Varför jagar jag?

[foxfun]

Då folk som inte är vegetarianer kritiserar mig brukar jag ha väldigt svårt att inte kapa dom vid fotknölarna av ganska uppenbara skäl och med lika uppenbara argument. Hur kan man va så ogenomtänkt att säga något så dumt om jakt då man själv kan sätta i sig en stora mängder kött från en tveksam uppfödning på kontinenten. "Det va ju extrapris på willys" Snaaaaaaaark

Ja, det är alltid en höjdare när butiks-köttätarna tycker jakten är vidrig när man tar livet av djur....

[hinkraka]

Jag tror frågeställningar som denna lätt blir enskilda och som nämnts emotivistiska. För att vi ser TS fråga och tänker givetvis att för oss är det ju självklart. För det är det ju.

Blandar man då in ordet varför, som för de flesta har en negativ och ifrågasättande klang när man hör det (men inte alls lika samma när man använder det tydligen), får man ofta en cocktail där vi nog ofta känner oss irriterade och kanske rent av ifrågasatta. Jag vet att jag gör det, tyvärr. Och då börjar vi hålla emot med näbbar och klor för att försvara det vi anser är självklart.

Det blir lätt en röra där vi rent av kan verka otrevliga mot någon som bara var nyfiken.

Jag tror det bästa är att tolka originalfrågan ungefär såhär: "hur kommer det sig att du jagar?" en rent nyfiken fråga. Även om frågeställaren vill ifrågasätta. Då tror jag att vi har bäst chans att komma med bra svar
För vi är ju trots allt de som andra ska ärva jakten av, och dess förespråkare.

Jag funderar mest kring frågan: "hur kan ja få andra att förstå vad jag känner för jakten, hur vktig den är för mig?"

Vad säger ni om den?

[birk0323]

Jag fick en fråga på jobbet varför jag jagade räv som han tyckte var fina. Svaret blev att jag höll med honom , räven är en mycket vacker skapelse. Han tittade på mig och skakade på huvudet och gick iväg ur fikarummet. Detta belyser tydligt att vissa inte förstår. Jag jagar för att det är min rätta natur då jag kommer till min fulla rätt och är en del av verkligheten och inte anpassad till en konstgjord värld. Kan inte förstå hur man vill leva sitt liv bland sten och betong , där man stängt ute allt det som lever förutom människorna som mer eller mindre klättrar på varandra för att vara först i kön oavsett det gäller den nya bilen eller jobbet. Bara det att det krävs lagar för att hålla maten duglig i affärerna säger sitt. Jag gillar inte köp o släng utan vill ta vara på det som är. Flera runt S-vall och Timrå vet namnet på varenda elitspelare i rinken men kan inte skilja på kaja,kråka eller korp.

[Nissberg]

Att jaga är helt enkelt ett sätt att tillvarata naturens förnyelsebara resurser. Att skaffa sig ren, ekologisk och nyttig mat, fri från antibiotika, genmodifiering och annan idustriell hantering.
Jag skulle kunna sträcka mig så långt som att påstå att det vore oetiskt att inte förespråka jakt. Det vore slösaktigt och otacksamt mot naturen och är man religös så kan man lägga till otacksamhet gentemot Gud och dennes skapelse.
Detta är, som jag ser det, vad som ger oss rätten att jaga men det är inte anledningen.

Anledningen till att jag jagar är helt enkelt för att det roligt. Precis som att många, däribland jag, tycker det är roligt att plocka bär och svamp samt odla sina egna grönsaker. Vi är helt enkelt programerade till att tycka att det är roligt precis som små kattungar, hundvalpar md.f rovdjur faktiskt jagar eller iaf försöker, trots att de inte är hungriga.

Sedan har vi människor genom urbanisering och teknisk utveckling kommit längre och längre bort från naturen, matens ursprung och det självklara samspelet mellan liv och död. Vi har tom svårare och svårare att förstå och hantera döden bland oss själva.

