Felet är att för många duktiga resonerar på det här sättet. Om man har familj kan man väl släpa sig ut på en eller två tävlingar åtminstone?
Allt skytte är bra och man kan se det som en träningsrunda. Man har väl inte världsmästarambitioner för man drar sig ut och springer någon gång?
Ska vi få upp deltagarantalet så duger det inte om folk resonerar på det här sättet.
Om vi inte får upp ett konstant högt deltagarantal så kan vi inte heller kräva att vi ska vara med och påverka.
Hade alla släpat sig ut någon gång hade vi kunnat fördubbla deltagarlistan.
Mvh Kenneth
HuntDoc skrev:Oj, vilken tråd! Ömsom vin, ömsom vatten...
Jag har bara skjutit kikarklass, aldrig diopter, och kan för lite om den verksamheten för att kunna bedöma om den kommer dö ut eller inte, men åldersdemografin på de tävlingar jag skjutit har ju varit motsatt en garanterad överlevnad av befolkningsgruppen "diopterskyttar"...
Min personliga åsikt är att kikarklass de facto har betydligt mer potential att utveckla skyttarna än det gör idag om man med några enkla medel tillåter sig att sätta press på skyttarna, så att de går utanför comfort zone. Två klasser tycker jag är självklart, XA och XB som någon skrev, men skillnaden mellan XA och XB kunde vara större. XB, som idag, men XA borde ha mer tidspress och ett "krux" per station. Det kan vara ett magasinsbyte för dem som har flera magasin, skjuta från svag sida, skjutkäpp, en C40 på 700m, som "Hunting High and low" skrev, mindre mål, ingen tavelram, gå mellan stationerna osv. Jag ser inte riktigt den oöverstigliga svårigheten i detta, som en del tycks mena föreligger. Nyckelordet är enkelhet.
Att max antal träff är defaultvärdet för kikarklass tycker jag inte är annat än rent kontraproduktivt. Full pott bör vara lite av en ouppnåelig dröm för de flesta, men inte omöjligt. Då minskar risken för att det istället för personlig utveckling blir en press på att bara skjuta fullt.
Ni som känner mig vet att min närvaro i kikarklass på fälttävlingarna varit väldigt sparsam sista dryga 1,5 åren, vilket beror på familjen i huvudsak, men även en del pga. av utmaningen för min egen del försvann en aning. Det var större risk att jag grämde mig över ett missat skott än att jag åkte hem med tankar som "shit, det här kunde jag inte, nu skall jag öva på det här och det här".
Blir jag idag pressad utanför min comfort zone är risken stor att jag gör ett dåligt resultat, vilket hände nu senast, men då ser jag det inte som en pinsamhet utan som en välkommen trigger för min fortsatta utveckling.
Dream big, go get shit done, dare to take a hit, know how to have fun and you`ll get better
