Krutladdning m.m. till Svenskt gevär m/1855?

[Grinolle]

Jag kommer "återrapportera" resultatet, det lär bli provskjutning med okalibrerade kulor i helgen.
Sen får vi se ifall det blir problem att ladda kulorna när de är okalibrerade, jag kanske tar med ett par grovt skurna filar eller raspar till banan för att rullkalibrera kulan något (även om det är en ovetenskaplig metod).

Nå, jag återkommer!

Anders Olsson

[arilar]

Hmmmm.......ökar du inte kalibern på det sättet? Har nåt svagt minne av att jag utnyttjat tricket när en cylinderkula var lite för liten....

[Grinolle]

Om jag rullar kulan mellan två filar med lite tryck så kommer kalibern bli mindre, något annat är omöjligt rent fysiskt såvitt jag kan se, eller?
Även om filarnas tänder skulle vara såpass grova att det bara blir lättring och ingen förändring av kulans kaliber (vid lättringens toppar) så kommer den bli lättare att ladda i loppet, eftersom det i praktiken bara kommer vara hälften av blyet som skall deformeras (topparna på lättringen).
Anledningen att använda filar är i första hand för att några andra riktigt flata metallföremål som dessutom är lätta att ta med har jag inte. Lättringen blir eventuellt som en "bonus" (även om jag inte alls är säker på att det ger positiv effekt), många flatnosade wadcutterkulor med hålbas har lättrad yta.

Nå, det är bara ett experiment och ett tillfälligt sätt att lösa eventuella problem med att kulorna faktiskt är för stora. Vilket resultat det kommer ge vet jag inte, och jag kommer bara göra det om det är problem att ladda de stora kulorna. Om jag kan ladda och avfyra 4-5 okalibrerade kulor utan problem så bör det inte vara några problem, för min erfarenhet är att efter 4-5 skott så är loppet så skitigt som det kan bli.

Nå, vi får se, det skall bli spännande.

Anders Olsson

[arilar]

Du har nog helt rätt. Jag blandar ihop med rundkulor .Vad jag märkt när jag skjutit mycket med Enfield .577 och minié-kulor är att efter sakta nerskitning av loppet så skjuts efter ett tag slaggen ur och man kan fortsätta ett bra tag igen!! Förutsatt att man har ett fungerande kulfett förstås. I tävlingssammanhang får vi ju inte rendra emellan skotten i klassen Minié.

[Grinolle]

Jag bestämde mig för att offra en okalibrerad kula på att stöta ner den i loppet så långt att jag nätt och jämt kunde pilla ut den med ett par fickknivar. Det är inte vettigt att stå och banka för att få ner kulan (tycker jag), så nu har jag gjort slag i saken och rullkalibrerat kulorna med hjälp av en metallfil (mot en hård Perstorpsskiva i köket). Det gick riktigt bra, men naturligtvis är inte alla kulor exakt lika stora. Alla kulorna är dock testade i loppet, och de ramlar inte ner men kan lätt tryckas i med laddstaken.

Jag hyser goda förhoppningar inför helgens övningar. Sen får vi se om det blir någon precision att yvas över. Jag har förstått att många har problem med precisionen hos just m1855, och att den anses gå bäst med rundkula/lapp vid informellt skytte på 50m. Dock så var tanken med inköpet att tävla, och då är ju kravet i både klassen Minié och Lamarmora att det skall vara minié eller kompressionskula.

Så det skall bli spännande att se hur det går!

Anders Olsson

[Schtraider]

Synd att man inte får delta med kära wreden i minié. :/

[Grinolle]

Jag har ju redan avslöjat att jag inte behärskar de Svenska militära slaglåsgevären, så jag gör väl inte bort mig alltför mycket om jag frågar varför inte Wredes Gevär passar i Minié?

Anders Olsson

[Schtraider]

Att den är för finkalibrig är såvitt jag vet anledningen. Det ger väl nån fördel misstänker jag. Bättre precision och mildare rekyl gissar jag på. Annars platsar den ju. Eller m/1860 är det väl egentligen som platsar eftersom minié vad jag vet är reserverat för militära bössor. Arilar kan ge en lång föreläsning om skillnaden mellan de två.

[Grinolle]

Javisstja, 13,5mm skall det ju minst vara.
Lite konstigt faktiskt, det finns ju en massa "undantagsklasser" inom SSSF för Sverige (klasser som inte skjuts internationellt). Känns lite fattigt att dessa gevär skall vara hänvisade till Whitworth och Vetterli som ju är till för rena målskjutningsgevär med diopterriktmedel och champinjoner. Men det är klart, det går ju inte att ha hur många klasser som helst heller.

