Träffbild/överslag Hagel

[börje]

På min förra bössa tappade jag kornet, påverkade inte skyttet öht. Vet int hur länge det var borta innan jag märkte det. Focus på duvan är det som gäller.

[danne215]

Nu fungera det med min bössa efter att ha lagt dit kornbas samt korn ifrån min husqvarna.
Nu kan jag rikta och skjuta utan att behöva tänka på att hålla över/under.
Upp med bössan och tryck av när det känns bra och skotten går dit jag siktat.

Sedan får man se hur det blir att skjuta lerduvor, om det fungera lika bra
Men huvudsak för min del är att markmål fungera då jag till 99% använder bössan till markvilt.

[4570]

"Korn eller ej" - Niclas på bilden (förra sidan) ser man skjuta med ett stort ganska dominerande korn på bössan - han vill säkert INTE vara utan.
Att skjuta... være sig studsare eller hagla, så vill man väl träffa dit man siktar/pekar o inte ute i en perifer utkant.
6'o klock hold må vara förbehållet pistolskytte.

[potatiskastare]

"Korn eller ej" - Niclas på bilden (förra sidan) ser man skjuta med ett stort ganska dominerande korn på bössan - han vill säkert INTE vara utan.
Att skjuta... være sig studsare eller hagla, så vill man väl träffa dit man siktar/pekar o inte ute i en perifer utkant.
6'o klock hold må vara förbehållet pistolskytte.

Men det är här vi är tillbaka på knepigheterna med var vi siktar, och var vi tror att vi siktar. Hjärnan, eller om det kanske är redan i synnerven faktiskt, brukar lura oss att vi siktar högre än vi tror när det går fort eller målen är svåra att se. Det är väl utrett. För övrigt finns det liknande effekter i sidled när hjärnan i pressade situationer tar hjälp av det andra ögat och liksom siktar lite mellan.
Mycket av detta fungerar finfint i många situationer så det är säkert evolutionärt bra. Men det gör det knepigt med en hagelbössa som vi använder i helt olika situationer. Och här är det återigen nästan omöjligt att förklara i skrift så man behöver bra instruktörer. Och ett tillägg med bössan är att anlägget inte helt sällan blir tokigt i pressade situationer.

Vi skjuter med upplevelsen av var vi siktar. Den upplevelsen måste dels bli repeterbar, dels stämma med var vi faktiskt siktar. Här är kunniga instruktörer helt ovärderliga. Mitt stående råd är att färre borde stå på hemmabanan och nöta och fler borde ta professionella instruktioner. Susegården är bra, men det finns säkert fler.

[4570]

Teknik är viktigt,..men minst 50% (trolig mera) sitter i hjärnan. Såkallad instinktivt skytte kräver mycket o regelbundet träning som närmast kan karakteriseras som ren artisteri och forbeholdt ett fåtal - ibland kan det gå bra, men har du en dårlig dag - (en eller två Wisky för mycket kvällen innan)-bommas det förfärligt.- Låt Churchills teorier å avfyra skott innan bössan når axel fara - Har du en bössa...o inte minst en patron du trivs och har goda erfaringer med har man alla förutsättningar för lyckade jaktskott.
"Fokus på målet/duvan", javisst o enig,..men en viss kontroll över mynning/korn, menar jag bör finnas. Blir lite som bilkörning...du fokuserar vägen långt framför, men likafullt har du kontroll över vart bilen är på vägbanan.
Ha överseende med min "Svorska".

[macggu]

Jag har funderat och laborerat med de där 45 graderna. Visst - det fungerade bra även med bössan jag skjuter mindre bra med. Men det gör ont i nacke och rygg och lite överallt, och jag har svårt att tänka mig att det skulle klara sig 100 eller i bästa fall 125 skott.
Hur fungerar det med hög spång? Jag har ju sett folk med spång upptill 40 mm höga. Är det samma grader som anses gälla där också?
Jag jämför med när jag började med jaktskyttet. Då var det viltmål med kula. En auktoritet sa "pressa ned siktet så långt du kan mot pipan" och en annan auktoritet sa "titta på mina vapen hur högt jag monterat siktena - det är bara så som du får rätt ögonställning". På den tiden hade vi inte ens anledning att bekymra oss om skelettsmärtor.

