Jaktlabbetråden

[swehunt]

Fågeljakten börjar den 1 juli och slutar den 15 april så d blir inte mycket stillastående...inget klöv att jaga med hund mellan 16/4 och 30/6 förutom ev. eftersök...
För övrigt har vi en Justlike-hund i huset av fem jaktlabbar och d e den enda som jag inte skulle släppa på klöv, han e borta lika länge som en dagdrivar-drever.

Jag jagar klövvilt ca 4-5 dagar i veckan 1okt-28feb, och nu förhoppningsvis så mycket and-,duv- och kråkjakter som möjligt augusti och så länge isar tillåter, så för min del skulle det passa ypperligt att kunna använda labben även till klövvilt.
Men om ni förbjuder mig får jag väl köpa nåt annat till det!

Jaga på du .
Tyvärr så är Edgar nu mer i hund himlen, men vi har en dotter från hans sista kull. Det finns en bild på Edgar tidigare i tråden, om du är nyfiken.[/quote]

Det ska jag
Ok det var tråkigt att höra! Ska plöja igenom tråden och försöka lära mig ett o annat

[Ekalfus]

Hej!

Skulle verkligen uppskatta hjälp från alla kunniga här på forumet.

Jag har en fyra månaders jaktlabtik, Aska. Hon är av god börd, livlig och glad och min förhoppning är att hon med tiden ska bli en duktig apportör, eftersökshund och ev. även kunna stöta småvilt. Min hustru och jag var lediga första månaden med hunden och försökte då lägga grunden för en fin kontakt och att Aska skulle präglas starkt på oss. Under de första månaderna hos oss var hon också följsam och när inkallningen väl satt så kom hon ofta med stor glädje. När vi var ute i skogen och hon gick löst höll hon alltid mycket god kontakt, stannade och såg till att hon inte stack för långt ifrån oss och sprang aldrig utom syn eller hörhåll. Detta var precis vad jag eftersträvade och således var jag mycket nöjd. På senare tid har Aska dock visat riktigt tråkiga tendenser att springa ifrån oss, lite mindre vad gäller mig och lite mer vad gäller min fru. Dessutom fungerar inkallningen sämre. Hunden kommer inte alltid vid inkallning och hon gör det ibland motvilligt (syns på kroppsspråket). Jag har försökt vara konsekvent i mitt tillrättavisande av detta beteende. Om hon inte kommer när jag kallar springer jag omedelbart ikapp henne och välter ner henne ganska bryskt, sätter henne och kallar sedan in henne. Då kommer hon alltid fint. Om hon är på väg att springa för långt bort försöker jag kalla in henne men om hon får korn på något som är mer intressant så springer hon ändå iväg en bit med följden att jag måste springa efter, välta henne och fya henne och sen kalla in henne på nytt för att rätta till felet.

Vad ska jag göra? Jag börjar bli något förtvivlad och hoppas att jag kan rädda detta men känner viss hopplöshet då hon fortsätter med det här beteendet som strider mot vad vi försökt lära henne och hur hon betedde sig tidigare.

Jag är tacksam för all hjälp jag kan få!

[fossman]

är ingen expert men testa att använda en lång lina vid träningen av inkallning, då slipper du oron över att springa bort också

[uffe_b]

Skräm inte hunden. Bli inte tjatig. Du ska vara rolig och rolig är man ofta om man har godis . J

[nuke]

Låter som om du tar i lite väl hårt och hunden inte vet att den gjort något fel, spar på det grövre artilleriet ett tag till, förutom att kommandot inte sitter som det ska. Hon är bara 4 månader så lite tidigt att ställa stenhårda krav ännu. Kalla inte in henne när hon står med nosen djupt försjunken i en doftfläck mm mm.

Fokusera på "nej"-kommandot istället, inte lika svårt att avbryta buset man håller på med och hitta på något annat lattjo istället som att närma sig en arg husse?

Ta det lugnt, kör koppelpromenader och fotgående. Variera promenadställen, ju mer hemtam hon blir desto äventyrligare blir hon troligen och då blir turerna längre. Vill du ha örndisciplin på hunden riktigt tidigt, typ jaktprovsfärdig vid 9 månader, måste du vara helt konsekvent alltid och aldrig låta henne göra fel. Det är rätt svårt.

Du har en bit kvar och en och annan nedförsbacke till innan hon är att lita på i alla lägen. Men oftast är det bara roligt


/Markus

[Dalkeith]

Min erfarenhet säger att sådana problem beror på två saker - bristande ledarskap och hundar i "trotsåldern"….. ofta det förstnämnda.

