i tunnel?

[hk]

hur mycket bättre skulle ni bänkskyttar prestera om ni fick skjuta i en jämntempererad dragfri skjuttunnel?

eller om man säger det på annat sätt, vad är största spridningsfaktorn normalt, väder och vind eller vapen och skytten?

[Kari Lindström]

En bra bänkbössa i Sverige skjuter ca. 2-2,5-3 mm i tunnel/innomhus, konstant...fem skotts grupper...på 100-meter. Att komma ner under 2 milli strecket går, med litet mer jobb och träffbilder under 1mm är "nästan" omöjligt. I USA sköt bänkskyttar inomhus, nattetid och helger i Houston, i en lagerlokal. Efter flera års laborerande blev kontentan att gränsen för den allra mesta tätskjutaren var ca. 1 mm. Det gick åstadkomma relativt enkelt, men sedan satt det hårt att komma ner till ännu mindre grupper. Kalibern var 22 Waldog.

Att ha en 1 milli eller 3 milli bössa, är inget garanti för vinst. Det som krävs av skytten är taktik, förmåga att läsa vind och mirage, bra kulor och rätt preppade hylsor samt tur i små eller stora portioner

[hk]

så då är det skytten som är den svagaste länken, inte vapnet i sig
vädret går ju inte att rå på


låter småkul med dom grupperna
finns det liknade erfarenheter på innomhusskytte på längre håll?

[ems]

Kari
Intressant. Vilken otrolig precision.

Martin

[Kari Lindström]

Det finns väldigt få långa tunlar/bergrum som "privatister" har tillgång till. Därför saknas också underlag i form av tester med struktur. Dock kan nämnas att i Finland har Vihtavuori-fabriken ett drygt 300-meter långt bergrum, där man testar bla. kanoner En del finska bänkskyttar har till och från fått tillgång till bergrummet och bl.a under den senare delen av 90-talet, testades den allra bästa, mesta tätskjutaren på 300-meter som funnits i Norden historsikt sett. Innehavaren är inte heller någon oäven skytt, utan tillhör eliten i Finland. Samma år som bössan testades i tunneln, sköt ägaren ett nästan ointagligt rekord på 300-meter. Nämligen det finska rekordet för en enstaka 5-skottsserie på 300-meter...7,40mm. Med samma bössa sköt man någon månad tidigare 5x5 skott på 3-hundra med ett genomsnittsresultat på 19,98 mm.

Fina serier, men tillbaks till testerna. I bergrummet kom man snabbt underfund med att bössan sköt endast på 300-meter Resultaten från 200- och 100-meter var mer eller mindre medelmåttiga. Ju kortare skjutavstånd, desto sämre gick bössan. Man kan alltid spekulera varför bästa precision uppstod just på 300-meter...men som en gammal vapentekniker en gång utryckte sig...han hade jobbat med kanoner hela sitt liv och de senaste 20-25-åren hade han tillverkat kanonrör. Men vad som hände innanför kanonröret, det ville han inte uttala sig om...han visste inte, utan det skulle bara handla om spekulationer ifall han berätta något...innerballistik, alltså.

[Stigge]

Houston Warehouse har man ju läst om i PS,det lär ha varit hyggliga förhållanden!
/Stigge

[Stefan.K]

Jag har läst om "The Houston Warehouse" och det är ruskigt intressant läsning för den som är intresserad av bänkskytte. Jag kommer inte ihåg vad killen som skötte hela cirkusen hette men det var han som hade Waldogen som sköt så bra.

Personligen tror jag inte att skytte i tunnel är till någon nytta för bänkskyttar, inte så mycket i alla fall. Det som många som inte håller på med bänkskytte tänker på är att olika pipor "tål" vind på olika sätt. En pipa som kanske inte skjuter dom tätaste 2-3 mm grupperna men klarar en felbedömning när det gäller vind är betydligt mer andvändbar. Detta verkade som rena svart-magin för mej men det finns en rimlig förklaring. Kulan är alltid ostabil runt sin egen axel när den lämnar pipan. detta kan bero på olika saker men så är det alltid. Efter en sträcka kommer kulan att rotera helt runt sin egen axel utan "vobbel". Ju kortare sträcka kulan är ostabil ju bättre kommer den att tåla vind.