Nu skall jag inte ta ut några negativa resultat i förväg, bössan kanske skjuter jättebra. Men med tanke på att sådan namnkunniga skyttar som far och son Karlsson inte riktigt lyckats få till det med m/1855 så är väl chanserna små att jag skall få till det. Men om det nu inte går särskilt bra, vad för (original) slaglåsgevär skall man satsa på som inte kostar skjortan och en arm (under 10.000:- ) för Minié och Lamarmora?
Helst svenskt, men inte något krav. Dock som sagt original/antikt. Några tips?

Anders Olsson

[arilar]

SSSF skulle naturligtvis kunna göra "nationella undantag" precis som många andra nationer gör. Stornationen Tyskland har liksom Norge och många , många andra lagt upp det på det sättet. Nån gång i historien tog SSSF beslutet att följa MLAIC:s regelvärk (medveten felstavning) men det var då svartkrutsskyttet var stort och på frammarsch här i landet. Att vi som Lissmark föreslog redan på tidigt 80-tal inte ännu infört en klass 50-meter stående för slätborrat militärgevär eller för lodbössor är lite av en gåta. Kanske inte en gåta egentligen....Är själv skyldig till införandet av luntlåsklasserna på gevärssidan med motion till ett årsmöte. Har inte varit någon "hit" nationellt men har behövts för att kunna få licens på sådana vapen för internationellt skytte. Kanske också räcker att vapnen varit tillåtna inom klassen Vetterli för licensgivning om jag tänker efter. Nog med bladder.
Wredar är helt enkelt förmer än de flesta miniébössor. Åtminstone får man dom utan större knot att träffa mitten i större utsträckning än en ex. Enfieldar som kräver mer experimenterande.
För att hitta lämplig original minié-bössa för relativt höga resultat skulle jag själv (vilket jag gjort) välja en Enfield m/53 i "exportutförande" (tillverkad i England för export med kandke lite lägre kvalité än de ämnade för inhemsk användning). Dessa dyker upp med jämna mellanrum på svenska auktioner och kan fås för ungefär 10 lax eller lägre om man har tur. Ibland kan även en m/1860 eller M/1856 dyka upp (1856 likvärdig P53:an medan m/60 med fler räfflor och snabbare twist anses förmer).

Sätter man en diopter på en Wrede håller dom klass som annars frigevär, i originalklassen på 100 meter, som kostar 30 lax och uppåt. Detta var godkänt enligt MLAIC för 20 år sedan. Då en svensk skytt deltog i ett EM i början på 90-talet med en diopter-försedd Wrede tog det hus i helsike. Internationellt insåg man att vi skulle med relativt billiga vapen kunna konkurrera med utlänningar som betalt 60-90 tusen för sina Gibbs-bössor och Metford-studsare. Snabbt införde man nya regler där man var tvungen att visa dokumentation att just den vapentypen man använder en gång i tiden varit utrustade med den diopter man använder. Tidigare räckte det med att dioptertypen var rätt för tiden men behövde inte nödvändigtvis ha tillhört vapentypen. Obs! regeländringen tillkom enkom för att hindra oss att använda Wredar internationellt med dioptrar i Whitwhort-klassen!! 13,5 mm regel kom ursprungligen för att stoppa de finfina Schweiziska finkalibriga miniégevären i miniéklassen. Untsoweiter......

[Grinolle]

Hmm..., då kan man ju undra hur viktigt det är att vara med i MLAIC? Jag menar, visst, VM, EM och liknande är naturligtvis fint som sjutton för dem som skjuter dessa tävlingar, men det är ju ändå ett mycket litet fåtal som gör det. Å andra sidan kan det ju vara så att det hade varit betydligt svårare för SSSF att bli ett av RPS "godkända" förbund om man inte var med...

Nå, mig kvittar det väl egentligen lika. Om någon timme åker jag ut till skjutbanan med 55:an. Sen får vi se ifall det verkar finnas åtminstone en antydan till precision i den. Jag kommer skjuta på 50m först och främst, men skall även se om jag inte kan prova på 100m. Jag vet bara inte om jag kommer få med någon "spotter", och då kan 100 vara lite för mycket för att man skall kunna se var träffarna tar om de inte tar i tavlan (jag har ju ingen aning om hur bössan går!).

