Det är här det brister och vi anser att det vi gör är det bästa osv.. Chansningar på löpande vilt, huvudskott etc. anser jag inte vara etiskt försvarbart, för här kan vi aldrig säga till 100% att vi uppnår den effekten vi vill uppnå.
Skall vi se krasst på situationen är det ett vilt som står helt stilla på moderat avstånd på ca 50 meter! Självklart är det stöd som gäller för skytten!
Utifrån detta självklara scenarie, minskas procenten betydligt om viltet står längre ifrån! Vid 100 meter ligger vi på ca 90%, alltså en av tio som inte klarar av uppgiften... Vid 200 meter är det ca 60-70% som klarar det! 300 meter, ja då faller de flesta ifrån!
Jag har läst detta någonstans, men kan tyvärr inte hitta var..
Oavsett brister etiken mer än många tror.. Vi skjuter allt mer på långa håll och går det bra, blir det ännu längre nästa gång. Till slut går det åt skogen och vem kunde förvänta sig något annat? Tillbaka på ruta ett och "säkra skott" gäller, tills vi ser att det går bra och då ökar vi avståndet åter...
).
