Eftersök på dovhjort

[swehunt]

Var iväg med klassen och jagade dovhjort på Brevens bruk. Jag och en klasskompis (Robin) tog på oss eventuella eftersök under dagen. Planeringen var som sådan att vi fick ett pass under förmiddagen som vi skulle vaktjaga på, och efter lunch bytte vi pass och satt tills mörkret lagt sig. Jag och Robin fick två pass nära varandra så vi lätt skulle kunna dra oss ut till väg och bli upplockade om det skulle bli eftersök. Vi hann lagom kliva ur bilden, söka upp varsit pass och ladda våra vapen när det small ett skott hos en skytt. Fick rapport via radio att han skjutit mot en spets och att han tyckte att skottet kändes bra. Det var bara för mig och Robin att packa ihop och åka till skytten. Väl framme började förhöret. Hjorten hade kommit tillsammans med ca 10 andra djur, hindar och kalvar. Han uppfattade avståndet till 150 m, (vi mätte det till 170m med avståndsmätare) och han hade bra stöd från ett torn. Hjorten tecknade inte direkt i skottet, men han tyckte att den vinglade till lite när den sprang iväg, och halkade efter flocken en aning. Vi gick fram och kollade skottplatsen. Hittade tre små benbitar, som fick tankarna på rörben, men vi var osäkra. Den största biten var bara en centimeter stor så det var svårt att se. Fann även några få droppar blod, och något som liknade fett. Vi väntade i 55 minuter sen tog vi vorstehn i lina och började. Jag gick som skytt och Robin ägnade sig åt hunden. Hjorten blödde kraftigt, och vi blev ganska snart säkra på att ena benet var ur funktion. Hittade vissa platser där det verkade som om hjorten stått stilla och där var det droppar med blod i en halvcirkel, nästan lika stor som en tallrik. Hjorten gick inte i någon sårlega, och vi ville helst inte släppa hunden utan direkt kontakt, eftersom att vi inte hade pejl eller visste om det låg några trafikerade vägar i närheten. Efter ca 1km spårning insåg vi dock att hjorten bara gick undan framför oss, och blodmängden minskade allt mer. Vi tog beslutet att ställa ut skyttar i det området vi trodde att hjorten fortfarande befann sig i. När väl detta var gjort fortsatte vi spårningen. Djuret att nu nästan slutat att blöda, och paniken började inta hos oss. Rätt som det var började hunden smyga försiktigt fram samtidigt som den gnydde. Goda råd var dyra, men vi förstod att hjorten nu var nära. Vi tog snabbt beslutet att släppa hunden och hon skrek i nästan direkt. Drevet hann inte gå mer än några sekunder innan det small framför oss. Hjorten hade kommit över vägen hos en skytt, och den blev liggandes i skottet. Hunden var ca 10 meter efter så hade han inte skjutit hade det ändå varit färdigt. Första skottet visade sig sitta ca 5cm över klöven på höger framben. (Kan fixa foto vid intresse.) Vi hade spårat hjorten ca 1.6km fågelvägen från skottplats till avslut.
Finns det något ni hade gjort annorlunda eller har något att att tycka till om?
Vi hade gärna släppt på hunden direkt, men omständigheterna satte tyvärr stopp för detta.

Alltid skönt när det lyckas.

Hälsningar Micke Lindh

[swehunt]

Avslutande skytten till vänster, Jag i mitten och Robin till höger

[KeYbonE]

Bra jobbat grabbar!
Spännande historia o skönt att det löste sig!

