Ett välväxt bock kid fick äran att bli försökskanin.
Avstånd ca 90 meter.
Flyktsträcka 4m.
Ljudnivå ok men långt ifrån tyst.
Expansion = JA
Skottplacering = något låg.
Terminaleffekt, mycket god, bitar av hjärtat/lunga återfanns på skottplatsen.
Ingångshål
Utgångshål
Terminaleffekt, Nedre delen av lungorna sarjade, hjärtat massakrerat.
Sprängt hjärta, den svarta sörjan mellan lungorna är resterna av hjärtat.
Ingångssida
Utgångssidan. Intressant är de 3 tre stycken blyfragment som kan ses på den sista bilden. De har sprängts loss från hålspetsen och rört sig utåt från sårkanalen räknat och ökat träffområdet rejält. Tack vare dessa så fick lungorna lite extra stryk. Delar av hjärtat hade pluggat igen utgångshålet som en propp, gissningsvis höll det flexibla skinnet emot.
Efter detta så har jag skjutit ett rådjur till, en ensam get.
Missbedömde avståndet något 105m ist för 70m samt att rådjuret tittade på mig när jag tryckte av så det han ev kasta till innan kulan träffade.
Såg hur det försvann iväg i full fart in i en granplantering, knakade duktigt och var svårt att bedöma om det gått ned för räkning eller inte. Skottplatsen visade på mycket hår och benbitar men nästan inget blod längs med flyktsträckan, spårsnö är verkligen perfekt för sådana här utvärderingar. Med tanke på att jag missbedömt avståndet och subsonic kulors kulbana som påminner om kast med liten potatis så lutade slutsatsen åt avskjutet framben.
Hem och hämta familjens eftersökschampijon, NOT, i form av en Fnattcoated Retriver, på med sele och spårlina på skottplatsen, Fnatten hittar blod, hår och ben som den glatt mumsar i sig och sätter av, otroligt nog i rätt riktning in i grantätningen, runt stammar under och över vinfällen genom slån och törnbuskar. Upp för brant slänt och ned för slänt (skogspartiet har i alla fall upplevd, minst 45 graders lutning) Fnattens valpiga iver avtar något efter 5-10 minuter, husse som redan efter 2 minuter uppbearbetat en inte allt för hälsosam puls, pustar ut, julmatens fröjder gör att jaktkläderna sitter lite tightare än vanligt. Fnatten har helt glömt bort vad den höll på med och övergår till skogspromenad och idkar omfattande tarmtömmning & revirmarkering. Brist på spårsnö i tätningen gör att det är omöjligt att säga om ekipaget varit på rätt väg någon del av sträckan. Fnatten får fortsätta ut ur såten där spårsnön är bättre inget blod eller färska spår heller för den delen.
Vi gör omtag två ggr med samma eller ännu sämre resultat.
Fjärde gången gillt, Fnatten tar den här gången en ny väg initialt och efter bara 45 meter hittar vi djuret stendött. Och tur var väl det annars hade undertecknad gått samma öde till mötes.
Fnatten fick rikligt med beröm.
Till Fnattens försvar skall tilläggas att det är ett veritabelt grismecka i sagda slänt och Fnatten är inte den enda som har behövt ta omtag där inne.
Djuret stod med bredsidan och med huvudet vänt mot skytten. Kulan hade rispat under skinnet eller passerat precis innanför bröstbenet och därefter gått ut genom bortre bogen. Fnatten rev av en lång skinnbit precis där, så troligen hade kulan initialt bara rispat skinnet för att sedan gå in i bortre delen (från skytten sett) av bröstkorgens framkant en kort sträcka, innan den gick ut i bogen/frambenet som var helt avskjutet. Gissningsvis stod den med bortre frambenet framsträckt. Brösthålan full med blod ingen större skada på hjärta, lite chockskador bara. Relativt små skador på lungorna och endast i framkant. Får tillskriva kulan äran för att det inte blev en längre flyktsträcka än så med ett så pass dåligt placerat skott.
Känner mig relativt trygg med kulan och tycker att nu är det dags för att växla upp till klass 1 vilt.
/Mr_Pyro
