Polisen ringer vid straxt före 9 tiden, och meddelar att de är ett påkört rådjur som har sprungit iväg från platsen. Farten hade varit 20-30 km/h för föraren hade hunnit bromsta rejält och de var inga synliga skador på bilen. Platsen var utmärkt med en viltremsa.
Eftersom min hund har lite problem med ena baktassan så ringde jag in en annan men han hade hunnit ta 1 glas vin så jag fick agera chafis och skytt. Vi är på plats ca 1 timme efter olyckan har hänt och vi hittar lite hår direkt på vägen. Hunden markerar tydligt vart den vill in men vi spårar av vägen en bit till ifall de finns något mer spår in, men vi hittar inget annat utan börjar spåra där hunden markera.
Vi kör på i ca 1 km utan att hitta varken något djur eller lega dock har de stannat o ätit lite här o var. Så vi blir lite konfunderade och undrar om de verkligen är rätt djur så vi går tillbaka till olycksplatsen igen och prövar med min hund.
Han vill in på samma ställa så vi kör på han följer samma spår ca 300 m innan han viker av han går på som satan. Sen rätt som de är tappar han intresset helt. Så vi kör lite ringar och ser om han kommer på spåret igen men icke. Då blir jag väldigt funderasm för så har han alldrig gjort innan (kan de varanoskvalster?)
Så vi tar den andra hunden igen och kör på men med samma resultat som första gången.
Så då känner vi att vi inte kan göra så mycke mer. Lite surt när vi hittade päls på vägen så antar man ju att smällen varit kraftig men eftersom dom tappar vinterpälsen så kanske de inte varit så alvarligt endå. Har iaf tagit kontakt med markägaren att han kan vara lite observant när han är ute o går med hunden o liknande!
Så nu känns de sisodär jag hatar att misslyckas, och de här får man endåå se som ett misslyckande!




