För hårt jakttryck?

[Gråhunden]

I en nyligen utgiven jakttidning läser jag "Det är första tecknet på tjäder jag sett i år. Kul, då finns det åtminstone en tjäder på jaktmarken." Sedan far han ut och skjuter tjädern. En stor tupp. Jag har fått lära mig att man sparar kapitalet, så att säga, och skjuter räntan. Verkar vanvettigt att jaga tjäder, om man inte vet att det finns hyfsad tillgång på dem, på marken ifråga. Vad säger ni alla andra här på forumet? Är det etiskt försvarbart att jaga en art som man bara har ett eller några exemplar av, på den egna jaktmarken? Å andra sidan framgår det ju inte om marken är pytteliten, och det kanske är väldigt gott om tjäder på grannmarken. Om så är fallet, faller ju frågan, naturligtvis.

[Knallkorken]

Känns som själslig fattigdom, att ett villebråd måste knäppas så fort det uppenbarar sig.

[mickekarl]

Om man visste att det verkligen fanns jättedåligt med vilt av en viss art så borde man nog vara lite försiktig med uttagen. Men allt som oftast så vet vi inte det utan vi sätter vår känsla eller observationer som facit på tillgången och då den typen av uppskattningar av vilttillgågnen visat sig mer eller mindre värdelösa som måttstock så spelar det nog ingen större roll.
Har man t ex under hösten sett dåligt med tjäder och sen under jakt får syn på en så innebär ju inte det att det finns just bara en.
Vi har en metod i Sverige som är mer använd än nån annan för att med hjälp av obsar försöka påvisa förändringar i stammen och det är älgobs. Trots en mkt stor mängd obstimmar och ett väl utvecklat och systematiserat sätt att utföra obsregistreringen så kan man inte använda den för att räkna om till antalet djur och även vid samma storlek på stammen så kan resultaten variera på grund av t ex hur det ena årets väder i förhållande till nästa påverkar observerbarhet mm.
Att då tro att man utifrån enstaka personers eller möjligtvis ett jaktlags uppskattningar under ett år går att använda för att kvatifiera en viltstam är ganska naivt. Visst är det så att det i många fall märks om en viltstam ökar eller minskar. Men det är också väldigt vanligt att man hör folk påtala att nu är den ena eller andra stammen kraschad och det underbyggs av vad man sett, hut mkt man skjutit eller hur lätt det är att få upptag t ex men året efter så visar det sig att det är ganska normalt storlek på stammen igen.
Har nån gång hört en finne som sa att ser man en mårdhund så har man hundra. Vet inte hur det stämmer men i princip så gäller det ju samma med de flesta vilt. Dvs att vi bara ser en liten del av vad som finns, finns undantag med viltarter som gärna visar upp sig och där det går hyffsat att utgå från vad man ser, dovhjort är ett sånt exempel.

[Freddowich]

Några gånger har jag av olika anledningar gått på marker där jag mött jägare på väg hem som redan har jagat tjäder med trädskällare eller stående hund. Samtliga ggr har jag haft upptag och några ggr även fått skjuta fast föregående jägare har sagt att det är tomt- Om dom säger det pga dom inte sett något ellerför att jag ska fara hem vet jag inte. Men nog är det liknande även med folk som har dåliga älghundar och erfar en totalt krashad älgstam medan andra har värk i smilgroparna efter alla ståndskall. Jagar man på ett kanon ställe två dagar i rad är min erfarenhet att dag två är ofta mycket mer fågelfattig jämfört med dag ett. Ibland "tappar man bort" en kull eller två som har varit stationär för att sedan hitta igen dom på samma ställe senare. Kontentan med det jag försöker säga är att fåglarna är väldigt svåra att gissa sig till en nuffra på och för att citera en annan fågeljägare vid ett liknande samtal "Det är så j-vla svårt, dom j-vlarna har ju vingar!"

[Benta01]

Här omkring är det glest med tjäder, ser kanske en vartannat år, har haft håll på dem men avstått, visst, tjäder är gott men om det bara finns nån enstaka på markerna så gör den bra mycket större nytta i skogen än i min gryta. Håller med trådstartaren, skjut räntan, inte kapitalet om inte avsikten är att få ner (eller bort?) stammen.

[kelas]

Sen har vi ju den raka motsatsen också, jag vet inte hur många gånger jag fått kommentaren "men nu måste det ju vara lätt att jaga fågel" då har man råkat på att kliva in i en kull på väg till älgpasset, (och det kan ha varit en järpkull).. Så jag tar oftast alla kommentarer om lite/mycket fågel med en väldigt stor nypa salt, oftast brukar det när man summerar hösten vara ganska normala år oavsett vad man hört under hösten!