Fältskytteutveckling ?

[Håkan]

Jag tror att kikarskyttet kom väldigt vältimat! Hade vi försökt fem år tidigare hade vi sannolikt aldrig fått komma med.
"Window if oppertunity" är litet:(

Men jag tycker inte resten av landet stämmer med den norrländska beskrivningen.....

[Björna]

Just det, glömde en sak vad gäller mitt drömfältskytte! INGA BILSKJUTNINGAR! De tillfällen då det faktiskt är gå-fältskjutning är de bästa, och när de äldre skyttarna berättar om tim-långa marscher mellan stationerna får jag något drömskt i blicken ! Fast återigen, med medelåldern på skyttarna skulle detta nog inte funka, och jag misstänker att det är svårt med banläggningen dessutom på många platser får man nog lägga stationerna där det överhuvudtaget går. Nu är jag lite elak (obs! inte illa menat!), men det vore skoj att se alla super-snipers med Call-of-Doooty-riggarna faktiskt bära sin utrustning under fältmässiga förhållanden och under längre förflyttningar! Patrull marschfärdig!

Angående FSR:s (som ju sorgligt nog inte ens finns längre) så har jag förstått vid diskussioner med äldre skyttar att mååååånga skyttar lade av någon gång under nittio-talet när utveckligen gick fort mot mer sportbetonat skytte med byte av vapen och mer och mer kringutrustning med skyttejackor och gud vet vad i utrustningsväg. Men detta är väl historia vid det här laget, de skyttar som var aktiva innan sportskytte-inriktningen tog över har väl mestadels gått ur tiden nu...

Många av inläggen här har goda idéer, men som sagt undrar jag om man inte får koncentrera sig på de som kan genomföras utan mer arbets-insats... att få folk att ställa upp frivilligt i föreningsarbete i dagens läge är nog inte det enklaste, bara att titta på hur många som dyker upp på städdagar och liknande. Brukar ju dessutom vara samma människor varje gång, tyvärr...

Jag vill inte tro att framtiden för fältskyttet som Stefan säger här ovan ser så dyster ut, men kanske har han rätt... jag undrar om inte möjlig rekrytering kanske bättre skulle göras genom att rikta sig mot de ställen där det faktiskt finns skytteintresserade yngre människor. Vad jag läst här (se Stefans inlägg ovan) verkar jägar-kåren inte vara särskilt intresserad, men luftgevärs- och korthållsskyttet har ju fortfarande många utövare i ung ålder? Kanske satsa på korthållsfältskyttet (som förövrigt är väldigt roligt och utmanande i sig!) och försöka rekrytera sportskyttar den vägen? Som Håkan säger är också militär personal en grupp som borde gå att få med i större utsträckning, och historiskt sett är ju faktiskt detta vad fältskyttet skapades för så det skulle ju vara en vacker historisk kontinuitet!

Följande är ganska off-topic:

Remstödet är värdelöst i liggande eftersom det har en fruktansvärt låg toleransnivå för höjdskillnad.
Du har normalt sett en liggställning som funkar, och om undervegetation kräver att man höjer bössan 10-15 cm till över marken så blir det rena skiten med remstödet.
Med benstödet eller ryggsäcken så har man ändå en hygglig om än sämre ställning.
Däremot används remstöd militärt och taktiskt främst vid alla andra tillämpade ställningar där man tar stöd på diverse olika grejor.
Där gör det också nytta.
Nu är det mer och mer soldater som deltar i kikarklassen, primärt då i Stockholm vilket jag tycker är otroligt positivt.
Och då är det bra att hålla i tanken att det är väldigt sällan de i verkligheten kan skjuta liggande.....

Ok, nu är jag med. De källor jag läst har ju angivit att rem i kombination med ryggsäck är i många fall bättre än benstöd. Har också sett fina (vinnande) resultat från folk som skjuter med ryggsäckstöd.

