En skottplatsundersökning visade blod och köttslamsor vilket stämde väl överrens med skyttens uppfattning. Vi lät det vara i cirka 1,5 timmar innan eftersöksekipage gick på (hundförare med en skarp Wachtel som brukar gå ifatt å avsluta påskjutet dov samt en skytt)
Jag själv är varken hundförare eller skytten som gick med, utan jag med de andra postade av runt såten så gott det gick.
Efter ca 40 minuter hör en något stressad hundförare av sig och ber mig komma ner med bil så fort som möjligt till badplatsen (vi jagar på en mark utanför enköping som har mälarstrand som en gräns). När jag kommer ner kommer hundföraren och en bra nedkyld hund. Det som hänt är de bandat länge på blodlöpan - när de till slut beslutar sig för att släppa går hunden i spåren och hittar legan - där hjorten ligger i strandbrynet bland en massa vass. Hund och hjort åker ut i vattnet där de rör sig ca 40 meter ut från stranden (det är dock tjock vass överallt så man ser ingenting här). Hunden klarar inte av att avsluta i vattnet men hänger envist på tills hundföraren lyckas vissla in den. Då är den ordentligt nerkyld av mälarvattnet och inte riktigt vid "sina sinnes fulla bruk" - därav brådskan med bilen. Hunden ligger dock nu å sover vid kaminen med husse så det gick bra!
Vad vi vet nu är att vi har en rejält medtagen hjort ute i mälarvassen. Jag och "skytten" vill inte ge oss - utan vi vänder i en för vintern upplagd roddbåt å ger oss ut i nordanvinden (Sven hade inte riktigt gett sig så det stormade på rätt bra). Jag får med mig hundförarens GPS ut å mha den ror vi 500 meter (i medvind ...vilket visade sig vara motvind på vägen hem - duh!).
Det har dessutom gått över på grannmarken så jag ringer grannen å säger att "jag är i en roddbåt på mälaren å bedriver eftersök på dov - kan jag ro in på er mark", tog några upprepningar innan han förstod vafan jag pratade om
Precis där hunden vänt enligt gps börjar vi hitta hjorthår i vattnet i vassen (man ser ca 5 meter). Vi "gondoljärstöter" oss inåt å hör hur vi trycker nåt framför oss. När vi kommer in till strandlinjen ser vi dovhinden som förgäves försöker resa sig upp för att ta sig ur vattnet och "skytten" avslutar då från fören i båten med ett huvudskott från ca 10 meters håll. Lättade ser vi på varandra å inser att "vafan gör vi nu". Sagt å gjort, vi hamnar i med mälarvatten en bit över knäna, upp med hjorten på land, i med den i båten för rodd tebax.
Halvvägs tillbaka går ena årjäveln sönder för jag måste ta i så mycket i motvinden så jag får leka Hiawata resten av vägen. Löjligt glad när vi väl når hemmahamn...
Iaf - gick bra tillslut. Hjorten va skjuten låååångt bak där ingångshålet var strax framför höger bakben å utgång genom ljuver/vänster bak.
/J
