Frågor kring injagning av Vorsteh

[Saana]

Hej,

Jag har en 9 månaders strävhårig vorsteh som jag i helgen släppt första gången med lite mer jaktliga intentioner. Hon är mycket i skogen med mig i jobbet men då får hon mest gå vid sidan. Nu vandrade vi mest runt i bra vind på jaktmarken för att få lite fågel i nosen och det dök upp lite funderingar:

Jag jagar 95 % av tiden i skog och det är där jag kommer jaga in henne. Den fundering jag nu har uppstod efter gårdagen då flera fågelkontakter kom till. Hon verkar ha en bra näsa och är intresserad av att söka av terrängen, hon fick igår 6-7 fågelkontakter med orre/tjäder på förmiddagen men alla gick till på samma sätt: inget stånd (det förväntar jag mig inte direkt), stötte upp fåglarna och börjar skälla på dom, hon förföljde inte fåglarna i flykten nämnvärt men började sen springa runt och rota på platsen och skälla lite sporadiskt. Jag var inte inom synhåll vid alla situationer men de jag såg gör att jag antar att de jag bara hörde gick till likadant. Jag var passiv genom hela situationerna och funderar lite på hur jag ska tänka framöver.
Vid ett tillfälle visade hon tendens till att stå men där var "ingen hemma".
Bara vänta på att ståndet kommer? Agera på något visst sätt efter stöten i en till situation likt de jag beskrivit ovan?

Jag har lite halvmisslyckat jagat in en vorsteh tidigare, min äldre tik som nu är 11 år, och hon har aldrig sagt ett ord i skogen och visade ganska omgående ståndtendens vid fågel i nosen. Hennes första år präglades av dålig fågeltillgång samt att livet utvecklades på ett sätt som gjorde att det jagades på tok för lite. Men hon har varit en god kamrat ändå och några fåglar har väl fallit vid varierande kvalité på fågelarbetet.


Tacksam för synpunkter från de mer erfarna.

[apocalypse]

Att jaga in på skogsfågel är att göra det svårt för både dig och hunden. Mitt råd är att börja på fält eller fjäll.
Även om det blir mest skog sen.

[wande]

Mitt tips jagat in 3 hundar i skog. Var inte orolig. Helt plötsligt står hon. Sen blir det bara bättre. Var ist glad att hon inte for som en idiot efter fåglarna..

Min gammel 13 år stod inte för fågel föränn 3 år. Innan dess var han utanför pejlen och jagade älg . Men sen helt plötsligt när han fällt ned pungen och landat började han stå för fågel å minska drevtiderna på klövvilt. Unghunden jag har nu stötte likt din fåglarna i början när hon skaffade erfarenhet och kalibrerade näsan. Sen en dag började hon stå och jag fällde första fågeln och därifrån var inlärningskurvan spikrakt uppåt och är nu den bästa hund jag ägt. Med superfina fågeltagningar på skogsfågel. Men skallar iväg älg/rå mellan varven ca 3-400 m för att komma tillbaka och söka fågel igen utan att ha eftergång på fågel förutom om dom ligger alldeles framför näsan då försöker hon nypa dom själv i floget.

Lycka till


Skickat från min iPhone med Tapatalk