Hm... var är dessa soldater någonstans? Nu deltar jag inte i alla fältskytte-tävlingar, det skall sägas, men vet inte om jag mer än någon enstaka gång sätt aktiva militärer på fältskjutningar, tyvärr. Jag önskar att intresset för skytte var större bland militärt anknyten personal, men på de skjutningar som försvarsutbildarna anordnar (bland annat vårfältskjutning på Livgardet!) har antalet deltagare ofta kunnat räknas på två händers fingrar... Jag har försökt pusha för ökat deltagande i mitt eget nuvarande HV-komp, men tyvärr upplever jag ett stort ointresse.

Knästående väljer man otroligt sällan om det finns ett alternativ.
Kan man kombinera knä och stöd mot ett träd,stängselpåle eller sten så är det otroligt mycket bättre än bara knä.
Därför är knä statiskt.
En av FSRs tre statiska skjutställningar som i praktken inte används alls utanför sportskyttet.
Dvs de används varken i jakt eller militärt.

Håkan, du verkar ha bra koll på detta, så jag undrar lite grann över hur resonemangen går i de instanser som beslutar om militärens skytte-träning. Naturligtvis är det bättre med stöd, men används verkligen inte knästående längre? Vilka källor finns det för att läsa om hur den svenska militären egentligen resonerar här? Jag sköt senast för några veckor sedan kompetensprovet AK, och där ingår ju både liggande och knästående som moment i alla fall, är detta otidsenligt? I alla fall har jag upplevt en viss omsvängning de senaste åren mot att skytte på längre avstånd kanske inte är helt överspelat, och att det totala fokuset på den dynamiska biten som varit gällande på senare tid kanske inte var en helt bra idé...

[leifur]

Ok, detta är en intressant fråga!

Du väcker en del intressanta frågor, men jag ställer mig lite frågande inför en del saker du säger. Min bakgrund är (tämligen usel) diopterskytt, men jag har provat kamraters utrustning som skjuter kikare och visst, det är ganska mycket enklare än med diopter. Någon gång kanske jag kommer skruva ihop ett kikarförsett gevär, men just nu är jag nöjd att bara skjuta diopter. Men, utmaningen i fältskytte ligger väl inte i det rent skytte-tekniska (dvs. avfyrning, ställning etc. och hur man faktiskt skjuter på ett konsekvent och korrekt sätt) oavsett vilken utrustning man använder? Även en såpass usel diopter-skytt som jag, kan relativt snabbt bemästra den delen gott nog för att skjuta tillräckligt bra på tävlingar för goda resultat, förutsatt att allting annat stämmer, träff i mål räcker ju!

Och här ligger utmaningen i fältskytte enligt min åsikt. Avstånds och vindbedömning är knepigt! Problemet med kikarskyttarna är väl till viss del att det är alldeles för lätt att mäta storleken på målet och därigenom få en alldeles för bra avståndsbedömning? Jag vet att en del till och med faktiskt har börjat mäta på skärmen dessutom, och det må vara enligt sportens regler, men knappast i dess anda...

I tur och ordning:

Rem-stöd: Varför är det så dumt? Från vad jag läst så är anledning till att man numera tränar militära prickskyttar med benstöd snarare än rem+ryggsäck att det är betydligt enklare att få acceptabla skyttar på detta sätt, snarare än att det skulle vara skyttemässigt överlägset... men vad vet jag, det verkar råda delade meningar om detta! Hursomhelst, jag kan hålla med om att det inte är idealiskt att introducera artificiella restriktioner snarare än att verkligen höja svårighetsgraden.

Skjutställningar: Vänta nu... är knästående mer statiskt (vad betyder det i detta sammanhang egentligen?) och mindre sannolikt att användas i en skarp situation än "stående med stöd mot skidstavar" eller ryggliggande?!? Ok i en jaktsituation, det kan jag köpa, men i ett militärt sammanhang (som ju trots allt är fältskyttets bakgrund) låter detta märkligt?
Men jag håller med, vore kul att se även kikarskyttarna komma upp från magen, och jag undrar om det skulle påverka utrustningen som många använder dessutom... 8 kg+ är nog inte så roligt i annan ställning än liggande!

