Jakten på storbocken.

[otterdalen]

Jakten på storbocken.

I slutet av maj fick jag några bilder på min kamera som satt monterad vid en saltsten som gjorde mig alldeles pirrig.
En fantastiskt fin sextaggare med oerhört långa horn hade besökt stenen under några försommarkvällar och genast började funderingarna, kommer han hålla sig i närheten?
Är han på topp?
Är han min möjlighet till en spännande bockpremiär trots att min årliga resa till Skåne var inställd eftersom vi skulle få barn i början på augusti?

Mina jaktmarker på västra sidan storsjön i skuggan av Oviksfjällen i Jämtland brukar inte producera bockar av den här digniteten men några års restriktiv avskjutning kombinerat med intensiv rävjakt verkar ha lönat sig.


Sommaren gick och några gånger i veckan besökte han min saltsten men jag såg han bara någon enstaka gång på riktigt vilket gjorde det svårt att räkna ut var han höll till.

Premiärmorgonen 2014 hade jag lovat vara jaktledare åt ett större sällskap på en annan mark som jag har jakten på så två goda vänner fick första tjing på ”bossen”.
Ingen av dem såg honom, en liten fyrtaggare blev bytet för dem.

Själv så blev det bara några försök i augusti innan björnjakt och älgjakt tog över helt men mina tankar gick ofta till storbocken.
Var i hela friden håller han hus…

Fick höra att en jaktgranne skjutit en stor bock på premiärmorgonen och jag trodde att jag gått miste om honom men lite efterforskningar gav vid handen att det inte var ”min” bock och hoppet återkom!

Sista älgjaktsdagen i september så stod han plötsligt 80 meter ifrån mig i en vallkant!
Eftersom jag hade min unga jämthundstik lös i närheten så var tanken på att skjuta långt borta men jag kan lova att det kliade i fingret en hel del.

Jag var ute några kvällar i slutet av september och början av oktober och nu hade jag synkontakt nästan varje sväng!
Problemet med att jaga nära bebyggelse är att skotten måste vara hundra procent säkra så jag fick släppa honom några gånger.

Älgjakten startade om och det hann bli 26/10 innan jag fann tiden till ett nytt försök.

Vädret var behagligt med nästan 10 plusgrader och en stabil sydlig vind, solen skymtade mellan molnen så kyla skulle inte bli ett problem fast oktober var på upphällning.

Jag hade bestämt mig för att tjursitta där jag sett honom senast, vid en stubbåker som gränsade mot ett mindre skogsparti i söder, en plöjd åker i nordväst, byn västerut och skog i öster och nordöst.
Det där med att sitta still är ett problem för mig.
Jag vill röra mig, hundförare som jag är, men jag visste att mina chanser var störst om jag höll mig på samma plats och vädret skulle i alla fall inte motarbeta mina intensioner att sitta still.

Jag placerade mig i nordöstra hörnet och fällde ut benen på skjutstödet, nu var det bara att vänta och hoppas.

Fast åkern är stor och i teorin inbjuder till skott i över 180 grader runt mig så är verkligheten den att jag hade två smala ”korridorer” där allt stämde för ett säkert jaktskott.
En rakt norrut och en rakt västerut.
Tiden gick och en get med 2 kid höll mig sällskap en stund.

Efter en och en halv timme så fick jag se 2 rådjur hoppa ut på stubbåkern 250-300 meter från mig i södra änden.
En snabb koll i kikaren gav den information jag hoppats på, det var ett smaldjur men framförallt var det också storbocken!

Hornspetsarna lyste vita högt ovanför öronen och hans pondus gick inte att ta miste på när han stor och ståtlig såg sig omkring.

De betade sig sakta snett mot mig och jag lyckades hitta en liten upphöjning som gjorde att jag kunde ligga ner och ändå ha fritt skottfält dit jag hoppades de skulle fortsätta för att ett säkert skott skulle kunna avlossas, min västra skottsektor.
Efter några minuter som kändes både som timmar och sekunder så hade de nått svackan väster om mig.

Avståndet var 160-180 meter och jag följde honom i kikarsiktet, då slog bockfebern till med full kraft!
Jag fick susningar och pulsen rusade, hårkorset for över hela bocken, ja hela åkern kändes det som.
Jag ställde ner kolven och sänkte blicken och försökte lugna mig själv medan bocken och smaldjuret betade sig vidare mot den skyddande skogen på norra sidan åkern.

”Skärp dig nu för fan” viskade jag till mig själv och drog några djupa andetag och kröp ner bakom kolven igen.

