Hade förhandlat mig till några lediga timmar mitt på dan, utan barn och hustru. Kulorna var stöpta, kruthornet påfyllt till brädden, fett påfyllt i burken och i skjutväskan fanns både linblånor och extra flintor. Allt var således förberett, intrimmat och fixat för några mysiga timmar på banan.
Även vädergudarna var med mig i det att solen lyste från en klarblå himmel och temperaturen höll sig kring måttliga minus tre. Till yttermera visso satt det sex granna orrtuppar och småspelade lite i fröträden bakom skjutvallen.
Med ett leende på läpparna började jag ladda. Först ett drygt gram PP wano, så fetta loppet och en 8,1 mm kula på det. Förväntningarna var höga när jag spände hanen, lade på fängkrut och stängde pannlocket.
Den svarta punkten 80 m bort syntes knappt i det klara solljuset, men i det här läget ville jag nog mest höra en smäll och betrakta ett vackert rökmoln. Bössan låg stadigt på skjutbänken när jag började släpa avtryckaren bakåt... KLICK...(jaha, mummel, var väl olja kvar på stålet då, vi provar igen)...KLICK...(men vad i s....na perk..le)...KLICK...KLICK...(byta flinta)...KLICK...(ändra vinkeln på flintan)...KLICK...(vända flintan upp och ned)...KLICK...(vända flintan bak och fram)...KLICK...
Så det var bara att muttrande pulsa tillbaka till bilen, lasta in prylarna och fara hem! Eftersom jag inte äger en kulutdragare var det bara att spänna upp pipan i skruvstycket och lossa svansskruven för att plundra bössan.
Det här var faktiskt första gången jag inte lyckats få ett lås att fungera. Trilskande flintlås brukar man alltid komma till tals med genom ovanstående mixtrande med flintor men i detta fall var det lönlöst. Till saken hör att jag tidigare med framgång bränt av flera fängpannor hemmavid bara för att kolla funktionen.
Frågan är vad som hänt... Kan det helt enkelt vara så att eldstålet behöver härdas om? Ska kolla hårdheten med en fil imorgon.
Låset går synnerligen hårt åt flintorna. Efter några skott (eller klickar




