Krutladdning m.m. till Svenskt gevär m/1855?

[Grinolle]

Halloj!
Jag har tidigare skrivit angående mitt gevär m/1855 som jag köpte i början av detta år. Då letade jag en kultång, vilket jag fick tag i. Sen har det inte hänt mycket mer, eller snarare, det har inte hänt någonting sedan dess. Idag fick jag ett ryck och gjöt upp ett 60-tal kulor till geväret. Nu börjar det alltså förhoppningsvis dra ihop sig till provskjutning.
På denna sida: http://www.digitaltmuseum.se/things/thi ... /AM.024837" onclick="window.open(this.href);return false; hittar jag uppgiften att krutladdningens storlek skall vara 5,31 gram, vilket skulle motsvara knappt 82 grains svartkrut. Törs jag lita på denna uppgift, verkar den vettig för er som faktiskt skjuter militära slaglåsstudsare?
Geväret är i närmast nyskick, så där är jag inte ett dugg orolig. Vad jag vill ha är en vettig krutladdning för målskjutning med detta gevär.

Anders Olsson

[arilar]

Ämnar du skjuta rundkula med fetlapp eller har du skaffat en minié-tång?

[Grinolle]

Jag kommer skjuta med miniékulor enligt (någotsänär) originalmodell. Kultången är en jämttång.

Anders Olsson

[Flintlock]

Hejsan.

Jag har laddat upp till 76 Grs Wasag PP. Med en 460 Grs Minie' kula. Utgångsfarten blir 312 m/s. Så laddningen du hittat. Verkar vettig. Jag tog min laddning ur J Alms böcker.

Mvh/Kenneth

[Grinolle]

Tackar!

Anders Olsson

[Schtraider]

Var fick du tag på en "jämttång"? Letat som fasen efter en sån.

Ursäkta att jag kapar tråden.

[Grinolle]

Det är lugnt! Jag köpte den av Huntershouse.dk

Mvh!
Anders Olsson

[Schtraider]

Aha, intressant. Har varit sugen på att kolla in deras grejer. Vad gör deras tänger till "jämttången" egentligen?

[Grinolle]

Inte den blekaste aning. Jag har hört talas om denna "jämttång" och hur förträfflig den är i många herrans år, och jag har emellanåt sökt med ljus och lykta efter den. Namnet antyder ju (i mitt huvud åtminstone) att den skulle ha nåt med Jämtland att göra, vilket ju såvitt jag vet ligger i Sverige, inte i Danmark!
Jag har väl letat på fel ställe tidigare...
Någon annan får uttala sig om vad som gör (eller inte gör) en tång till en "Jämttång".

Det jag kan konstatera att det är erkänt krångligt att gjuta hålbaskulor, det säger alla som uttalar sig om kulgjutning. Med den tång jag köpt från Huntershouse så var det faktiskt inte nämnvärt mycket krångligare än att gjuta rundkula!
Jag blev verkligen förvånad över hur enkelt det var.

Anders Olsson

[Grinolle]

Ytterligare en fråga angående detta med att ladda och skjuta med Svenskt gevär m/1855...
Mitt exemplar har ett lopp i nyskick (eller mycket nära), verkligen spegelblankt med perfekta räfflor och bommar.
De kulor jag nu gjutit, liksom det fåtal kulor jag fick med geväret (som är gjutna i ett likadant block) är något lite överdimensionerade, de gör lite motstånd när man skall föra in dem i loppet. Det är mycket lite det handlar om, men jag kan inte säga exakt hur mycket just nu (batteriet till mitt digitala skjutmått har sagt upp sig och jag har inte hunnit skaffa nåt nytt batteri). Det är i alla fall tillräckligt för att det skall vara omöjligt att föra ner kulan i loppet utan att använda något att knacka ner den med, och det är svårt att göra detta med laddstaken. Det går alltså inte att bara trycka ner kulan i loppet.

Jag trodde att det var så det skulle vara, att kulan trycktes i med tummen eller med laddstaken? Tanken med dessa kulor är ju att de skall vara enkla att ladda eftersom de inte gör ingrepp i räfflingen innan man avfyrar dem och basen expanderar av gastrycket.

Kan någon med lite erfarenhet säga hur det "borde" vara?
Jag har inga problem med att ladda geväret genom att försiktigt knacka i kulan i loppet, och när den väl är helt nere nedanför mynningen så går det säkert jättelätt att trycka ner den resten av vägen (det har jag dock inte hunnit testa ännu), så detta är inget som hindrar att jag skjuter med vapnet, men jag blev lite förvånad över att man skall behöva knacka ner kulan när den information jag har hittat säger att kulan i princip ramlar ner i loppet av sin egen tyngd. Behöver jag skaffa ett kalibreringsöga till kulorna?

Anders Olsson

[Schtraider]

Hehe, jag har gått och trott att det haft nåt med "the good old days" att göra men har för mig att jag läst att det bara handlat om att det finns nån i Jämtland som säljer dylika tänger och att namnet därför fastnat. Fan vet.

Du säger alltså att det går lätt att gjuta bra med deras tänger? Den jag använder är lite småtjurig med att man måste hälla i en viss vinkel och grejer. Har man väl fått in tekniken är det dock hyfsat enkelt att gjuta kulor med konsekvent vikt.

Gällande kalibern finns det väl nån riktlinje om att kulorna ska vara ett gäng tusendels tum under diametern vid bommarna. "Lättast" (dvs. mest akkurat) är väl att slugga pipan, dvs. trycka en kula genom pipan, från kammaren och framåt. Med min Wrede har jag skjutit 10:or med kulor som nästintill ramlade ner i loppet. Inte efter några skott dock men du förstår. Tror inte det finns en absolut regel här eller rättare sagt kanske det finns det men det kan gå bra ändå även om man inte håller sig helt och hållet till den. Finns ju många andra faktorer som är nog så viktiga. Kung på detta är nog Johan "Blackpowder". Jag har precis börjat lattja med minié så är knappast nån expert.