Jag är dock övertygad om att vår urgamla "jakt- & samlarinstinkt" finns kvar men de flesta av oss kan inte identifiera eller förstå den utan har ersatt/kompletterat den med andra sysselsättningar så som sporter, spel och shopping m.m. men grunden tror jag är den samma.

[Jägar'n]

Jag tror frågeställningar som denna lätt blir enskilda och som nämnts emotivistiska. För att vi ser TS fråga och tänker givetvis att för oss är det ju självklart. För det är det ju.

Blandar man då in ordet varför, som för de flesta har en negativ och ifrågasättande klang när man hör det (men inte alls lika samma när man använder det tydligen), får man ofta en cocktail där vi nog ofta känner oss irriterade och kanske rent av ifrågasatta. Jag vet att jag gör det, tyvärr. Och då börjar vi hålla emot med näbbar och klor för att försvara det vi anser är självklart.

Det blir lätt en röra där vi rent av kan verka otrevliga mot någon som bara var nyfiken.

Jag tror det bästa är att tolka originalfrågan ungefär såhär: "hur kommer det sig att du jagar?" en rent nyfiken fråga. Även om frågeställaren vill ifrågasätta. Då tror jag att vi har bäst chans att komma med bra svar
För vi är ju trots allt de som andra ska ärva jakten av, och dess förespråkare.

Jag funderar mest kring frågan: "hur kan ja få andra att förstå vad jag känner för jakten, hur vktig den är för mig?"

Vad säger ni om den?

Tycker du skriver en hel del intressant.
Ska skriva lite vad jag tänker. Ska försöka att inte bli för abstrakt eller "svår".

Har forskat en del inom det här ämnet på akademisk nivå då jag sysslar med sociologi och psykologi och tycker att trådens ursprungliga fråga, med dess djupare rötter, i längden är en riktigt relevant fråga.
Jag tycker det ligger mycket i det du säger om att försöka förklara mig själv inför den andre som inte är "invigd" i min tradition. Självklart har vi en skyldighet liksom möjlighet inför andra att förklara för andra vad det är som ligger bakom mina val (i det här fallet jakten). Det handlar alltså som jag ser det om att på nåt vis få min moral att gå ihop för den andre som frågar. Det som dock blir problematiskt i situatione i samhället vi lever i är att den trots dess försök till tolerans lär oss att inte vilja lyssna till den som är annorlunda eller avviker från populärkulturen (jakten är något väldigt främmande för majoriteten av Sveriges befolkning). Populärkulturen tolererar bara olikhet till en viss gräns. Dessa gränser bestäms av tanken på att den finns en slags objektiv "normal" moral som finns nerlagd i människans natur och så gäller alla alltid. Alltså det som är rätt och vägledande är det som majoriteten tycker är bra och sunt förnuft. Börjar då inte majoriteten tycka att t.ex. jakt är något bra, så finns det lite utrymme att förklara sina egna handlingar, eftersom detta blir irrelevant och "onormalt". Detta skulle inte vara ett problem om det faktiskt gått att bevisa en objektiv moral som vore mer komplex. Med komplex menar jag en moral som klarar av mer komplicerade situationer och inte bara såna extrema handlingar som mord, som ändå i princip alla kulturer i världen på ett eller annat sätt anser är fel. Dock finns det ett relativt konsensus bland sociologer, psykologer och andra som sysslar med såna här frågor att det inte går att finna en enda ren moral som gäller för alla alltid. Moral verkar istället vara något som oundvikligen är traditions och kontextbundet. Vad människor tycker är vettigt är i viss mening flytande. Det som är sunt förnuft för en bonde på 40-talet är helt kokobahia för ett förortskidd 2010. Men trots dessa faktum så fortsätter stora delar av den samtida kulturen - gemene man, att tro sig själv utgå ifrån ett rent tidlöst sunt förnuft. De är denna tro på en objektiv moral som regerar. En tro som gör att man tar sig rätten att inte lyssna på och att döma ut allt som är annorlunda och främmande. En tro på en moral som i grunden inte alls är speciellt objektiv utan mer ofta verkar formas av diverse känsloyttringar som i sin tur formas av t.ex allehanda fragment av gamla, nu splittrade traditioner och varierande krafter i populärkulturen.
Det kanske inte är ett så stort problem just idag i Sverige då det stannar på personnivå. Men i längden kan det kanske bli ett problem för den som ser jakten som en del av sin identitet, en identitet som till slut ses som abnorm. Detta då vi har nån slags demokrati som säger att majoritetsbeslut i praktiken är tvingande för minoriteter att böja sig för.