[Jisse]

Det är bland annat sånt här som gör det så svårt att instruera på distans. Det är nämligen helt korrekt att normala hagelbössor är byggda för att skjuta ca 45 grader uppåt med ett helt neutralt anlägg. Då blir det möjligt att skjuta från 0 till 90 grader utan för mycket konstigheter åt något håll. Skall man skjuta horisontell får man luta 45 grader framåt, men det sker i praktiken på flera ställen. Några grader i knäna, några i höften, lite flex i ryggkotorna. Men helst i princip inget i axlar och armar och nacke, utan det skall utgöra en stabil enhet.

Men detta skapar lätt massa förvirring om man inte samtidigt kan visa.

Detta är lösningen/receptet för ett fungerande instinktivt skytte, att ha en fungerande grund och anlägg ifråga om flexibilitet inför ett så brett spektra av skjutsituationer som möjligt.

Skulle vilja lägga till att hålla ner piporna lite extra också i utgångsläget, annars startar man ofelbart med en situation som innebär att man kommer att måsta ta till en korrigering i många situationer.

[Jisse]

Teknik är viktigt,..men minst 50% (trolig mera) sitter i hjärnan. Såkallad instinktivt skytte kräver mycket o regelbundet träning som närmast kan karakteriseras som ren artisteri och forbeholdt ett fåtal - ibland kan det gå bra, men har du en dårlig dag - (en eller två Wisky för mycket kvällen innan)-bommas det förfärligt.- Låt Churchills teorier å avfyra skott innan bössan når axel fara - Har du en bössa...o inte minst en patron du trivs och har goda erfaringer med har man alla förutsättningar för lyckade jaktskott.
"Fokus på målet/duvan", javisst o enig,..men en viss kontroll över mynning/korn, menar jag bör finnas. Blir lite som bilkörning...du fokuserar vägen långt framför, men likafullt har du kontroll över vart bilen är på vägbanan.
Ha överseende med min "Svorska".

Denna kontroll över mynning är ju (ska vara?) den statiska faktorn som anlägget innebär, ty hur målet uppenbarar sig vet vi aldrig på förhand i en jaktsituation, så dit vi tittar ska svärmen åka.

Flexibiliteten och korrigeringen ska ske med övriga delar av kroppen, dvs genom var fötterna står, och stor del av svingen tas ut genom att vrida överkroppen utan att påverka anlägget.

Det är i ytterperiferin av den nåbara zonen rent fysiskt som problemen uppstår iom att vi kommer att hamna bakom med skottet om underkroppen inte kompenserar genom att medge fortsatt rörlighet åt det håll målet försvinner.

Det måste alltid vara dit vi tittar som det ska ta, och att både "nypa" duvan och samtidigt fokusera på något korn låter sig svårligen göras med framgång, inte om målet är oförutsägbart iaf.

Att "skjuta in" sig på statiska duvor kan fungera, men det är för att situationen är förutsägbar, dvs det går att använda en mängd olika tekniker och skjutstilar för att träffa ett mål med ett på förhand förutsägbart rörelseområde.

[Canta]

Regeln som 'di gamle' körde med var 'sikta på tassarna' när räven el haren kom på skogsvägen mot skytten. Stämmer än idag. Bara att rita upp på ett papper hur tidsfaktorn o siktfaktorn beter sig. Siktar man på haren full ut då har den flyttat sig närmare innan svärmen lämnat pipan o man skjuter över.

På jaktstig dvs plåtmål 'punktade' en del gubbar dvs hade på känn var/när man skulle trycka av. Ofta några dm framför tänkt mål o något under målbanan.

