Jag passade då på att provskjuta lite träffbilder istället och tog ganska god tid på mig att fundera lite, (Går lite långsamt
)Jag kom fram till att jag börjar med max avstånd. Sen funderar jag på hur stor träffbilden behöver vara och sen hur långt det får vara mellan haglen som mest. Jaktmässigt borde det säkerställa "etisk jakt". Det borde även vara skapligt lätt att uppfatta med bara ögat.
Sen funderade jag över matematiska metoder för att analysera en träffbild. I de träffbilder som jag sett under de tester jag gjort har jag sett en massa oönskade effekter som den vanliga metoden för trångborrning inte skulle uppfatta. Vad bryr jag mig om att enligt en standardmetod träffbilden är en choke tätare eller glesare än det står på bössan om träffbilden har rätt storlek och täthet för det vilt jag avser skjuta? Nej om de negativa effekter jag sett skulle uppfattas matematiskt så behövs enligt mig en helt annan mera komplex analys. Visserligen så kanske det att tycka det när man lever i en tid där det finns datakraft till analys....
Jag funderar på en 10 ringad tavla med 1m i diameter. Tavlan indelad i kvadranter. Avstånd 35m. Sen ska man titta på fördelningarna mellan de 10 ringarna. Sen jämföra med varje motsvarande kvadrantfält. Analysera vart och en av alla 40 fälten med sina angränsande fält. Ev. måste man ner i åttåndelar istället för kvadrander för att hitta hål i träffbilderna. Kanke till och med lägga ett x, y, rutnät över, men då måste man räkna hagel flera gånger....
Min slutsats blir med andra ord att provskjutning och okulärbesiktning ger för jaktsammanhang den effektivaste bedömningen av hagelammo. Ska man matematiskt analysera träffbilderna blir det komplicerat. Att veta vilken trångborrningsgrad som resultatet skulle räknas till är inte så intressant.
Synpunkter på det?
