I tisdags får jag ett sms lagom när jag satt mig på mitt pass. En i laget har skjutit på en gris och vill jag kommer och spårar med hunden. Ber honom vänta en stund så grisen får lägga sig om den inte är död. Kör bort efter en halvtimme och pratar med honom och grisen har stått med bredsida på 25-30m. Minst i grupp av 3-4st. Frågar ut honom lite mer men får väldigt diffusa svar. Skall tilläggas att det är hans första gris.
Går ner till platsen han säger att de stått och ser ett inspår och tre utspår. Inget synligt blod alls. Hunden som fortfarande är i kortkoppel visar tydligt intresse för platsen och ett av urspåren. Så jag kopplar på linan och går efter. Det har nu gått en timme sedan skottet. Till skillnad från de spår jag lagt till hunden innan går han nu lugnt och metodiskt men med tydligt drag i linan .
Spårar genom hygget som består av stenblock täckta av 150cmhögt björksly och björnbärsbuskar. Inget synligt blod de första 50m. Inte en gång tappar hunden spåret och efter 120-130m ligger en fin gylta på 75kg ca. Grisen har stått åt motsatt håll än skytten uppger av in/utgång att döma. Träffad långt bak men utgång strax bakom bogen.
Härlig känsla när hunden sköter sig exemplariskt och grisen ligger. Får då samtal från en annan i laget som precis skjutit dubbelkalvar. Men de har rasat i skottet.
På onsdagen sitter jag på pass där kalvarna sköts på tisdagen. Helt dött när jag plötsligt hör ett rådjur skälla på andra sidan hygget inne på grannmarken. Spanar i kikaren och ser då ett rådjur som står mitt på hygget. Uppskattar avståndet till 120-130m. Lägger upp bössan och tar bra stöd. Har en 1-4 på bössan så rådjuret är rätt litet i kilarsiktet. Trycker av men rådjuret rusar utan skottecken. Vacklar till efter 5m och hoppar ner från en klippa. Ser vinglig ut i hoppet och försvinner i ormbunkarna nedanför klippan. Väntat för att se att det inte går ut ormbunkarna men det verkar bli kvar. Då kommer plötsligt ett till rådjur. Springer förbi där jag nyss sköt och hoppar ner för samma klippa fast längre bort.
Väntar en stund innan jag går till bilen för att hämta hunden. Där möter två ur laget och går upp till tornet jag sköt ifrån. Börjar inse att avståndet är drygare än jag trott. När vi går ner på hygget och tittar upp på höjden där tornet står inser vi att det är ganska mycket längre än man tror. Går upp dit rådjuret stått och hunden sätts i lina. Märker direkt att han tar det andra rådjurets spår och vi spårar i det ca 80m innan han börjat tappa intresse. Går tillbaka och tar om. Då tar han ett nytt spårval och går till där rådjuret vacklade ner för en klippa. Vi hoppar ner och i ormbunkarna börjat han spåra frenetiskt. Bra drag i linan och jag känner ett helt annat intresse. Efter 15-20m blir hunden helt toppad och börjar vinda. Kopplar loss linan och han drar i en cirkel på ca 5m och tvärststannar. Där ligger rådjuret död. Träffen har tagit perfekt bakom bogen men rådjuret har stått lite mer snett än jag kunnat se och utgångshålet är strax framför baklåret. En lättnad infinner sig.
Mäter avståndet i astron och det är ganska exakt 160m. Mycket mer än vad jag trott. Hade jag vetat det faktiska avståndet hade jag aldrig skjutit. Iaf inte med den bössan och det siktet.
Stolt och imponerad över hundens fantastiska arbete trots avsaknad av erfarenhet av skarpa lägen. Endast gjort lagda spår och dödsök där vi redan vetat att och vart djuret legat innan.
vad är det för ras på din vovve nu igen? 
rådjuret verkar ha fått en riktig fulträff