I en tunnel kommer man inte att kunna se huruvida pipan/laddningen mm. "tål" vind. Ett lysande exemple på detta fenomen stod några glada Japaner för på bänk VM i Nya Zeland för några år sedan. Japanerna hade alldrig skjutit utomhus, dom tävlade och tränade på en innomhusbana under en idrottsanläggning hemma i Japan. Jag kan garantera att dom såg ut som fågelholkar i synen när dom testade sina VÄLDIGT lätta laddningar utan vindflaggor på den stormpiskade banan i Nelson på Nya Zelands sydö

Med lite hjälp av andra bänkskyttar som vred om Japanernas krutmått rejält och lånade dom några vindflaggor kom dom på skyttet utomhus efterhand och en av dom sköt hyggligt avslutande dagen.

[exabit]

Personligen tror jag inte att skytte i tunnel är till någon nytta för bänkskyttar, inte så mycket i alla fall. Det som många som inte håller på med bänkskytte tänker på är att olika pipor "tål" vind på olika sätt.

De tätaste bänkserierna måste väl ändå skjutas i just tunnel?

[Haggva]

Personligen tror jag inte att skytte i tunnel är till någon nytta för bänkskyttar, inte så mycket i alla fall. Det som många som inte håller på med bänkskytte tänker på är att olika pipor "tål" vind på olika sätt.

De tätaste bänkserierna måste väl ändå skjutas i just tunnel?

För min del tycker jag det låter tråkigt, och ett spänningsmoment som är borta.

Men för at testa laddningar och kulor vore det gudomligt. I alla fall för mej som inte är någon fena på vindläsning

[Stefan.K]

exabit.

I en tunnel blir det inte frågan om bänkskytte utan snarare någon form av test. Bänkskyttets största svårighet är att bedömma vinden. Bössan måste gå bra men som sagt, det är vinden som är sportens kärna.

Haggva.

Som jag sa ovan. Tester i tunnel är oftast utan värde när det gäller bänkskytte. Fråga Bengt Nilsson när vi träffas i Fredriksberg! Han har testat i Lanos tunnel och det presterades några tämligen respektabla grupper där. Ute i det fria såg det dock lite annorlunda ut

[exabit]

I en tunnel blir det inte frågan om bänkskytte utan snarare någon form av test. Bänkskyttets största svårighet är att bedömma vinden. Bössan måste gå bra men som sagt, det är vinden som är sportens kärna.

Jo, Stefan, jag förstod det. Blev lite förbryllad av inlägget bara.

[Kari Lindström]

Ja, tunlar kan vara av ondo...en av våra bänkskyttekamrater från Helsingfors "tränade" många år sedan en hel vinter i en 100-meters korridor någonstans under den finska huvudstaden...och när det sedan blev dags för "riktigt" skytte fick han inget ihop...

[manlicher]

Skjuter värklingen en bänkbössa konstanta träffbilder i en tunnel ???

[Kari Lindström]

En variation förekommer alltid p.g.a att bössan blir skitigare och skitigare för varje skott man skjuter, samt att bössan behöver ej hamna rätt på sandsäckarna från skott till skott. Sedan har vi andra aspekter som också bör nämnas, nämligen hylsans/halsens längd, neck tension och halsens invändiga renhet. Med tanke på att träffbilderna är så små, är denna variation rätt så stor räknad i procent .

Ett bra exempel på variation i sprindning var, när jag testade krut och kulor i min allra bästa pipa någonsin. Detta var i mitten på 90-talet och jag sköt en massa 3-skottare på 80-meter på Huddinges jaktskyttebana här i Stockholm. En av kultesterna omfattade 6 stycken 3-skottare i rad utan rengöring. Variationen i dessa serier var från 0,8 mm till 1,8 mm. Alltså, kan man gott påstå att bössan gick 1,8 mm konstant med 3-skott på 80-meter, utomhus just den aktuella dagen åtminståne.

[Ingvar]

Tydligen är det svårt att se "ljuset" i tunneln och bra är väl det.