Min flickvän har en hund som redan är duktig på att apportera så jag har tänkt börja ta med honom på lite jakter. Han är skottfast också så det är inget problem. Det som jag ser som ett problem är att han aldrig har apporterat annat än dummies och sånt tidigare... aldrig fåglar.
Så jag undrar hur jag ska lära honom att göra det på bästa sätt? Ska jag bara kasta ut en fågel precis på samma sätt som vi gör när vi tränar apportering i vanliga fall eller ska jag vänja honom vid att ha en fågel i munnen först, och i så fall hur gör jag? Jag vet inte hur han reagerar, kanske vill han inte ta i fågeln ens, ska jag trycka in den i munnen på honom då?! Eller så vill han käka upp den...
Är det nån som har några förslag?
Vänja en apportör?
Moderatorer: taxen, Fritz Kraut
-
Melker
- Inlägg: 5361
- Blev medlem: 06 nov 2002, 15:15
- Ort: Sweden
Hur man ska göra beror nog mycket på hur hunden är. Generellt brukar det dock vara bäst att börja om med inlärningen på samma sätt som med dummys. T ex några kontrollerade övningar hemma i köket.
Jag brukar låta hunden lukta och bekanta sig lite på viltet som jag håller i handen. Sedan markerar jag att det är dags för träning genom att ta hunden fot några steg, kommendera sitt och sedan apport. Första gripandet brukar bli från min hand så att greppet blir rätt från början. Sedan får hunden bära och lämna av för att till slut få hämta några ggr. Med stor sannolikhet kommer Din hund bara att bli mera motiverad av fågel än dummys så ovanstående övning kanske klaras av på 5 minuter. Det är dock viktigt att man anpassar träningen efter hunden eftersom individerna kan variera mellan att tycka vilt är otäckt och att de vill äta upp det.
Jag brukar låta hunden lukta och bekanta sig lite på viltet som jag håller i handen. Sedan markerar jag att det är dags för träning genom att ta hunden fot några steg, kommendera sitt och sedan apport. Första gripandet brukar bli från min hand så att greppet blir rätt från början. Sedan får hunden bära och lämna av för att till slut få hämta några ggr. Med stor sannolikhet kommer Din hund bara att bli mera motiverad av fågel än dummys så ovanstående övning kanske klaras av på 5 minuter. Det är dock viktigt att man anpassar träningen efter hunden eftersom individerna kan variera mellan att tycka vilt är otäckt och att de vill äta upp det.
-
tlö
- Inlägg: 634
- Blev medlem: 06 jan 2004, 08:21
Inget svar, men en fråga. Min dotter har en pigg Springer som hämtar nästan vad som helst ur vattnet (från måsar till stockar, även bland isflak), men tappar allt intresse så fort han kommit ur vattnet. Då spottar ha ut objektet och blir DJÄVLIGT förnärmad om man försöker stoppa in det i munnen igen. På land letar han fram allt som kastas i buskar och snår men tappar fort intresset efter det att han hittat objektet. Blev VCh i höstas, bär klöven några meter (om inte andra hundar finns i närheten, då kan bära omkring på klöven länge) sen spottar han ut den och vägrar bära den mer. Det är en mycket trevlig och social hund som inte är "fjaskigt" uppfostrad. Vad göra?
kal 20
kal 20
-
Melker
- Inlägg: 5361
- Blev medlem: 06 nov 2002, 15:15
- Ort: Sweden
tlö,
På hundar som inte har så starka apporteringsanlag rekommenderar jag lydnadsapportering. Det finns säkert en hel del varianter, men kort så brukar jag göra så här:
1. Sätt hunden i en störningsfri miljö.
2. Ha apporten gömd bakom ryggen.
3. Öppna hundens mun, sätt snabbt in apporten, kommendera "håll fast" och beröm när hunden håller.
4. Var beredd att stödja under hakan om hunden vill släppa. Om hunden krånglar är jag bestämd och ser till att den håller apporten vilket ibland inte är helt enkelt.
5. När hunden hållit en stund tar jag apporten ur munnen på den och säger loss. Hunden ska inte ha beröm när den släpper utan bara när den håller apporten i munnen.
6. Träna intensivt men i korta pass en period, allteftersom det går bättre får hunden hålla längre tid, bära fot och kallas in med apport.
7. När håll fast och bära fungerar börjar jag med gripande av apport från min hand. Beroende på hund så kan gripandet gå av sig självt, kunna lockas fram eller kräva fysisk insats från Dig. Var snabb med beröm när hunden greppat apporten.
8. När hunden greppar kommer kommandot "apport".
9. Träna gripande på synligt utlagd apport från marken på gradvis ökande avstånd. Var noga med att hunden hela tiden är under kommando och inte får leka eller vägra.
