Jakt på vildfår

[Smygaren]

Hejsan!
Jag har den gångna veckan haft förmånen att få jaga ett för mig helt nytt vilt, vildfår.
Historien började förra Fredan då jag började månadens ledigvecka (jobbar 4-skift)
Jag hade på Torsdag kväll åkt från Boden där jag bor på veckorna upp till min hemby i övre delen av Tornedalen med siktet i förstahand inställt på att smygjaga älg och eventuelt fågel. Med mig i bagaget så hade jag Min 338wm och min ,22 Hornet.

Fredag morron traskade jag iväg efter kraftledningen med älg-bössan på ryggen för att se om det fanns nå färska spår nånstans. eftersom det hade snöat under natten och snöade fortfarande så var spårarförhållandena väldigt bra, och det blåste rätt kraftigt så dom ljud jag gjorde dämpades kraftigt. Kraftledningen skär igenom jaktmarken ganska mitt i och går över hyggen, myr och berg så den brukar vara bra att utgå ifrån om man vill se vad som rör sig på marken.
Efter 4-5 timmars traskande, och dom spår jag sett var från räv,hare,tjäder,ripa och ren, så vek jag av från kraftledningen och knallad bort till jaktkojan, runt jaktkojan så fanns det en del spår som jag för mitt liv inte kunde komma på vad dom var efter. Spårlöpan såg ut att vara som från en hund som traskar på i lungt tempo, själva avtrycken var ca 4-5cm långa, 3cm breda och var från ett klövdjur. Dom här spåren satte en hel del frågetecken i mitt huvud, eftersom jag inte kunde komma på något vilt djur som lämnar sådana spår efter sig.
Senare på kvällen så ringde jag till en i jaktlaget som brukar ha järnkoll på vad som händer i markerna. Då kom det fram att en fårodlare på finska sidan av älven haft sina Lamm på en holme längre upp på sommarbete där dom fåt ströva fritt och beta och allmänt fått sköta sig själva. Nån gång kring månadsskiftet sept/okt hade större delen av lammen beslutat sig för att som medborgare i ett EU land utöva sin rättighet att ta sig över till ett annat EU land, alltså rymma till sverige.
Får odlaren hade lyckats fånga in alla utom 11 lamm som skulle vara skyggare än dom andra och som hade hållt till på grannlaget uppåts marker och nu hade ett gäng kommit ner till oss.
Får odlaren hade sagt att vi snarast borde avliva fåren innan dom svälter eller fryser ihjäl.
Efter lite funderande så kom jag fram till att min ,22 Hornet laddad med 50gr Sierra smp sp v0 690m/s borde vara alldeles lagom för ett lamm.
Hur man bäst jagar får hade jag ingen aning om, jag har aldrig jagat dom förut och jag känner ingen som gjort det heller, så utgångsläget var att lära sig genom att spana och spåra med utgångspunkt från den gammla slåtermyr jaktkojan ligger brevid där jag hittat spåren.

Dag 1: Lördag
Minusgrader, mulet men det snöade inte.
Jag hittade dagsfärska spår runt kojan efter tre får som jag började följa, dom gick till en början efter en traktorväg där dom verkar ha betat av slyt som växer efter kanten av vägen. Efter några hundra meter så låg det rykande färsk skit, och av spåren att döma så hade fåren sprungit iväg med en jä-a fart. Jag gissade att dom upptäckt mig, jag spårade ett tag till men eftersom jag inte ville jaga bort dom från området så avbröt jag ganska snart.

Dag 2. Söndag
kraftig blåst 0 graddigt och det regna snö blandat
Efter att ha smygit ett halvt varv runt myren hittade jag spår som gick in i den halv cirkel jag slagit, som ledde mot en tät gran och sly bevuxen myr holme. Jag slog en ring runt myrholmen och hittade inget utspår. Dum som jag är så försökte jag smyga in på holmen utan att fåren skulle märka mig, men det misslyckades givetvis och jag hörde en massa bräkanden och jag förstod att planen misslyckats.
På andra sidan så fanns det spår ut som ledde mot en annan myrholme som jag slog en ny ring runt och det fanns inget utspår. Eftersom jag inte ville skrämma dom igen och det inte var länge kvar tills det börjar mörkna så avbröt jag för dagen.