Hursomhelst, om jag fick bestämma hur fältskyttet skulle förändras är detta mina förslag:

1. (För alla klasser): Ta bort skärmarna från målen! Skulle göra skyttet mer realistiskt och som det var en gång i tiden. Tyvärr skulle detta nog utestänga många äldre skyttar som skulle ha svårt att se målen...

2. (Alla klasser): Ta bort förhandsinfot om vilka mål man skjuter på/flera storlekar på mål! Detta må vara drastiskt, men i alla fall för kikarskyttarna är det alldeles för lätt att få till förvånansvärt exakta avstånd till målen. I verkliga livet har inte helfigurer, tunnor, bunkerspringor och vad det nu kan vara de olika målen vi skjuter på har som förlagor standardmått, så de borde inte ha det i fältskyttet heller! Med säg 3-5 olika storlekar på alla mål skulle skytten faktiskt vara tvungen att titta på landskapet och bedömma avstånd själv, snarare än räkna mål-i-kornring eller mil-dots i kikaren.

3. (Alla klasser): Kortare tid samt eventuellt framryckning från dold haltpåle (om möjligt). Givetvis måste nybörjare kunna få längre tid på sig, men för erfarna skyttar tycker inte jag att det skulle skada med kortare tid och snabbare bedömningar.

4. (Kikarklass): Innerträffar på alla mål? Dubbelmål är en intressant tanke, men det kanske är knepigt med tanke på möjligheter att lägga banorna?

För att sammanfatta, snarare än att lägga restriktioner på vilken utrustning man får använda, eller introducera märkliga skjutställningar, skulle jag vilja så att sporten fokuserade mer på det som faktiskt är unikt för fältskyttet, och som erbjuder mer eller mindre samma utmaning oavsett vilken utrustning som används.

Slutligen, på de tävlingar jag besökar är det inte så vanligt att mer än någon enstaka kikarskytt skjuter fullt (än så länge, med ökad erfarenhet vad gäller vindbedömning etc. kommer det nog bli fler), men att räkna innerträff på alla mål kanske kan vara en bra början?

Att börja med att räkna innerringar redan nu tror jag är fel väg att gå så här tidigt, måste först låta kikarskyttarna landa först, men framför allt komma på tävlingar. Så låt det va som det är: liggande med benstöd/ryggsäck/rem, tror det lockar fler skyttar. Sedan när det blir många kikarskyttar på tävlingar då kan man kanske ha olika grenar typ ställningar/remstöd.
Sedan är det ju så att konsekvens kräver skjut-teknik, man är ju och tränar för att göra samma sak varje gång, det är ju det skytte går ut på! (Nu var det inte detta vi skulle diskutera men bara en påminnelse)

Väl mött!

[leifur]

En extra station med ett plåtmål och en kikarbössa, frivilligt att skjuta och möjlighet att ta 6 poäng extra till resultatet, jag tror att man hade fått över många äldre diopterskyttar med dåliga ögon till kikarklass istället för att dom skall lägga av.
Gör det enkelt, inskruvad bössa men gör målet lite mindre och på längre avstånd och två vindflaggor, alla kommer att skjuta och ta extra poäng, vilket är positivt.
Då räddar man kvar det gamla gardet under tiden som man bygger en ny bas av skyttar och ev ett nytt reglemente.

Tror personligen att dom allra flesta diopterskyttar aldrig kommer att bygga om sin Sauer/CG80/CG63 till kikarbössa!

[leifur]

Just det, glömde en sak vad gäller mitt drömfältskytte! INGA BILSKJUTNINGAR! De tillfällen då det faktiskt är gå-fältskjutning är de bästa, och när de äldre skyttarna berättar om tim-långa marscher mellan stationerna får jag något drömskt i blicken ! Fast återigen, med medelåldern på skyttarna skulle detta nog inte funka, och jag misstänker att det är svårt med banläggningen dessutom på många platser får man nog lägga stationerna där det överhuvudtaget går. Nu är jag lite elak (obs! inte illa menat!), men det vore skoj att se alla super-snipers med Call-of-Doooty-riggarna faktiskt bära sin utrustning under fältmässiga förhållanden och under längre förflyttningar! Patrull marschfärdig!

