Varför jagar ni?

[Tradingfin1983]

Varför jagar ni?
Jag har återvänt till jakten denna säsong efter en paus på ungefär 10 år. Jag är en sån där snubbe som funderar/filisoferar en hel del angående moral och etik. Vilken rätt har jag att avsluta ett djurs liv? Och på vilka grunder? Och så vidare... Kan dock tillägga att dessa fråga inte alls hade med orsaken till varför min jakt tog en paus, utan det var andra saker, till exempel jobb och ekonomi. Kan väl även nämna att jakten har funnits i vårt släkt i många generationer och att jag är uppväxt på landet och skogen som främsta lekplats.

Idag har jag varit på kråkjakt. Skjutit som en kratta...eller det är en underdrift...snarare som en kultivator. Fem skjutna kråkor, på säkert en ask patroner...ska man se något positivt i det hela var det inga skadeskjutningar utan rena bommar. Men alltså känslan då man kommer hem efter en sån dag...känslan som om man endast har varit ute i skogen å gått bärsärk, den etsar sig fast lite. Man skäms.
Fick en duva också, min tionde duva denna säsong. Bestämde för ett tag sen att jag ska skjuta 10 duvor så att det räcker till en middag för familj och vänner. Så nu är min kvot fylld. Sänkte bössan ett par gånger idag efter jag har sett att de var duva som kom flygande. Vi har gott om duva på mina marker så fast jag skulle skjuta 20 så gör det nog inget, men jag nöjer mig med 10. Är detta fjolligt? Borde jag fylla på frysen så fort jag får chansen...?

Så varför i helvete jagar jag då om den nu ska vara så här åt helvete? Tja, några orsaker:
1. Ny hund. Labrador. Att vara ute med henne i skogen är helt enkelt härligt. Kan man förstås vara utan att jaga, men den som har jakthund förstår nog vad jag menar här. Man finner inte detta band nån annanstans.
2. Spänning. Adrialinet rusar vare sig det kommer en kråka, räv, hare eller duva. Fan, jag skulle kunna tilltala mig själv att det är jävligt spännande att jaga flugor.
3. Naturupplevelse. Visst visst, nära naturen kan man vara även utan att jaga. Man behöver inte ha bössan med. Men men...det ena leder till det andra...är man ute och skogsvandrar med frun och grälar under tiden om förra helgens krogkväll lär man nog inte stöta på älgtjuren. Men krälar och smyger du äver åkern för att komma närmare räven kan älgen mitt i allt stå där. Under dagens jakt har jag kommunicerat med en hackspätt med min lockpipa för and och nästan skitigt i brallorna efter att jag har överraskats av en stor huggorm, som låg på en sten i rätt så kraftigt regnande. Detta till exempel tror jag inte skulle ha hänt under geocaching (har ju ingen lockpipa med då...=)

Men frågan maler ändå...vad har jag för rätt att avsluta ett djurs liv? Räcker mina grunder? Är jag ett hopplöst fall? Borde jag flytta till storstan och gå med i Djurens Rätt? Och även, varför jagar ni?

Ber om ursäkta om detta inlägg är ännu ett av 1000 andra som behandlar detta ämne.

Må väl!!!

[jdrotz]

Jakten är ju ett bra sätt att avsluta livet på djur. Bättre att skjuta en älg än att den irrar runt på E4an och landar på en motothuv. Det handlar ju om att förvalta djurstammarna kort sagt.

Personligen jagar jag för att det är kul och givande. Jag älskar att vara ute i naturen och jakten ger en trevlig spänning och avkoppling. Köttet i frysen är en bonus.

Viktigt för mig är också att jag som jägare respekterar viltet och naturen. Att man sköter jakten och viltvården på ett bra sätt.

Vänd på frågan. Varför skulle du inte har rätt att ta livet av ett djur? Människan har alltid varit jägare. Jag tycker det är bättre att skjuta djuret i sin naturliga miljö, än att det blir industriellt uppfött och intryckt i en kartong som hamnar på Ica.

[gren]

Först kommer lugnet av naturen, fåglarna börjar acceptera att jag är där och kvittrar, pulsen går ner och jag njuter av att bara finnas.

Något icke-skjutbart men ändå jaktbart vilt dyker upp... det börjar leka framför mig och jag följer det med kikaren; djuren är intressanta att beskåda och jag är vetgirig som tusan. Ännu har jag inte rört vapnet och är det en fin dag så går det helt utmärkt att det förblir så också. Får jag njuta av naturen så är jag nöjd.

Strax efter dyker det skjutbara upp och pulsen borde börja öka, men det gör den inte. Jag blir jäkligt fokuserad och pulsen är fortfarande lugn. Jag gör mig i ordning för att skjuta och reflekterar över min andning som ökat något. Jag tar ett par lugna andetag genom näsan och ut genom munnen, stora andetag genom näsan och ut genom munnen. Snart är min andning på rätt ställe och skottet går.