Dag 3: Måndag
småblåsigt och slaskigt
En kompis hade fått tid över och kommit för att jaga han också, vi började med att knalla ett varv runt ringen och det visade sig att fåren gått tillbaka till den första holmen, vi gjorde upp planen att kompisen skulle passa mellan holmarna och jag skulle gå in från motsat sida och försökte dreva ut dom mot kompisen. Jag gick i sick-sack genom holmen och skrek och förde oväsen tills jag kom ut på kompisens sida. Han hadde inte sett så mycket som en ulltuss. Efter en stunds dividerande så beslöt vi oss för att kolla igen om det verkligen inte fanns nå utspår, när vi knallat ett halvt varv så såg vi tre får rusa upp för myrkanten ca 200m bort. Fåren var mycket slugare än vi trott dom hade helt kallt legat och tryckt på myrholmen när jag drevat och sedan stuckit iväg.
Vi slog en stor oval ring runt myren med holmarna i mitten för att ha nåt som visar var fåren gått när vi skulle komma tillbaks nästa dag sedan kallade vi det ett dagsverke och gick hem.

Dag 4:onsdag
Blåsigt, plusgrader och klar himmel
Både jag och kompisen hade fått förhinder på tisdan och inte kunnat jaga och kompisen var förhindrad att jaga resten av veckan så jag var ensam igen.
Jag ägnade dom första timmarna åt att gå igenom den stora ovala ring vi slagit efter nya spår. Jag hittade några som ledde ut som jag försökte följa utan att gå på själva spåret det gjorde jag genom att gå parallelt med spåret ca femti meter ifrån knalla så några hundra meter sedan backa ca 50m, vinkla 90grader och gå rakt mot spåret, korsa det, fortsätta ca 50m och sen gå parallelt igen osv.
När jag några timmar senare hade av verkat omkring en km och kommit fram till en sjö så måst jag avbryta för mörkret hade börjat smyga på.

Dag 5: Torsdag
Blåsigt, minus på morronen plus framåt lunch.
Började dagens spårning vid sjön och kom fram till att fåren gått mot norr sidan. Genom att gå runt sjön i mottsat riktning så hoppades jag på att få fåren mot mig, (misstänkte att dom höll koll bak mot sina spår) men den planen sket sig eftersom bron som funnits över bäcken vid sjöns väst-spets hade rasat sen jag använt den sist i sommras. När jag nån timme senare var tilbaks på utgångspunkten så kom jag inte på nå bättre än att knalla upp mot norr-sidan.
På sjöns norr sida så finns det ett i sjön utskjutande triangel som är tätt bevuxen med ung björk som växer i en klump en bit upp på land. Den här triangeln smög jag runt i en vid båge, så att jag hamna på andra sidan björk-dungen. Där när jag hade ungefär tretti meter kvar till sjöstranden så hörde jag steg ute på isen nånstans bakom björkslyt, jag gissade att det var fåren så jag gjorde mig klar för en snabb anlägning och ställde mig blixtstilla och väntade. Efter några långa minuters väntan så dök det upp ett får som traskade ute på isen längs efter strand kanten. Strax efter så kom det ett till får och sedan ett till, nu hade jag alltså tre får inom synhåll men det var fortfarande inget skottläge pga buskridån som växer längs med stranden. Efter ytterliggare några långa minuters väntan så hade det främsta fåret börjat närma sig en öppning stor nog för att klassas som skott-lucka. Jag höjde geväret och osäkrade, men tummen halka på säkringen och det blev ett ljudligt snäpp (jävla ruger elände) och fåren stelna till och började spana åt mitt håll. En längre evighet gick och jag och fåren stod som statyer innan det främsta fåret tog dom steg det behövdes för att jag skulle få ett rent skottläge. När läget var rent och korset låg strax bakom bogen så klämmde jag av. Fåren stelna till igen och spana mot mitt håll medans jag repetera in en ny patron och tog sikte på samma får igen (den rörde sig inte det minsta) jag klämmde av igen och nu tog den några steg framåt innan det kom ett bräkande och den föll ihop. I samma sekund som jag sköt andra skottet så satte dom andra fart och när jag var skjutklar igen så hade det bakersta av dom två fåren kommit till en större lucka längre fram, jag siktade och sköt men fåret bara rusa på utan att teckna det minsta, efter ett skott till så hade jag tomt magasin men fåret börja sacka efter, innan jag hann få fram patronasken så hade fåret gått om kull. När jag kom fram så levde fåret ännu så jag måst avliva den med kniven.
När jag flått fåren visade det sig att i får nr ett hade bägge skotten tagit perfekt men får nr två hade jag totalbommat med ett skott och det andra hade gått just under ryggraden i lungans överkant.
Fredagen måst jag skruva i bilen och igår lördag så började jag jobba igen så det sista fåret är kvar än om inte det frusit eller svultit ihjäl.

Jakt på förvildade tamfår är ju kanske inte lika intressant att läsa om som storvilts safari. Men för mig var det en såpass ovanlig jakt så att jag bara måst skriva om den.

MvH Smygaren