Precis hemkommen avklädd och har öppnat en kall och slagit mig ner framför datorn. Kvällen har inneburit en rackarns spårning i berg och skog efter en räv jag själv felsköt. Något gick fel, hållet var runt 150 meter över en myr och bäck med bra stöd och stillastående räv. Han tumlade runt i skottet men kom på fötter och försvann med fullfart upp i berget mellan granstammarna, fan ! Hem efter jycken och på med reflexväst och gpshalsband. Bäcken är delvis öppen denna tid så jag fick gå runt där bäcken går att passera. Väl framme vid skottplatsen fanns hårtussar men inget blod, tid 21:30. Spårade med hund i lina 100 meter, inget blod upptäckt men väldigt intressant spår för hunden som ville öka på takten, tydligt spårnoga och skärpt. Skaren höll för vartannat steg och ibland några stycken i följd där jag sjönk igenom helt ovan knät. Svettig rakt igenom överallt och kolmörkt. Jag släpper hunden och han drar iväg i spåret men i spårnoga fart, skaren bär vovven. Själv sätter jag mig ner på knä för att hämta andan några sekunder. Tar fram gps'n som visar att Isak är drygt hundra meter längre upp i berget, inte ett ljud ifrån honom och han verkar följa spåret trådrätt. Tar några klunkar från vattenflaskan och fortsätter efter hunden. I grovskogen uppöver berget går det lättare att gå trots att det är ganska brant och när jag kommer upp på hästkörarvägen kollar jag gps igen. Isak är bara 270 meter framför mig längre upp något snett åt öster, fasen vad sakta det går, han börjar nog allt bli gammal "husses lillnosen" tänker jag. Samtidigt kommer jag att tänka på räven, tänk om vi misslyckas, obehagliga känsla men aldrig i helvete att jag ger mig så länge det finns ett spår att följa, så är det, säger jag till mig själv men jag vet att det kommer en punkt då jag kommer att ge upp, om inte Isak hittar fram till räven är det lika bra att ge upp. Jag fortsätter en bit till men bestämmer mig för att se var det bär åt, sätter mig ner och gräver efter gpsn när jag hör tassar på skaren. Mellan stammarna ser jag hunden komma med friska steg men utan räv, modet sjunker men jag klappar om honom som viftar på svansen och sticker tillbaka från det håll han kom tillbaka från, när han stannar och tittar på mig, springer iväg två meter, stannar och tittar förstår jag, jag har sett det förut och det är bara att följa med. Jag hinner gå några minuter så kommer första skallet, sedan ett till och sedan ytterligare ett och jag ökar på takten, det här var nytt. Ser så hunden som skäller stånd, på död räv. När jag närmar mig ruskar han om räven, släpper den på marken och drar av en par skall till
Ofattbar lättnad men vad hände egentligen ? Mitt skott var dåligt, men en sak som var säkert att räven inte dött av det, inte på så kort tid iaf. Hade hunden kommit ikapp räven i sårlega och avlivat själv?, möjligt, men inte burit tillbaka eller gett ett enda ljud ifrån sig är desto konstigare. Vad rör sig i huvudet på en hund ?
Hanräv skabbfri.
You should not use a cartridge that does the job when everything goes right, you need one that works when everything goes wrong.” citat Bob Hagel.
Skabbrävar luktar väldigt starkt död eller levande riktiga stinkbomber är dom,,
. Säger väl lite om tillgången.