[Grinolle]

Ja, det var enkelt att gjuta. Jag fick inte riktigt till "krispigheten" i kanterna vid denna gjutning (kulorna är dock "godkända"), men det tror jag har med temperaturen att göra. Inte en enda kula hade några defekter nere vid hålbasen. Några enstaka kulor hade "veck" uppe runt spetsen och vid första bandet, men dessa kasserade jag. Jag har behållit de kulor som har mindre vågighet i ytan, och kanterna är som sagt inte helt skarpa.
Jag har inte kontrollvägt kulorna, så jag vet inte om det finns några inneslutningar eller hålrum. Jag kanske alltså inte skall vara ALLTFÖR entusiastisk över gjutblockets förträfflighet, men jag hade förväntat mig att det skulle vara krångligare. De fel jag har på kulorna (och som jag alltså valt att acceptera denna gång) tror jag helt säkert handlar om temperatur snarare än något annat. Jag får för övrigt samma resultat när jag gjuter rundkulor, men då är jag mer kritisk och kasserar kulor med alltför mycket vågor i ytan.

Jag skall ta och skaffa nytt batteri till mitt skjutmått så ser jag hur stor skillnad det är på kulstorlek och bommarnas mått. Att kulorna är något större än måttet mellan loppets bommar är helt klart, men det är inte mycket alls. Dock tillräckligt för att man inte bara skall kunna trycka eller släppa i kulan.

Anders Olsson

[Schtraider]

Ah, temparatur på block och smälta är ju a och o men du som gjuter rundkulor vet ju redan det. Själv gjöt jag hålbaskulor av tveksam kvalitet (de tumblade genom luften, hehe) tills jag vräkte på med temp och då gick det bättre.

Egentligen är det ju bara bra som du har det att du gjuter lite för stort. Kalibrera ned kan man ju alltid. Själv har jag ett block som eventuellt gjuter för smått och måste därför skaffa ett större. HAr dock redan ett kalibreringsöga.

[Grinolle]

Loppet mäter 15,53mm mellan bommarna. Kulorna mäter 15,63mm direkt ur tången. Det skiljer alltså en tiondels millimeter mellan kula och måttet mellan bommarna.
Var hittar jag kalibreringsöga i rätt kaliber?

Om jag hade en plan stål eller stenskiva och en planslipad bit stål kunde jag förmodligen rullkalibrera dem något, bara så det inte tar emot så väldigt mycket. Men jag vet inte om det är värt besväret...

Jag skall helt klart prova att skjuta kulorna okalibrerade. Det torde väl inte vara någon nackdel att de är lite för stora ur ren precisionssynpunkt (de bottnar ju fortfarande inte alls i räfflorna). Bara det inte är alltför jobbigt att ladda. Jag har ju inte så himla bråtton när jag laddar, det är ytterst sällan som tavlorna skjuter tillbaks!

Anders Olsson

[Grinolle]

Jajustja, kulorna är på 35 gram, d.v.s. 540 grains.

Anders Olsson

[Schtraider]

Mitt kalibreringsöga har Anders på Svartkrutskällaren tillverkat. Riktigt bra gjort för man använder tångens bottentapp som "stöd underifrån". Det är dessutom inpassat för att användas i Lees laddpress. Kalibern kom jag fram till på på en höft egentligen. Testsköt med klubbkamrats kalibrerade kulor, konstaterade att de gick bra och tog med mig en av de kalibrerade kulorna som referens. Vad jag skulle vilja ha nu är en fettpress till ögat så man slipper håller på och slabba med smält fett hela tiden.

Ingen aning om det är "farligt". Kanske bygger upp för högt tryck i kammaren om det är för tajt men där håller jag nog tillbaka med för definitiva åsikter. Jag vet helt enkelt inte.

Väldigt spännande att du ska skjuta med dylik bössa. Är nyfiken på den som tusan. Är det med en sån där tapp?

[Grinolle]

Nej, m/1855 är ingen tappstudsare såvitt jag vet (denna har i alla fall ingen tapp). Jag är urdålig på långbössor, mitt område är ju slaglåsrevolvrar. Men denna fanns i en kamrats samling, och han ville sälja (och jag ville köpa) så då kan det bli såhär.

Anders Olsson

[arilar]

"Jämt-tången" är ett gjutblock som har tillverkats av en nu ganska ålderstigen herre i Danmark. Under decennier importerades dessa av Ole Tinggård i Hammerdal, Jämtland. Vidaresåldes av Per Kindblom i Uppsala. Svartkrutskällaren tog sen över återförsäljningen. Själv har jag köpt mina senaste Jämt-tänger direkt ifrån Ole.

[Schtraider]

Då är det en sån jag har. Gjuter dock inte historiskt korrekt wredeskula mn det kanske inte är syftet heller.

[arilar]

Till m/1860 användes initialt en kompressions-kula och senare en minié-kula. Skarpskytterörelsen tog förmodligen fram en hel del olika varianter av dessa. Kan nog tycka Jämt-tångens får anses historiskt korrekta i det avseendet. Sköt med miné i m/1855 för ca. 15 år sedan. Tävlade med en sån på 100 meter internationellt vid ett tillfälle i England. Inte särdeles framgångsrikt. Att korta kulan i Jämt-tången och ladda hyfsat rejält tycktes vara rätt medicin då (minns inte mina laddningar). Känns inte så där optimalt att behöva banka ner minié-kulan från start.....Berätta hur det framlöper för dej så småningom Grin-Olle!