Andningen är där igen och har ökat ordentligt liksom pulsen, men först efter skottet. Ska viltet resa sig igen? Jag tar djupa andetag igen för att lugna ner mig om jag skulle behöva skjuta igen. Adrenalinet är där.

När jag bärgar mitt vilt, eller konstaterar vad jag gjort för fel så är jag på något vis känslodöd och slutar tänka på saker. Reflektionerna över jaktdagen kommer först när jag kommit i säng igen. Vad lärde jag mig idag? Vad gick rätt respektive fel?

Ev. ätbart byte tar sin tid för mig som oerfaren att fixa, men jag respekterar alltid djuret och är otroligt tacksam för att det ger mig möjlighet att få hänga köttet själv, så att det blir supermört och gott. Redan mitt första kid hängde 60 dygnsgrader och det kanske är onödigt, men herre vad mört det var. Att få laga mat till familj, vänner och släkt och att de får vara del av min jakt. De frågar inte hur det gick till, men jag vet att de gillar köttet och förstår att det krävs att man dödar djur för att få ett så pass mört kött och fantastisk måltid.

Utöver detta är det fantastiska människor jag mött genom jakten. Så många humoristiska, generösa, ödmjuka och naturintresserade människor som jag stött på. För att inte tala om hundarna... när mitt senaste förhållande tog slut försvann Humlan och Uma ur mitt liv, pga jobbsituation och annat. Jag saknar dem varje dag och långt mer än jag saknar exet. Träffade Cantas tax i veckan och ville bara kidnappa honom (taxen, inte Canta). Jag längtar verkligen efter att få träna hund igen.

Skrivet rakt ur mina tankar. Detta är efter 1,5 sporadiskt år i skogen och få vilt på samvetet.

[faxe]

Först kommer lugnet av naturen, fåglarna börjar acceptera att jag är där och kvittrar, pulsen går ner och jag njuter av att bara finnas.

Något icke-skjutbart men ändå jaktbart vilt dyker upp... det börjar leka framför mig och jag följer det med kikaren; djuren är intressanta att beskåda och jag är vetgirig som tusan. Ännu har jag inte rört vapnet och är det en fin dag så går det helt utmärkt att det förblir så också. Får jag njuta av naturen så är jag nöjd.

Strax efter dyker det skjutbara upp och pulsen borde börja öka, men det gör den inte. Jag blir jäkligt fokuserad och pulsen är fortfarande lugn. Jag gör mig i ordning för att skjuta och reflekterar över min andning som ökat något. Jag tar ett par lugna andetag genom näsan och ut genom munnen, stora andetag genom näsan och ut genom munnen. Snart är min andning på rätt ställe och skottet går.

Andningen är där igen och har ökat ordentligt liksom pulsen, men först efter skottet. Ska viltet resa sig igen? Jag tar djupa andetag igen för att lugna ner mig om jag skulle behöva skjuta igen. Adrenalinet är där.

När jag bärgar mitt vilt, eller konstaterar vad jag gjort för fel så är jag på något vis känslodöd och slutar tänka på saker. Reflektionerna över jaktdagen kommer först när jag kommit i säng igen. Vad lärde jag mig idag? Vad gick rätt respektive fel?

Ev. ätbart byte tar sin tid för mig som oerfaren att fixa, men jag respekterar alltid djuret och är otroligt tacksam för att det ger mig möjlighet att få hänga köttet själv, så att det blir supermört och gott. Redan mitt första kid hängde 60 dygnsgrader och det kanske är onödigt, men herre vad mört det var. Att få laga mat till familj, vänner och släkt och att de får vara del av min jakt. De frågar inte hur det gick till, men jag vet att de gillar köttet och förstår att det krävs att man dödar djur för att få ett så pass mört kött och fantastisk måltid.

Utöver detta är det fantastiska människor jag mött genom jakten. Så många humoristiska, generösa, ödmjuka och naturintresserade människor som jag stött på. För att inte tala om hundarna... när mitt senaste förhållande tog slut försvann Humlan och Uma ur mitt liv, pga jobbsituation och annat. Jag saknar dem varje dag och långt mer än jag saknar exet. Träffade Cantas tax i veckan och ville bara kidnappa honom (taxen, inte Canta). Jag längtar verkligen efter att få träna hund igen.

Skrivet rakt ur mina tankar. Detta är efter 1,5 sporadiskt år i skogen och få vilt på samvetet.