Angående FSR:s (som ju sorgligt nog inte ens finns längre) så har jag förstått vid diskussioner med äldre skyttar att mååååånga skyttar lade av någon gång under nittio-talet när utveckligen gick fort mot mer sportbetonat skytte med byte av vapen och mer och mer kringutrustning med skyttejackor och gud vet vad i utrustningsväg. Men detta är väl historia vid det här laget, de skyttar som var aktiva innan sportskytte-inriktningen tog över har väl mestadels gått ur tiden nu...

Många av inläggen här har goda idéer, men som sagt undrar jag om man inte får koncentrera sig på de som kan genomföras utan mer arbets-insats... att få folk att ställa upp frivilligt i föreningsarbete i dagens läge är nog inte det enklaste, bara att titta på hur många som dyker upp på städdagar och liknande. Brukar ju dessutom vara samma människor varje gång, tyvärr...

Jag vill inte tro att framtiden för fältskyttet som Stefan säger här ovan ser så dyster ut, men kanske har han rätt... jag undrar om inte möjlig rekrytering kanske bättre skulle göras genom att rikta sig mot de ställen där det faktiskt finns skytteintresserade yngre människor. Vad jag läst här (se Stefans inlägg ovan) verkar jägar-kåren inte vara särskilt intresserad, men luftgevärs- och korthållsskyttet har ju fortfarande många utövare i ung ålder? Kanske satsa på korthållsfältskyttet (som förövrigt är väldigt roligt och utmanande i sig!) och försöka rekrytera sportskyttar den vägen? Som Håkan säger är också militär personal en grupp som borde gå att få med i större utsträckning, och historiskt sett är ju faktiskt detta vad fältskyttet skapades för så det skulle ju vara en vacker historisk kontinuitet!

Följande är ganska off-topic:

Remstödet är värdelöst i liggande eftersom det har en fruktansvärt låg toleransnivå för höjdskillnad.
Du har normalt sett en liggställning som funkar, och om undervegetation kräver att man höjer bössan 10-15 cm till över marken så blir det rena skiten med remstödet.
Med benstödet eller ryggsäcken så har man ändå en hygglig om än sämre ställning.
Däremot används remstöd militärt och taktiskt främst vid alla andra tillämpade ställningar där man tar stöd på diverse olika grejor.
Där gör det också nytta.
Nu är det mer och mer soldater som deltar i kikarklassen, primärt då i Stockholm vilket jag tycker är otroligt positivt.
Och då är det bra att hålla i tanken att det är väldigt sällan de i verkligheten kan skjuta liggande.....

Ok, nu är jag med. De källor jag läst har ju angivit att rem i kombination med ryggsäck är i många fall bättre än benstöd. Har också sett fina (vinnande) resultat från folk som skjuter med ryggsäckstöd.

Hm... var är dessa soldater någonstans? Nu deltar jag inte i alla fältskytte-tävlingar, det skall sägas, men vet inte om jag mer än någon enstaka gång sätt aktiva militärer på fältskjutningar, tyvärr. Jag önskar att intresset för skytte var större bland militärt anknyten personal, men på de skjutningar som försvarsutbildarna anordnar (bland annat vårfältskjutning på Livgardet!) har antalet deltagare ofta kunnat räknas på två händers fingrar... Jag har försökt pusha för ökat deltagande i mitt eget nuvarande HV-komp, men tyvärr upplever jag ett stort ointresse.

Knästående väljer man otroligt sällan om det finns ett alternativ.
Kan man kombinera knä och stöd mot ett träd,stängselpåle eller sten så är det otroligt mycket bättre än bara knä.
Därför är knä statiskt.
En av FSRs tre statiska skjutställningar som i praktken inte används alls utanför sportskyttet.
Dvs de används varken i jakt eller militärt.