Bocken stod nu still och kollade bakom sig där något rörde sig i skogskanten.
Nu eller aldrig tänkte jag och osäkrade, andades ut, gled upp med hårkorset bakom bogen och smekte iväg 10,1 grams kulan.
Jag är en gammal tävlingsskytt inom lerduvor så det där med kontrollerad avfyrning är något som jag får kämpa med men jag kände det just som om jag smekte iväg kulan.
Bocken studsade rakt upp och började springa tillbaka söderut, jag följde honom i kikarsiktet och såg att farten sjönk och efter 80-100 meter snubblade han och föll.
Den känslan av äkta jaktglädje om strömmade genom min kropp då är helt otrolig.

Jag låg kvar bakom bössan och tittade på smaldjuret, jag ville låta henne lämna bocken och åkern innan jag röjde mig.
Hon hade följt bocken i hans dödsrusning men nu låg ju han ner och hon verkade väldigt osäker på vad hon skulle göra.
Hon trippade i en halvcirkel runt honom på 5-10 meters avstånd och sen stod hon stilla rätt länge innan hon travade sakta in i den skyddande skogen igen.
Jag gjorde patron ur och reste mig och gick sakta bort mot mina drömmars bock.

När jag kom fram fylldes jag av en annan känsla, vördnad och respekt men även lite som skulle kunna liknas vid vemod.
Jag satte mig ner vid den största bock jag någonsin sett och kände mig lycklig, tacksam, ödmjuk och ja ledsen.
Jag har skjutit ett ansenligt antal rådjur, älgar och andra vilt men den här känslan av vemod kommer ganska ofta, speciellt när jag är själv tillsammans med mitt byte direkt efter skottet.
Att ta ett liv ska inte vara enkelt, det är en handling som är slutgiltig i ordets yttersta mening och det gör något med mig varje gång.
Den här känslan försvinner efter någon minut men den finns kvar någonstans långt inne i mig nästa gång jag siktar och funderar på att trycka av, den hjälper mig undvika chansningar, överilade skott mot djur som borde leva vidare och liknande situationer.
Det gör mig kanske till en bättre jägare, kanske även till en bättre människa vad vet jag?

Jag vände och vred på hornen, vilka horn sen!
Träffen satt lite lågt, hjärtskott är väl inte precis perfekt men bocken var så död han kunde bli.
Jag bar bocken till bilen och for hem till gården och familjen, mina två äldsta pojkar var själaglada av att få se bocken på riktigt som jag visat kort på i 4 månaders tid.

Några trofébilder togs och sen hjälptes vi åt att ta ur och hänga in honom i slaktboden.

IMG_2014102714564[1].jpg

Kvällen avslutades med några öl och ett stort antal mms och telefonsamtal till jaktkompisar runt om i Sverige, man vill ju skryta lite när man skjutit sin livs bock!

[hofboss]

Den var tjusig, stort grattis.

[Kronhjorten]

Den var tjusig, stort grattis.

Den är tom större än vad den ser ut på bild. Även för oss skåningar så är det en rejäl bock, inte fruktansvärt tung, men inte spinkig heller.


Det var jag.

[MrMacke]

Det var ingen dålig pjäs, Grattis lämna in hornet på bedömning och rapportera hur det gick

[otterdalen]

Det var ingen dålig pjäs, Grattis lämna in hornet på bedömning och rapportera hur det gick

Absolut!

[Chilly]

Fin bock och framförallt, jäkligt trevlig läsning. Tumme upp!

Skickat med tapatalk

[otterdalen]

Tackar!!

[Azzo]

Stort Grattis!
Vilken drömbock, fantastiskt fin.
Tack för en otroligt trevlig läsning. Du skulle bli författare.

[oggy]

Grattis!

[otterdalen]

Storbocken blev även en guldbock!
132,5 poäng!

[kustjägar'n]

Storbocken blev även en guldbock!
132,5 poäng!

Grattis exakt samma poäng som jag fick på min bock.

[otterdalen]

IMG_201502074578.jpg

Medaljbild så klart!

[otterdalen]

Skickade in en redigerad version av ovanstående berättelse till "allt om jakt och vapen" och deras läsartävling.
Nu verkar det som att bocken dragit in ett zeiss conquest till mig...
Härligt!

[kusbom]

Skickade in en redigerad version av ovanstående berättelse till "allt om jakt och vapen" och deras läsartävling.
Nu verkar det som att bocken dragit in ett zeiss conquest till mig...
Härligt!

Ett stort grattis!!

[otterdalen]

Tack!
Nu är det bara lyxproblemet kvar, vilken bössa ska få äran att prydas med detta smycke?