Mvh Rasmus

[freve569]

Bra jobbat. Skönt att det gick vägen.
Svårt o säga vad man skulle göra annorlunda men jag är lite skeptisk till att släppa hund ibland. Om ni visste att hjorten bara gick undan och buktade framför. Jag har gått ikapp många djur och skjutit dom just när dom har problem att gå undan. Man måste dock vara ganska envis. Problemet jag har upplevt med att släppa en hund efter, är om inte skytten nu hade fått chansen och skjutit hjorten, hade hunden tagit den då eller hade man fått göra en omspårning och börja om. Det är ju helt o hållet hundmaterialt det hänger på och skadan på djuret. Ett djur som har en sådan skada har jag upplevt att dom i princip bara går runt runt och efter ett tag brukar man få läge på dom. Sen är det också skillnad på vuxna djur och kalvar tycker jag.
Ni ska iaf ha all heder. Bra jobbat.
/Fredrik

[NS]

Gott jobb!
Har ingen direkt erfarenhet av eftersök på dov.
Men om jag visste att jycken klarade o få stopp på djuret så hade jag nog släppt tidigare.
Behöver iofs inte alls vara det rätta.
Ev hade nog spetsen varit lättare att komma åt om man väntat ytterligare en tid.
Ny lyckades och det är det viktigaste.
Så i mina ögon gjorde ni rätt.

Grattis!

[freve569]

Ja det var nog rätt som ni gjorde. Ni hade ju konstaterat att ett ben var av och hade en snabb hund och det slutade ju bra.
/Fredrik

[Regnskog]

Bra jobbat.

Den första skytten borde nog se över inskjutningen samt vanan/våndan med att skjuta från torn, inte sällan sitter man lite konstigt och rekylupptagningen blir urusel.

/C

[Musköt]

Bra jobb.
Om man ska släppa och när är ju bara hundföraren som känner hunden som kan svara på.
Enda missen i mina ögon var väl att inte ha någon pejl tillgänlig om man ska sköta eftersöken.

[swehunt]

Bra jobbat. Skönt att det gick vägen.
Svårt o säga vad man skulle göra annorlunda men jag är lite skeptisk till att släppa hund ibland. Om ni visste att hjorten bara gick undan och buktade framför. Jag har gått ikapp många djur och skjutit dom just när dom har problem att gå undan. Man måste dock vara ganska envis. Problemet jag har upplevt med att släppa en hund efter, är om inte skytten nu hade fått chansen och skjutit hjorten, hade hunden tagit den då eller hade man fått göra en omspårning och börja om. Det är ju helt o hållet hundmaterialt det hänger på och skadan på djuret. Ett djur som har en sådan skada har jag upplevt att dom i princip bara går runt runt och efter ett tag brukar man få läge på dom. Sen är det också skillnad på vuxna djur och kalvar tycker jag.
Ni ska iaf ha all heder. Bra jobbat.
/Fredrik

Hunden ifråga har gått ikapp och dragit ner hjortar förr, så hundmaterialet var det inget fel på. Terrängen var hela tiden tät ungskog så något läge var svårt att få. Hade den gått i sårlega hade det varit lugnt, om vi inte hade fått skott på den hade vi släppt hunden och då hade det med största sannolikhet gått bra.

Tack för samtliga kommentarer!

[swehunt]

Bra jobb.
Om man ska släppa och när är ju bara hundföraren som känner hunden som kan svara på.
Enda missen i mina ögon var väl att inte ha någon pejl tillgänlig om man ska sköta eftersöken.

Ja det var en riktig tabbe. Men det gick som sagt vägen den här gången!

[joli]

Tycker det verkar klockrent!
Det är alltid mycket lättare att vara efterklok. Och i efterhand vet vi ju att de endast var benskjuten och då är det ju en ställande hund eller när det gäller dov attackhund samt förhållsskyttar som gäller. Ni anade ju att det var en benskjutning men provade att spåra vilket aldrig är fel, då får man ju oftast en bättre bild av läget, samt tog hjälp av tillgängliga förhålls skyttar. Har man inga skyttar tillgängliga så får man ju köra ändå men finns det skyttar att tillgå tycker jag man ska använda dem. Man vet aldrig vad som händer, djuret kanske går loss från stånd eller är så frikst att hunden inte kommer ikapp eller att hunden byter djur och det skadade djuret smiter ur greppet. Det är även skönt att om möjligt kunna avsluta på den egna marken och då kan det underlätta om man kan spärra flyktvägen.
sen kan man ju alltid diskutera när man ska släppa men det blir ju i detta fall en ganska akademisk diskussion ni fick ju tag i djuret i rimlig tid, gott så!

