Stående skytte

[ajn]

Jag har en undring vilken stil man bör öva på vad gäller stående skytte mot stillastående mål.

Endera håller man runt framstocken med ett stadigt grepp och armbågen fritt i luften eller så gör man som banskyttarna och stöder framstocken på ex knogarna och skjuter fram höften som man sen stöder armbågen emot. Har gått några kulstigar och ser att stilarna varierar. Men eftersom banskyttarna väl använder den bästa stilen är det väl den som man ska öva in.

Hur gör ni?

[Honour]

Ehh, med 7mmRM är alternativ 2 inte att rekommendera
Men men en lätt laddad 6,5'a så funkar det säkert utmärkt

[potatiskastare]

Det beror på varför du tränar. "Banskyttetekniken" tycker jag bara är bra om man skall skjuta mycket. Dessutom tycker jag den fungerar dåligt med normaltunga vapen. Den har väldigt lite med jakt att göra.

[ajn]

Det beror på varför du tränar. "Banskyttetekniken" tycker jag bara är bra om man skall skjuta mycket. Dessutom tycker jag den fungerar dåligt med normaltunga vapen. Den har väldigt lite med jakt att göra.

Går jag en kulstig så vill jag använda den "bästa" tekniken för att prestera på stigen. Har använt bägge teknikerna när jag tränat och märker ingen större skillnad på resultaten. Och det funkar även med banskyttestil på en hårdsparkande hva 1640 .30-06

[ajn]

Ser att detta finns reglerat i SJF jaktskytte tävlingsreglemente 2005-2008:

5.4.5 Skjutställningar

Fristående
Främre handen skall hålla om förstocken. Armar eller armbågar får ej stödja mot
annan kroppsdel.

[.358Win]

Ajn!

Som gammal banskytt och smygjägare tycker jag Jägarförbundets regel att endast "rak arm" är tillåtet är märklig. Kuljaktstigar har väl som mål att höja skjutförmågan hos jägare. Samtidigt ska jakt bedrivas så att villebrådet tillfogas minsta möjliga lidande.

Om man inför en regel mot "armbågsstöd" i stående innebär väl detta ett direkt erkännande av att ett sådant stöd är en fördel. Att införa en regel som tvingar jaktskyttar att träna och tävla med den icke optimala tekniken står enligt min mening i direkt strid med att jakt ska bedrivas så att villebrådet tillfogas minsta möjliga lidande.

Jag tror att den egentliga anledningen till ovan nämnda regel är att den skrivits av jaktskyttar som är rädda för att banskyttar med sin bättre skjutstil ska gå in och dominera en jaktskyttegren.

Enligt min uppfattning finns det normalt sett ingen anledning att använda jaktskytteställningen vid skytte mot stillastående mål. Möjligtvis med undantag för extremt snabba lägen eller vid hård vind (tillfällen när det kan vara motiverat att klippa av skotten).

Vid smygjakt förekommer det ofta att man måste vänta ut en skottchans på grund av att djuret är felvänt, det är träd och grenar ivägen mm. Med en ståställning där jag har armbågsstöd mot höften kan jag utan problem stå i fem minuter med vapnet i anläggningsställning. Med jaktskytteställningen är tio sekunder i anläggningsställning en oändlig tidsrymd.

Det finns skyttar som skjuter mycket bra i jaktskytteställning, men mina erfarenheter från metallsilhuettskytte (en tävlingsform som lockat såväl ban- som jaktskyttar) är att ståställningen med armbågsstöd är överlägsen. Dock tar det tid att lära in den.

[potatiskastare]

Vid jakt skjuter jag bara stående när jag har ont om tid. Jag står aldrig med vapnet lyft och väntar. Jag förstår inte poängen med det. Behovet tycker jag är praktiskt taget obefintligt om man är något sånär förutseende.
Finns det tid gör jag allt för att hitta stöd. oftast går det att hitta något och om jag vet med mig att det är ont om stödmöjligheter bär jag med mig pinnar, benstöd eller annat.

Dessutom skjuter jag betydligt bättre med jaktskytteteknik om jag bara skall skjuta tiotalet skott. Skall jag däremot skjuta 50 skott är den energisnåla banskyttetekniken att föredra.