Lerduvor är speciellt. Skeet kräver följsam rörelse medan trap kräver snabbt målfokus.
Vid trap kan man ha stor nytta av 'easy hit' hjälpmedel. Får man inte rött korn då ligger man inte i våg med bössan så att säga.
Tycker inte att instruktion av s.k. proffs hjälper så värst. Kan förvirra saker. Fotställning kan man lära sig utan att pröjsa upp.
Tyvärr är det väl så sporten blivit dyr iom att den kräver ständig träning dvs många pang som kostar.
Det man får med ständig träning är nog 'fokus time' dvs man hittar målet allt snabbare o hjärnans dator kan greja träff närapå omedvetet.
Men rolig sport är det. Man tävlar rätt mycket mot sig själv.

[Ålandsjanne]

Ingen ide att fortsätta försöka förklara något här,att jag skrev att gevären är anpassade för en anläggning mot kroppen i 45 g vinkel det är bara en förklarning ( som är kanske det första man får lära sig på en skjutskola) om vapnens konstruktion ingen bestämd vinkel man har när man skjuter men det blev långa utredningar om vinklar, samma med var fokuset skall vara, på lerduvan och inte på kornet men ändå fortsätter diskussionen om hurdant korn som är bäst.
Så skjut som ni vill
MVH Ålandsjanne

[J.Tännström]

Ingen ide att fortsätta försöka förklara något här,att jag skrev att gevären är anpassade för en anläggning mot kroppen i 45 g vinkel det är bara en förklarning ( som är kanske det första man får lära sig på en skjutskola) om vapnens konstruktion ingen bestämd vinkel man har när man skjuter men det blev långa utredningar om vinklar, samma med var fokuset skall vara, på lerduvan och inte på kornet men ändå fortsätter diskussionen om hurdant korn som är bäst.
Så skjut som ni vill
MVH Ålandsjanne

Det här är ROBSOFT

Skickat från min GM1900 via Tapatalk

[Maveric77]

Själv är jag nybörjare, men när jag läste tråden så kom jag att tänka på denna filmen som jag tycker förklarar det bra, och på samma sätt som en instruktör förklarade för mig.

Hela filmen är bra, men vinklarna som jag tror ni menar beskrivs bra med start 9:50 in i filmen ->https://www.youtube.com/watch?v=PamaHZ9 ... el=BRAJAKT

[Canta]

Tror vi talar förbi varandra. Att ha bössan i färdigställning o i 45 grader är inte samma som att skjuta så. Färdigställning har en del att göra med säkerhet o på nåt sätt visande att skulle skott gå pga nervöst finger på avtryckaren skulle svärmen bara hamna i himlen.
Klart att man inte kan skjuta på markmål med 45 grader upp. Vid markmål måste man böja sig framåt såklart.
När man skjuter trap ska man hålla bössan något uppåt o kornet/pipmynning mot där man tänkt ta skottet. Går inte att först hålla bössan där man ska nypa trapduvan o sen när den far iväg gå mot lådan för att hitta en slags swing. Tar för många millsekunder. När man/om man sölar dvs inte hittar fokus i tid då är duvf*n redan 40 m ut.

[potatiskastare]

Jag har funderat och laborerat med de där 45 graderna. Visst - det fungerade bra även med bössan jag skjuter mindre bra med. Men det gör ont i nacke och rygg och lite överallt, och jag har svårt att tänka mig att det skulle klara sig 100 eller i bästa fall 125 skott.
Hur fungerar det med hög spång? Jag har ju sett folk med spång upptill 40 mm höga. Är det samma grader som anses gälla där också?
Jag jämför med när jag började med jaktskyttet. Då var det viltmål med kula. En auktoritet sa "pressa ned siktet så långt du kan mot pipan" och en annan auktoritet sa "titta på mina vapen hur högt jag monterat siktena - det är bara så som du får rätt ögonställning". På den tiden hade vi inte ens anledning att bekymra oss om skelettsmärtor.