Ledarskapet är otroligt viktigt. Med det menas inte att du nödvändigtvis brister i det - det verkar som att du har koll på läget och hunden, men allt handlar som jag ser det om att hitta balansen mellan hunden tycker du är toppenkul och att den ser dig (och din respektive) som de otvivelaktiga ledarna, de som fixar biffen oavsett situationen. Något som hjälpt mig (haft jakthundar omkring mig hela mitt liv och nu är projektet en ettårig jaktlabbehane som ibland är lite väl headstrong) är att öva på inkallningen i liten skala. Låt hunden gå några meter, sen kallar du in. Upprepa tills det sitter som det ska och öka sen successivt "förtroendet" för att hunden kommer på inkallning. Gör det varje promenad ni är ute. Är den olydig är du sträng och kniper kanske till lite i örat eller lyfter i nackskinnet, men kör på tumregeln 1 sekund arg, 5 sekunder glad...

Var mycket försiktig med godis. Det är mycket, mycket viktigare att hunden förknippar dig med att ha roligt och vara trygg än att du är en godisautomat. Jag använder inget godis i den "riktiga" jakt- och lydnadsträningen över huvud taget och det går hur bra som helst. Ös istället på med beröm när hunden gör som du ska - just labradorerna är ju avlade på egenskapen "will to please", vore synd att inte odla en sådan egenskap. Hunden ska tycka att jakten och träningen är belöningen - inte godiset. Se därför till att ha tålamod och vara pepp när ni tränar eftersom att huvudsaken är att ni har kul tillsammans. När du uppnår det - en hund som tycker att högsta lyckan är träning och jakt, då har du en fantastisk jaktkamrat...

Om man vill ha en klockren jakthund börjar man inte jaga med den förrän man har 110 procent koll på den och den gör exakt det du vill/ni har en bra kommunikation. Jag kommer personligen inte börja jaga på allvar med min labbe förrän han är omkring 2 år, på inrådan av de främsta tränarna och kennelägarna jag känner. Men det är givetvis upp till var och en.

[Dalkeith]

Och se för guds skull till att ha en bra visselpipa som är framtagen för jaktretrievrar…

[CROSS COUNTRY]

Hej!

Skulle verkligen uppskatta hjälp från alla kunniga här på forumet.

Jag har en fyra månaders jaktlabtik, Aska. Hon är av god börd, livlig och glad och min förhoppning är att hon med tiden ska bli en duktig apportör, eftersökshund och ev. även kunna stöta småvilt. Min hustru och jag var lediga första månaden med hunden och försökte då lägga grunden för en fin kontakt och att Aska skulle präglas starkt på oss. Under de första månaderna hos oss var hon också följsam och när inkallningen väl satt så kom hon ofta med stor glädje. När vi var ute i skogen och hon gick löst höll hon alltid mycket god kontakt, stannade och såg till att hon inte stack för långt ifrån oss och sprang aldrig utom syn eller hörhåll. Detta var precis vad jag eftersträvade och således var jag mycket nöjd. På senare tid har Aska dock visat riktigt tråkiga tendenser att springa ifrån oss, lite mindre vad gäller mig och lite mer vad gäller min fru. Dessutom fungerar inkallningen sämre. Hunden kommer inte alltid vid inkallning och hon gör det ibland motvilligt (syns på kroppsspråket). Jag har försökt vara konsekvent i mitt tillrättavisande av detta beteende. Om hon inte kommer när jag kallar springer jag omedelbart ikapp henne och välter ner henne ganska bryskt, sätter henne och kallar sedan in henne. Då kommer hon alltid fint. Om hon är på väg att springa för långt bort försöker jag kalla in henne men om hon får korn på något som är mer intressant så springer hon ändå iväg en bit med följden att jag måste springa efter, välta henne och fya henne och sen kalla in henne på nytt för att rätta till felet.

Vad ska jag göra? Jag börjar bli något förtvivlad och hoppas att jag kan rädda detta men känner viss hopplöshet då hon fortsätter med det här beteendet som strider mot vad vi försökt lära henne och hur hon betedde sig tidigare.

Jag är tacksam för all hjälp jag kan få!