[.358Win]

Smygjakt i täkt terräng innebär ofta att man kommer relativt nära villebrådet och stundtals även att villebrådet upptäckt jägaren. I sådana lägen är det inte möjligt med sidoförflyttningar för att finna stöd. Ofta får man finna sig i att "frysa" där man är och i upprätt ställning. Vegetation och topografi gör relativt ofta att stående är enda alternativet.

Givetvis ska man ta allt stöd som finns att få, jag skjuter liggande om så är möjligt, men god förmåga att kunna skjuta stående ger ett betydande försprång före andra jägare. Främst genom stt det ger möjlighet att ta betydligt fler skottchanser.

[7mm-08]

Om man behärskar stående skytte med "armbågsstöd" är det en suverän skytteställning även för jakt, men det kräver mycket träning.
för en ovan skytt är ställningen obekväm och besvärlig.
själv har jag skjutit många vilt från den ställningen.
Likadant är det med sportskyttets knästående som om man behärskar det
inte är skytte, det är som Walter Fröstell sa "gudstjänst"

/kalle

[Ingvar]

Om man behärskar stående skytte med "armbågsstöd" är det en suverän skytteställning även för jakt, men det kräver mycket träning.
för en ovan skytt är ställningen obekväm och besvärlig.
själv har jag skjutit många vilt från den ställningen.
Likadant är det med sportskyttets knästående som om man behärskar det
inte är skytte, det är som Walter Fröstell sa "gudstjänst"

/kalle

Hur många "grovsing"-jägare har använt "armbågsstöd" mer än en gång??

[potatiskastare]

Smygjakt i täkt terräng innebär ofta att man kommer relativt nära villebrådet och stundtals även att villebrådet upptäckt jägaren. I sådana lägen är det inte möjligt med sidoförflyttningar för att finna stöd. Ofta får man finna sig i att "frysa" där man är och i upprätt ställning. Vegetation och topografi gör relativt ofta att stående är enda alternativet.

Givetvis ska man ta allt stöd som finns att få, jag skjuter liggande om så är möjligt, men god förmåga att kunna skjuta stående ger ett betydande försprång före andra jägare. Främst genom stt det ger möjlighet att ta betydligt fler skottchanser.

Jag vidhåller att banskytteställningen är onödig. Inte att stående skytte är onödigt men banskytteställningen är det. Jag har jagat ganska mycket i det du kallar täckt terräng. Det är väldigt enkelt att bära med sig ett stöd. En lång käpp duger gott. Under flera år hade jag en stång som var ungefär en meter lång som satt fast i bältet. Den underlättade inte bara skyttet., den var ett utomordentligt stöd att lägga kikaren på vid utdragna kikarspaningar.
Om jag saknar stöd föredrar jag att snabbt lyfta vapnet och skjuta mitt skott i "jägarställning".

[potatiskastare]

Smygjakt i täkt terräng innebär ofta att man kommer relativt nära villebrådet och stundtals även att villebrådet upptäckt jägaren. I sådana lägen är det inte möjligt med sidoförflyttningar för att finna stöd. Ofta får man finna sig i att "frysa" där man är och i upprätt ställning. Vegetation och topografi gör relativt ofta att stående är enda alternativet.

Givetvis ska man ta allt stöd som finns att få, jag skjuter liggande om så är möjligt, men god förmåga att kunna skjuta stående ger ett betydande försprång före andra jägare. Främst genom stt det ger möjlighet att ta betydligt fler skottchanser.

Jag vidhåller att banskytteställningen är onödig. Inte att stående skytte är onödigt men banskytteställningen är det. Jag har jagat ganska mycket i det du kallar täckt terräng. Det är väldigt enkelt att bära med sig ett stöd. En lång käpp duger gott. Under flera år hade jag en stång som var ungefär en meter lång som satt fast i bältet. Den underlättade inte bara skyttet, den var ett utomordentligt stöd att lägga kikaren på vid utdragna kikarspaningar.
Om jag saknar stöd föredrar jag att snabbt lyfta vapnet och skjuta mitt skott i "jägarställning".