Håkan, du verkar ha bra koll på detta, så jag undrar lite grann över hur resonemangen går i de instanser som beslutar om militärens skytte-träning. Naturligtvis är det bättre med stöd, men används verkligen inte knästående längre? Vilka källor finns det för att läsa om hur den svenska militären egentligen resonerar här? Jag sköt senast för några veckor sedan kompetensprovet AK, och där ingår ju både liggande och knästående som moment i alla fall, är detta otidsenligt? I alla fall har jag upplevt en viss omsvängning de senaste åren mot att skytte på längre avstånd kanske inte är helt överspelat, och att det totala fokuset på den dynamiska biten som varit gällande på senare tid kanske inte var en helt bra idé...

Den tävling som är den kanske största i Sverige är AK4-SM med runt 200 skyttar varje år. Men då är allt gratis, Resan,uppehälle, mat, ammunition mm. Är själv involverad i AK4 skytte som instruktör/skytt och banläggare och ser att det blir svårare och svårare att få skyttar att komma på tävlingar. Vi blir äldre och äldre och färre och färre, Tyvärr! Man kam hoppas på att det vänder nu när det har blivit ett uppsving med anmälningar till Hemvärnet!

[biggeles]

Så här har vi gjort i Skåne för att få fart på kikarskyttarna. Vi startade en facebok grupp om Gevärsfältskytte till den gruppen bjöd vi in alla som vi visste eller trodde var intresserade. På sidan presenterar vi vilka tävlingar som är på gång, samordnar anmälan, samåkning med mera. Här tipsar vi också om utbildningarna för gevärskortet samt naturligtvis allmän diskussion i ämnet. Det har visat sig vara effektivt förra helgen var vi 13st i kikarklassen dvs 10% av skyttarna! De "gamla" diopterskyttarna har med glädje noterat att vi ökar och är väldigt tacksamma för att vi också hjälper till med stationerna.
Fördelen med en facebok grupp är att folk får informationen presenterad och de slipper leta efter den själv på skyttesportförbundets något hopplösa hemsidor.
För att rädda detta skytte måste vi först se till att fler skjuter och det gör vi inte genom att "krångla till det" 600 m räcker och det passar också flertalet jaktvapen som kan prestera bra på de avstånden, behåll nuvarande ställningar (för tillfället) men en extra station med 2 målgrupper på olika avstånd tror jag alla skulle tycka vara ett kul inslag.
Tillåt "prova på" tävlingar utan krav på gevärskort och tävlingslicens! >Dock med en fadder, säkerhetsmässigt är detta inte ett problem då säkerhetsreglerna i fältskyttet kan läras på 5 minuter. Har man bara fått prova på så är det lätt att bli biten.
När vi fått upp deltagarantalet (räddat GF-skyttet) så kan vi börja prata om att utveckal svårighetsgraden tex genom en andra kikarklass där olika skjutställningar ökar utmaningen, men först måste vi få skyttar till befintliga tävlingar och det gör vi genom aktiv information (=face bok eller liknande) och genom att göra det enkelt att prova på.

[Björna]

Biggeles:

Bara en tanke, men att använda facebook som enda kommunikationskanal är något jag skulle vara försiktig med. Själv har jag inte varit inloggad på över 8 år, och jag vet att jag inte ensam om att undvika interaktion med facebook så långt det bara går... naturligtvis är det upp till var och en hur viktigt man tycker det är med integritetsfrågor på nätet, och facebook har onekligen fördelar, men om det överhuvudtaget går så skulle jag försöka undvika facebook som enda kommunikationskanal!

Angående kravet på skyttekort trodde jag det var en försäkringsfråga, men detta kanske inte stämmer? Gäller försäkringen kanske ändå om man skjuter under uppsikt? Eller har jag missuppfattat alltihop?