Anders Olsson

[arilar]

Får du inte fina träffbilder på 50 meter blir dom inte bättre på 100........Träffar du rätt på 50 kanske 75 meter kan var intressant att testa på.

[Grinolle]

Jag och min stora trut..., det blev inga 50m idag.
Det blev till att skjuta på diagonalen över vår pistolbana istället.
Det blev heller inte så många skott som jag skulle ha önskat.
Det blev inte så bra stöd som det borde ha varit (hängde över motorhuven på en bil).
Det blev att skjuta med mina vanliga glasögon, istället för de tintade glas jag vill använda till skytte.
Det blev helt enkelt lite forcerat idag! Skall vi leta fler ursäkter?

001.jpg

Avstånd ca 38m med lite god vilja.

De mindre hålen är omarkerade 9mm. De aktuella skotten är alltså de fem vackert utspridda hål som befinner sig i tavlans övre halva.
Jag är inte missnöjd, när man vill testa precisionen på en bössa skall man vara noggrann, och det kan jag inte påstå att jag var idag, inte ens med den bästa vilja i världen kan jag påstå det!
Om jag uppskattade det hela rätt så är det ca 25-30cm mellan de yttersta skotten i serien.
Krutladdningen var 75 grains Schweizer 2
Kulorna (mina rullkalibrerade) var lätta att ladda, även de sista skotten. Inga tendenser till att välta heller, hålen såg runda ut.

Jag kan konstatera att bössan sparkar ordentligt, men mycket behagligt. Dock skall man tänka sig för när man hänger över motorhuven på en bil för att få stöd, för det är mycket lätt att få näsan lite för nära högerhandens tumme som greppar runt kolvhalsen, och då kan det uppstå näsblod när bössan ryster till bakåt.
Man skall inte blöda på antika vapen, det är synd! Dessutom ser man vackra, men synnerligen störande stjärnor när man knockar sig själv med högerhandens tumme. Nå, det var första skottet, och en pappersnäsduk instoppad i näsan räddade bössan från fortsatt blodvite så att skjutningen kunde fortsätta. De följande 4 skotten hängde jag dock inte över bilen utan sköt "på fri hand" med stöd av bilen mot höften. Näsan kändes lite för öm för att jag skulle ha lust att återupprepa den första stjärnsmällen!

Skitskoj var det! Frågan är bara när jag hinner ut nästa gång. Då skall det planeras ordentligt så att jag har en tillgänglig 50m bana (den jag tänkt använda var upptagen), lämpligt målmaterial (vad tror ni om en vanlig pistoltavla?) och åtminstone 2-3 timmar till skyttet.

Vad tror ni, är det någon idé att fortsätta försöka få ihop skotten, eller skall man ge upp tävlingsdrömmarna med denna bössa?

Anders Olsson

[Schtraider]

Finns la hopp om det kan man definitivt konstatera. Men, hm. Visserligen handlar tråden om det (och det kanske har avhandlats) men 75 grains schweizer 2 känns väldigt saftigt. Rena muskötladdningen. Wreden kör jag 35-40 i. Har inte hittat idealladdningen än men där nånstans.

[Grinolle]

Ja, jag frågade ju om lämpliga laddningar och meddelade att jag hade hittat en "originalladdning" om ca 82 grain. Det var ju ingen som skrek i högan sky över detta, så då tänkte jag "hä bar å åk", och så gjorde jag det!
Jag hade (en urgammal burk) Wasag FFG och (en ny burk) Schweizer 2 hemma, och tänkte att jag drar ner laddningen med ca 10% och kör på Schweizer, för det lortar inte ner så mycket.

Nå, här finns definitivt utrymme för förbättring. Jag tror att om vi börjar med att utesluta skytten som felkälla så krymper träffbilden avsevärt bara där. Jag skjuter förmodligen åtminstone något bättre med bra stöd, rätt glasögon, utan tidspress och (helst) utan blödande och värkande näsa!

Vi får se när jag hinner ut nästa gång. Men tills dess skall jag i alla fall ha en bokad bana och gott om tid.

Anders Olsson

[arilar]

Okey, en start i allafall. Har du ingen bra träffbild på 25 meter får du ingen på 38 meter. Har du ingen bra träffbild på 38 meter får du ingen bra på 50 m. osv, osv.
Låter som en sjuhelsikes kraftig laddning om du ämnat skjuta på max. 100 meter......Använder själv 45 grain Swiss 2 eller 3 i min P-H Enfield m/58 i kaliber .577. Du ska nog börja betydligt lägre och sakta jobba dej uppåt. 100 meter är meningslöst innan du får ihop en tillräckligt bra träffbild på 50.