Helt klart går det att skjuta med rakare hals och en bössa/kolv anpassad till detta. Framförallt markmål såklart. Skjuter man inga höga skott kan det nog finnas anledning att titta på sådana bössor. Det blir mer avslappnat och att vara avslappnad är en fördel i sig.
Men jag har upplevt att det verkar bli mycket att lära om.

[macggu]

När man skjuter trap ska man hålla bössan något uppåt o kornet/pipmynning mot där man tänkt ta skottet. Går inte att först hålla bössan där man ska nypa trapduvan o sen när den far iväg gå mot lådan för att hitta en slags swing. Tar för många millsekunder. När man/om man sölar dvs inte hittar fokus i tid då är duvf*n redan 40 m ut.

Det där förstod jag inte. Man kan väl aldrig veta var man skall skjuta en trapduva - i motsats till en sportingduva om man bara fått se den innan det är ens egen tur?

[Canta]

Nja jo, i trap går man från station/pinne till nästa. Lådan är fast såklart. Du vet var duvan kommer bli skjutbar ungefär o det är i den arean du ska fokusera men bössan kvar i 45 grader över lådan. Man kan inte först fokusera på skjutarean o sen till lådan o sen åter till skjutarean. Hinns inte.
Finns en bra Youtubare om detta. Nåt om trapshooting o dess teknik. Amrikansk förstås.

[potatiskastare]

Man skall passa sig lite för att jämföra trött-trap som vi skjuter med det många andra skjuter.
På vår trött-trap är det ganska gott om tid. Däremot kan det bli jobbigt även där om ögonens ackomoderingsförmåga börjat avta med åldern. Då är det farligt att låta ögonen fokusera på kort håll eftersom de inte säkert hinner med att flytta ut fokus.

[Jisse]

Man skall passa sig lite för att jämföra trött-trap som vi skjuter med det många andra skjuter.
På vår trött-trap är det ganska gott om tid. Däremot kan det bli jobbigt även där om ögonens ackomoderingsförmåga börjat avta med åldern. Då är det farligt att låta ögonen fokusera på kort håll eftersom de inte säkert hinner med att flytta ut fokus.

På vilket håll man fokuserar är ju avhängt vilken förmåga man besitter.

Samma lika med träffprocenten över tid och avståndet som duvan hinner ut innan den träffas, allt är ju en avvägning av var och ens förmåga och utrustning.

Man är ju inte betjänt av att släppa ut en duva längre än nödvändigt, men skottet ska ju heller inte stressas iväg, tiden finns ju som bekant för en träff, och regelbundna träffar fordrar konsekvens.

Vilka grenar är det du jämför trött-trap med, inte det statiska punkskyttet skeet antar jag, utan andra trapformer?

[potatiskastare]

Jag jämförde med andra trap-grenar. Men det är sak samma, så länge vi talar om duvor som flyger bort från skytten. När åren kommit ikapp minskar ackomoderingsförmågan. Och det tar mest tid att flytta fokus bortåt. Så är man 40+år (Eller däromkring) finns anledning att flytta fokus utåt.
Men annars har man gott om tid på trött-trap. Även om det inte nödvändigtvis är en fördel att släppa ut duvan.

[macggu]

Nja jo, i trap går man från station/pinne till nästa. Lådan är fast såklart. Du vet var duvan kommer bli skjutbar ungefär o det är i den arean du ska fokusera men bössan kvar i 45 grader över lådan. Man kan inte först fokusera på skjutarean o sen till lådan o sen åter till skjutarean. Hinns inte.
Finns en bra Youtubare om detta. Nåt om trapshooting o dess teknik. Amrikansk förstås.

Jag känner bara en som håller bössan så högt på trap - och han bommar väldigt ofta. Om han av misstag har pipan lägre i utgångsställningen ökar sannolikheten för träff. Men försöken att korrigera honom, de är förgäves. Som jag ser det, och som många andra ser det, har man pipan lågt och svingar ifatt. Problemet är ofta, som potatiskastaren påpekar, fokuseringsavståndet och att frikoppla det från var man har mynningen. Ursäkta om jag låter övermaga.