[biggeles]

Det är riktigt att Facebok har sina nackdelar, vår grupp är sluten = bara inbjudna har tillgång till den och folk med egna vapen. Att ha en helt öppen publik sida har aldrig varit aktuell för oss och så här långt har det fungerat perfekt.
Jag vet inte hur det ligger till med försäkringsfrågan i detalj men jag tror att det går att lösa.

[kenneth]

Dubbelpost.

[kenneth]

Runt Stockholm är deltagandet relativt hyfsat. Kikarklassen är i stort i samma storlek som den största diopter klassen i antal deltagare.
På förbundsmästerskapet senast (tillsammans med Uppland och Västmanland) var det totalt 18 skyttar varav 15 från Stockholm. Av dessa 15
var glädjande nog 4 från Livgardet med, det är första gången jag ser folk därifrån på tävling, hoppas vi får se dem på fler tävlingar.
Det var innerring på alla utom ett som var insats.
På träningarna som är ibland på Stålboda dyker det upp nya kikarskyttar hela tiden tycker jag mig se. Många verkar visa intresse för att ta gevärskort.

Det verkar finnas ett visst intresse runt om för långhålls skytte och det är där jag tror man kan rekrytera nya fältskyttar.

[Vettern]

Kul tråd, även för en fältskytt i träda. Men det jag skulle önska, högst subjektivt och utan särskilt mycket hänsyn till diopterskyttar eller de i sämre fysisk form, är:
- Mer (gärna långa) promenader mellan stationerna. Skulle gärna gå ett par mil totalt.
- Målen osynliga från haltpålen
- Kortare tid från att man "rycker fram" till första skottet ska gå iväg. Först när man når vallen ska målen framgå. Skulle även vilja att man får skjuta så fort man är klar och inte behöver vänta på alla andra slöhäckar. Bättre förberedelser och smartare rutiner ger mer tid att skjuta, samma eld upphör för alla. Stress och hets är bra för skyttet! Naturligtvis kombinerat med bra säkerhetsrutiner avseende laddning etc.
- Vilka stöd du vill men du ska bära dem och göra dig klar lika fort som alla andra för att kunna konkurrera. Sen ska du iväg fort också. Sist jag var med var det för många som var rädda för direktkontakt med underlaget och slår upp läger på vallen med filtar, täcken och mattor. Själv vill jag bara använda ryggsäck som stöd, ingen baksäck och sånt.
- Samma mål som idag, mer taktiskt går ju knappt att få det. Huvudmål, ksp-besättningar, bunkerspringor, etc, etc. Förordar dock pappmål på pinne istället för jätteinstallationerna med skärmar etc, väldigt mkt enklare att få stationerna på plats.

Allt ovan är i högsta grad utifrån mina önskemål då de flesta skulle gynna min ripjakt i högsta grad, skulle nog inte dra stora skaror av skyttar. Skönt att få motion också (utan att behöva hålla på med den i Norrland alltmer populära body buildingen, internt skämt).

Oaktat det, vill man skjuta så är det skitkul även i dagens form!

[Håkan]

Men Vettern, om du ser till dig själv varför slutade du att skjuta fält?

Var det för tråkigt? nådde du för höga reslutat? var det för lite utmaning?

[Bjära]

Kunde kanske norsk räkning dvs att man plusar ihop träffar och innerträffar till ett slutresultat vara en klok lösning för att göra det svårare?
Samtidigt frångår man ju då inte ursprunget och riskerar därmed inte att diopterskyttarna tröttnar.

Åke G

[Vettern]

Men Vettern, om du ser till dig själv varför slutade du att skjuta fält?

Var det för tråkigt? nådde du för höga reslutat? var det för lite utmaning?

Framförallt, låt säga 85 %, var det en prioritering av familjen och barnen framför att åka iväg (rätt långt) ett par helger i månaden. Blev mer sugen på jakt också och la mer krut på det.

Bidragande faktor, men inte lika viktig, var att jag uppnådde mitt mål med full pott träffar. Efter det tappade jag också lite suget. Sen blev jag också lite less på att åka själv till/från tävlingarna, hade varit kul att ha en bilkompis. Man fick räkna med ca 90 minuter enkel väg till alla tävlingar. Eller åka i 35 minuter extra enkel väg för att plocka upp JET.