Jag vill med det här så klart inte svartmåla någon eller peka på att man ska bli defensiv om man tillhör en liten grupp som jägarkåren. Vill istället ännu mer uppmana alla jägare att fundera igenom varför man jagar och lägga energi på att försöka förklara varför man gör det man gör. Trots det jag skrivit ovan så tror jag det finns möjligheter att övertyga andra som tycker jägaren sysslar med något konstigt. Detta kan så klart göras genom knivskarp argumentation, men kanske ännu mer genom att visa att är värdförtroende på olika sätt.

[birk0323]

Det finns mycket klokhet och sanning i jägarn's inlägg speciellt det att det som majoriteten eller den omvärld man har omkring sig skapar vad som är rätt och riktigt samt vad som uppfattas som normalt. Kanske ett milt undervisande inbjudande är bästa receptet för den med helt främmande syn?

[xzentorian]

men det primära för mig är att få fälla ett vilt. Jakten har alltid varit att få hem ett vilt hem "till grytan". Jag hymlar aldrig med att det primära för mig är att få skjuta ett vilt. Det man får på köpet är naturupplevelser.
Jag känner mig stolt när jag fäller ett vilt. Det är ett kvitto på att jag har överlistat viltet. Är det "oetikst" att tänka så här? Jag fick ganska sura kommentarer om att ja är blodtörstig. Är inte syftet med jakten att fälla/skjuta ett vilt? Har jag fel?
En fiskare som kommer hem med fisk är alltid duktig? En jägare som skjuter betraktas som en blodtörstig mördare som skjuter för sitt nöjes skull? Vad är skillnaden?

Blir så trött att alltid få försvara varför man jagar. Vad har ni för erfarenheter?

Jag har fått höra samma saker dels från min fdetta å från en del på jobbet.
Har presis tagit examen så det har varit en hel del prat om jakt.

Jag brukar säga att det är inte själva dödandet det handlar om, men om sanningen skall fram så är det som du säger, det är ett kvitto på att man har lyckats,
att man har varit duktig.

För mig hänger allting ihop, naturen, vapen, viltet ,hunden, kaffet i mörkret med min halvbror när jakten är slut.
Men jag går alltid ut i skogen med syftet att fälla en fin bock, klart man blir liiiite besviken om det inte blir nåt, eller om man inte ens sett nåt.

Jag ville ha jägarexamen för längesedan men har inte blivit så på grund av dålig ekonomi, tidsbrist osv.
hängde med min halvbror en hel del ut på jakt för ett tag sedan å gissa om mina prioriteringar skiftade:-)

Jag har ibland sagt till folk som frågat att dom inte kan förstå om dom inte har nåt eget intresse, det är väl fel men om man säger
att man gillar att vara i naturen säger dom: plocka svamp då!
(JAG VILL INTE PLOCKA SVAMP)
Finns liksom inte så mycket att säga så att dom förstår.

[k-Hornet]

Jag brukar ställa en motfråga; Vad har du för hobby/fritidssysselsättning som verkligen intresserar dig, som ger dig mycket?

Svaret skiftar ju en hel del, men i de fall när de har något som jag själv inte ägnar mig åt så brukar jag be dom förklara för mig så att också -jag- förstår vad det är med det som är så fantastiskt.

