Den 5 vargen av 5 skutt!

[Björnhunden]

Tacka Berglund för ditt svar,Då vi i denna södra landsändan inte har några större problem med vandrings älg,Dessa verkar vara det största problemet för att alla ungskogar speciellt tall.




Har en känsla att Linkis är en av de som "verkligen" vet hur det ser ut och kostnader för detta.

Micke

[linkis]

Micke: Visst kan Hormoslyret vara en bidragande faktor i detta spel. Vi ska dock komma ihåg att det var större arealer som röjdes motormanuellt än med Hormoslyr även under den "värsta" perioden. Således är det inga "enorma" arealer som besprutades. Men visst kan det ha spelat en stor roll i sammanhanget. Dina teorier om försurningen är också intressanta. Jag har en kollega i rummet intill som jobbar på heltid med just dessa frågor och enligt honom har man dock inte lyckats bevisa den effekt du beskriver, men det behöver inte betyda att den inte finns. Vad jag dock vet är att vi inte har ett enda träd i Sverige ännu som vi lyckats bevisa har dött av skogsdöd och försurning...

Sax: Du har uppenbarligen inte funderat på samspelet mellan kostnader och intäkter. Ser vi enbart på kostnader så blir vår omvärld en smula pittoresk...

Björnhunden: Som Berglund mycket klokt beskrev det så är våra skogar långt ifrån konstanta. Älgen mumsar tallskog och ju mindre tallskog mellan 0,5 - 4 meters höjd vi har per älg desto större skador. Tittar vi på arealen ungskog per skjuten älg under åren 1972 till 2000 så har den stadigt minskat, från ca 100 ha/älg till 20 ha/älg idag. Förstår du vad jag försöker beskriva? Särskilt i södra Sverige har vi också ett skenande problem med "förgraning". Sedan 1990-talet så har nästan hälften av den mark där tall borde vara det självklara valet föryngrats med gran. Dvs vi skapar en ond cirkel. Troligtvis kommer detta nu att svänga en del på grund av stormen...

Vad som också är glädjande är att skogsbruket på senare år utvecklat allt effektivare markberedningsmetoder samt naturvårdshänsyn. Detta gör att vi har mycket blottlagd mineraljord och många frökällor kvar på hygget som skapar optimala förutsättningar för lövsly. Vi ser också att våra ungskogar ökat från ca 5000 stammar/ha under 1980-talet till 12000 stammar/ha i dagsläget. Således kanske vi får tillbaka en del sly av skogsbruket nu som betalning för Hormoslyreländet... Hur som haver kommer detta att synas i betesskadestatistiken så småningom...

[Berglund]

Tacka Berglund för ditt svar,Då vi i denna södra landsändan inte har några större problem med vandrings älg,Dessa verkar vara det största problemet för att alla ungskogar speciellt tall.

Micke

Man kan nog lika gärna säga att vandringsälgar finns i alla landsändar, det är bara vandringsavstånden som skiljer. Att älgar vintertid samlas där det är gott om föda är ett helt normalt beteende, som inte går att påverka. I söder torde dock snödjupets inverkan på vandringsviljan vara måttlig. Detta, i kombination med mindre sammanhängande ungsskogsarealer, gör att några stora flockar inte bildas.

/Berglund

[Sax]

Nån miljard????
Du tror alltså att Skogforsks beräkningar som linkis redovisade ovan är helt fel?

Nej inte fel, men jag har hört siffran 1 miljard om året och med den siffran så inräknas även den kostnad som sågverken har pga älgskadorna. Vet inte huruvida linkis beräkning tar hänsyn till dom.

Vad jag ville säga med mitt inlägg är hur konstigt vissa jägare ser på saker och ting. Vargens kostnad är en bråkdel mot älgens. Många jägare förespråkar jakt på varg, trots att det skulle hota vargstammen. Samtidigt så skriker man högt om att älgen kommer att utrotas om avskjutningen höjs.

En annan intressant sak i sammanhanget är att dom jägare som bagatelliserar älgskadorna är ofta dom som skriker högst om blyförbudet. Då är det minsann en katastrof för skogsbruket om dom får nåt stålhagel i stockarna.

[loos]

Ursäkta en okunnig, men vad har sågverken för älgskador ?

[Berglund]

Ursäkta en okunnig, men vad har sågverken för älgskador ?

Bra fråga, jag har aldrig sett en älg som käkar sågverk !

Men seriöst så orsakar älgarna en del skador som inte syns på stockens mantelyta. Övervallade lyror, barkdrag etc. Dessa skador ger nedklassning och sämre pris på det sågade virket.

