Hur kändes det att vara utbränd/stressad för er?

[tjuröga]

Tjena!

Jag har aldrig upplevt någon negativ stress på jobbet och alltid tagit jobbet med en nypa salt. Man är där för man måste, för att överleva ekonomisk, så har min inställning alltid varit.

Men!

För lite mer än 3 år sedan så fick jag en massa virusinfektioner som totalt slog ut mig och jag jag kunde inte återhämta mig (körtelfeber, mycoplasma, mm). Jag var helt utslagen fysisk, och var tvungen att säga upp mig från jobbet. Det tog mig över 2,5 år att återhämta mig och för ett halv år sedan så kunde jag börja träna på gym, löpning och fotboll.

Jag känner mig stark idag, och när jag tränar så återhämtar sig kroppen. Men jag tror hela detta sjukdomsförlopp bränt ut mig psykiskt. Vilket låter otroligt, för nu borde man varit överlycklig. Men det känns som om oron/stressen jag haft pga sjukdomen gjort att jag slutat fungera i huvudet. Visst var det dumt att oroa sig, det hjälper ingenting att oroa sig, men gjort är gjort.

Om 2 veckor börjar jag jobba igen tror det kommer hjälpa mig, då det inte var jobbet som var utlösningsfaktorn.. Men kämpigt kommer det vara i början, jag är beredd på det.

Mina symtom idag är:
1. Det känns som om allt rör på sig
2. Som om någon skriker skakar på dig och stör dig hela tiden man gör något, det är 5ggr svårare att utföra sina uppgifter
3. Ingen koncentration
4. Inget minne
5. Mindre glädje när man gör saker man gillar (jaga, skjuta)
5. Blir lätt förkyld
6. Lässvårigheter

Det går sakta åt det bättre skulle jag säga.

Hade ni liknande symptom? Hur lång tid tog det att bli av med dom? Jag har aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att det kan kännas så här pga stress.....

[Beretta56e]

Har du kollat vitamin och mineralstatus?

[tjuröga]

Har du kollat vitamin och mineralstatus?

Nej!
Men jag äter en väldigt bra kost. Isåfall en överdos av mineraler och vitaminer

[JohanL73]

Det här är nog något din doktor egentligen ska svara på. Men:

Stress är inte bara mentalt, utan även kroppsligt. Frågan är vad den utlösande faktorn är om det inte är jobbet? Retorisk fråga.

Har du de symptom du beskriver och labresultat visar normala värden kan du ha en funktionsnedsättning på grund av att kroppen inte har återhämtat sig än. Vad som motsäger det är att din fysiska återhämtning verkar fungera.

Det kan också vara stress över att gå tillbaka till jobbet som är orsaken till dina nuvarande problem.

Om jag vore du skulle jag söka upp en psykolog som kan vara ett stöd för dig under de första veckorna på arbetet och hjälpa dig utvärdera din stress och din återgång.

[Ingvar]

Vilken proffitionell hjälp har du fått?

[tjuröga]

Johan:
Utlösande faktorn var nog oron/stressen över att man aldrig skulle bli bra igen. Jag befann mig i ett oklart läge i över 2,5år där jag oroade mig för framtiden. Vilket var dumt självklart.
Självklart bli man även lite mer trött fysisk men man har ju kraften om det behövs. Löper samma tider som när jag var 21 år mår oftast bättre efter ett träningspass

Ingvar:
Tog väl 30 olika blodprov i början och blev hemskickad. Sedan slutade jag gå till läkaren. Men hittade en duktig läkare till sist som lyckades bota en bakterieinfektion i bihålorna som virus orsakat. Då kunde jag börja träna efter detta.

[Danny32]

Det du beskriver kan mycket väl vara en utbrändhet, framförallt minnesstörningar och koncentrationssvårigheter är ett vanligt symptom på det.

Om jag hade varit som du så skulle jag bokat en tid på vårdcentralen, dom har oftast ganska bra vana av utbrändhet och kan säkert hjälpa dig.