D låter spontant som om du/ni tar i för mycket. Vad ska ni använda när hunden är två år och gör fel när den vet vad som är rätt? Ta många steg tillbaka och befäst inkallning på ett avstånd som hunden kan. Träna inkallning i trädgården eller annat inhägnat område och befäst beteendet och belöna verbalt, med mat och beröring.
I vår flock på fem jaktlabbar tränar vi i tre steg för det mesta. T.ex linjetag: befäster på 50m, tränar på 75m och testar av på 100m. Går d åt helvete på 100m så vet man det och tränar vidare på 75m, inte köra huvet i väggen på 100m och misslyckas gång på gång. Sen testar man igen efter ett tag på 100m och funkat det då så befäster man på 75m , tränar på 100m och testar på 125m osv...
Det är även bra att ha ett sätt att verbalt meddela hunden att den gör fel på avstånd, kort och rappt skall det vara. Hundar förstår svart och vitt, grått fattar de inte...
Fyra månader är lite tidigt för "trotsålder" om nu någon sådan överhuvudtaget existerar.

[mecke]

Många bra tips, kan bara instämma iofs flera år sedan jag tränade labb...

Skickat från min C6603 via Tapatalk

[fossman]

vet inte vad som hänt med min jaktlabbe riktigt, men är ganska säker på att bollarna ryker snart. han har en kåthet som är så förbannat överjävlig att en promenad blir en viljornas kamp. och att "tävla" om uppmärksamheten med en svinkåt labbe är ingen enkel match.
en vanlig promenad är tonvis med dreggel, en pung som är så svullen att han inte kan gå ordentligt utan måste gå bredbent samt ligga inne och gnälla.
träningen blir otroligt lidande då vi försöker träna med flera personer samtidigt och som långt innan jag insåg en fördel med tikar som jag nu får lida för då all uppmärksamhet ligger på dom istället.
allt detta kom den här våren när han fyllde 2 och har vid tidigare stadium funnits men har iom att jag försöker vara extremt konsekvent gått över eller tränats bort men nu är det så extremt tyvärr så inget jag testat har hjälpt.


har hört av en kamrat som jobbat med räddningshundar att majoriteten där fick genomgå kastrering just pga detta problem.

[Ekalfus]

Tack för alla analyser och tips! Hade väl på känn att detta var rätt forum och tråd för att få kompetent hjälp. Jag är verkligen inte rädd för kritik och uppskattar alla raka svar.

Min plan är nu följande och jag tar tacksamt emot synpunkter på detta:

- fortsatt 100% konsekvent rättande av fel
- MEN, ta ett par steg tillbaka och var försiktig med kravställandet
- inte för fysiskt/mentalt hård mot hunden
- endast kalla in då jag vet att hon kommer
- successivt öka kraven
- variera promenadställen
- arbeta på att vara alla roligheters mittpunkt så det alltid är kul och givande att komma till husse (men fokusera på beröm och roliga övningar i stället för godis)
- avvakta med jakt till all grundlydnad sitter och jag har full koll på hunden

Något annat ni rekommenderar?

För att förklara varför jag inte vill att hon ska springa för långt bort - förutom det uppenbara i att hon ska svara på inkallning - är att jag gärna vill skapa en vana att hon inte går utom hagelavstånd så hon i framtiden kan jaga stötande "under bössan" (som en spaniel).

En följdfråga: Eftersom vi snart ska vara en längre tid på en plats där jag måste hålla hunden kopplad (Naturreservat med koppeltvång) tror jag att idén att använda en längre lina (30-40 m) och kalla in henne innan hon löper hela vägen ut kan fungera. Jag kommer såklart varva detta med gå fot-övningar i kortare koppel. Några tips om vilken typ av lina som bör användas och var den kan köpas? Fungerar det med ett rullkoppel eller är det fel att använda ett sådant för en retriever? Vet inte ens om det finns så långa rullkoppel. Bör jag använda stryphalsband?

Återigen: stort tack för all respons! Känns skönt att man kan få hjälp och behov av erfarna jägare och hundägare så snabbt.

E

[grabben]

Börja med att lära hunden NEJ!kommando, typ med ett nyp i örat när den gör nåt den inte får när du har valpen i din direkta närhet. När hunden förstår vad det innebär(sänkt svans och huvud, typ) så har du ett verktyg att ta till när du vill att valpen ska avbryta det förbjudna den gör!
Kalla in hunden när den är såpass nära att du kan korrigera direkt(två fingrar isidan lr liknande, aldrig onödigt hårt) och massor med beröm och en godisbit!
Försök att så långt det går att gå utan koppel då det inte finns nåt positivt att gå o dra i det hela tiden.
OCH tänk på att du har haft valpen halva dess liv, så är du inte viktig för den nu så kommer du aldrig bli det.

[nuke]

Inte bara hunden behöver tränas i vad husse vill utan husse måste också tränas att känna igen när något är på gång. Det är avgörande för att få till timingen i korrigeringarna och tar tid.

