Att skjuta eller att inte skjuta?

[Sulan83]

Jag har valt att skjuta vid 3 tillfällen. 2 skott har varit mot fyrfota vilt och bägge har mer eller mindre gått undan för mig, dock utan att några omfattande eftersök har behövt initieras. Jag är fortfarande ny som jägare och alla skottillfällen har lämnat mig med känslan "vilken tur att vi hittade dem" snarare än någon sorts stolthet över att skottet varit bra.

Jag övar mycket och skjuter bra enligt de som tittar på mina tavlor. Jag skjuter guld på älgbanan och övar stilla skytte på bana på varierande avstånd och i olika skjutställningar. Ändå känns det som att den verkliga jakten erbjuder så ofantligt många fler scenarion än vad man kan öva på och bakom varje skott jag tagit i jaktliga situationer har det legat mycket mer tankeverksamhet än vad som ligger till bakom de skott jag skjuter på bana. Det leder till stresspåslag, osäkerhet och sämre skytte. Jag kommer fram till att det måste ställas upp en kort checklista som fungerar för alla lägen i jakten. I mitt fall ser checklistan ut så här vid kuljakt:

* Djuret korrekt identifierat
* Tillräckligt kulfång
* Fritt skottfält
* Stående inte mer än 50 meter
* Sittande inte mer än 100 meter
* Djuret stillastående
* Bredsida med hela vitala zonen synlig

Numera tänker jag mycket på avstånd, kulfång, skottfält och riktning innan och bestämmer gränser innan lägen dyker upp. Det gör att jag har tänkt i förväg på vad jag kan acceptera eller inte och hjälper mig att fatta rätt beslut i stundens hetta. Dyker djuret upp inom "mina" parametrar behöver jag bara se till att djuret står still och att det presenterar en fin bredsida så känns det bra. Det här tänket har hjälpt mig ett antal gånger men ändå när det väl presenteras ett läge finns det stora utrymmen för dåliga skott. Det gäller helt enkelt att få rätt lugn och känna sig trygg i att man vågar skjuta. Är man för självkritisk (och jag är en stor förespråkare för självkritik) är risken att man trycker ner sig själv och ger sig själv sämre förutsättningar att ta bra skott, trots att man egentligen är kapabel till det. Slutsatsen är att tänka efter före och fatta alla beslut så långt det går i förväg och sen lita på att man skjuter bra. Sen gäller det naturligtvis att man följer sin plan och inte plötsligt bestämmer sig för ett huvudskott på 150 meter. Som dykarna säger: plan your dive, dive your plan. Några ord som min jaktmentor nämnt är också: det dyker alltid upp ett bättre tillfälle. Stämmer det inte är chansen stor att det inom kort kommer ett nytt läge som är bättre.

/Sulan