöver viss kontakt med föraren eller är alla Astro/Sockenhundar'. S.k. kortdrivare har iaf egenskapen att komma tillbaka efter nån rusning men har inte så mycket med 'will to please' att göra men en viss inneboende osäkerhet eller nåt som gör att dom vill ha koll på att husse fortfarande är med. Praktiskt vid många jakter.

[birk0323]

Jag hade en allround fågelhund som jag jagade mycket med. Innan dess var det farsans hundar, drevrar, stövare, blandraser. Idag jagar jag med Jämte och två andra ställande hundar. Jag vete tusan, klart vorstehn var mycket kontaktsökande på så sätt att han sökte kommando från mig och ibland även rapporterade både fågel och folk, han jagade inte själv på så sätt utan skulle ha mig med innan han drog igång något och ville göra det klart även för mig. Det beteendet har jag aldrig upplevt hos drever eller stövare, att man söker ut, hittar inget kommer tillbaka för nytt sök javisst men när slaget är där och upptaget kommer såg man inte de hundarna mera innan haren var skjuten eller tappen blev för lång eller i slutet av dagen. En av dem lyckades jag lära att vissla in och kunde också ta den vovven (drever) av löpan men det handlar nog mera om tiden jag la ner.

Älghundarna här hemma idag är ju inte helt lik mina tidigare erfarenheter annat än att de är mycket mjuka och hörsamma tillsammans med mig, att de kommer åter på sökrundorna för nytt sök men sedan är det många olikheter. Gammelhunden han kan skälla i 20 timmar innan han ger upp, alla gånger. När jag kommer in på ståndet kan han lämna och kolla av mig, få sig en klapp men det är inte varje gång. Jämthundstiken har gjort så tre ggr i rad när hon skällt fast stånd men älgarna står inte lika bra för henne och ibland bara bär det iväg och hon får som aldrig nån ordning igen, då kommer hon åter till mig och sedan nya sökrundor.
Lillen, han är det ingen erfarenhet av jakt gjord ännu och vi har precis börjat med lite mera disciplinerad dressyr då han närmar sig året, jäkligt skönt att kunna öppna bakluckan utan att hunden far ur som ett yrväder eller att lägga honom vid tillfälliga samlingar under jaktdagen. Han har helt klart fokus på mig och väntar som på kommando...men framtiden får utvisa när självförtroendet växer och hans kall blir honom tydligt.

Jag tror och tycker mig helt klart se skillnader i den egenskapen som det verkar frågas om även om alla hundar jag haft att göra med vill vara mig till lags så är där skillnader i hur de söker mitt stöd under aktiv jakt. Jämten en tik är alltså mera i behov av att ha mig där som det verkar, gammhunn han bara öser om han är med älg och i flera fall struntar han i mig, men inte alltid. Han springer inte hem efter han gett upp utan kommer till mig när han anser sig färdig. Vorsthe´n han kollade alltid av med mig först de sista åren vi var tillsammans, kom tillbaka, stampade tass och skulle ha mig uppmärksam. Skulle älghundarna börja så skulle jag bli förvånad.

Fast alla har godkänt mig som ledare och lyder mig av glädje... svårt. Beror lite vad ts är ute efter på något vis. Delen som familjehund skulle precis vem som helst av dem fungerat, snälla, vänliga och hörsamma.


edit: Just det, Vorst hade en speciell egenskap som jag heller aldrig sett hos nån annan hund... han jagade bara med mig.

[VÄSTILA]

Om frågan är - Är vissa raser mer benägna att söka kontakt med ägaren än andra raser?

Svar, ja! En hund som avbryter söket, drevet eller ståndet för att kolla vad husse gör är mer kontaktbenägen än en hund som inte gör det.

Då vissa raser driver, söker och ställer längre än andra raser så bör man utan tvekan kunna hävda att dem är mindre kontaktbebägna än de raser som gör precis tvärtom.

[Villrådig]

Om frågan är - Är vissa raser mer benägna att söka kontakt med ägaren än andra raser?

Svar, ja! En hund som avbryter söket, drevet eller ståndet för att kolla vad husse gör är mer kontaktbenägen än en hund som inte gör det.

Då vissa raser driver, söker och ställer längre än andra raser så bör man utan tvekan kunna hävda att dem är mindre kontaktbebägna än de raser som gör precis tvärtom.

En hund som under drev eller stånd bryter för att söka sin ägare anser jag vara ett ofog och är per automatik en sämre jakthund i mina ögon.

Jag skulle hellre vilja formulera frågan såhär.

Finns det raser som är mer benägna än andra att uppfylla sin ägares önskan framför den egna driften? Exempelvis att bli inkallad under fullt stånd eller drev.