Därmed inte sagt att kostnaden alltid hamnar i sågen. Fel som man kan förvänta sig hitta i stockarna går att ta hänsyn till vid prissättning av sågtimmer, och kan därmed omfördelas till skogsägarna. Tror att vi ska stanna där, det börjar bli OT.

/Berglund

[orry]

När det gäller det ekonomiska värdet på varg och älgstammen så finns det en rad olika problem som uppstår då dessa värden ska beräknas. Något exakt värde är mycket svårt att få fram men man kan alltid försöka skatta dessa. Magnus Sjöström vid nationalekonomiska institutionen Umeå universitet håller just nu på att att skatta den marginella betalningsviljan på varg och borde vara klar när som helst med detta. När det gäller älg brukar följande siffror användas.


"Närmare 105 000 älgar skjuts varje år. Varje år ger älgjakten omkring 11 miljoner kilo kött. Det är värt närmare 500 miljoner kronor!"

Nu beror det ju på hur man räknar men att äljakten genererar ett mycket stort värde råder det inget tvivel om. Ska man få fram ett hyfsat värde på äljakten måste man ju föruttom värdet på köttet ochså lägga till den marginella betalningsviljan för älgjakt hos dom svenska jägarna för att få fram en rimlig skattning av värdet på äljakten. Att skatta den marginella betalningsviljan är dock inte lätt och kräver alltid en hel del resurser. Även om detta är gjort på bästa sätt så finns det alltid brister i beräkningarna och detta är ochså alla forskare medvetna om. En stor och stark älgstam för jaktändamål medför en negativ extern effekt för skogsnäringen som ochså bör tas med i beräkningarne.

Även om vi tar dom bästa forskarna som finns att tillgå och ger dom ordentligt med resurser så kommer det ändå att finnas brister i beräkningarna av värdet på varg och älgstammarna. Men det skulle dock ge besluttsfattarna ett "bästa" beslutsunderlag.

Då det gäller min personliga uppfattning kan jag bara säga så här. Vargen tillför mig ingen som helst nytta. vargen orsakar mig inte heller några negativa effekter för tillfället då vi i västerbotten än så länge inte har några vargar som befinner sig här. (De passerar bara tillfälligt i bland)
Men den dagen vi får en etablering av varg kommer det sannoligt medföra en rad inskränknigar som försämmrar min livskvallite. Jag kommer troligen inte att kunna jaga med hund som jag tidigare gjort o.s.v.
Så för mig personligen finns inget positivt med vargen överhuvudtaget utan den medför endast negativa effekter och försämmrar min livskvalitet. Min betalningsvilja för varg är således negativ.

Men jag accepterar att andra människor kan finna det positivt med varg och således vill jag komma fram till en lösning som alla kan acceptera. Någon form av kompromiss som både vargmotståndare och dess motpart kan acceptera måste komma till stånd.

[J f n Fjollträsk]

Det här med att skatta den "marginella betalningsviljan" för att ha varg och jämföra med älg, känns som hokus pokus, liksom alla försök att värdera älgjakten i kronor och öron. När man läser siffran 500 MSEK, så låter det bra, å andra sidan bör ju arbetsgivarnas förluster p g a av minskad produktion, statens förluster p g a sjukskrivningar m m medräknas på minuskontot för älg, liksom vargen bör få tillgodoräkna sig värdet av minskade skogsskador p g a de där 1 000 älgarna som tas... Det jag egentligen vill ha sagt är att Twaincitatet om tre sorters lögn; lögn, förbannad lögn och statistik passar väl in här, det handlar om ideologi/värderingar.

Och vare sig om man lyssnar på varghatare eller -kramare så är deras argumentation full med användning av statistik för deras respektive syften.

Jag vill bara poängtera en liten oärlighet i sammanhanget, nämligen svenska statens angrepp på Norge för vargjakt. Sveriges Riksdag och regering tillåter inte ö h t vargetablering inom renbetesland, där renarna strövar omkring fritt. Såvitt jag förstår bedrivs fårskötseln i Norge genom att släppa dem på skogen, där de strövar just fritt. På så vis har ju regeringarna i de båda länderna fattat samma beslut; för att skydda en näring i respektive land.

Och där finns ju, som någon påpekade, förklaringen till att Norge har så höga förlusttal jämfört med Sverige för ex får. Att det dock förekommer fusk med anmälningarna för rovdjurstagna tamdjur kan man ju knappast betvivla.