Det finns ju olika teorier när det gäller benskjutning, min ringa erfarenhet säger mig att vet man att det är en benskjutning ska man gå på direkt, ju längre djuret går på tre ben desto bättre går det, och det är sällan de går så hårt i sårlega vid benskada. Andra förordar att man väntar extra länge innan man går på för att djuret ska "stelena till"?

[börje]

sällan sitter man lite konstigt och rekylupptagningen blir urusel.
/C

Vilket i dom flesta fall leder till att skottet sitter för högt. Jag skulle tippa på att skottet inte kramades av, utan snarare rycktes av. Bra eftersöksjobb av grabbarna, en lyfter på hatten.
Börje

[NS]

Det finns ju olika teorier när det gäller benskjutning, min ringa erfarenhet säger mig att vet man att det är en benskjutning ska man gå på direkt, ju längre djuret går på tre ben desto bättre går det, och det är sällan de går så hårt i sårlega vid benskada. Andra förordar att man väntar extra länge innan man går på för att djuret ska "stelena till"?

NU får ni inte ta detta som någon kritik eller så. Tänkte bara redogöra lite för vad jag tror o fått inpräntat.

Jag är väl av den uppfattningen att ett djur som får ett ben avskjutet lär sig spinga på 3 ben på sådär 10-30 sekunder..
Eller om vi tar i o det ändå tar 5 minuter så inte är det många tillfällen vi är klara till att gå på inom den tiden.
Bakben som är av påverkar iofs mer än om det är framben.
Stora galtar blir det tvärt om eftersom de för det mesta är framtunga.
Vid grisjakt o det redan är en säker jycke (ställande) som är efter grisen så finns kanske ingen anledning att koppla upp hunden då den redan är i spåret.
Likadant med älgarna o ståndhundar.
Men i de flesta andra fall på trolig benskada och att gå på fort som attan ger sämre chans att komma åt djuret.
Läst om och hört personer som blivit allvarligt skadade i tex bilolyckor, även intervjuade personer med skottskador.
Som alla vittnar om att tiden direkt efter skadan så var smärtan inte så farlig, eller nästan obefintlig.
Känner en som fick benet av i trafikolycka, han skulle resa sig upp men fattade inte varför han ramlade omkull hela tiden.
Inge som helst smärta trotts att benet satt kvar i motorcykelstöveln som låg 20 m från honom.
Men efter 3-5 timmar så måste morfin o annat till för att döva smärtan som kommer när sårskadechocken avtar.

Ett skadat djur som är i läget då sårskadechocken försvunnit har skit ont, sårfebern har satt in och gör djuret mindre observant.
Lättare att komma inpå för eftersöksekipage och betydligt lättare för avfåningshund att hinna ikapp.

Så för mig låter det helfel att tro man hinner komma ikapp ett benskjutet djur innan den hunnit lära sig springa på 3 ben.

En gammal skröna helt enkelt.

[joli]

Det största problemet är väl att man sällan vet att det är en benskada förrän man redan fått djuret på benen efter den sedvanliga väntan på ca 1 timme och då släpper man hunden. Men hade man vetat kunde man lika gärna släppt direkt som NS skrev så om det är 30 sekunder eller 1 timme spelar ingen större roll.
Vet man att det är en besnkada käns det kanske vanskligt att först vänta 3 timmar för att kanske i alla fall behöva släppa hunden för att få tag i djuret?
Detta är absolut ingen kritik av eftersöket i exemplet och funderingarna kanske skulle fortsätta i en anna tråd angående effekten av att vänta vid benskada och vilka praktiska erfarenheter det finns på forumet.

[NS]

Den sedvanliga väntan på 1 timme....
Min fulla övertygelse är att denna rekommendation snarast bör jobbas bort.
Inget är mer fel än denna idiotiska tidsangivelse.