[tjuröga]

Det du beskriver kan mycket väl vara en utbrändhet, framförallt minnesstörningar och koncentrationssvårigheter är ett vanligt symptom på det.

Om jag hade varit som du så skulle jag bokat en tid på vårdcentralen, dom har oftast ganska bra vana av utbrändhet och kan säkert hjälpa dig.

Ja, det känns som om man är på en båt i ett guppigt hav. Allt blir lite svårare och göra, tänka osv.

Har även haft lite hjärtklappning och att jag spänner käken och knytnävarna. Sömnproblem. Men det har släpp på sistone.

Som sagt jag blir bättre. Men det går sakta. Syftet var egentligen att bekräfta symptomen, det hjälper för då vet jag att det är upp till mig själv

[johaneriksson]

Låter som att du är utbränd och långt ifrån frisk.

[Katjing]

Symptomen stämmer väl på utbrändhet, eller helt enkelt vanlig depression. Men det kan ju också vara orsakat av infektionerna du nämnde.

Inte så lätt för ett gäng amatörer på Internet att gissa sig till.

Tror nog att du behöver hjälp av proffs, men det är ju långt ifrån säkert att de har något att komma med.

Hoppas du blir bättre!

[Fält]

Det behöver ju inte vara bara en sak eller ens relaterat till det som utlöste de första problemen.

Har du koll på hur synen förändrats? Det kan gå snabbt!

Har du fått några piller mot depression? Förr brukade läkare gärna kalla ALL form av utbrändhet för depression. Det måste kunna gå fel idag också. Pillren kan ge väldigt obehagliga symptom. Jag vet inte om jag hade en depression då, för lite mer än 20 år sedan. Men medicineringen var mycket värre än något jag sökte för.

Tar du medicin mot blodrtyck? Har du i så fall kollat blodtrycket vid olika tider på dagen?

[JohanL73]

Johan:
Utlösande faktorn var nog oron/stressen över att man aldrig skulle bli bra igen. Jag befann mig i ett oklart läge i över 2,5år där jag oroade mig för framtiden. Vilket var dumt självklart.
Självklart bli man även lite mer trött fysisk men man har ju kraften om det behövs. Löper samma tider som när jag var 21 år mår oftast bättre efter ett träningspass.

Tänkte att det kunde vara så.
Hitta en KBT-terapeut själv eller via HC. Funkar inte den första, prova en till. Dina kroppsliga symptom är inte alls ovanliga vid en stressreaktion, men de kan vara relativt snabbt övergående vid rätt behandling.

[tjuröga]

Depression är det inte, då jag känner mig lycklig, visst är man inte på lika bra humör som vanligt, men inte så illa ändå.

Jag vill bara säga att mina symptom var dubbelt så starka för ca 4 månader sedan. Så det är bättre men det går ju så sakta.

Synen har jag testat och jämfört med en 20åring och jag såg till och med bättre. Men jag har svårare att hålla fokus, måste anstränga mig mer. När jag läser rör ju allt på sig. Känns som alla mina sinnen är i obalans....

[Snigel]

Låter som ångestsympom för mig, vilket kanske är detsamma som utbrändhet men det vet jag inte mycket om. Ångest är dock väldigt knepigt då man ofta själv är övertygad om att det inte stämmer. Svårt att koncentrera sig, sömnsvårigheter, hjärtklappning osv. Det var vad min läkare sa till mig iaf, som andra har sagt så borde du verkligen fråga din!

[Stewe's world on ice]

Jag har varit utbränd 3gg och förutom problem med hjärtat så känner jag igen mig mest på att allt rör sig.
Eftersom det mest handlade om m att jag jobbade många timmar så fick jag bättre minne osv när jag blev sjukskriven. Jobbade över 400 timmar i månaden ibland, ofta över 30 timmar i sträck med väldigt få timmar sömn i turnébussar eller hotell så jag sov inte så bra heller.
När jag fick åka in på sjukan sista gången så sa läkaren att jag kanske inte skulle klara att leva ett år till. Sedan dess så har jag skaffat ett helt nytt liv
Krävs mycket jobb att komma tillbaka, lycka till.