Exv. så kom jag i diskussion med en god vän om hojåkning och först försökte jag förklara, tills jag insåg att så länge han inte delar någon del av det intresset med mig så kan jag -aldrig- förklara så att han förstår vad det är med hojåkning som jag tycker så mycket om.

Så jag vände på det hela. Då jag själv inte har barn men han har en son så bad jag honom förklara för mig så att jag -verkligen- förstår det fantastiska med sonen. Där gick han bet och vi kom att förstå att en passion (därefter brukade vi kalla sonen hans för Passionen ) som inte är delad med frågeställaren faktiskt inte -går- att förklara. Man -kanske- kan visa, men sällan eller aldrig förklara med bara ord.

Mitt lilla instick i ämnet.

B-G

[Mr Boost]

Är på en konferens. Får frågan varför jag jagar. Många tror att jag jagar för att få en naturupplevelse eller att träffa kamrater. Jag kan hålla med om att det är en del av jakten, men det primära för mig är att få fälla ett vilt. Jaken har alltid varit att få hem ett vilt hem "till grytan". Jag hymlar aldrig med att det primära för mig är att få skjuta ett vilt. Det man får på köpet är naturupplevelser.
Jag känner mig stolt när jag fäller ett vilt. Det är ett kvitto på att jag har överlistat viltet. Är det "oetikst" att tänka så här? Jag fick ganska sura kommentarer om att ja är blodtörstig. Är inte syftet med jakten att fälla/skjuta ett vilt? Har jag fel?
En fiskare som kommer hem med fisk är alltid duktig? En jägare som skjuter betraktas som en blodtörstig mördare som skjuter för sitt nöjes skull? Vad är skillnaden?

Blir så trött att alltid få försvara varför man jagar. Vad har ni för erfarenheter?

Mvh teery

Jag tycker som du. Har svårt att se mig som jägare om jag skulle fråntas möjligheten till finalen - att skjuta. Allting utom just det kan man ju uppleva utan vapen så jag förstår inte de som menar att det inte är det viktigaste? Varför då släpa omkring på ett vapen? För att få hem kött? Nja, tunt argument....

//Mr Boost

[panzer division 222]

jakt är roligt och hälsosamt svårare är det ju inte! folk som köper köttet på ica och som klagar över detta med dödandet så är det verkligen så konstigt om man tänker efter ?? dom ser ju oss som att vi lustmördar oskyldigt frilevande djur! vilket vi nu också gör men jakten är ju naturlig för oss och så kommer det troligen alltid att vara och jag skulle inte vilja leva utan den för fem öre!! däremot tycker att alla ska få säga och ha sin åsikt och det är rent löjligt av jägarna( lika löjligt som aktivisternas tjafs) att klanka på de som inte vet annat och inte är insatt i ämnet!! jakten för mycket folk bosatta i städer etc och som aldrig varit i kontakt med detta med djur/natur på samma sätt blir upprörda det säger sig självt tvärr förstoras det i media om jägare/jakten vilket inte alla gånger gynnar kåren direkt och det är ju synd som fan faktiskt ....alltså vi jagar nog allihopa för att det är roligt och för spänningen sen kommer nog bitarna runt om oss som naturupplevelse alt tvärtom. men man ska nog kanske vara lite mera lågmäld med de som inte förstår jakt!!

[ktjernberg]

