Blissingebössor

[Steigleder]

Efter tidigare tråd om Blissingar http://forum.robsoft.nu/viewtopic.php?f=58&t=91619" onclick="window.open(this.href);return false; så letade jag upp en artikel i Skånes Vapenhistoriska Förenings Meddelande Nr 109 från Januari 1976.
Artikeln finns oavkortat återgiven nedan:

-------
Blissingabössor

Vår medlem Nils Eriksson i Sibbhult bidrager här med en intressant artikel om »Blissingabössor».
Första delen »Om Blissingarnas gevärssmide» är hämtad ur Göinge Hembygdsförenings årsbok 1940 och den avslutande delen med foton av Bengt Bengtsson, utgör några exempel från Nils Erikssons egna studier över »Blissingabössor».

OM BLISSINGARNAS GEVÄRSSMIDE
De för sitt gevärssmide så ryktbara s.k. Blissingarnas stamfar, Pehr Jönsson, var född i Blistorp, Näsum , 1779. Till Örkened inflyttade han våren 1808, då han övertog ett på Gylsboda ägor beläget torp. Huruvida denne Pehr Jönsson före sin bosättning där som bisyssla idkat bössesmide är ej känt och det har ej heller ur Näsums kyrkoböcker kunnat uppdagas något om, att han eller hans förfäder haft med smedyrket att skaffa Det berättas att släkten skall ha ägt en gård i Blistorp , kommen i dess ägo som skänk av en greve för någon särskild tjänst. Genom slarvigt levnadssätt skall gården sedan gått ifrån släkten. Den nämnde Pehr Jönsson dog omkring 1850.

Hans son, Jöns Persson, övertog efter hans död torpet i Gylsboda. Jöns Persson, kallad Bliss-Jössen, var född 1812 och dog 1898. Från honom stamma många ännu i bruk varande gevär för framladdning. Jöns Persson hade sju söner och en dotter. Som alla voro matfriska och storväxta så var det därför ofta knappt med födan på det lilla torpet. Det berättas, att de sju bröderna ofta under uppväxtåren genom jakt i de angränsande stora markerna sökte bidraga med ett tillskott sovel för hushållet. Den dagliga kosten bestod annars vanligen av bröd, som doppades i brännvin.

Av Jöns Perssons söner kommo blott två, Bengt och Olof, att tidvis ha bössesmedsyrket som näring. Den yngre av dessa Olof, född 1853, död 1915 kom att ta itu med det redan under faderns livstid. Efter några års vistelse i Amerika kom han i början på 1890-talet åter till Örkened. Slog sig nu ner i Esseboda, där han köpte ett litet hemman, och byggde en smedja av enklaste slag. Han fick snart full sysselsättning med bössesmide och diverse grovsmide åt grannarna. Jordbruket fick skötas med lejd arbetskraft. Han hade två söner, Olof och Karl, vilka som vuxna fingo göra biträde i smedjan. Karl Olofsson, nu lantbrukare i Esseboda har berättat något om metoderna vid bössetillverkningen, varom här skall redogöras.

Urhem.png

Blissingarnas urhem i Gylsboda.

Från regementena köptes för billigt pris utrangerade armégevär. Dessa borrades upp till önskad kaliber, försågs med lås för bakladdning, om det var framladdare och fingo ny kolv. Även omkonstruerades äldre flintlåsbössor till jaktgevär. På dylika avsågades den del av pipan, där låsen fanns och ny lås anbringades. Att borra upp en gevärspipa till en viss kaliber gick så till: Först stukades den samman, om kalibern skulle bli mindre. Man hade därvid tvenne efter pipans yttre rundning avpassade formar. Den ene av dessa anbragtes i ett hål på städet, medan smeden i båda händerna höll geväret och ovanformen, medan ett biträde skötte släggan. Sedan pipan till hela sin längd så stukats ihop företogs uppborrningen. Härtill hade man först ett 1-1,25 meter långt borr till konstruktion lik de borr, som användas i maskinborr. När man på så sätt fått bösspipans inre upprymt, tog man ett annat borr, axet. Detta borr hade på den arbetande änden, från 15 till 25 cm längd, formats ut i fyrkant, som en mutter med fyra hörn, som vid arbetet skulle skära i pipan. Det vreds än åt höger, än åt vänster. Till sist användes som putsverktyg en spång å vilkens två sidor voro anbragta och fastsatta två stålstickor. Dessa voro så böjliga att de avpassade sig efter öppningen i pipan och vreds runt för att släta av alla ojämnheter.