[tjuröga]

Jag har varit utbränd 3gg och förutom problem med hjärtat så känner jag igen mig mest på att allt rör sig.
Eftersom det mest handlade om m att jag jobbade många timmar så fick jag bättre minne osv när jag blev sjukskriven. Jobbade över 400 timmar i månaden ibland, ofta över 30 timmar i sträck med väldigt få timmar sömn i turnébussar eller hotell så jag sov inte så bra heller.
När jag fick åka in på sjukan sista gången så sa läkaren att jag kanske inte skulle klara att leva ett år till. Sedan dess så har jag skaffat ett helt nytt liv
Krävs mycket jobb att komma tillbaka, lycka till.

Kul att det löste sig! Det är en själv lösningen ligger hos..... Nu är mitt liv i förändrat då jag är frisk igen, roten till problemet är borta, men det verkar ta väldigt lång tid ändå........

Skönt ändå att höra någon med liknande symtom, så man bekräftar vad det handlar om. Ja, allt rör sig liksom och det är jättejobbigt, man måste ta i med kraft från tårna för att kunna få något gjort, sen behöver man vila. Nu är det inte lika farligt men innan var det verkligen så.

400 timmar i månaden? Kära nån, vad var det för jobb du hade? Turné låter som någon artist.

Ja man måste kämpa och aldrig ge upp! Det har jag lärt mig från sporten... Varje nederlag motiverar till att bli ännu bättre.

[Limpan]

Alla symtom du beskriver stämmer på utbrändhet/depression. Åkt dit rejält några ggr och allt du beskriver känner jag igen. Kroppen och huvudet blir inte sig likt igen. Vad du än gör så tag kontakt med sjukvården och där gäller det att kämpa mot en massa läkare som inte ser dina problem därför att dom inte syns på en röntgen eller blodprov. Det tar en jäkla tid (år) att få till livet igen men det är värt det. Nu kan jag inte svara för allt men min bedömning är att du inte är klar för arbete än. Stort LYCKA till.

[apocalypse]

Har åkt dit på utbrändhet ett par gånger.
Trots att jag var i mycket god form tack vare långlöpning, långsimning och skogsarbete pallade inte heller kroppen stressnivån.
Åkte på två olika autoimmuna diagnoser, så att låta Vården ta ”kroppsliga” prov är inte fel.
Det kan vara en nyckel till att bekämpa verklig orsak.

[tjuröga]

Anledningen till att jag undviker läkare är för att jag tappat förtroendet för dom, jag var ju som sagt på olika sjukhus, vårdcentraler, infektionskliniker blev remiterad fram och tillbaka. De hittade ingenting. Vården i Sverige är bra om man är dödssjuk, annars skickar de hem dig med Alvedon bara.

En rolig grej var när jag var på spirometri och mätinstrumentet visade över 130% lungkapacitet och över 9L hade jag vårdcentralens alla tiders rekord slog jag....... Ingen konstaterad astma iallafall, och blev hemskickad....

Nu är huvudproblemet löst och jag tror man själv är den bäste att lösa detta som stressen utlöst. Men självklart är jag intresserad hur det var för er, då detta är något helt nytt för mig.

Jag tackar för ert stöd och era berättelser. Det har hjälpt mig faktiskt, för ju mer säker jag är på "diagnosen" så är det lättare då en osäkerhet försvinner.

[kattafan]

Sätt ner foten med sjukvården som sagt tidigare.
Om du som man kommer in och säger att du är orolig för att vara utbränd/deprimerad så kommer du att få betydligt mer uppmärksamhet än om du beskriver olika fysiska symptom. Be om en remiss till psyk så att du kan få hjälp av nån som kan den typen av sjukdomar.