Utan jägare som jagar med förstånd och moral skulle bestånden spåra ur och allt gå åt h*lvete, det är ju VI som viltvårdar !
Skämt å sido (förutom den delen som säger att det är vi som viltvårdar), hur tror ni att det skulle se ut för t.ex. vildsvins- och älgstammen om det inte fanns jägare som tog sig an utmaningen på rätt sätt både gällande säkerhetstänk och etik och passar på att klämma in lite naturupplevelser och avslappning på samma gång ? Hur tror ni att grödorna skulle se ut ? DET är saker man skall trycka upp i nyllet på människor som ställer omotiverade frågor på ett näsvist och nedvärderande sätt till den svenska jakten. MEN å andra sidan, ställer en person en fråga som är rak och ärlig och vill veta mer skall man självfallet förklara tjusningen med det hela och inte inta försvarsställning direkt, det säger var mans sunda förnuft. För vad vill vi med informationen vi delar med oss av ? Jo, värva fler medlemmar, som också kanske till slut kan förstå vikten av reglera bestånden på ett ansvarstagande vis och samtidigt ha jäkla kul på vägen. Här kommer även en viktig punkt in, ÖVNING. Tar man sig rätten att fälla djur så skall man tamigfan göra det på ett rätt och säkertsätt. Blir så less på folk som inte tar ansvar för sitt vapen. För det är exakt det som händer när man inte vet hur vapnet ifråga skjuter. Därav säkerhetspunkterna. I mina mått mätta kan man aldrig ersätta ett dåligt placerat skott p.g.a utebliven övning med en fetare kaliber, det tyder på dåligt omdömme. Och det är det här vi skall motbevisa för allmänheten, Jägaren är en person med ansvar och respekt för viltet och därför gör han allt som krävs för att göra det på bästa möjliga sätt.

Punk slut

[Jägar'n]

Utan jägare som jagar med förstånd och moral skulle bestånden spåra ur och allt gå åt h*lvete, det är ju VI som viltvårdar !
Skämt å sido (förutom den delen som säger att det är vi som viltvårdar), hur tror ni att det skulle se ut för t.ex. vildsvins- och älgstammen om det inte fanns jägare som tog sig an utmaningen på rätt sätt både gällande säkerhetstänk och etik och passar på att klämma in lite naturupplevelser och avslappning på samma gång ? Hur tror ni att grödorna skulle se ut ?
...
Punk slut

Tyvärr är det inte bara punkt slut. Våra (jägarnas) argumenten måste bli mer dynamiska än så. Det räcker inte med att säga

jakt är roligt och hälsosamt svårare är det ju inte!

Jag som jägare håller så klart med dig och förstår såna argument som nämnts. Men samtidigt är det t.ex. just såna argument som många jaktmotståndare som t.ex. rovviltsförespråkare använder i sin agenda. De menar t.ex. att jägaren inte behövs om vi skulle låta rovviltsstammarna bli större och hålla nere de övriga viltstammarna, som det fungerar på "naturlig" väg osv osv...

Det är inte bra att som vissa i tråden försöker antyda, att tro att frågan är en allt för trivial eller banal sådan. För det är den inte. Jag är övertygad att den i grunden är av betydligt allvarligare art än så. Så klart ska man inte göra frågan överkrånglig, speciellt inte när man ska försöka göra sig förstådd, men det gäller att tänka till och ha kött på benen i framtiden för alla grupper som är i minoritet som jägare. För det är ett faktum att vi står inför en jätte (majoriteten) som inte tycker att ditt sunda förnuft är detsamma som sitt eget sunda förnuft.

Om det är några frågor som är viktiga men ändå sällan tas upp, så tycker jag det är just att lyfta fram och ge förståelse för jakt som stark identitets och kulturell markör. Inte bara som ett nöje eller praktisk aktivitet. För båda dessa saker (nöje och praktik) väger inte tungt i en direkt konflikt. Nöjen är för privat för att ge tyngd, liksom det praktiska alltid kan skötas av en proffesionell arbetskår. Visst tycker vi som jägare att det är roligt att jaga, men det tycker vi ju för att vi har lärt oss det från speciell kultur och miljö där jakt har varit likamed att vara människa. Visst finns det många jägare som bor i städer, jag är en av dom. Men våra rötter som jägare finns först och främst i ej sån kultur där jägare har varit just detsamma som att vara en människa. Det tror jag är viktigt att förstå när man möter frågan om varför man jagar. Och det är viktigt för den som frågar att få förstå. Olika traditioner och levnadssätt måste få finnas för kulturell mångfald för att ett samhälle inte ska bli fascistiskt som det ibland finns tendenser till. Sen finns det såklart rent praktiska aspekter med den jakttradition och kultur som man som jägare är en del av, som är viktiga som en resurs för samhället i övrigt i fråga om förvaltande av viltstammar osv...