[Grinolle]

Äsch vad larviga ni är, det skall ju SMÄLLA också!

Nej, men allvarligt, jag skall absolut backa ner på laddningen nästa gång. Som sagt så skall jag se till att ha gott om tid den gången, så då bör det inte vara några problem att testa ut lite laddstegar. Man kan ju börja med att testa med 5 grains skillnad i laddningarna.
En erfarenhet jag har är dock att klena laddningar skitar ner loppet mer. Dessutom är jag lite orolig över att alltför svaga laddningar skall göra så att kulan inte expanderar som den skall, och därför inte tar räffling. Men det är ju bara att prova.

Anders Olsson

[Schtraider]

Haha, nu känner man igen dig.

Skitar svagare laddningar ner mer? Tänker inte på revolvrar nu där man måste fylla upp med ströbröd eller annat junk? Hade faktiskt samma teori som du angående expansionen dock. Gjuter kulor med rätt tjock kjol och med 35 gn tumlade en del av dem. Med 40 gn (och högre gjuttemp, ska sägas) har jag hittills lyckats undvika detta.

[Grinolle]

Ja, tänk att man är så förutsägbar!

Nej, jag tänker visserligen på svartkrutsladdningar i revover (både patronladdad och slaglås), men "filler" använder jag inte av princip. Möjligen använder jag en fettad filtförladdning för att fylla upp lite, och även städa ur loppet (funkar bra i .44 men ger dålig precision i .36 enligt min erfarenhet).
Jag har fått för mig att svaga tavelladdningar skitar ner mer, och har dragit slutsatsen att med mer krut hinner temperaturen bli högre innan kulan lämnar kammaren, därmed mer fullständig förbränning.
Jag kan inte hävda ovanstående som en sanning, och framförallt kan jag inte hävda mina slutsatser om orsaken som på något sätt bevisad, men det är min erfarenhet att om jag laddar en .44 slaglåsrevolver med "service load" om 25-30grains svartkrut så sotar och kärvar det avsevärt mindre än om jag laddar samma revolver med 17 grains tavelladdning. Framförallt har detta varit min erfarenhet på den tiden jag använde billigare svartkrutssorter (jag vet inte om det är likadant med Schweizerkrut som jag använder mest nu, för jag har inte laddat "tavelladdningar" på några år).

Anders Olsson

[daggpil]

Ahhrgh..! En Zombietråd som väcks till lif igen..men jag måste dela med mig av mina erfarenheter med ett Svenskt/Belgiskt gevär m/1855. Manufakturerat vid P.J Malherbe i Liege.

Bor utanför Malmö och åkte över bron till Hunters House och köpte mig en Jämttång för över två år sedan till denna bössa. Gjöt kulor, ca 100 och de passar som en dröm i detta gevär. Har också ett Svenskt m/1856 tillverkat vid Husqvarna där kulan inte ens är i närheten av att trilla ner/tryckas ner.

Nåväl, en veckas semester och frun o barn bortrest borde trygga för några ostörda sessions vid skjutbanan. Sagt o gjort. Jag fettade kulor, vägde upp laddingar av det goa svarta krutet om 60 grains (man vet ju aldrig med ett "nytt" vapen i arsenalen) så jag fegade lite.

Stegade ut på banan (50 meter) och apterade tavlan vid vallen. Värmeskott med fin snärt i axeln borgade för en trevlig stund.

Laddade på med ny kula och siktade in mitt i det svarta med stöd. Resultat: 1 1/2 meter över taflan. Ok, profvade igen med 3 skott. Samtliga slog in mellan 1 och 1 1/2 meter öfver tavlan. Va! Visserligen är sannolikt bössan skottställd på större avstånd men det här var inte vad jag väntade mig. Siktade lågt de följande 5-6 skotten, så lågt att jag höll siktet nästan i gräset ändå gick skottet över! Ni/du som har skjutit med dessa reliker, ska man verkligen inte ens hålla lågt på 50 meter och träffa tavlan?

Jag vände snopen hem med endast en snudd i överkant på tavlan. Återvände dagen därpå med mitt Fransk/Danska gevär m/1822-48-61 avsett för miniékula men som jag skjuter fint med 75 grains och en passkula (rundkula) samt mycket fett i loppet innan kulan stöts ner till krutet, mest för att återfå mitt självförtroende efter detta nederlag

Vad kan vara fel? (Det kanske inte är fel, ska jag prova på 100 meter?)

Mvh/Daggpil