Sedan pipans inre fått en bearbetning med »axet», gjordes ännu en bearbetning med samma »ax», varpå å två sidor lagts två löst liggande stålstickor, som hade något avrundade kanter. Därefter kom den sista putsningen med det avbildade putsverktyget. Alla dess verktyg för uppborrningen fingo under arbetet då och då smörjas med skofett, för att arbeta lättare.

putsverktyg.png

Uppborrning av hål i cylindern samt en del hål för skruvar gjordes med drillborr. Denna drogs av en stråke med ett ålskinn fästat i ändarna. Ålskinnet slogs ett varv om en trissa på drillen och denna sattes i arbete genom att dra med stråken fram och åter. I drillens ena ände fanns en tapp, avsedd att snurra i ett på verktygsbänkens utsida befintligt lager. Stycket för bearbetning hölls av smeden med ett litet skruvstycke, kallat klon, i vänster hand, medan han med höger hand skötte stråken. Smeden låg vid arbetet med ena knäet på golvet, medan stråken fördes i lodrät riktning upp och ned, eller ock satt han på en stol.

Det var mycket arbete med låset. Härdning av till detta hörande delar tillgick på följande sätt. De uppvärmdes i en ask av bleckplåt, vari man dessutom lagt några från gamla skor avrivna sulor. När sulorna voro för­ kolnade och hade antagit en viss blå färgton, då var tid att kyla av. Cylindern fick en särskild härdning med samma metod. Delar som skulle fästas på pipan »braostes» dit med mässing och »slalo», ett vitt pulver. Av Blissingarna smidda fjädrar till gevär och kruthorn voro vitt berömda för att vara »kvicka». Om det så blott' var en till en grind hörande klinka, så var ingen annan smed i stånd att göra en så bra som »Blissherarna».

På en del gevär sattes nya, prydliga kolvar. Särskilt var Bliss-Jössen kunnig i tillverkning av dylika, varvid hans kännetecken var ett å kolvens underkant inskuret hjort- eller rådjurshuvud. Även gjorde han utmärkta vackra kruthorn. En hans son, Jöns, ansågs styvare än både Bengt och Olof i att tillverka gevärsdelar. Han kom dock ej att bli smed.

Under sina senare år anskaffade Olof Jönsson tvenne järnsvarvar, varmed arbetet med uppborrningen avsevärt reducerades. Han skall ha haft en god arbetstakt, utan att därför slarva och fick arbete och beställningar från både nära och avlägset håll. Han var känd i nästan hela södra Sverige, från firmor i Tyskland skickades i lådor nerpackade gevär för reparation. Det berättas att ännu 10 år efter hans död kommo brev till hans adress i Esseboda med förfrågningar om reparationer.

Alla de vanliga borren kunde användas vid uppborrning med järnsvarv.

Bliss-Olofens pris för en omborrad, omstockad och med ny lås försedd bössa var 15 kronor. Han höll sig vid de gamla priserna. Dagsförtjänsten blev aldrig över 2 kronor.
Bliss-Olofens smedja står ännu kvar vid den gård, han bebodde. Den är av enklaste slag, ingrävd i en backhälla med stenmurar vid de tre sidorna och med den fjärde av trä. I lokalens mitt, vid den mot backen vettande väggen, är härden uppmurad. I högra hörnet bak härden fanns kollagret och blåsbäljen stod till vänster. Skorsten har ej varit av nöden, för rökens avgång fanns i murverket tillräckligt många öppningar. Det har varit en mycket dragig och osund arbetslokal. Olof blev ock i förtid värkbruten och dog 62-årig. På smedjans mot backhällan vettande överdels gavelbräder finnas en mängd kulhål. En sonson till honom, som nu bebor gården, omtalte, att man där brukat ha måltavlor för att skjuta in reparerade bössor och se hur de förde. Det skall ej gått att få någon säker bössa om man var något på kant med Olof. Då gjorde han kanske med den något skälmstycke, som kom skottet att gå åt »hinnastuna».

