Undersöker skottplatsen och hittar mycket päls, benflisor och blod. Jag såg även ganska tydligt att rådjuret hade riktigt svårt att gå på frambenen.
Vi väntar ett tag och låter rådjuret ta sårlega innan jag och en kompis börjar spåra med min Tysk medans de andra passar av. Ville inte släppa pga att det är en riksväg ungefär 200 meter åt det hållet djuret hade försvunnit.
Terriern spårar rätt skapligt och vi hittar mycket blod medans vi spårar. Efter ca 150-200 meter börjar terriern blir riktigt ivrig i spårselen och efter ytterligare ca 150-200 meter så försöker rådjuret gå upp framför oss och kompisen kan avsluta det hela.
Kändes skönt att vi lyckades lösa det relativt fort och enkelt, men det är ju aldrig roligt att skadeskjuta
Skottet jag sköt hade skjutit av båda frambenen precis under bröstkorgen på djuret.