Anpassade starter är vad man borde jobba för.
När man ska gå igång beror på tid på dygnet, hundmaterial, markkännedom, väderlek osv.
Jag är alltså för att vänta ett par timmar extra innan man startar eftersöket om man misstänker benträff.
Skottpaltsundersökning kan ge den info man behöver för o ta rätt beslut.
Har man kört djuret ur sårlegan så är bara släppa som gäller om man nu har rätt hund för det ändamålet.
Oavsett var träffen sitter eller hur länge man väntat innan man startat eftersöket.

Har tagit reda på en hel del djur med benträffar, rätt vanligt att träffarna sitter där, iallafall på vakjakt.
Löshund/avfångningshund är ett måste, får djuret ligga ifred i sårlegan 3-4 timmar så ökar chansen att klara ut eftersöket.
De säger min erfarenhet iallafall.

[swehunt]

nej nej, fortsätt ni här! Väldigt intressant.
Eftersök är något av ett olöst mysterium. Många vet väldigt väldigt mycket om det, visst är så fallet men att påstå att man vet allt, de köper jag inte.
Skulle vilja säga att man lär sig något nytt efter varje eftersök man går.

I vissa fall kan det tyckas vara en självklarhet att vänta innan man startar spårningen. Man vet sällan (om man inte hittat något direkt på skottplatsen) hur illa djuret är träffat innan man går på det i legan och får kontakt. Manspekulerar hela tiden under spårningens gång vad man tror, efter vad man hittar och ser. Men som ni säger, i andra fall skulle man lika gärna kunna börja spåra direkt.

Micke

[Torkel]

Intressant. De där med att vänta en timma har blivit lite av en mantra, men få kan egentligen försvara en så kategorisk regel. Man kan vända på det – vad riskerar man om man börjar tidigare? Ett djur som mår "för bra", menar man väl. När det gäller gris så finns det, som jag ser det, (förutsatt att man har en vettig hund) bara en anledning att vänta – att t ex en tarmskjuten galt kan vara "för" farlig, man vill att den ska vara "snällare". När det gäller älg o hjort, så är ju situationen den att de kan springa från hunden, vilket man inte vill. Men med en benskada så blir ju inte sårchocken, eller "illamåendet", så påtagligt, så den borde vara lika pigg efter en timma som efter 10 minuter? Hur som helst så är min erfarenhet att man ofta inte närmar sig ett benskjutet djur i spårtakt, avståndet bara ökar. Man behöver en hund som kan springa ikapp och gärna använda tänderna.

[joli]

Visst ska man ta beslut utifrån den samlade bilden av den aktuella situationen. Ganska ofta har man svårt att göra en korrekt bedömning utifrån det man hittar på skottplatsen och då är väl den berömda timmen någon slags kompromiss som alla kan acceptera. Jag har aldrig väntat längre än 2 timmar vid benskott och det har uppenbarligen alltid varit för "litet". Men då hunden kunnat gå ikap djuret så har utgångne blivit den samma om man släppt efter 1 minut eller 120 minuter, antalet eftersök är dock för för litet för att vara något riktigt underlag.

[Torkel]

då är väl den berömda timmen någon slags kompromiss som alla kan acceptera

Jo, men vad jag menar är att få kan ge KONKRETA exempel på när det långa väntandet är nödvändigt för positiv utgången. Alltså typ svar på frågan: "ge tre exempel på när det är bättre att vänta en timma än att börja direkt, och varför..." Jag vet många situationer där man SÄGER att det är bra att vänta, t ex mag-/tarmskott på gris, men saknar raka besked – när och varför!

[NS]

Har iallafall ett exempel.
Rådjur o buksmäll.
Går du på direkt så går djuret ur legan, iofs inte så stort bekymmer OM du har rätt hund.
Väntar du låt säga 2 timmar så är djuret dött o bara till o spåra upp och hämta.
Även med en kortbent icke skarp hund.

Även en gris bör väl vara mer påverkad och lättare o ha att göra med om den är ordentligt påverkad av skadan.
Även om jag vet att det finns hundar som ställer och stoppar nästan vilken gris som så bör det bli smidigare om eftesöket avslutas i norgolunda samma kommun...