Retrieverkoppel fungerar utmärkt att göra lätta korrigeringar med, får du slita och dra är det du som är för sent ute med korrigeringen eller har utsatt hunden för en för stor frestelse. Att lära hunden att man aldrig kommer dit man vill om kopplet är spänt är en bra övning.

Rullkoppel använder jag som rehabredskap, inte på en frisk hund.

/Markus

[Ekalfus]

Hej igen!

Sen jag skrev sist har vi lyckats lösa mycket av problemen med att Aska sticker för långt ifrån husse. Tack för alla tips kring det!

Hunder är nu nio månader och jag behöver lite hjälp med apportträningen. Jag har läst Christer Henrikssons bok "Fågelhundar" och följer hans upplägg enligt spontanmetoden. Jag började med mycket lätta apporter (inomhus, mycket korta kast, inga krav och ivrig påhejning när hon hämtade) när hon var 4-5 månader, lätta (lite längre kast utomhus, försiktigt kravställande men absolut inget skäll) när hon var runt 6-7 månader och har nu vid 8-9 månader övergått till medelsvåra apporter (utomhus på andra platser än trädgården, lite längre kast och lättare apportsök där hon inte sett mig kasta). Det mesta går bra och hon tycker det är kul. Men, jag har stött på patrull med avlämningen och tänkte ta hjälp av alla kunniga här på forumet för att hantera problemet.

När jag kör med dummy (använder en valpdummy) håller hon den lite väl löst. Det händer inte sällan att hon tappar dummyn på väg tillbaka till mig, gärna strax innan den ska lämnas. Andra gånger spottar hon ut den i stället för att lämna. Jag förstår att detta kan bero på att jag tagit ifrån henne dummyn för snabbt men jag har verkligen varit noga med att vänta så länge jag kunnat innan jag tagit den ifrån henne. Jag vill helst inte öva "håll fast" om jag inte absolut måste utan vill hålla mig till spontanmetoden så långt det går. Om jag i stället låter henne hämta en tennisboll går det betydligt bättre och hon "låser" den i munnen och lämnar fint men jag vill ju att hon ska öva på lite tyngre saker. Vad göra? Bör jag använda en större/tyngre dummy för att få henne att greppa den bättre? Bör tilläggas att jag fortfarande tar emot henne sittandes på huk för att hon ska komma upp mot mitt ansikte och vänja sig att lämna över med uppmärksamhet mot mig.

Tacksam för hjälp och tips!

E

[Daxzorce]

Hejsan.

Vi söker en svart jaktlabradorhane med fin stamtavla till parning med vår fina tik Judy, 3 år.
Judy är Fri röntgad och ögonlyst, ua. Hon kommer från kenneln Dellgren i Danmark. Skickar gärna stamtavla vid intresse.

Hon är en positiv energirik dam med fina linjer, används som jakt-, eftersöks- och familje-hund.

Skicka gärna ett PM vid intresse/tips eller vidare information.
Tack.

[nuke]

Har du inget regnummer på henne?

/Markus

[Daxzorce]

Har du inget regnummer på henne?

/Markus

Hane hittad, tack ändå.

Mvh David.

[Havskog]

Har du inget regnummer på henne?

/Markus

Hane hittad, tack ändå.

Mvh David.

Men "nuke" frågade ju "Har du inget regnummer på henne?" Kan ju inte vara så svårt eller?

Mvh/Havskog

[Daxzorce]

Har du inget regnummer på henne?

/Markus

Hane hittad, tack ändå.

Mvh David.

Men "nuke" frågade ju "Har du inget regnummer på henne?" Kan ju inte vara så svårt eller?

Mvh/Havskog

Klart det inte är så svårt, men med tanke på att frågan i sig inte var relevant längre så valde jag att svara som jag gjorde. Finns väl ingen som har anvädning för hennes regnummer?

Mvh David.

[Havskog]

Men "nuke" frågade ju "Har du inget regnummer på henne?" Kan ju inte vara så svårt eller?

Mvh/Havskog

Klart det inte är så svårt, men med tanke på att frågan i sig inte var relevant längre så valde jag att svara som jag gjorde. Finns väl ingen som har anvädning för hennes regnummer?

Mvh David.[/quote]

Klart att man blir nyfiken när någon gör reklam för en hund så som du gjorde, som hanhundsägare eller om inte annat om man går i valpköpartankar. Första steget då är ju att kolla upp linjerna på tiken, eventuella defekter etc, samt eventuella reggade meriter. Därav intresset för regnr. alt. reg. namn. Hursomhelst, lycka till med parningen, hoppas att det blir en bra kombo.

Mvh/Havskog