Fan vad bra ni beskriver känslan. Om det är din fd cocker Humla jag har här, så förstår jag att du saknar henne. Vi delar kudden varje natt.
För mig så är inte skottet så viktiga längre, om det inte är för egen hund.
Men när det kommer räv i pass så stiger pulsen. Många röda har fallit, men de är nog det vackraste viltet vi har i vårat land. Med lite vedmod så tänker jag tillbaka på då jag höll på med gryt jakt, och alla valpar som strök med , fan vad söta de var.
Oj, vad blödig jag har blivit med åren och rutin

[gren]

Fan vad bra ni beskriver känslan. Om det är din fd cocker Humla jag har här, så förstår jag att du saknar henne. Vi delar kudden varje natt.
För mig så är inte skottet så viktiga längre, om det inte är för egen hund.
Men när det kommer räv i pass så stiger pulsen. Många röda har fallit, men de är nog det vackraste viltet vi har i vårat land. Med lite vedmod så tänker jag tillbaka på då jag höll på med gryt jakt, och alla valpar som strök med , fan vad söta de var.
Oj, vad blödig jag har blivit med åren och rutin

Tack! Humlan är en wachtel.

[nuke]

Därför att jag njuter och mår bra av det.

/Markud

[Raggarö]

Därför att jag njuter och mår bra av det.

/Markud

Håller med till fullo.
Föremålen för njutning varierar men måttet av njutning är konstant högt.

Som effektiv motvikt till njutningen finns annat associerat med jakt, t.ex. svenska vapenlagar, licenshantering mm. Rosa skimmer + svart h-vete blir grått iallafall.......men jakten är bra

Raggarö

[Chilly]

Själv jagar jag av många anledningar.
Främst för att det finns inget annat som ger sådan avkoppling, samtidigt som det kan ge så oerhört mycket spänning. Man behöver inte ens se ett djur på hela dagen en del gånger, det kan räcka med att sitta på ett pass, eller gå omkring med hund i skogen, hur lugnt och skönt som helst. När hunden sedan börjar skälla på vilt, oavsett om man sitter still eller går med hund, så stiger spänningen spikrakt uppåt. Många gånger när man sitter på pass får man inte ens se vad hunden skäller, men spännande är det lik förbaskat.
Får man sen se djuret, är det en ytterligare bonus, och är det dessutom skjutbart får man ju lite kött i frysen, en inte helt oväsentlig del av mitt jaktintresse. Viltkött är det godaste som finns!
Såvida det nu inte är viltvård det handlar om, räv, grävling eller andra fina vilt som tyvärr måste hållas efter hårt för att hålla balansen på rätt ställe i våra skogar och marker. Dom skotten känns bra dom också, när man känner att man gjort en insats för att hjälpa till med det. Jag har inte egna marker för närvarande, så mer viltvård än så blir det inte för tillfället. Annars har ju jakten fler dimensioner med viltvård, som utfodring och saltsten och allt annat. Även där känns det bra att göra en insats.
Men för mig är det hela paketet som ger avkoppling kombinerat med spänning och en känsla av att göra nytta på ett annat sätt än på en arbetsplats.

Skickat med tapatalk

[Ingvar]

Efter gårdagens kräftfest (självfångad) med lilla jaktlaget här hemmavid så kommer min lista här:
a) delar många "orsaker" med övrigas inlägg
b) gemenskap och definitivt intresset som jag delar med min fru (hon har jagat ~50 år) i olika former
c) en förvaltning av den kultur som i mina hemtrakter har passerat 8.000 år
d) slipper leva med att jag bara har "från träden nedplockad korv" i min kasse hem från affären när maten skall fram på bordet.
e) slipper leva med att "någon annan måste ta livet av ett djur", kan man inte själv skall man inte "kräva" att andra ska göra det.

mm mfl orsaker bl.a. att tex BVC rekommenderade viltkött åt mitt f.n. yngsta barnbarn när han skulle lämna burkbarnmaten.

[Levon]

väldigt givande i och med upplevelsen och köttet.

sen finner jag allt runt hundarna magiskt.

[TekDr]

Spänningen, förhoppningarna, köttet, kamratskapen, lugnet i skogen, glädjen att se hunden arbeta.... Listan kan göras lång.


Skickas från min iPhone via Tapatalk

[Greener]

1: Jag kan
2: Jag har möjligheten
3: Jag gillar kött

M.v.h
Greener

[pinus sylvestris]

1: Jag kan
2: Jag har möjligheten
3: Jag gillar kött

M.v.h
Greener

[Tradingfin1983]

Tack för alla fina svar. Alla är vi inne på samma spår.

Hur många av er är det som endast äter viltkött som ni själva eller laget har skjutit? Jag menar är det någon av er som fäller så många djur årligen så ni gott och väl skulle kunna avstå från att köpa kött från butiken? Eller kanske det inte alls är ovanligt?

