Hade suttit 1½ timme och jäst i morronsolen då jämthunden Zita rev i ca 150 meter norr om mitt pass och via lite radiokontakt med hundföraren så bestämdes det att jag skulle smyga in då hundföraren var ca kvart bort från mig/upptaget. Så jag skulle nu trava in på mitt livs första ståndskall! Pulsen steg för varje steg. Plockade upp tändaren var 30:e meter för vindkontroll. Kom in på ca 50 meter utan synkontakt då det gick loss men stannade igen efter ca 100 meter, jag smög efter. Samma visa igen, klev lite fel så det gick loss igen, gångstånd ca 150 meter innan det parkerade. Jag hade då tagit en rövare genom ett kärr för att det var mindre kvistar som kunde knaka där plus att vinden var bättre från det hållet. I kärrkanten satte jag mig på huk och tittade upp på bergssidan där skallen ekade. Hade ca 60 meter upp till hunden och lokaliserade 4 svarta ben. Innan jag hann reflektera över det brakade det till och nerför berget kom ko och kalv rakt på mig med Zita rakt bakom. 30 meter, 25, 20... 15... Då stannade kossan och kalven stannade 4-5 meter framför mig. Stickhålet tänkte jag, men hunden dansade ju bakom så det fick jag slå ur hågen, bara att vänta på ett bättre läge. Efter 3-4 minuters stirrande hade kalven vridit sig och stog med sin bästa bredsida mot mig på ca 5 meters håll! Hunden bakom såklart... Men så fick jag se Zita till höger om mig i kärret och då gick det fort. Pricken vilade i bogen sedan länge så jag krökte fingret och sänkte kalven med en BarnesX. Kon fick då frispel och började locka och puffa på kalven för att få den att resa sig. Hon var då upptagen med kalven så jag klev ett par steg åt sidan och fick rent på henne med så då sände jag iväg en Alaska i bogen på ca 15 meters håll varpå hon darrar till och börjar lunka snett ifrån mig innan hon sjunker ihop i ett skotarspår. Det var älg nummer 3 och 4 för mig med denna jämttik.
Bössan är en Husqvarna 9.3x57 med ett Aimpoint 5000. Bytt allt och är plastad efter alla konstens regler.
Kulan till vänster har passerat en 35-40 cm slipers och sen in i skjutvallen, 80 meters håll.
Kulan till höger är från idag och är plockad ur kossan.
Alaska båda två.
//Micke, med 5 älgar på sitt rena samvete
Funderar och provar om jag möjligen kan skjuta den i halsen men avståndet är allt för långt och jag som hela tiden predikar bogskott på friska djur kan ju inte gärna dra på en tjur i halsen på minst 150 m håll även om jag var utomordentligt lugn och kunde hålla riktigt still osv.
. Ryktet spred sig nog som en löpeld hos polarna.
, uppenbarligen så finns det ett intresse eftersom så många skriver i trådar som den här. Vad gäller det skrivtekniska så finns ju allt från dyslektiker och "uppåt" på det här forumet. Tidigare har det ju varit kutym att inte "gnälla" på hur det skrivs, det tycker jag att vi fortsätter med! 