Sen enligt ovan egentligen, mindre bil och mer skytte och social samvaro hade varit kul.

[macggu]

En extra station utan skärmar på längre håll än vad längsta diopter målen är på för kikar skyttar vore egentligen i linje med att utrustningen tillåter det. Men det tarvar fler som jobbar.
Två olika målavstånd på samma station vore också bra men kanske svårare att genomföra.

Två och ibland tre olika mål och målavstånd på samma station var synnerligen vanligt när jag tävlade fältskytte med k-pist på 70- & 80-talen. Inga problem. Pang-pang-pang-byte-pang-pang-pang. Tempot var så snabbt att det gällde att tänka igenom valet av skjutställning på första målet så att det inte tog emot och blev avigt i bytet till mål nr två.

[Vettern]

Kom på en sak till som var en jäkla stressfaktor: Vi hade bara en bil i familjen på den tiden och när jag var iväg "låste jag in" fru och barn ute hos oss. Sen när jag kom hem ville de dra iväg....och sen sågs man en kvart den dagen.

[ultradonkey]

Att det inte är så många nya skyttar är inte så konstigt. Man får ju anstränga sig för att hitta info om tävlingar och ännu mer så för att ta skyttekortet. När man väl är inne i svängen så är det ju lätt. En enkel uppstyrning av "välkomstprocessen" hade nog gjort underverk för deltagandet.

Själv hade jag skjutit mycket pistol och jagat mycket innan min första tävling i kikarfält, men det var ändå lite av en rivstart. En intro-dag på 300 metersbanan (eller längre om det finns), där man sätter upp lite fältmål & får testa att mäta, får prova hur lång skjuttid man har och faktiskt testa hela momentet hade nog underlättat för nya skyttar. Då kan man också få en känsla för om man har alla prylar som behövs (vilket ju faktiskt inte är så mycket). Då träffar man ju dessutom lite folk, vilket alltid gör saker roligare.

Annars tycker jag innerträffar på varje station hade varit bra. Kostar ju inget extra. En station knästående utan skjutstöd hade jag inte heller haft något emot.

[Stewe's world on ice]

Att det inte är så många nya skyttar är inte så konstigt. Man får ju anstränga sig för att hitta info om tävlingar och ännu mer så för att ta skyttekortet. När man väl är inne i svängen så är det ju lätt. En enkel uppstyrning av "välkomstprocessen" hade nog gjort underverk för deltagandet.

Själv hade jag skjutit mycket pistol och jagat mycket innan min första tävling i kikarfält, men det var ändå lite av en rivstart. En intro-dag på 300 metersbanan (eller längre om det finns), där man sätter upp lite fältmål & får testa att mäta, får prova hur lång skjuttid man har och faktiskt testa hela momentet hade nog underlättat för nya skyttar. Då kan man också få en känsla för om man har alla prylar som behövs (vilket ju faktiskt inte är så mycket). Då träffar man ju dessutom lite folk, vilket alltid gör saker roligare.

Annars tycker jag innerträffar på varje station hade varit bra. Kostar ju inget extra. En station knästående utan skjutstöd hade jag inte heller haft något emot.