[gren]

Tack för alla fina svar. Alla är vi inne på samma spår.

Hur många av er är det som endast äter viltkött som ni själva eller laget har skjutit? Jag menar är det någon av er som fäller så många djur årligen så ni gott och väl skulle kunna avstå från att köpa kött från butiken? Eller kanske det inte alls är ovanligt?

Hade jag haft så mycket viltkött så hade jag gjort det. Tyvärr är jag inte där än, men önskar att det blir så i framtiden. Det skulle kännas bra rent moraliskt.

[Tradingfin1983]

Hade jag haft så mycket viltkött så hade jag gjort det. Tyvärr är jag inte där än, men önskar att det blir så i framtiden. Det skulle kännas bra rent moraliskt.

Jo, precis. Lite så jag också tänkte. Jag och frun funderade på detta under maten just. Tänk om man skulle pröva leva en tid på endast det som naturen ger. Vilt, fisk, svamp, bär osv. Förstås också egna odlade grönsaker och t.ex ägg från egna höns.
Problemet är dock att jag endast jagar småvilt (för tillfället)...man skulle väl behöva ha möjligheten att jaga större klövvilt för att få säkrat skafferiet....

[Tomps]

Tack för alla fina svar. Alla är vi inne på samma spår.

Hur många av er är det som endast äter viltkött som ni själva eller laget har skjutit? Jag menar är det någon av er som fäller så många djur årligen så ni gott och väl skulle kunna avstå från att köpa kött från butiken? Eller kanske det inte alls är ovanligt?

Hur vanligt det är vet jag inte - men mitt jaktutövande fyller frysarna i princip varje år, så att familjen kan äta endast viltkött om man vill, men det blir inte 100% i praktiken pga pålägg som korv, skinka, leverpastej etc. handlas i butik och att det några gånger i månaden blir inköp av t.ex bacon, falukorv, fisk och möjligen kyckling. Men det handlar mer om dålig planering och bekvämlighet. Jag jagar primärt för att det är spännande och roligt samtidigt som det ger gott och på alla sätt bra kött.

[kuggen78]

Jag jagar för att det är det bästa jag vet. Det är ett sätt att umgås med mina vänner. Tom på sommaren så umgås vi genom att vi jagar. Träffas dricker en kopp kaffe. Sedan så skingras vi genom att vi går och sätter oss på olika pass på olika marker. Men om något skulle hända så vet vi och känner en trygghet i att på en halvtimme så har man folk som kan hjälpa en att släpa ut grisen från skogen. Vi tar sedan hand om det skjutna viltet. Hänger det i kylen. Vi träffas sedan efter några dagar och styckar det. Avdelar sedan någon dag då och då när vi tillverkar korv. Röker hela bitar. Kort sagt det mesta som jag och mina vänner gör har med jakt att göra. När det är dags att jaga in en ny hund så hjälper vi varandra med att sitta på pass i regn och rusk bara för att det absolut måste bli rätt djur som skjuts och att det skjuts på rätt sätt. Vi lägger mycket tid för att ge våra hundar rätt förutsättningar. Som svar på frågan om jag bara äter viltkött så är svaret nej. Men i den mån som jag kan så äter jag bara det.

[NS]

Trådskaparen funderar nog för mycket
Jaktlust är något som sitter i generna, människan har jagat sen snudd på.. de började äta kött vilket är bra länge sen....

[T-Grön]

Tack för alla fina svar. Alla är vi inne på samma spår.

Hur många av er är det som endast äter viltkött som ni själva eller laget har skjutit? Jag menar är det någon av er som fäller så många djur årligen så ni gott och väl skulle kunna avstå från att köpa kött från butiken? Eller kanske det inte alls är ovanligt?

Hur vanligt det är vet jag inte - men mitt jaktutövande fyller frysarna i princip varje år, så att familjen kan äta endast viltkött om man vill, men det blir inte 100% i praktiken pga pålägg som korv, skinka, leverpastej etc. handlas i butik och att det några gånger i månaden blir inköp av t.ex bacon, falukorv, fisk och möjligen kyckling. Men det handlar mer om dålig planering och bekvämlighet. Jag jagar primärt för att det är spännande och roligt samtidigt som det ger gott och på alla sätt bra kött.

Samma här, är uppvuxen på viltkött och köper aldrig i butik. Svamp och bär hämtas också ur skogen så det blir lite bacon som inhandlas plus en del pålägg. Men snart ska även påläggen tas från viltköttet då jag skaffat en skärmaskinerna från en ICA butik och en vaccumpack har inhandlats. Torkar även en hel del. Egen rök ligger på ritbordet, men får skjutas ett år på framtiden pga jobb i Norge nu!