10. Nu börjar hunden vara färdig med lydnadsapporteringen och det sätts ihop med de lite roligare sök-, spårnings-, markerings- och dirigeringsmomenten
På hundar som inte har så starka apporteringsanlag rekommenderar jag lydnadsapportering. Det finns säkert en hel del varianter, men kort så brukar jag göra så här:
1. Sätt hunden i en störningsfri miljö.
2. Ha apporten gömd bakom ryggen.
3. Öppna hundens mun, sätt snabbt in apporten, kommendera "håll fast" och beröm när hunden håller.
4. Var beredd att stödja under hakan om hunden vill släppa. Om hunden krånglar är jag bestämd och ser till att den håller apporten vilket ibland inte är helt enkelt.
5. När hunden hållit en stund tar jag apporten ur munnen på den och säger loss. Hunden ska inte ha beröm när den släpper utan bara när den håller apporten i munnen.
6. Träna intensivt men i korta pass en period, allteftersom det går bättre får hunden hålla längre tid, bära fot och kallas in med apport.
7. När håll fast och bära fungerar börjar jag med gripande av apport från min hand. Beroende på hund så kan gripandet gå av sig självt, kunna lockas fram eller kräva fysisk insats från Dig. Var snabb med beröm när hunden greppat apporten.
8. När hunden greppar kommer kommandot "apport".
9. Träna gripande på synligt utlagd apport från marken på gradvis ökande avstånd. Var noga med att hunden hela tiden är under kommando och inte får leka eller vägra.
10. Nu börjar hunden vara färdig med lydnadsapporteringen och det sätts ihop med de lite roligare sök-, spårnings-, markerings- och dirigeringsmomenten
-
Sniper_rifle
- Inlägg: 7489
- Blev medlem: 28 mar 2003, 11:44
Melker
Blanda inte ihop lydnads/tvångs apportering med en spontan apportör och dina vorstrar.
Finns ett bättre sätt när hunden kommer upp ur vattnet vänd dej om och spring bort från hunden då glömmer hunden att släppa apporten och kommer till föraren med automatik.
Tvång/lydnads apportering gör mer skada än nytta på en spontan apportör.
Sauer.. när inget annat hjälper.
Blanda inte ihop lydnads/tvångs apportering med en spontan apportör och dina vorstrar.
Finns ett bättre sätt när hunden kommer upp ur vattnet vänd dej om och spring bort från hunden då glömmer hunden att släppa apporten och kommer till föraren med automatik.
Tvång/lydnads apportering gör mer skada än nytta på en spontan apportör.
Sauer.. när inget annat hjälper.
-
Melker
- Inlägg: 5361
- Blev medlem: 06 nov 2002, 15:15
- Ort: Sweden
Sniper,
Blanda inte ihop lydnads- och tvångsapport!
I det här fallet rörde det sig ju om en hund som inte gillade att bära saker i munnen. "På land letar han fram allt som kastas i buskar och snår men tappar fort intresset efter det att han hittat objektet.". Dvs hunden har jaktlust (som ger sök) med den är inte spontanapportör.
tlö, Du kan naturligtvis prova att springa bort från hunden men har den inte tillräckliga apporteringsanlag alternativt gjort en tillräckligt stark felinlärning så kommer den i alla fall lämna apporten i busken.
Många vägar leder till Rom och lyckas man få till en korrekt inlärning från början klarar man sig långt. Har däremot hunden fått den felaktiga inlärningen att den kan strunta i apportobjektet eller spotta ut och vägra så bör man lägga upp ett seriöst träningsprogram.
F ö finns det många vorsteh som är spontanapportörer. En anledning till att många använder lydnadsapport är att det tyvärr inte är helt ovanligt med för hårt grepp/tuggning. Det finns även retrieverfolk som använder lydnadsapportering men för dem beror det sällan på för hårt grepp (eftersom man jobbat med att avla bort det i hur många år som helst).
Blanda inte ihop lydnads- och tvångsapport!
I det här fallet rörde det sig ju om en hund som inte gillade att bära saker i munnen. "På land letar han fram allt som kastas i buskar och snår men tappar fort intresset efter det att han hittat objektet.". Dvs hunden har jaktlust (som ger sök) med den är inte spontanapportör.
tlö, Du kan naturligtvis prova att springa bort från hunden men har den inte tillräckliga apporteringsanlag alternativt gjort en tillräckligt stark felinlärning så kommer den i alla fall lämna apporten i busken.
Många vägar leder till Rom och lyckas man få till en korrekt inlärning från början klarar man sig långt. Har däremot hunden fått den felaktiga inlärningen att den kan strunta i apportobjektet eller spotta ut och vägra så bör man lägga upp ett seriöst träningsprogram.
F ö finns det många vorsteh som är spontanapportörer. En anledning till att många använder lydnadsapport är att det tyvärr inte är helt ovanligt med för hårt grepp/tuggning. Det finns även retrieverfolk som använder lydnadsapportering men för dem beror det sällan på för hårt grepp (eftersom man jobbat med att avla bort det i hur många år som helst).
-
Sniper_rifle
- Inlägg: 7489
- Blev medlem: 28 mar 2003, 11:44
