Ylitjorvas skrev: ↑25 jan 2022, 14:18
Ja men man vet ju vad som kommer.
Om man står för att ta en hög fasan så kommer det ytterst sällan en överraskning i form av en rabbitduva.
Eller en duva innan du ropat....
Så hela grejen med att stå rätt, vara beredd på var skottet tas, vad som kommer och när skiljer ju rätt mycket från jakt.
Vilket också gör att man måste värdera läget på ett helt annat sätt på jakt. Bara att hinna artbestämma ger ju ett extra moment.
Tycker jag.
Bara det där med att inte dra iväg en snabb dubbelsmäll där andra skottet troligen sätts i en gran....istället för att kallt vänta in läget på andra sidan träden.
Är ju självklart bra med all träning men på tex uppflog efter skogsfågel är rutin och lugn trots överraskande läge mycket värt.
Minns en jaktdag med ett par skeetskyttar som nästan sköt tomt i bältet, inte en fågel, medan andra som gick där med tex en gammal merkel sköt flera fåglar och med oftast ett skott per fågel....på skeetbana hade det sett annorlunda ut!
Det där är sådant som sker, jag har suttit i ett duvgömsle med en skytt som regelmässigt åker på uttagningsläger för landslaget i sporting, han är mycket duktig, men som skytt på vilt, duva var det sämre, efter någon timma och väl över 100 skott från hans sida med någon enstaka fågel nere, var hans gräns nådd. Han tog en knapp timmes paus, satt och tittade på mig och mina "linjer" när jag sköt, jag hade då skjutit ett 40 tal fåglar på mina 3 första askar med skott, när han på nytt lyfte bössan var det som en ny aktör och jag tror inte att det var många eller mycket som flög förbi som inte åkte ner.
kontentan av det hela är att målbilden, hastigheten är så pass annorlunda att det kräver en omjustering/rekalibrering av skyttet för att få träff.
I belysning kan jag säga att jag har gått i linjen vid hartramp och sett hur haren sprungit hela vägen från vänster till höger längs linjen utan att träffas, bara massa fina Merkel och Beretta bössor, för att när den sedan kom fram till slutet på höger sida mötas av en B25 samt en GTI, oklart vilken skytt som petade omkull den men den blev där kan sägas.
Har ganska svårt att tro det du säger att en duktig sportingskytt skulle vara en så dålig skytt när det gäller levande duvor, jag har många som förklarat hur mycket bättre dom hade blivit på jakt efter att dom börjat med Sportingskytte.
Skeetskytte är något helt annat där är det exakt samma fart och allt skjuts 20- 24 m många skeetskyttar är dåliga på allt som är på lite längre avstånd för deras motorik är så inövat på dessa avstånd så det krävs en del träning så börjar det funka,och så upptäcker dom att sporting är mycket roligare.
MVH Ålandsjanne
med min begränsade erfarenhet kan jag påstå att jag träffade mindre fågel i år, än året innan. Detta primärt tror jag pga jag skjutit mer sporting. Jag märker själv att jag ligger för långt fram...
Men när jag kom till den insikten började det gå bättre, men det är fortfarande svårt att ställa om sig. Problemet med den fågeljakten jag gör, så blir det inga 40 på en dag, så när man gör ett misstag kanske det är det sista man gör den dagen och det sätter ju ökad press, inte alltid det är uppenbart vad som gick fel.
Som jag jagar (mest) blir det motskott el frånskott på fågel. Duvorna kommer mot gömslet, änderna lyfter bortåt i ån, typ.
Med sån jakt blir det inte mycket till framförhållning. Felet man gör (mest) är nog att sikta o hålla på ingående duva för statiskt eller leta för länge bland änderna som lyfter. Antagligen är all skotträning av godo. Finns nåt som kallas focus time dvs snabbheten att hitta mål o dra av. Den snabbheten övar man upp även på lerduvor f.a. trap. Med snabb reaktion blir det fler träffar, dvs byten.
Canta skrev: ↑26 jan 2022, 15:09
Den snabbheten övar man upp även på lerduvor f.a. trap. Med snabb reaktion blir det fler träffar, dvs byten.
Hmmm - jag tycker att strävan efter snabbhet resulterar i hafsiga anlägg och bomskott. Men rätt utgångsläge på bössan - följt av måluppfattning - och först därefter ett lagom snabbt men inte hafsigt anlägg - då kan det bli träff. Torrträning, torrträning och torrträning av perfekta anlägg! Skjutträning med en bra instruktör - i mitt fall på Susegården - tycker jag har gett en hel del. Men att ostrukturerat stå och vifta på lerduvebanan tvekar jag till om det är rätt metod.
Jodå. det jag menar med snabbhet är inte slafsighet. Det som menas är focus time dvs hur snabbt man får sina sinnen i ordning. Får man väl målet i fokus rappt då har man lite tid på sig iaf nån sekund innan pang.
Sen är nog skytte som med vissa andra sporter. Har man ingen medfödd bollkänsla då blir det aldrig bra hur mycket man än nöter. Å andra sidan är vissa födda med bollsinne o lär sig lerduvor på kort tid. Dom krånglar inte till det, upp med bössan när (ler)duvan kommer o så träff direkt, som om dom inte gjort nåt annat i jordelivet.
För mig är det nog som många skriver, att på banan vet man hur man ska ställa sig för duvan som kommer på höga fasaner t.ex. Man har fått kläm på framförhållningen för respektive duva. Man borde kanske experimentera med avståndet o flytta bakom plattan nångång!
Nu undra jag nog om dom som skriver här har varit på en sportingbana eftersom förbättringarna dom beskriver längre avstånd andra vinklar snabba eller långsamma duvor enklare eller svårare duvor?
Allt detta finns ju på en sportingbana!
Kastarna flyttas så det blir helt nya duvor emellanåt, när det justeras in för en tävling görs ju ett nytt program och ingen skjuter/tränar på den före tävlingen.
Jag har hjälpt många nya skyttar när dom kommit till banan och många har berättat hur mycket bättre skyttar dom blivit på fågelskytte.
Sportingskytte är varierande och skojigt skytte och bland det roligast man kan göra med kalsongerna på.
Kommer ni till Åland i sommar så ta hagelgeväret med och kom till våran bana och ha trevligt, om ni kontaktar mig före så kan jag ge info om banan och vara på plats.
MVH Ålandsjanne
Lueman skrev: ↑27 jan 2022, 13:10
För mig är det nog som många skriver, att på banan vet man hur man ska ställa sig för duvan som kommer på höga fasaner t.ex. Man har fått kläm på framförhållningen för respektive duva. Man borde kanske experimentera med avståndet o flytta bakom plattan nångång!
Det är lärorikt! På åttans skeetplatta brukar jag öka avståndet till kastaren till 1½ gånger det normala till jag fått upp känslan efter vinteruppehållet. Vi har också provat att öka avståndet till duvan med bara några få meter på trap- och sportingbanan, och det är lärorikt både vad gäller framförhållning och trångborrning.