Om man tex drar in en tråd här på robsoft att man vill börja tävla så brukar man vad jag vet få en hel del info och hjälp.
Ett problem jag sett efter att ägnat mycket av min tid att hjälpa nya skyttar är att man numera i stor utsträckning kräver ett dukat bord innan man sätter sig om man säger så. Just skytte verkar ha en förbannelse över sig när det gäller att tävla. Tänker på några av mina kompisar som åker Vasaloppet. Dom står stand by och skyndar sig med anmälan betalar gladeligen hotell och resa för att sedan komma några tusen planeringar efter dom på pallen och längtar efter nästa år. I skytte är det sällan samma iver. Jag testade precis att googla på gevärsskyttekortet och vipps inom 30 sek hade jag hittat den infon som behövs. Vill man tävla så kan man göra en tråd som ser ut så här.
Jag bor i Sundsvall och vill börja skjuta kikarfält vilka tävlingar finns i en 30 mils radie från Sundsvall och vilka datum går dom av stapeln.
Så ja jag håller med om att man får anstränga sig men jag har svårt att se hur anstängningsnivån är högre än i andra idrotter. När jag tävlade i motocross behövdes också tävlingslicens och informationen för när tävlingarna gick var man också tvungen att hitta. Den stora skillnaden var träningsnivån vilket krävde oerhört mycket samt kostnaderna som var mångfaldt högre. Konstigt nog var det hur många som helst som tävlade och man satt ofta ett tak på 200 förare.

[hofboss]

En bra rekryteringsbas hittar man i älgbanebåset där alla oskulder står och nöter, bjud in dom till 300m banan och låt dom prova på "långhåll" och lite avståndsbedömning med mil-kikare och mildot-master, nappar 0,5% så är de en bra tillväxt.
Tydligare info om när, var, komma och titta, hur och man anmäler sig/ när prova på patrullerna går ut. Detta samtidigt som man försöker rädda kvar diopterskyttar som inte längre ser i dioptern genom att få dom att prova på att skjuta kikarklass, då får man en nyrekrytering samtidigt som man håller uppe antalet genom att fler äldre kan skjuta några år till.
Sedan så är juniorpatruller något man borde överväga, upp till en viss ålder så skjuter man utan eller med reducerad anmälningsavgift och en mentor (ev med lånebössa).
Rena tjej patruller kan locka med fler damer då många damer kan uppleva karlar som buffliga så fort att det är mekanik och skytte inblandat.

[ultradonkey]

Om man tex drar in en tråd här på robsoft att man vill börja tävla så brukar man vad jag vet få en hel del info och hjälp.
Ett problem jag sett efter att ägnat mycket av min tid att hjälpa nya skyttar är att man numera i stor utsträckning kräver ett dukat bord innan man sätter sig om man säger så. Just skytte verkar ha en förbannelse över sig när det gäller att tävla. Tänker på några av mina kompisar som åker Vasaloppet. Dom står stand by och skyndar sig med anmälan betalar gladeligen hotell och resa för att sedan komma några tusen planeringar efter dom på pallen och längtar efter nästa år. I skytte är det sällan samma iver. Jag testade precis att googla på gevärsskyttekortet och vipps inom 30 sek hade jag hittat den infon som behövs. Vill man tävla så kan man göra en tråd som ser ut så här.
Jag bor i Sundsvall och vill börja skjuta kikarfält vilka tävlingar finns i en 30 mils radie från Sundsvall och vilka datum går dom av stapeln.
Så ja jag håller med om att man får anstränga sig men jag har svårt att se hur anstängningsnivån är högre än i andra idrotter. När jag tävlade i motocross behövdes också tävlingslicens och informationen för när tävlingarna gick var man också tvungen att hitta. Den stora skillnaden var träningsnivån vilket krävde oerhört mycket samt kostnaderna som var mångfaldt högre. Konstigt nog var det hur många som helst som tävlade och man satt ofta ett tak på 200 förare.

Tro det eller ej, men det är väldigt många som inte skriver på Robsoft, och inte vill skriva här heller av helt andra anledningar än att dom inte orkar.

Jämför med pistolskyttet. Där behöver du inte leta upp ett obskyrt internetforum och fråga efter hjälp. Där finns det en organisation som tar emot nya skyttar och hjälper dom igång. Men så är där också ofta över 300 starter på en genomsnittlig fältskjutning i min krets, i alla möjliga åldrar, och inga problem att bemanna .... Trots att det krävs mycket mer för att ta pistolkortet (vi har runt 10 utbildningstillfällen i min klubb) och ännu mer för att skaffa eget vapen. Att gevärsskyttar skulle vara "sämre människor" eller vad du nu antyder, det tror jag inte.