Senast igår fick jag frågan om varför jag jagade. Förståelsen var ganska liten inför att jägarkåren hade ett existensberättigande just av praktiska skäl. Än mindre son ett rent nöje. Argumentet om en professionell jägarkår och/eller större rovviltsstamm användes. När jag sen förklarade hur jakten är en del av den jag är och kommer från där jag bär vidare ett sätt att leva som funnits i generationers generationer och långt före det. Generationer som levt i mer ekologisk samklang med naturen än vad de flesta andra samhällsgrupper aldrig kan drömma om. Hur jakten för mig omöjligt kan reduceras till något så trivialt som ett nöje eller annan privat företeelse, blev förståelsen större.
För att försöka förtydliga mig ytterligare så skulle jag bara vilja ge exemplet om samer. För samer är jakten ett med att vara same. Det handlar om identitet. Där jag kommer ifrån (västerbottens inland) har jakten i princip haft samma betydelse för nybyggarna som för samerna i vad det innebär att vara människa.

[ktjernberg]

+1.

Bra argument som kommer användas flitigt i kommande diskussioner, tack för kött-på-benen-kompletteringen

[hinkraka]

En till nyans (som jag gärna för fram i diskussioner både om jakt och om fiske) är den ekonomiska biten. För jakten är faktiskt ett sätt att kunna hålla stora delar av landsbygden levande, både genom egen jakt och hur mycket lokala butiker tjänar på det, men även via jaktturism. Det är faktiskt något som håller rätt bra i argument om jaktens berättigande. Kanske inte med någon hardcore miljötok, för där går moralen och djuren före ekonomin, men för många är det ett helt ok delargument i det stora hela.

Intressant att läsa dina tankar Jägar'n, mycket av det har jag tänkt själv (jag är lite av en hobby-beteendevetare) och jag tror helt klart att det vi kan tjäna bäst på är att köra gräsrotslobbyism mot folk i vår omgivning. Ta med folk ut i skogen. Visa vad du har lärt dig i din jakt. Du behöver inte ens jaga med dem, bara visa hur mycket man lär sig om naturen om man verkligen fokuserar på element i den.

För att för mig är jakten något som inte bara är själva jakten, det är förberedelserna, känslan av att vara delaktig i både givandet och tagandet i naturen. För en sak som är viktig att komma ihåg, är att om vi jagar etiskt, så är vi en mycket skonsammare predator än någon som skogen själv kan hitta på.

[ktjernberg]

Samtliga här borde bli politiker
Starta ett nytt parti ? Jägar Partiet
Skämt å sido, riktigt bra argument som gett mig ännu lite mer skinn på näsan !

[hinkraka]

Jag tillhör ju en av de där tråkiga personerna som inte håller jakten riktigt nog högt på listan för att det skulle bli ett eget parti för min del i alla fall. Även om jag respekterar enfrågepartiers vikt i att lyfta fram frågor.

Men jag gillar att lyfta fram tankar

[Anton1]

Självklart är ju "målet" med all jakt att lyckas fälla ett vilt oavsett vad det är för något. Men själv tycker jag att tjusningen med jakt är gemenskapen, i alla fall när man jagar i lag. Att få umgås med sina jaktkamrater och berätta någon jakthistoria är någonting speciellt, i alla fall för mig.

[Edshammar Micke]

En bra fråga. Jag undrar också varför jag jagar, på samma sätt som jag undrar: Varför andas jag?

[pigg]

allt är Walt Disneys fel

[Ocean]

Jag jagar för att uppleva friheten jag inte kan få i storstaden, för att känna sig som "ett" med naturen, den oslagbara gemensamskapen som finns mellan jägare och för att det jag själv fällt smakar bättre än det som ligger i kyldisken på Maxi....