Struligt griseftersök på annandagen

[Inventor]

Det började med att pappa blev uppringd av en jaktkompis till oss nu på annandagen. Han hade varit ute och gått en runda med bössan på skogen vid middagstid och sett två stora galtar (!) som kommit travande inne i en grangallring. Den sista hade gett ett skottläge och han hade klämt till den. Den hade dock gått iväg för honom utan synbar reaktion. Dock hade det varit rätt gott om blod i snön så han hade gått efter i hopp om att hitta den men hade efter ca 1 km givit upp (!) och gått hem för att tillkalla spårhund.

Pappa frågade nu mig om jag ville ta eftersöket. Jag var först måttligt road av det hela då jag tänkt vaka gris den kvällen och inte kände för att leta efter gris med min i dessa sammanhangen måttligt beprövade laikatik men insåg att det kunde bli en bra träning för henne samtidigt så jag ställde upp.

Pappa och jag var på plats på skottplatsen klockan tre, ca 2 h efter att grisen sköts på. Vi började med en skottplatsundersökning för att få lite ledning om hur skottet kanske skulle ha tagit. Hittade hår i 3-6 cm längd samt lite fett och hud, inget blod. Skottplatsen som vi fick var fel men vi hittade den ca 30 m därifrån plus att den var nästan söndertrampad. 40 m längre fram började blodet och i det fanns maginnehåll. Av spåren och döma så var det en medelstor gris och nej det var nog ingen galt som kompisen trodde utan redan nu övergick mina tankar på att hitta en sugga vid spårslutet.

Vi flyttade fram till den väg där kompisen brutit och jag satte hunden på spåret. Grisen hade gått på vägen ca 200 m innan den viktigt av i ner i ett dike med vatten i och gått i diket ca 200 sen gått i en plantering gjort ett par krokar som för att lägga sig men valt att ta ett nytt dike i ca hundra meter innan den vickigt av och gått i rak kurs genom ett par tätningar passerat en åtel och så vidare upp mot en plantering i 6 m höjden känd sen tidigare som ett bra gristillhåll. Pappa och jag stoppade spårandet och postade ut två förhållskyttar på lämpliga växlar ut från planteringen innan vi gick in. Väl inne så började hunden lyfta huvudet och dra i vind samtidigt som grisen snurrat runt ett par yviga granar som för att leta en plats att lägga sig på. Nu var klockan över fyra och hade det inte varit för snön så hade det inte gå att skjuta utan lampa på grund av mörkret men nu hade vi max en kvart kvar av skjutljus. Vi släppte hunden som drog iväg i spåret och 2 min senare kom ett bestämt upptag som stod direkt. För att inte spilla tid tände jag min piplampa och gick rakt in på ståndet utan att vänta för att få ett snabbt avslut. 20 m från ståndet börjar det rassla runt fötterna och lampkäglan hinner precis fånga en brungris som smiter iväg bakom mig, jag vänder mig mot ståndet och få se hunden som ligger tätt inpå en likadan som nu går iväg. Hon skäller visst fel gris inser jag! Jag ropar ut vad jag sett på radion.

Pappa och jag bestämmer att han ska försöka ta hunden medan jag handspårar grisen så gott det går i snön för att se om jag kan trycka fram den till skyttarna. Efter mycket om och men så reder jag upp det och går på spåret sista biten fram mot skyttarna, hunden skäller fortfarande för fullt. Lagom när jag kommer upp på vägen med postarna och inser att den kom undan smäller det från ståndet! En av skyttarna kommer in på radion och meddelar att han sköt mot grisen men fick den inte trots att den voltade i skottet samt att det var nog fel gris. Efter som det är endast jag som har piplampa så ger jag order om eldupphör från skyttarna och ger mig in mot ståndet och kan efter ca 10 min skjuta en brungris på 25 kg med ett skott i underkäken.

Efter detta så gör vi ett uppehåll och åker hem med den skjutna grisen och passar på att äta och hämta ficklampor så vi klarar en riktig batalj i mörkret. Klockan sex är vi tillbaka på spåret och pappa och jag tar an det igen med min hund. Grisen har gått undan rätt så rakt igen, hållit sig i lite öppnare skog till att börja med men sen tagit desto tätare områden med självföryngrad gran som är så tät att vi fick krypa fram. Efter ca 2 km förföljande får vi tecken från hunden att vi är nära igen men hittar ingen lega men nu börjar grisen gå mer i stora bågar. Vi släpper hunden igen och inte mer än 200 m framför oss kommer upptaget. Det blir till en början gångstånd som drar iväg och jag springer ifrån pappa i ett försök att komma i för håll men grisen håller undan och viker hela tiden från mig. Efter en halvtimme står det dock fast och jag kan närma mig det. Sista 50 m är så tätt att jag får krypa fram och sikten är närmare 5 m i lampan. Tillslut ser jag hunden som står och skäller ifrån mig och jag hinner se en skymt av grisen när den flyttar sig bakom ett par granstammar. Kryper fram lite till och få syn på grisen igen men hunden är i vägen, flyttar mig lite i sida och hinner precis skjuta när grisen går förbi en liten lucka. Det blir tyst för ett par sekunder innan hunden drar igång igen och jag får krypa fram 5 m till för att avsluta med ett skott bakom örat. En sugga på lite över 100 kg dock utan dragna spenar men det var bara en tidsfråga innan hon hade varit förande igen.

Kompisens skott hade tagit lite lågt i första revbenet bakifrån men 6,5 hade nog splittrats. Hade det varit en grövre kaliber så hade det punkterat mellangärdet och gett levern en smäll också och då hade nog detta eftersöket varit lite enklare.

Känns skönt att vi löste det. Det finns ett och annat och lära från vad som hände för egen och jaktlagets del för att det ska gå lite lättare nästa gång det blir eftersök.

Det är nog många som drar lite på mun när ni läser denna redogörelse men som även känner igen sig i likande situationer. Själv ser jag väl det hela som ytterligare ett bevis på att lämpliga rutiner vid skadeskjutningar inte sitter i ryggmärgen hos alla jägare och det är nog inte sista gången man får börja på minus för att reda ut ett eftersök…

[Donnas Husse]

Välkommen inventor,bra jobbat

[JOHBAG]

Envist & Bra jobbat !!

J.

[NS]

Gott jobbat!

[T-Grön]

Grattis!
Skönt att få avsluta, och man blir aldrig fullärd, det är jag den förste att skriva under på. Tänker på ett eftersök på en ko, där allt som kan gå fel också gjorde det. Bla blev fel ko avlivad och kalven kvar, vilket senare rättades till. Eftersöket fick börja om och då fortsatte problemen, men tillslut så fick vi tag på rätt älg, tack vare 11år gamla Ally som med sin rutin valde rätt djur och inte gav upp trots allt som hände.
Kon som avlivades låg på spåret som ledde från skottplatsen -jo hon låg där trots att det var ett rejält blodspår, men denna ko var helt frisk.

[Vargtass]

Du verkar tillhöra de envisas skara. Det finns ett par till här på forumet...
Starkt jobbat av dig hunden!

[Inventor]

Du verkar tillhöra de envisas skara. Det finns ett par till här på forumet...
Starkt jobbat av dig hunden!

Jo, det är en än så länge lite orutinerad hund jag har men den dagen överinträffade hon med råge vad jag trodde hon hade i sig. Som husse gäller det bara att hänga kvar i linan och bara bida sin tid.