Ett hundliv är kort...

[partys]

Hitills har jag tagit mina hundar vidare till andra sidan själv ute i skogen men vad jag ska göra med dom som jag har nu som ÄR så djäkla fina vet jag inte men den äldsta är ju inte sex år ännu så man får väl fundera lite....Fint skrivet av alla och det visar bara hur högt vi värdesätter våra kamrater ......snyft....och att män också har känslor.

Jag vill ha fler timmar per dygn

[Max Charge]

Att skjuta sin hund är nog en tung uppgift som inte många klarar av..dels själva handlingen och att leva med.. I bekantskapskretsen har jag sett äktenskap gå i kras och jägare som börjat med golf istället..

Steril veterinär miljö är heller inte roligt.. Ett bra alternativ är Distriktsveterinärerna som gör hembesök och då sker det hela i en för hunden trygg miljö och avskedet känns trevligare.. Inte för att det någonsin är trevligt att ta bort en kamrat.. men skuggan under äppelträdet är en trevligare plats än på en galonklädd brits och lysrörsbelysning..

[LindaSTHLM]

Rimborambo, klart jag såg det! Det var väldigt fint. Cecilia visade hyllan. Bra idé. Apropå ingenting såg jag ett kanonfint koppel idag till Pepsi. Kamo-mönstrat. Vill härmed säga ett officiellt Grattis till maxpoängen på spårprovet förresten!

Apropå att bli av med sin kära jycke, eftersom en del berättat hemska historier här måste jag berätta om en god vän till mig som har haft extrem otur i år, jag är verkligen ledsen för hans skull, jag vet hur mycket han håller av sina hundar. I vintras smet två av hundarna hemifrån, en svarting och en gråhund, och tog sig trots näranog en meters snödjup en hel mil bort och båda blev överkörda av tåget samtidigt. Sen tog han en valpkull i somras på sin ena tax-tik, det blev fyra men en dog nästan direkt efter födseln. Ett par veckor senare råkade den andra tax-tiken (som varit dominant och även lite knepig tidigare) ta sig in till tiken i valplådan, och hade ihjäl de övriga valparna. När detta upptäcktes (tiken ertappaes med en död valp i munnen) blev det 10 minuters familjeråd, sen var det bara att ta bort hunden. Jag hoppas att detta var tillräckligt med otur för ett helt liv av hundägande.

Vegetarian - fornnordiskt ord för "dålig jägare".

[Rimborambo]

Linda, jycken pryder sin plats på hyllan!
Alla är vi olika men detta funkar för mig i alla fall.

Mmmm, camo skulle Pepsi gilla....
Har letat som attan efter en spårlina med reflex i...men
har bara hittat en sele med reflex, alltid något.

Tack för gratulationen!
Loggade faktiskt in häromdan för att skryta lite om spårprovet
men kom av mig helt när jag läste den här tråden!! <img src=icon_smile_sad.gif border=0 align=middle>
Sen kändes det lixom inget vidare att skryta längre....

Känner igen historien om oturskillen, tror du kanske berättade
den sist.... man får hoppas att han hädanefter enbart har otrolig
tur med sina hundar för att uppväga eländet!

Hälsa Anders o odjuren!


mvh
Rimborambo
<img src="http://www.jaktstigen.com/images/Harleyman.jpg" border=0>

[Caper]

Jag har 3 vänner som numera är döda men inte bortglömda.
Första tog jag själv bort i skogen för ganska många år sedan.
Andra blev nästan 14 år innan han började tackla av, kunde absolut inte avliva honom själv utan bad en jaktkamrat gå ut till skogs med honom.
Detta i våras.

Strax innan jakten satte igång fick min tik tumörer i gallgångarna.
Detta upptäcktes när veterinären "öppnade" henne för misstänkt tamvred.
Levern var 3-4 gånger större än normalt, fanns inget annat alternativ än att låta tiken vakna upp från operationen.
Otroligt tungt...hon var 8 år gammal.

Kvar finns numera en 3 åring som kommer efter mina 2 äldre hundar, på så sätt lever de på ett sätt kvar hos mig ännu.
Något av en tröst iaf!

Hundarna ligger nergrävda i närheten av samhället jag bor i, ett område jag skjutit fåglar åt alla mina hundar.
Alla bredvid varandra.
Tar mig bara 10 minuter att ta mig dit om jag känner för det.

Om jag överlever min nuvarande hund kommer även han att få sin sista viloplats där, bredvid sin Mor & Far.

Detta hoppas jag dröjer många många år ännu, att mista en familjemedlem är otroligt sorgset.

[Torkel]

Linda: ruggig otur din kompis hade. Vet inte hur man själv klarat detta. Tycker för övrigt att det för varje år blir jobbigare att ta bort en hund. Fast kan vi inte det så kanske vi inte ska skaffa hund, och definitivt inte bedriva avel, som ju handlar om urval och gallring. Har faktiskt tänkt i andra banor än urnan för min äldsta hund blandisen Björn. En väldigt älskad typ, som varit/är en ruggigt kul jaktkompis. Dyr men kul. Vet att han inte kommer att dö av ålder, så som han lever. Visst låter det för många hemskt, men varför INTE låta tillverka en fin mössa eller så av honom, så att han kan fortsätta att följa med den jaktkompis som han trots allt verkar gilla mer än alla andra? Skulle inte kunna göra det praktiskt själv, men varför är tanken så främmande egentligen?

[Danneman]

Jag ber att få beklaga sorgen PMT.

Ave Crux Spes Unica

[LindaSTHLM]

Torkel, egentligen borde det vara tänkbart, men det måste vara något i vår kultur och uppfostran som får en att rygga för tanken. Personligen skulle jag tycka det var lite för likt en trofé, eller att det skulle bli ett föremål. Eller...det skulle vara som att ha en kindtand från min älskade bortgångna mormors i en berlock runt halsen eller liknande. Ja, visst vore det knäppt - enligt vårt sätt att se det i alla fall. Men en hårlock vore OK. Konstigt ämne, vart fasiken går gränsen för vad som är knäppt och inte.

Vegetarian - fornnordiskt ord för "dålig jägare".