Olofs äldre bror Bengt hade som ung lärt vapensmedsyrket. Han kom dock ej att ägna sig däråt förrän Olof 1915 gått ifrån. Han satte då upp en smedja vid ett i Gisslaboda inköpt ställe. Bengt skall ha varit mycket kunnig i yrket och snidade även vackra kolvar. Han skall dock ha varit så omsorgsfull, att arbetet ej kunde gå ur händerna så som för Olof. En son till Bengt, August Bengtsson, lärde också yrket, som tidvis gav honom uppehälle. Genom den 1934 utfärdade vapenlagen, som förbjuder köp eller försäljning av gevär utan tillstånd av länstyrelsen, samt att en viss avgift då skall erläggas, gjorde det omöjligt att utöva vapensmedsyrket. En del ålderdomliga verktyg, som han ärvt och använt, såldes härom året till museet i Hässleholm . Som ett kuriosum har blivit en sista av honom framställd produkt, en liten licensfri revolver. Den laddas med sex skott i en repeterskiva. Kulorna sättas in i sina hål i skivan framifrån, medan tändsatsen med handen anbringas i hål bakom. Tingesten ställer sig rätt dyr, 35 kronor per styck, varför avsättningen torde blivit liten.

Så hör nu vapensmedens yrke till det förgångna. Många bössor av olika modeller finnas ännu kvar i nord­ östra Skåne, som ha kommit från Blissingarnas smedjor. Efter vad som är känt, skall det på Nordiska Museet i Stockholm ha sammanbragts en hel uppsättning Blissingabössor av olika modeller samt vackert arbetade kruthorn m.m.

Bror J. Jeppsson


 
NÅGRA EXEMPEL PÅ »BLISSINGABÖSSOR»
Som avslutning på föregående artikel, vilken är direkt återgiven från Göinge Hembygdsförenings Årsbok 1940, följer några egna kommentarer och bilder av »Blissingabössor» .

I Göingebygden är namnet »Blissingar» mycket välkänt och när man hör ordet »Blissing» far tanken till deras konst, att med enkla medel tillverka vapen för jaktändamål. Dessa vapensmeder kom ursprungligen från Blistorp i Näsum.

Bilderna visar en del av deras tillverkning från senare delen av 1800-talet och framåt i tiden. Man kan ana, att någon form av standardtillverkning ej förekom. Därom vittnar de olika data på vapnen. Vart och ett är tydligen ett beställningsarbete, där kunden själv bestämt kalibern och storleken för sitt vapen.

Gemensamt för alla dessa vapen är det snidade hjorthuvudet under kolvhalsen. Snidade dekorationer på kindstödet är också vanliga. De avslutas på äldre vapen med bilden av en ros.

Bilderna av de åtta vapnen visar fem stycken dubbelpipiga hagelgevär och tre stycken enkelpipiga hagelgevär. I den efterföljande tekniska beskrivningen är vapnen numrerade med det översta resp. det vänstra som nummer 1 osv.

gevär 1.jpg

Från överst och neråt nr 1, 2 osv.

gevär 2.jpg

Från vänster till höger nr I, 2 osv.

Nr 4 och 8 författarens egna Blissingar. Övriga vapen har välvilligt ställts till förfogande för fotografering och uppmätning.


Nr 1
Dubbelpipigt hagelgevär kaliber 14,8 mm. Piplängd 830 mm. Hel längd 1.230 mm. Vikt 3,7 kg. Beslag av järn.

Nr 2
Dubbelpipigt hagelgevär kaliber 16 mm. Piplängd 890 mm. Hel längd 1.300 mm. Vikt 4,3 kg. Beslag av mässing. Gravyrer på låsar och varbygel. Ett mycket fint vapen, som av ägaren inköptes på en auktion 1930. Han var då 12 år gammal och betalade 12 kronor för bössan. När han kom hem med den och visade upp den för sin fader, så fick han stryk.

gevär 3.png

Vapen nr 2. Från undersidan, visande gravyren.

Nr 3
Dubbelpipigt hagelgevär kaliber 16,5 mm. Piplängd 930 mm. Hel längd 1.355 mm. Vikt 4,4 kg. Beslag av mässing. Ett mycket tungt och solitt vapen, som beställdes hos Blissingarna omkr. 1890. De slitna rembyglarna och det tunna pipgodset i mynningen vittnar om att bössan varit flitigt använd.

Nr 4
Dubbelpipigt hagelgevär kaliber 14,4 mm. Piplängd 800 mm. Hel längd 1.215 mm. Vikt 3,8 kg. Beslag av järn. Vapnet är nära likt nr 1 och båda har troligen tillverkats av samma vapensmed.

Nr 5
Dubbelpipigt hagelgevär kaliber 16,2 mm. Piplängd 900 mm. Hel längd 1.290 mm. Vikt 3,8 kg. Beslag av mässing. Sparsamma gravyrer på läsarna. Vapnet är mycket använt och slitet, men har av ägaren omsorgsfullt restaurerats.

gevär 4.png

Vapen nr 5. Närbild visande hjorthuvudet och dekorationer på kindstödet.

Nr 6
Enkelpipigt hagelgevär kaliber 18,5 mm. Piplängd 1.010 mm . Hel längd 1.440 mm . Vikt 4,3 kg Lås och sidbleck från svenska armens gevär modell 1845. Pipan från samma gevär men omsmidd till 8-kantig form i sin bakre del.

gevär 5.png

Vapen nr 8. Närbild av stock och lås. Hanen omsmidd men låset för övrigt från 1860 års gevär.

gevär 6.png

Vapen nr 8. Närbild från vänstra sidan.

Nr 7
Enkelpipigt hagelgevär kaliber 15 mm. Piplängd 955 mm. Hel längd 1.370 mm . Vikt 3,1 kg. Beslag av mäs­ sing. Ett mycket smäckert och fint vapen med gravyrer på lås och varbygel.

Nr 8
Enkelpipigt hagelgevär kaliber 15 mm. Piplängd 900 mm. Hel längd 1.305 mm . Beslag av mässing. Låset från svenska armens gevär modell 1860 och pipan är sannolikt frän ett 1700-talsgevär från svenska armen.

Nils Eriksson
Foto: Bengt Bengtsson
--------
Slut artikel

Väl bekomme
//S

[Steigleder]

Några bilder från Blissingar som försöker förtydliga särdragen.

2 bilder från en dubbelpipig Blissinge

Den så kallade "Rosen", äldre Blissingar, och Tockastjärt (tuppstjärt för upplänningar)

Blissinge 1 detalj.jpg

Samma gevär, med överblick över kolvsnidet. Observera att "kronhjorten" inte ser ut som en kronhjort på denna äldre Blissinge utan ser mer ut som något fabeldjur.

Blissinge 1.jpg

2 bilder från en enkelpipig kammarladdare. Kammarladdaren är en f.d. militär som civiliserats och placerats i en äldre Blissingestock. Osäkert om ombyggnationen gjorts av Blissingesmeder.

Tockastjärt och tydligt Kronhjortshuvud.

Blissinge 2.jpg

Överblickbild, kammarladdare.

Blissinge 22.jpg

//S

[PatrikMalmo]

Jäkla nörd! Helt underbart!

[arilar]

Helt suveränt Steigleder!! Synd att mitt samlarområde inte inkluderar Blissingebössor.......

[Vendelkråka]

Jättekul att få ta del av all denna kunskap!

[Kurage]

Tack för ditt bidrag och klargörande. Denna kunskap är ännu en pusselbit i Blissingemysteriet. Och jag känner att jag får mer vatten på min kvarn att många som påstås vara Blissinge inte är det.

[Greener]

Jag stämmer in i kören och tackar för ditt bidrag

Mvh
Greener